Korruption och nedläggningshotad brandkår gav klickrekord

Omvärlden slutar inte att förundras över vad som händer i lilla Skinnskatteberg. I maj slogs det tidigare klickrekordet från augusti 2025. Korruptionen har sin givna plats på tioitopplistan (inläggen 2, 4, 5, 6, 8 och 10). För vilken gång i ordningen är svårt att säga, men nu bubblar frågan om brandkåren upp igen (inläggen 1, 3, 7 och 9). Detta efter att högern och dess svans har lyckats skrämma medborgarna med att nu, som ett resultat av oppositionens politik, ska brandkåren läggas ned. Håhåjaja.

Antal sidvisningar var i maj 29 509 (23 732 i april). Förutom från Sverige kom många besökare från USA,  Singapore, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Vietnam, Hongkong, Mexiko, Brasilien och Indien. Ströbesökarna var bl a från Bulgarien, Frankrike, Indonesien, Kanada, Polen, Rumänien och Ukraina.

Dom tio mest visade inläggen i maj:

1	Skinnskattebergs alla brandmän säger upp sig. ”Låt det brinna” (ny)
2	Skinnskatteberg: Korruptionsanklagat kommunalråd fick ansvarsfrihet efter ordförandekupp (ny)
3	Skinnskatteberg: Brandstationsfrågan urartar till fingerpekande (ny)
4	SD och korruptionen: Från arvodesfiffel till miljonaffärer (ny)
5	Jonny Emtin (SD) tjänar nästan 700 000 kronor på att sitta kvar (ny)
6	Skinnskatteberg: Vad händer på måndag? (ny)
7	Skinnskatteberg: Dyraste räddningstjänsten i Västmanlands län (ny)
8	Elisabeth Åberg (L), Jonny Emtin (SD) och Therese Emtin (SD) anmälda till Förvaltningsrätten igen (ny)
9	Skinnskatteberg: Vad händer om räddningstjänsten läggs ned? (ny)
10	Rinkskandalen: Kravet om opartiskhet är inte kattskit (ny)

Nu anmäls Skinnskattebergs kommun till arbetsmiljöverket

Det finns ingen dokumentation av det arbetsmiljöarbete inom räddningstjänsten som kommunen är skyldig att bedriva. Nu anmäls kommunen till Arbetsmiljöverket. Med anledning av att arbetsmiljöproblem nu pekas ut som orsaken till den kris som brutit ut när alla brandmän annonserar att dom ska säga upp sig, vill anmälarna att myndigheten gör en tillsyn i kommunen. Anmälarna, fullmäktigeledamöterna Pentti Lahtinen och Fredrik Skog, vill att myndigheten ska bedöma om kommunen uppfyller arbetsmiljölagens krav.

Sanna berättelser från kommunfullmäktige: Tungfotat om samarbete med andra kommuner

Små, krympande kommuner i ekonomisk och politisk kris lever farligt. Om dom inte söker samarbete med andra kommuner, driver dom på kraven om en ny kommunreform. Kriskommunerna är då dom som står i första raden inför nedläggningshot. Det här har jag skrivit om flera gånger här på bloggen och nu senast i en ledarkrönika i Fagersta-Posten m fl av Västmanlands tidningar.

Inför budgetarbetet 2024 beräknades kommunen kunna spara in 7 miljoner kronor årligen på utökat samarbete med andra kommuner. Det eftersläpande budgetunderskottet skulle faktiskt utraderas. Men här rör det sig långsamt. Fullmäktige den 24 november kunde uppvisa en liten glad nyhet och en dystrare.

Ett litet smil för överförmynderiet

Man ska väl alltid börja med det glada. Äntligen, efter åratals förhalning finns det nu ett beslut om att börja samarbeta om överförmyndarens verksamhet. Överförmyndarverksamheten i kommunen bedrivs i egen regi under en särskild överförmyndarnämnd. Detta är mycket sällsynt i Kommunsverige, och har medfört att verksamheten är dyrast per ärende i hela landet. Det sega motståndet mot en förändring kan inte förklaras på annat sätt än att nämndens ordförande Elisabeth Åberg (L) velat försvara sin välbetalda ställning (sisådär 40 000 kronor om året).

