Skräck ramla av stolen bakom motståndet mot parlamentarismen

Den amerikanske statsvetaren Karl Loewenstein skrev redan 1956:

Ett parlament (assembly) kan inte styra. Det mesta det kan göra är att installera den styrande gruppen i maktposition. När detta är gjort perverterar demokrati till autokrati. Parlamentsstyre (assembly government) är den ärkedemokratiska plattform på vilken autokratiskt styre kan byggas, vare sig det handlar om en enda person (diktator), en kommitté, en junta eller ett parti.

Det Loewenstein avsåg var ett system där parlamentet smält samman med exekutivmakten. Alla partier eller intressen som var representerade i parlamentet återfanns också i regeringen. En sådan regering kan inte ställas till svars av parlamentet. En död hand läggs över parlamentet då det är naturligt att aktörerna förlägger sina överläggningar till det högsta organ de är representerade i.

Det ser demokratiskt ut men när debatten dör ut och när ansvarsutkrävandet försvinner förbyts det ärkedemokratiska i sin direkta motsats. Loewensteins mer förfärliga exempel var det jakobinska Frankrike och Sovjetunionens Högsta Sovjet och dess presidium. Han hittade också mindre förskräckliga exempel som det permanenta samregerandet i Schweiz som förvisat parlamentet till en skuggtillvaro. Men i Schweiz fyller folkomröstningsinstitutet funktionen som demokratiskt korrektiv, något som saknades under franska revolutionens eller Stalins skräckvälden.

Om Loewenstein hade känt till det kunde han också ha nämnt de svenska kommunerna där majoritet och minoritet samregerar i kommunstyrelserna. Var finns det demokratiska korrektivet i svenska kommuner?

Försöksverksamhet med kommunal parlamentarism

En statlig utredning föreslår nu en lösning på kommunernas demokratiproblem. Ett parlamentariskt system ska försöksvis kunna införas efter beslut av en kvalificerad majoritet. Det blir en tydlig åtskillnad mellan parlamentet (fullmäktige) och regeringen (styrelsen). Oppositionen hänvisas att driva politik i offentlighetens ljus i fullmäktige. Klara och tydliga regler reglerar hur man ska gå till väga när styrelser ska av- och tillsättas.

Ett politiskt system vinner legitimitet genom att medborgarna deltar i styrelsen och/eller genom att det framgår tydligt vem som har ansvaret för den förda politiken och att det finns mekanismer för att utkräva detta ansvar. Medborgarnas massiva ointresse att delta, även när de i sällsynta fall bjuds in, är ingen hemlighet. Samlingsstyret utan demokratiska korrektiv sätter stopp för det demokratiska ansvarsutkrävandet.

Vem skulle kunna vara emot kommunal parlamentarism?

Svaret är: Många och särskilt de politiska partierna.

Det framgår när remissvaren på utredningen droppar in. Det finns ännu ingen sammanställning över remissvaren, men många går att hitta på nätet. Av de svar man kan hitta där är drygt 60 procent avvisande. Argumentationen är ibland (inte minst från debattörer från mitt eget parti) mystisk: Det som gäller i staten gäller inte i kommunen. Kommunerna är så annorlunda. Argumentationen präglas också av en total okunnighet om erfarenheterna från andra länder. I England styrs det absoluta flertalet kommuner parlamentariskt och i Norge kan kommunerna välja ett parlamentariskt styressätt. När man tvärsäkert uttalar sig om konsekvenserna av införandet av parlamentarism tar man ingen som helst hänsyn till erfarenheter från t ex England eller Norge.

Argumenten för parlamentarism i kommunerna är framförallt:

• Fullmäktige vitaliseras
• Genom de tydliga ansvarsförhållandena och det mer vitala fullmäktige kan ansvar utkrävas.

Motståndarna argumenterar

Parlamentarism-motståndarnas argument som de växer fram ur remissvaren har också två huvudargument:

• Oppositionen får mindre insyn och inflytande
• Besluten blir på olika sätt sämre

Om man ser till frekvensen verkar det första argumentet vara det vanligaste. Det finns en rad broderier på samma tema: Oppositionen får svårare att bedriva politik och blir allmänt sett svagare. Oppositionen förlorar kunskaper och kompetens. Det kommer att bli svårare att rekrytera förtroendevalda (som om det vore enkelt nu!). I kommuner där kommunstyrelsen ansvarar för all verksamhet blir oppositionen utestängd från allt inflytande. Det blir skillnader i insyn mellan olika kommuner (oklart vilken relevans detta sista argument har).

