fredag 5 november 2010

Om finlandssvenskar och Bollstanäsbor i "Hypnotisören"

Nu har jag läst Lars Keplers ”Hypnotisören”. En alldeles habil spänningsbok och förstås hästlängder före t ex en sådan som Camilla Läckberg; ett av de absolut svagaste korten i den nya svenska deckarvågen. Men det finns detaljer att undra över. Det osannolika i att den finlandssvenske polisen Joona Linna har just detta finskklingande namn. För att inte tala om hans pappa Yrjö Linna! Just det finländska tycks vara en svår nöt för Kepler. Det framkommer ju rätt så dimmiga uppfattningar om var någonstans i Lappland det talas finska. En bra utredning om detta finländska problem hos Lars Kepler finns här.

Andra iakttagelser att notera rör romanfigurernas namn: Den moderata EU-parlamentarikern Charlotte Cedershiöld lite annorlunda stavad dyker t ex upp som hypnospatient. För att inte tala om den f d Bollstanäsprofilen Hannes Müller som i boken får bli en avdöd arkeolog.

Lars Kepler är ju förresten också ett intressant namn eftersom det är en pseudonym för Alexander och Alexandra Ahndoril samtidigt som Alexander Ahndoril är densamme som Johan Gustavsson (eller var det Fredrik, jag kan inte riktigt hålla isär bröderna), faktiskt också från Bollstanäs. Det är knepigt det där med namn.

Och det är ju till och med så att Lars Kepler är släkt till släkten. Johan Gustavsson är kusinbarn till Emmas mamma. I släkten var det alltid så att om någon kom över en större summa pengar – kanske hade man vunnit på tipset eller sålt huset – så var det en självklarhet att man skulle dela med sig till släktingarna. Möjligen var det därför som Harriet – Emmas mormor och Alexanders gammelmoster – fnös när hon fick höra om kontraktet som gav Lars Kepler 9 mille. Inget har hittills singlat ned till släkten.

2 kommentarer:

  1. Det är Johan, Fredrik är trollkarlen, eller numera professionell hypnotisör faktiskt: http://www.praesto.com/

    SvaraRadera
  2. Haha! Jag har alltid sagt att om jag mot förmodan skulle börja läsa litteraturvetenskap skulle mitt avhandlingsämne vara "Finskättade poliser i svenska kriminalromaner". För det finns nästan alltid en kvotfinne/finländare/finlandssvensk och det är alltid något skumt med bakgrundsteckningen. Thomas Kanger har t.ex. en polis som heter Elina Wiik som lika märklig "finlandssvensk" bakgrund som Joona Linna. Och Jonas Moström har en typ som heter Dan Sankari som bara säger "Joo".

    SvaraRadera