Men nu har man tvingats att överlåta själva verksamheten till Västra Mälardalens överförmyndarnämnd, vilket under nästa år beräknas kosta 700 000 kronor. Överförmyndarnämnden och dess dyra ordförande blir vi dock inte av med under 2026. På grund av juridiska finesser går det inte att lägga ned nämnden under löpande mandatperiod. Våra nya samarbetspartners ställer dock som villkor för samarbetet under 2026 att vi lägger ned nämnden från den 1 januari 2027 och istället går in i den gemensamma nämnden. I budgeten för 2026 anslås 1 094 000 till överförmyndarnämnden och dess verksamhet. Den politiska verksamheten (nämnden och dess ordförande) får vi bekosta själva, men en liten besparing på åtminstone en 200 – 300 tusen kronor innebär i alla fall samarbetsavtalet med Västra Mälardalens överförmyndarnämnd. Och lite mer blir det som sagt 2027 och framåt när vi slipper betala Elisabeth Åberg.

Mot förslaget röstade bara ”Liberalerna” och Sverige”demokraterna”.

Men hur blir det med brandkåren?

Besparingen på överförmynderiet handlar kanske om 2 – 3 procent av samarbetets besparingspotential. Räddningstjänsten går i en helt annan klass. Om vi skulle bli medlemmar i Mälardalens Räddningstjänstförbund, skulle man enligt samma beräkningar kunna spara upp till 4 miljoner per år (mer än hälften av besparingspotentialen). Här har det suttit hårt åt. En extern utredning rekommenderade i augusti i fjol att Skinnskatteberg skulle gå med i Nerikes Brandkår. Besparingen skulle då bli betydligt mindre än medlemskap i Mälardalens Räddningstjänstförbund. Varför utredningen ändå föreslog detta är höljt i dunkel. Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) försökte lite taffligt motivera förslaget med att ”järnvägen går till Örebro”.

Men, det uppdrogs i september åt Emtin och den ökände vice ordföranden i kommunstyrelsen Bo Öberg (M) att inleda kontakter med Nerikes Brandkår. Nu ställer Arne Hjorth (S) för andra gången en interpellation i fullmäktige till kommunalrådet om hur det går med förhandlingarna. Förra gången han ställde frågan var i februari i år. Han fick då svaret att Emtin hade skickat ett mejl till ordföranden i Nerikes Brandkår. I övrigt intet.

Nu frågar Hjorth igen, alltså mer än ett år sedan parhästarna Emtin och Öberg fått uppdraget vad som hänt. Hjorths gissning är ”att ingen verksamhet i ärendet pågår.” Så visar SD och M handlingskraft.

Vad svarar Emtin?

Jo, det visar sig att Hjorths förmodan är riktig. Några diskussioner med Nerikes Brandkår pågår inte. Alltså mer än ett år efter att Emtin och Öberg fick uppdraget. Däremot påstår Emtin att alla tänkbara samarbetspartners kräver att vi har samma goda arbetsmiljö innan vi går in i ett samarbete. Hur han nu kan veta det eftersom det inte varit några kontakter med Nerikes Brandkår. Vilka kontakter som varit med andra tänkbara samarbetspartners (t ex Mälardalens Räddningstjänstförbund eller Södra Dalarnas Räddningstjänstförbund) redovisar han inte heller.

Dessutom ställs hela saken på huvudet. Det råder enighet om att vi behöver en ny brandstation (eventuellt genom ombyggnad av den gamla). Men hur stor den behöver vara blir ju beroende av vilka samarbeten vi kan etablera. Nu antyder Emtin att vi först måste bygga nytt för att sen söka samarbete. Kärran framför hästen alltså.

Nej, Emtins linje är nu att saken utreds (ska utredas?) och att utredningen ska komma med ett förslag. Att det är komplicerat illustrerade han i fullmäktige genom att visa lådan med alla handlingar. Det var många. Och tacka fan för det eftersom saken har stötts och blötts i elva år. Ebba blev berömd genom att vifta med en falukorv i radion Jonnys variant är att vifta med en låda papper i fullmäktige. Tekniska Utskottet utnämner han till utredningens referensgrupp. Men hans ”bestämda uppfattning” är att ”referensgruppen” inte ska få ta ställning förrän frågan har utretts noggrant. Vad är det för jävla referensgrupp som inte fortlöpande får ta del av projektarbetet?