Huvudresonemanget bakom det andra argumentet är att oppositionen genom att var med tidigt i processen kan bidra till att det blir bättre beslut. Vidare hävdas det att det blir omöjligt att åstadkomma samförståndslösningar och långsiktigt hållbara beslut.

Utöver dessa båda huvudargument har fantasin flödat: Någon påstår att kommunallagen kräver kollektiva beslut och kollektivt ansvar. Någon menar att inte så många kommuner är intresserade. Varför de som är intresserade borde hindras för att de är få framgår inte.

Man argumenterar också mot parlamentarism-anhängarna: Det är mest demokratiskt om det finns en politisk debatt också i styrelsen (varför debatten skulle upphöra inom en majoritetskonstellation framgår inte). Det finns ärenden där KS beslutar utan att involvera fullmäktige. När oppositionen inte får vara med i dessa kommer de att agera i media och i förvaltningsdomstolarna istället.

Varför är man emot?

Varför bekämpas ett förslag om att kommuner frivilligt skulle få pröva parlamentarism. Det är ju inte fråga om något tvång och det står den egna kommunen fritt att avstå. Varför vill man hindra andra? Vad är man rädd för?

Jag tror att det finns tre förklaringslinjer:

För det första handlar det om vanans makt. Kommunalpolitikerna är så inkörda i det befintliga systemet att de är emot varje förändring. Jag vill påminna om att andra förslag som syftat till att förbättra den lokala demokratins funktion har mött samma intensiva motstånd: offentliga nämndsammanträden, kommunala folkomröstningar och medborgarförslag (alla frivilliga) eller kommun- och stadsdelsnämnder valda av väljarna.

För det andra handlar det om en skräck för att systemet ska instabiliseras. Det formella kommunala regelverket är i många avseenden föråldrat och beskriver inte hur kommunen verkligen fungerar. Partisystemet och den partipolitiska logiken fungerar istället som ett mer informellt rollhäfte som pjäsen i själva verket spelas efter. Om man börjar peta i det formella regelverket vet man inte riktigt vad som kommer att hända.

För det tredje handlar det om ren partiegoism. Den parlamentariska situationen har blivit allt mer komplex i kommunerna. Kommuner där förr ett parti kunde regera i ensamt majestät i årtionde efter årtionde har blivit allt färre. Väljarna är mer rörliga och nya partier dyker upp som svampar ur jorden. En styrande majoritet kan vara opposition i morgon. Då gäller det att hålla fast vid möjligheterna att få vara med och styra fast väljarna tyckt annorlunda. Att argumentet om den försvagade oppositionen dominerar i remissvaren tyder på att detta är ett viktigt skäl. Vi vet också från historien att partiegoistiska motiv varit starkt styrande för vilka ståndpunkter partierna intar i konstitutionella frågor. Detta måste sen förstås garneras med mer principiella argument som ornament.

Till sist ett glädjande besked

I min egen kommun (Skinnskatteberg) har kommunstyrelsen i sitt remissyttrande enhälligt beslutat tillstyrka försöksverksamheten med majoritetsstyre.

Att läsa mer

Jag har tidigare flera gånger skrivt här på bloggen om kommunal parlamentarism. Se t ex det här inlägget.

Här finns också en liten litteraturlista för den som vill fördjupa sig i ämnet:

Andersson Hans G 1973 ”Kommunalideologin” i Gunnar Wallin, Hans G Andersson & Nils Andrén (red) Kommunerna i förvandling Stockholm: Almqvist & Wiksell

Baldersheim Harald & Torodd Strand 1988 ”Byregjering” i Oslo Kommune. Hovedrapport fra et evalueringsprosjekt Oslo: NIBR

Bäck Henry 1998 “Constitutional Reform in the City of Stockholm: The Introduction of Quasi-Parlia­mentarism” ECPR Workshop “Local Political Systems” University of Warwick 23-28 March

