Sanna berättelser från kommunfullmäktige: Tungfotat om samarbete med andra kommuner

Små, krympande kommuner i ekonomisk och politisk kris lever farligt. Om dom inte söker samarbete med andra kommuner, driver dom på kraven om en ny kommunreform. Kriskommunerna är då dom som står i första raden inför nedläggningshot. Det här har jag skrivit om flera gånger här på bloggen och nu senast i en ledarkrönika i Fagersta-Posten m fl av Västmanlands tidningar.

Inför budgetarbetet 2024 beräknades kommunen kunna spara in 7 miljoner kronor årligen på utökat samarbete med andra kommuner. Det eftersläpande budgetunderskottet skulle faktiskt utraderas. Men här rör det sig långsamt. Fullmäktige den 24 november kunde uppvisa en liten glad nyhet och en dystrare.

Ett litet smil för överförmynderiet

Man ska väl alltid börja med det glada. Äntligen, efter åratals förhalning finns det nu ett beslut om att börja samarbeta om överförmyndarens verksamhet. Överförmyndarverksamheten i kommunen bedrivs i egen regi under en särskild överförmyndarnämnd. Detta är mycket sällsynt i Kommunsverige, och har medfört att verksamheten är dyrast per ärende i hela landet. Det sega motståndet mot en förändring kan inte förklaras på annat sätt än att nämndens ordförande Elisabeth Åberg (L) velat försvara sin välbetalda ställning (sisådär 40 000 kronor om året).

Men nu har man tvingats att överlåta själva verksamheten till Västra Mälardalens överförmyndarnämnd, vilket under nästa år beräknas kosta 700 000 kronor. Överförmyndarnämnden och dess dyra ordförande blir vi dock inte av med under 2026. På grund av juridiska finesser går det inte att lägga ned nämnden under löpande mandatperiod. Våra nya samarbetspartners ställer dock som villkor för samarbetet under 2026 att vi lägger ned nämnden från den 1 januari 2027 och istället går in i den gemensamma nämnden. I budgeten för 2026 anslås 1 094 000 till överförmyndarnämnden och dess verksamhet. Den politiska verksamheten (nämnden och dess ordförande) får vi bekosta själva, men en liten besparing på åtminstone en 200 – 300 tusen kronor innebär i alla fall samarbetsavtalet med Västra Mälardalens överförmyndarnämnd. Och lite mer blir det som sagt 2027 och framåt när vi slipper betala Elisabeth Åberg.

Mot förslaget röstade bara ”Liberalerna” och Sverige”demokraterna”.

Men hur blir det med brandkåren?

Besparingen på överförmynderiet handlar kanske om 2 – 3 procent av samarbetets besparingspotential. Räddningstjänsten går i en helt annan klass. Om vi skulle bli medlemmar i Mälardalens Räddningstjänstförbund, skulle man enligt samma beräkningar kunna spara upp till 4 miljoner per år (mer än hälften av besparingspotentialen). Här har det suttit hårt åt. En extern utredning rekommenderade i augusti i fjol att Skinnskatteberg skulle gå med i Nerikes Brandkår. Besparingen skulle då bli betydligt mindre än medlemskap i Mälardalens Räddningstjänstförbund. Varför utredningen ändå föreslog detta är höljt i dunkel. Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) försökte lite taffligt motivera förslaget med att ”järnvägen går till Örebro”.

Men, det uppdrogs i september åt Emtin och den ökände vice ordföranden i kommunstyrelsen Bo Öberg (M) att inleda kontakter med Nerikes Brandkår. Nu ställer Arne Hjorth (S) för andra gången en interpellation i fullmäktige till kommunalrådet om hur det går med förhandlingarna. Förra gången han ställde frågan var i februari i år. Han fick då svaret att Emtin hade skickat ett mejl till ordföranden i Nerikes Brandkår. I övrigt intet.

Nu frågar Hjorth igen, alltså mer än ett år sedan parhästarna Emtin och Öberg fått uppdraget vad som hänt. Hjorths gissning är ”att ingen verksamhet i ärendet pågår.” Så visar SD och M handlingskraft.

Vad svarar Emtin?

Jo, det visar sig att Hjorths förmodan är riktig. Några diskussioner med Nerikes Brandkår pågår inte. Alltså mer än ett år efter att Emtin och Öberg fick uppdraget. Däremot påstår Emtin att alla tänkbara samarbetspartners kräver att vi har samma goda arbetsmiljö innan vi går in i ett samarbete. Hur han nu kan veta det eftersom det inte varit några kontakter med Nerikes Brandkår. Vilka kontakter som varit med andra tänkbara samarbetspartners (t ex Mälardalens Räddningstjänstförbund eller Södra Dalarnas Räddningstjänstförbund) redovisar han inte heller.

Dessutom ställs hela saken på huvudet. Det råder enighet om att vi behöver en ny brandstation (eventuellt genom ombyggnad av den gamla). Men hur stor den behöver vara blir ju beroende av vilka samarbeten vi kan etablera. Nu antyder Emtin att vi först måste bygga nytt för att sen söka samarbete. Kärran framför hästen alltså.

Nej, Emtins linje är nu att saken utreds (ska utredas?) och att utredningen ska komma med ett förslag. Att det är komplicerat illustrerade han i fullmäktige genom att visa lådan med alla handlingar. Det var många. Och tacka fan för det eftersom saken har stötts och blötts i elva år. Ebba blev berömd genom att vifta med en falukorv i radion Jonnys variant är att vifta med en låda papper i fullmäktige. Tekniska Utskottet utnämner han till utredningens referensgrupp. Men hans ”bestämda uppfattning” är att ”referensgruppen” inte ska få ta ställning förrän frågan har utretts noggrant. Vad är det för jävla referensgrupp som inte fortlöpande får ta del av projektarbetet?

Sanningen är förstås den vanliga. Ingenting händer. Varken när det gäller bättre arbetsmiljö för brandkåren eller om samarbete med andra. Pratet om vad som påstås pågå sammanfattades träffande av Fredrik Skog (V) som ”snömos”.

Det hela påminner inte så lite om sagan om Mäster Skräddare: ”Vad bidde det så?”. ”Det bidde ingenting.”

Så det mest spännande av allt

I spänd förväntan under uppropet av ledamöterna väntade vi på om Rasse-Oscar (SD) lyckats masa sig iväg till uppdraget som folkvald i Skinnskattebergs kommun. Men ack. Inte. Han har nu skolkat från 14 av 23 fullmäktigemöten sedan valet. Och yttrat sig två gånger; den ena gången om att kommunen inte borde flagga på sin officiella flaggstång med regnbågsflaggan under Prideveckan. Orsaken skulle vara att RFSL hade hånat Jimmie Åkesson. Se det är en kommunalpolitiker som tar sitt uppdrag på allvar. Det pratas om politikerförakt, men jag undrar om det inte vore rimligare att prata om vissa politikers folkförakt.