Sanningen är förstås den vanliga. Ingenting händer. Varken när det gäller bättre arbetsmiljö för brandkåren eller om samarbete med andra. Pratet om vad som påstås pågå sammanfattades träffande av Fredrik Skog (V) som ”snömos”.

Det hela påminner inte så lite om sagan om Mäster Skräddare: ”Vad bidde det så?”. ”Det bidde ingenting.”

Så det mest spännande av allt

I spänd förväntan under uppropet av ledamöterna väntade vi på om Rasse-Oscar (SD) lyckats masa sig iväg till uppdraget som folkvald i Skinnskattebergs kommun. Men ack. Inte. Han har nu skolkat från 14 av 23 fullmäktigemöten sedan valet. Och yttrat sig två gånger; den ena gången om att kommunen inte borde flagga på sin officiella flaggstång med regnbågsflaggan under Prideveckan. Orsaken skulle vara att RFSL hade hånat Jimmie Åkesson. Se det är en kommunalpolitiker som tar sitt uppdrag på allvar. Det pratas om politikerförakt, men jag undrar om det inte vore rimligare att prata om vissa politikers folkförakt.

Brandkårsfrågan: Samarbete ja, men det får inte bli för billigt

Hur brandförsvaret ska ordnas i Skinnskattebergs kommun tillhör dom verkliga långkörarna. Det handlade till ett börja med om frågan om brandstationen. Startskottet gick för tio år sen. Under dom senaste åren har det handlat om att starka krafter velat bygga en ny station för 55 miljoner kronor – den största investering som kommunen någonsin gjort.

Därefter har frågan om man inte borde samarbeta med andra kommuner, både för att få ned kostnaderna och för att förstärka kapaciteten. Lilla Skinnskatteberg med drygt 4 000 invånare är rätt så unik genom att man driver brandkåren i egen regi. Våra grannar, som alla är större samarbetar framförallt i kommunalförbund.

I en (också mycket dyrbar) konsultutredning har man nu kommit fram till att det bör byggas en ny brandstation. Det sägs dock ingenting i utredningen om hur stor den nya brandstationen ska bli och till vilken kostnad. Utredningen skulle framförallt handla om samarbete med andra kommuner, vilket förstås skulle påverka behoven av en ny brandstation.

Varför vill konsulterna och Emtin (SD) bli med i Nerikes Brandkår?

Konsulterna är tydliga. Dom rekommenderar att man söker ingå i något av dom kommunalförbund som vi har i omgivningen: ”Fördelarna med en egenregiverksamhet […] är relativt få.” I rapporten rekommenderas att man söker inträde i Nerikes Brandkår. Dom alternativ som annars kunde vara aktuella är Mälardalens Räddningstjänst, Södra Dalarnas Räddningstjänst och Räddningstjänsten Dala Mitt. Varför valet har fallit på Nerikes Brandkår istället för något av dom alternativa förbunden motiveras inte. Konsulterna nöjer sig med att ”vår bedömning är att Nerikes Brandkår har dom förmågor, uthållighet och robusthet som Skinnskatteberg behöver.” Någon redovisning av ”förmågor, uthållighet och robusthet” hos alternativen och jämförelse med Nerikes Brandkår finns inte i rapporten.

Den nödlösning kommunen har sedan kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) avsattes av fullmäktige, kommunstyrelsens vice ordförande Jonny Emtin (SD) hittar på några skäl för valet av Nerike. Både i lokalpressen och i lokalradion argumenterar han: ”Det är mest logiskt. Många av bränderna sker åt Nerike-hållet och järnvägen går mot Lindesberg och Örebro” och ”Vi är en kommun med mycket vatten.”

Det ska återigen framhållas att inget av detta nämns i konsultrapporten. Inget om att det brinner mer åt Närke till, att järnvägen går till Örebro, eller det kufiska om att vi har mycket vatten.