Bäck Henry 1998 “Nytt liv i frågan om kommunparlamentarismen?” Kommunal ekonomi och politik nr 1

Bäck Henry 2006 Komparativ kommunal konstitutionspolitik. En kunskapsöversikt Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting

Bäck Henry 2007 “Parties and local government constitutional reforms” ECPR Joint Sessions of Workshops, Helsinki 7-12 May

Bäck Henry 2012 ”Parties and local government constitutional reforms” i Björn Egner, Michael Haus & Georgios Terizakis (red) Regieren. Festschrift für Hubert Heinelt Wiesbaden: Springer Verlag für Sozialwissenschaften pp 443 – 452 ISBN 978-3-531-19792-0

Bäck Henry, Folke Johansson och Jonas Sandqvist 1998 “Stadsregering” i Stockholm. Infö­randet av begränsat majoritetsstyre i Stockholms stad Stockholm: IKE

Hagen Terje P, Trine Monica Myrvold, Ståle Opedal, Inger Marie Stigen & Helge Strand Østtveiten 1999 Parlamentarisme eller formannskapsmodell? Det parlamentariske styringssystem i Oslo sammenliknet med formannskapsmodellene i Bergen, Trond­heim og Stavanger Oslo: NIBR

Hambleton Robin 2000 “Modernising Political Management in Local Government” Urban Studies 37: 931-950

Lewin Leif 1998 ”Bråka inte!” Om vår tids demokratisyn. Stockholm: SNS Förlag

Loewenstein Karl 1965 Political Power and the Governmental Process Chicago: Phoenix Books

Lotsberg Dag Øyvind 1988 Parlamentarisme i lokalpolitikken. En studie av det nye sty­ringssystemet i Oslo Kommune Bergen: Institutt for administrasjons- og organisa­sjonsvitenskap

Røiseland Asbjørn 2003 ”Parti-vitalisering eller politikerstyring? Mål og effekter ved kommunal parlamentarisme” Kommunal Ekonomi och Politik 7(4)

Saxi Hans Petter 2002 Parlamentarisme i Nordland Fylkeskommune – Mål og effekter Bodö: Høgskolen i Bodø

SOU 1972:32 Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre?

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå

De försvunna städerna: Sillarnas huvudstad

Sillmarknaden i Skanör och Falsterbo var under medeltiden Danmarks näst största inkomstkälla efter Öresundstullen. Skånsk sill var en uppskattad lyxvara i Europa och det sägs att den fiskhandlare som sålde sill som inte var skånsk måste sätta upp en röd varningsflagga på sin handelsbod. Sillperioden tog slut på 1500-talet vilket ledde till en snabb nedgång för städerna.

Det är inte helt klart hur gamla de båda städerna är, men 1100-1200-tal brukar uppges. Och det var sillen som det kom an på. På svensktiden förenades städerna till en enhet med en gemensam borgmästare 1754.

För kommunforskare är Skanör med Falsterbo av särskilt intresse eftersom det var den sista staden i Sverige att införa stadsfullmäktige. Det skedde inte förrän 1934. Dessförinnan fattades beslut av allmän rådstuga där alla röstberättigade medlemmar av staden hade tillträde. Rådstugan sammanträdde i Skanörs rådhus från 1777. Borgarna tyckte att det var så påfrestande att bekosta rådhusbygget att de i en skrivelse till landshövdingen anhöll om att staden skulle befrias från stadsprivilegierna, så de skulle slippa bygga rådhus. Ansökan avslogs.

1974 var det slut på det roliga. Staden upphörde och uppgick i Vellinge kommun. Idag bor det sisådär 7 000 personer i Skanör med Falsterbo, vilket utgör en femtedel av kommunen. Från sillmetropol till Vellinge.

”Die Heringe der Ostsee sind magerer als die der Nordsee” är ett berömt exempel från Hjalmar Hjorths tyska grammatik. Riktigt vilken grammatikalisk princip exemplet ska illustrera har jag glömt, men det måste väl ändå ha varit die Heringe der Ostsee som Skanör och Falsterbo byggde sin medeltida rikedom på. Och de var som sagt magrare än Nordsjöns. Men ändå inte strömmingar, eftersom enligt vedertaget språkbruk sillar fångade norr om Kristianopel ska kallas strömming.

