onsdag 30 november 2011

Ansvarsfull folkpartist också i Norberg


Folkpartisten Christer Filipsson i Norbergs kommunstyrelse gjorde sig i valrörelsen 2010 känd genom att han i sin personvalskampanj försökte snylta på Stig Henrikssons goda rykte. Filipsson driver tillsammans med sin fru genom ett bolag ett HVB-hem. Bolaget har gått i konkurs, men makarna har startat ett nytt bolag som driver hemmet vidare.

Skattverket kräver nu Filipssons på 1,5 miljon i skatt för privata förmåner som de ska ha tagit ut ur bolaget. Enligt Skattverket hyr bolaget en villa på Barbados (!!) som bara används av makarna Filipsson. Bolaget har också leasat en Corvette Convertible som använts av Filipsson för nöjesresor. Andra förmåner som tas upp är konserter, mat, bilhyra, inköp av dykardräkter med mera.

Tomtar i topp


Antal besök i november blev 338 (346 i oktober) varav 277 (257) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,81 (1,73) och genomsnittlig tid per besök var 97 (79) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Storbritannien, Spanien, Frankrike, Mexico, Norge och Danmark; ströbesökare från Australien, Brasilien, Japan, Ryssland, Tyskland och USA

På tio-i-topplistan är det så här när julen närmar sig mycket tomtar. Förstaplatsen intas av receptet på julakvavit. Sen kommer långkörarna om oskicket att benämna invandrare med namnet på den fascistiska föreningen "Nysvenska rörelsen" (med anknytning till fascisten Per Engdahl och hans kompis Ingvar Kamprad) och historien om Lettström och gudinnan Afrodite (med anknytning till Lettströms kompis snillet Bernadotte). Lite längre ned kommer Carina starkt.

  1. Hej tomtegubbar slå i glasen! (ny)
  2. Aningslöshet i nyspråket (1:a)
  3. Berättelsen om vad monarkin har betytt (2:a)
  4. Karibackabrännvin (3:a)
  5. Stora stygga vargen (ny)
  6. Messias från Yrttivaara (ny)
  7. Om finlandssvenskar och Bollstanäsbor i ”Hypnotisören” (ny)
  8. Carina prioriterar (ny)
  9. Nya paragrafer för paragrafryttare (ny)
  10. Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (9:a) 

Frälsarens återkomst


Året var 1985. I Malmö blev kommunalvalet en katastrof för Socialdemokraterna. Sedan 1924 hade partiet haft makten i staden. Nu tog Moderaterna med stöd av det främlingsfientliga Skånepartiet över. Socialdemokraternas 60-åriga dominans var slut. Dags för omprövning. Socialdemokraternas nu avsatta finanskommunalråd Nils Yngvesson var känd för att hålla en låg profil: en grå eminens som styrde utan att synas.

Inför valet 1988 kom nu som en virvelvind den unge (43 år) Lars Engqvist – tidigare SSU-ordförande och senast chefredaktör för Arbetet. Ett handlingsprogram för staden fastställdes – ett sånt där med korta rappa punkter att pricka av allt eftersom under mandatperioden.

Enligt skrönan tillkom programmet så att Engqvist med polare tog båten (det var före brons tid) till Köpenhamn. Där låste de in sig på ett hotellrum med en låda whisky och kom efter några dar ut med programmet i handen. Valet 1988 blev en braksuccé. Med 30 av stadsfullmäktiges 61 mandat var sossarna bara ett mandat från egen majoritet och tillsammans med Vänsterpartiet var saken biff. 1990 avgick den 59-årige Yngvesson och nytt kommunalråd blev Engqvist.

Året var 2010. Riksdagsvalet blev en katastrof för Socialdemokraterna. En stor ledning i opinionsundersökningarna på vårkanten spelades bort och den moderatstyrda borgerliga regeringen Reinfeldt kunde med stöd av det främlingsfientliga Sverigedemokraterna behålla makten. Partiledaren tvingades avgå och in kom Håkan Juholt som genom en kombination av politisk oskicklighet och mediadrev kring privataffärer pressade ner partiet till tidigare okända nivåer kring 25 procent i väljaropinionen.