Vad ingen, vare sig konsulterna eller Emtin nämner, är att den besparing som kan göras genom att vi ansluter oss till Nerikes Brandkår är särskilt liten. Med publicerade data gjorde jag en enkel beräkning av vilka besparingar som man kunde vänta sig att medlemskap i dom tre förbunden. Nerike, Mälardalen och Södra Dalarna:

Förbund	Nettokostnad per invånare kronor	Skillnad mellan Skinnskatteberg och respektive förbund. Kr/invånare	Total skillnad mellan Skinnskatteberg och respektive förbund. Tusental kronor
Nerikes	1 534	214	945
Södra Dalarna	1 182	562	2 491
Mälardalen	651	1 098	4 832

 

Mälardalens räddningstjänst är det som ekonomiskt sett framstår som mest fördelaktigt. Nästan fem miljoner om året, hälften av vad det kostar idag med egen regi, skulle kunna sparas in. Nerike är det minst fördelaktiga. Här skulle man kunna spara in en knapp miljon årligen.

I Mälardalens Räddningsförbund beräknas medlemsavgiften direkt proportionellt till kommunernas folkmängd. Kungsör som är ungefär dubbelt så stort som Skinnskatteberg betalar cirka 8 miljoner årligen i medlemsavgift. Detta skulle alltså tyda på att Skinnskattebergs medlemsavgift borde bli cirka 4 miljoner. Detta stämmer ganska bra med min beräkning i tabellen ovan, som bygger på nettokostnad per invånare i kommuner som är med i förbundet, jämfört med kostnaden i Skinnskatteberg- Den beräkningen pekade på en årlig besparing för Skinnskatteberg på inemot 5 miljoner.

I det förordade alternativet Nerikes brandkår, som redovisar en total årskostnad på 184 miljoner är medlemsavgifterna bestämda i förbundsordningen som procent av totalkostnaden. Det är ett starkt samband mellan folkmängd och procentandel för respektive kommun. Regressionslinjen är medlemsavgift i procent = 2,5207+folkmängd*0,0003. Om man sätter in 4300 för Skinnskattebergs folkmängd blir det en medlemsavgift på 3,8 procent, vilket motsvarar cirka 7 miljoner kronor.

Man kan jämföra med Ljusnarsberg med 4 800 invånare, som betalar knappt 5 miljoner eller med Laxå som har 5 700 invånare och som betalar drygt 8 miljoner i medlemsavgift. Beräkningen i tabellen pekade på en besparing för Skinnskatteberg på knappt en miljon om året.

Det förefaller rimligt att anta att medlemskap i Mälardalens räddningsförbund skulle kunna reducera Skinnskattebergs årliga kostnad från 8 till cirka 4 miljoner kronor. Medlemskap i Nerikes brandkår skulle kunna minska årskostnaden från 8 miljoner till 5 till 7 miljoner.

En budgetmaximerande byråkrat vill ha så mycket pengar som möjligt

De här beräkningarna tyder med andra ord på att Mälardalens Räddningsförbund är mer ekonomiskt fördelaktigt än medlemskap i Nerikes Brandkår. Detta har konsultutredningen över huvud taget inte berört. Någon argumentation om att fördelarna med Nerike skulle överväga Mälardalen finns över huvud taget inte med i konsultrapporten. Man nöjer sig med det att ”vår bedömning är” som argument. Den ansvariga politikerns argumentation omnämns över huvud inte i rapporten. Hans argument att det ofta brinner åt Närkeshållet, att järnvägen går till Örebro och att vi har mycket vatten får i sammanhanget betraktas som struntprat.

Varför väljer man utan att tala om varför ett dyrare alternativ än ett billigare? Den amerikanske ekonomen William Niskanen var kanske svaret på spåret redan på 1970-talet med sin teori om den budgetmaximerande byråkraten:

Bland dom många variabler som kan komma in i en byråkrats nyttofunktion finns följande: den egna lönen, ämbetets extra förmåner, prestige, makt, möjlighet att gynna klienter, lätthet att styra organisationen och lätthet att åstadkomma förändringar. (Niskanen 1968, min översättning)

Den budgetmaximerande byråkraten försöker alltså få så mycket pengar anslagna som möjligt. Detta är till nytta, inte bara för organisationen som sådan, utan också för chefen personligen, som kan få högre lön, större förmåner, prestige och makt.