Skanörs rådhus

Die Heringe der Ostsee

Tidigare inlägg i serien ”Försvunna städer”

Djursholm

Gränna 

Huskvarna 

Mariefred 

Marstrand 

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå

Mellandagsfirande med Emi, Julian och Ruben

Nisses anemon

I brist på klar himmel kollar Emi in Barsebäck i sin nya stjärnkikare

Julian tar emot julklapp av skräckinjagande tomte

Ruben kör med sitt nya tunnelbanetåg

Praeterea censeo

Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå.

Politiker på flera stolar i topp

Ett inlägg om politiker som kombinerar flera uppdrag tilldrog sig mest intresse i december. Även den politiska utvecklingen i Skinnskattebergs kommun fortsätter att väcka intresse. I decembertoppen hamnar två inlägg om ”nollorna”, de i majoritetskoalitionen ingående rasistiska Sverigedemokraterna som först fällde den borgerliga budgeten genom att inte komma på mötet och som därefter på ett extra möte under stort jubel från de borgerliga räddade situationen.

Antal besökare var i december 626 (565 i november) Av dessa var 447 (343) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,38 (1,37) och genomsnittlig tid per besök var 100 (88) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Storbritannien, Kina, Ryssland, Tyskland, Finland, Japan, Nederländerna, Norge och Sydafrika. Ströbesökarna var från Bosnien och Hercegovina, Danmark, Frankrike, Ghana, Irland, Israel, Italien, Kanada, Kuwait, Qatar, Serbien, Spanien, Sydkorea, Taiwan och Ukraina.

De tio mest visade inläggen i december:

1	Makt- och penningkåta politiker på så många stolar... (ny)
2	Nollorna del 7: Klackarna i taket hos borgarna (ny)
3	Brevvän på nätet: Ett av Europas ledande energibol...(2:a)
4	Alla uppfinningars moder (ny)
5	Nollorna del 6: Nu skakar marken under Fp+SD-koali... (1:a)
6	De försvunna städerna: Staden med en flytande spår... (ny)
7	Huvuden rullar när politiker roffar åt sig för hög... (ny)
8	Moderater bygger leksaksjärnväg i Kungsör (8:a)
9	Någon har snott vår tidning (ny)
10	Kan Köping ha en idrottsplats som heter Zigenarbac... (ny)

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Doris firar julafton

Julgran hämtas i skogen

Dekoreras med små och stora lingon, svampar, hjärtan, stjärnor och kottar

och sist men inte minst rosa ljus

Tomten (troligen mormor) delar ut klappar

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Fyra grisar till Kungsörstorps julbord

Sommartida utsikt från Kungsörstorp

En gång var jag på möte med en forskargrupp på Voksenåsen.  Här är det så fin utsikt, sa mina norska vänner. I princip, tillade de. I två dagar satt vi och tittade ut på dimman. Det är lite samma sak med ett julbordspaket på Kungsörstorp. En fantastisk utsikt över Mälaren. I princip. Men utanför fönstren kolsvart. Även om man gjort allt för att illuminera. Varje träd var inlindat i ljuskedjor. Blixtar föll från himlen. Eldslågor projicerades på husväggarna. Här måste det ha gått åt miltals med sladd.

Men nu till saken: julbordet. Det var ett av de bättre julborden vi ätit. Urvalet av inlagda sillar var imponerande. Möjligen var fiskarna lite al dente. De smalt så att säga inte som skit i munnen. Men smarriga inläggningar. Ingrid berömde särskilt en pernod-inläggning. Lax och strömming fanns också i stort urval. Gott och med bra struktur. Bland det rikhaltiga kallskurna utmärkte sig särskilt en frostad biff, hemlagad kalvsylta och en hemlagad leverpastej som faktiskt smakade lever. Ingrid delade också ut stort beröm till svampomeletten och Jansson. Själv sätter jag ett pluspoäng för förekomsten av dopp-i-grytan. Det var väl inte så att doppen på något sätt utmärkte sig, men jag anser att ett julbord inte är komplett utan dopp. Blotta förekomsten ger därför poäng.