Nu krävdes det en frälsare. In som en virvelvind kommer Lars Engqvist (66 år) senast ordförande i SVT:s styrelse. Uppdrag: Att skriva ett nytt partiprogram.

Skål!

tisdag 29 november 2011

West Coast Story

Vi har gjort en riktig kulturnördresa till Göteborg i helgen. Vi kom lite tidigt till station i Köping och hungerexpressen visade sig vara en halvtimme försenad, så vi bestämde oss för att försöka ta en bira på Ögir. De hade visserligen ännu inte öppnat, men förbarmade sig över oss resenärer. Tack för det Ögir. Vi tänkte att vi borde beställa in Strömsholms bryggeris prisvinnare "Gråskägg" (guldmedalj på Stockholm beer and whisky festival tidigare i höst och guldmedalj på Svenska ölfrämjandets mässa i Göteborg).
Gråskägg
Det var inte gott. Men smaken är ju som baken och vi är inte riktigt inne i avsmakarsvängen. Inkan klarade inte hela utan slog över lite i mitt glas. Så jag blev faktiskt lite lullig innan det var dags att gå till tåget.

Men man ska väl nångång i livet dricka en Gråskägg.

På lördagsförmiddagen besökte vi Göteborgs stadsmuseum som har en pågående utställning med det revolutionära mexikanska konstnärsparet Frida Kahlo och Diego Rivera. Båda är häftiga bildskapare. Diego Rivera kommer kanske inte riktigt till sin rätt eftersom han egentligen är muralmålare, och det har väl inte varit möjligt att släpa målade väggar från Mexiko och USA till Götaplatsen.

Frida Kahlo
Eftersom det är en privat samling som visas är det en ganska liten utställning. Men sevärd. Och Frida hade ju också ihop det med Leon Trotskij. Se här en videosnutt med Frida, Diego och Leon:




Nån gång i livet ska man se Frida Kahlo och Diego Rivera.

Sen bar det av till Göteborgsoperan och dess lovordade uppsättning av West Side Story. Inte minst imponerande är scenografin, tydligt inspirerad av förortsarkitektur och byrålådor. Personligen tyckte jag nog att jag har sett häftigare teaterföreställningar och någon i sällskapet menade att de gamla fina sångerna som "Maria" och "America" gör sig bäst på originalspråket.

West Side Story på Göteborgsoperan. Foto Mats Bäcker.

Men nån gång i livet ska man ju se West Side Story.

måndag 21 november 2011

Hälsat på hos Linnea

Vi har hälsat på hos Linnea och hennes mamma. Här tittar Ingrid och Linnea i en bok.

måndag 14 november 2011

Vad har de ställt till med nu då?

För bra många år sen när sossarna hade tagit makten i Järfälla kommun hörde jag historien om den moderata kommunalpolitiker som en morgon kom till kommunalkontoret. På flaggstängerna satt kommunvapnet - ett får som håller en korsstav med ett banér - mot en röd (!!) bakgrund. Det var ju fel. I Järfällas kommunvapen är bakgrunden grön.

- Vad har de j-la socialisterna ställt till med nu då?

Ilsket svärjande rusade moderaten in på kontoret bara för att finna att det pågick ett besök från Gotlands kommun. Man hade flaggat med Gotlands kommunvapen - ett får som håller en korsstav med ett banér mot en röd bakgrund. Ridå.

På ledarsidan i Pravda (Dagens Nyheter) publicerades i fredags en bild av två moderata ministrar som håller presskonferens i Rosenbad:

Ministrarnas talarstolar är prydda med lilla riksvapnet: Tre gula kronor på en röd vapensköld. Vadå? Röd? Ska den inte vara blå? Vad har de j-la moderaterna ställt till med nu då? Men lugn, lite längre fram i tidningen finns ännu en bild från samma presskonferens:


Ordningen är återställd. Nu är vapensköldarna blå med gula kronor. Men vad var det som hände egentligen? Är det Pravdas ledarredaktion som skickar subtila signaler? Plats för kremlologi!