Desserter, kaffe och avec serverades i en särskilt dessertbarack i sluttningen ned mot sjön. Utbudet av sötsaker var rikligt. Lokalen påminde om en korsning mellan Grimstagården och en Ålandsfärja. Innemiljön förgylldes av en gigantisk videoinstallation av en vedbrasa.

Nu till det svåra: Grissammanvägningen. Vi hade långa diskussioner om det skulle bli fyra eller fem grisar. Absolut ett av de bästa julbord vi grisat i oss. Stort utbud, gott, vällagat. Här har vi att göra med en kökschef som kan laga mat. Men, och det är här det blir komplicerat: Om man utan att känna till att det var ett julbord, och utan att känna till reglerna för ett julbord och dess sammansättning kom in på en krog och fick in detta; skulle man då säga att det var fem grisar, d v s världsklass. Nej, förmodligen inte. Med de restriktioner som julbordet sätter är det nog inte möjligt att få fem grisar.

En utomordentligt knepig historia. Funnes det en särskilt julbordsklass att tävla i, vore det en tveklös femma, men nu får man nog nöja sig med en fyra. Men det är bra det.

Vintertida utsikt

Goda utsikter

Tidigare recensioner
Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund
Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt
Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Kan Köping ha en idrottsplats som heter Zigenarbacken?

Zigenarbackens IP

Området vid korsningen mellan Ringvägen och Västeråsvägen i Köping kallas Zigenarbacken. Här finns också en idrottsplats som officiellt heter Zigenarbackens IP. Romerna betraktar zigenare som ett nedsättande och kränkande ord, på samma sätt som samer inte vill kallas lappar och svarta inte negrer. Det har från unga romska aktivister kommit fram krav på att man ska radera ut namnet Zigenarbacken och sätta ett nytt namn på idrottsplatsen.

Det romska kravet har lockat fram samma troll som brukar protestera mot förbudet att hålla skolavslutning i kyrkor, omdöpningen av chokladbollar (f d negerbollar), Efraim Långstrumps utnämning till ”kung” (istället för som tidigare ”negerkung”). Här är några folkliga reaktioner saxade ur Bärgslagsbladet:

”Erat utanförskap blir knappast påverkat i rätt riktning om du ska tjafsa om namnet på en etablerad idrottsplats i en liten mellansvensk kommun där inget annat än glädje utspelas”

”Man tar seden dit man kommer”

”Nu är jag förbannad och irriterad! Vad är det för larv och vem kan komma på något så dumt…Folket i Köping har alltid sagt Zigenarbacken och det ska ingen utomstående lägga sig i”

”Det är ju en del av vår historia, den ska vi väl inte dölja?!”

”Men NEEEEJ! Jag blir kränkt om man ska ändra historia gång på gång --- Låt Sverige vara Sverige, nu börjar allt gå för långt!”

”Men för i helvete … Kort svar: Nej. Lägg energin på annat!”

”LÖJLIGT. Har man ingenting annat att lägga tid, energi och pengar på? … Detta är ju lika löjligt som att ge sig på Astrid Lindgren.”

Långt in i modern tid har majoriteten framgångsrikt försökt hålla romerna borta. Majoritetsbefolkningen har med hjälp av sina myndigheter förhindrat romer från att bli bofasta på en ort. Med eller utan stöd i lagen har man jagat bort romer som slagit sig ned. Runt midsommar 1948 drev en mobb bort resande som bosatt sig i ett slumområde i Jönköping.

Diskrimineringsombudsmannen har utarbetat en vitbok om diskrimineringen av romer i Sverige (Den mörka och okända historien - Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet Ds 2014:8). Här finns många berättelser om fördrivning.

Polismyndigheten i Ystad kunde 1922 rapportera:

”Inom Skivarps församling intill Ystad, bo och vistas en massa tattare med familjer, vilka översvämma staden och vid tiden för åren 1912–1915 bosatte sig i Ystad till stort obehag för stadens invånare…Genom en konsekvent genomförd, långvarig uppmärksamhet, ständigt anhållande för varje förseelse med ty åtföljande polisförhör och häktning eller varning för lösdriveri, hava samtliga tattare numer, med undantag av en familj, funnit för gott att lämna staden.”

År 1956 blev ett sällskap om 11 personer avhysta från en badplats i Ludvika, där de hade slagit upp sitt tält. Polisen avhyste dem till en grusplan utanför Borlänge där markägaren inte blivit tillfrågad. Romerna lämnades med allt sitt bohag på en plats där det inte gick att sätta upp tält. Motiveringen var att de ”osnyggat” på den tidigare platsen och stört övriga gäster och kringboende. Polisen stödde sitt agerande på en allmän polisinstruktion som föreskrev att polisen hade i uppdrag att upprätthålla ordning och säkerhet på allmän plats.

Vitboken innehåller också romers egna berättelser om fördrivningen:

”Tälten var inte hemtrevliga. Det var fattigt. Det var inte praktisk att ha alltför många prylar, för vi fick inte stanna länge på de platser vi kom till. Vi blev ständigt bortjagade av landsfiskaler, markägare, bönder och privatpersoner. … Jag vet inte hur många gånger som jag har varit med om att bli bortkörd. Som längst bodde vi kanske ett halvår på ett ställe, men oftast var det bara ett par dagar. Ibland bara några timmar. Och varje gång uppstod det praktiska problem. Vart skulle vi ta vägen? Att packa ihop gjordes inte i en handvändning, vilket vi inte fick någon förståelse för. Ingen av de som fördrev oss tog hänsyn till att det också bodde barn i tälten. Det var inte ovanligt att vi blev bortkörda på nätterna, då fick barnen väckas och vi fick dra vidare. Det var heller inte ovanligt att vi blev störda av privatpersoner som kom till lägret och hotade oss…”

Singoalla Millon

”Jag vet inte vad som var värst, kylan eller fukten. Eller polisens förföljelse. Polisen kom ständigt till våra tält och sa att vi inte fick bo kvar, stod och vaktade på oss när vi packade ihop våra saker och såg till att vi flyttade till en ny plats. På den nya platsen var det samma visa igen. Det viktigaste var att vi kom bort… Det hände också att vi blev störda av privatpersoner som kom till lägret och hotade oss. Då flyttade vi. Det fann ingen möjlighet för oss att vända oss till polisen om vi utsattes för något brott. Polisen var ju emot oss och den som såg till att vi skulle dra vidare till en annan kommun där vi fick slå upp vårt tält för ett par dagar eller veckor.”

 Rosa Taikon

Sådan här fördrivning av romer var ett viktigt inslag i den samlade diskrimineringen. Genom att de hindrades från att bosätta sig kunde barnen inte gå i skolan. Det blev ju förstås också omöjligt att ta anställning. Om man inte var bofast kunde man inte bli mantalsskriven. Man var obefintlig, och den som var obefintlig kunde inte få del av samhällets sociala skyddsnät.

Det sägs att Zigenarbacken i Köping var en sådan plats där romer brukade slå sig ned. För att snart fördrivas någon annanstans av köpingsborna och deras myndigheter – kommunen, fattigvårdsnämnden och polisen.

Som medlem av majoritetsbefolkningen tycker jag kanske att det finns en överkänslighet hos många förtryckta minoriteter för vilka termer som används – negrer, zigenare, lappar, blattar. Det finns också grupper som har försökt och lyckats att återerövra orden och fylla de nedsättande orden med ett positivt innehåll. Tänk bara på bögarna!

Samtidigt måste det vara den som känner sig kränkt som måste få definiera vad som är kränkande. Det talar förstås för att vi ska byta ut vårt språkbruk. Och när man ser trollen krypa ut ur de dunkla vrårna förstärks kravet. De kan ju inte få definiera vad svensk kultur är. De kan ju inte få bestämma att det är ursvensk kultur att få benämna utsatta, underordnade, maktlösa och diskriminerade människor med uttryck som de själva upplever som nedsättande och kränkande.

Men i fallet med Zigenarbacken finns ännu en dimension. Namnen på platsen påminner om den historiska diskrimineringen, om övergreppen som tvingade romerna bort från staden och bort från gemenskapen i samhället. Det är som om polska städer skulle ha gator uppkallade efter utrotningsläger eller getton. Att minnas fördrivningen av romer, som man snarare borde skämmas för, med ett platsnamn i staden är osmakligt. Bort med det!

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.