Trollen i Bolagshagen

Jag skrev den 29 januari ett inlägg om Norbergs kommuns köp av Bolagshagen i Kärrgruvan. Det anförda motivet för köpet var att man ville öka den kommunala närvaron i Kärrgruvan. I inlägger kopplade jag också samman kommunens agerande med ett pågående aktionsforskningsprojekt med regionen (landstinget) som deltagare. Jag omnämnde också inlägget i ett senare inlägg den 1 februari där jag berättade om trafiken på den här sidan i januari. Båda dessa inlägg har föranlett kommentarer från någon eller några som känt sig trampade på tårna. Dom ganska långrandiga inläggen har inte i något avseende handlat om sakfrågan. Dom har istället varit helt inriktade på att försöka ta heder och ära av mig personligen. Bland mer befängda påståenden märks t ex att jag skulle vara bitter, att jag aldrig syns på byn, att jag har gått till angrepp till och med mot forskare vid min egen fakultet. I den senaste kommentaren antyds det också att jag skulle vara full.

Nu har jag tröttnat på den här meningslösa diskussionen. Framöver kommer jag inte att publicera några kommentarer som har med Bolagshagen-historien att göra, som inte har något sakligt innehåll. I min sista kommentar skrev jag:

Alltid trevligt med en saklig debatt. Den föranleds såvitt jag kan förstå av inlägget om Bolagshagen. Tyvärr missar nog kritikerna målet lite grand. Kommentarerna handlar mest om era förmodanden om min person och mina egenskaper. När det gäller själva saken är det två frågor, som jag försökte lyfta fram. Kanske ni vill vara snälla och besvara dom: (1) Vad är programteorin bakom fastighetsköpet? Vad jag förstår har man argumenterat för ökad kommunal närvaro i Kärrgruvan. Vad betyder mera precis "kommunal närvaro"? Denna ökade närvaro förväntas leda till positiva effekter. Vilka? Och vilka är dom förmedlande mekanismerna? (2) Det har i litteraturen riktats kritik mot aktionsforskningsansatsen. Den har, sägs det, inte lett till dom demokratiska effekter som den utger sig för att ge. Snarare, menar en del kritiker, är den ett slags tokenism, d v s en gisslansituation. Jag skulle gärna se er bemöta den kritiken. Och vilken ny kunskap ger oss aktionsforskningsansatsen?

Men dom här frågorna vill inte dom övriga kommentatorerna ge något svar på. Dom tycker att jag ska ta kontakt med ”dom ansvariga”. Något offentligt svar på vad programteorin om ”den kommunala närvaron” innebär och vilket vetenskapligt och samhälleligt värde aktionsforskningsansaten har vill dom inte ha. Det skulle vi så att säga ta i enrum.

Alltså: Alla kommentarer som fortsatt kommer in om Bolagshagenaffären som inte är sakliga kommer att raderas.

 

Nu krälar trollen fram

I valtider kryper trollen fram. Toppnamnen på Vänsterpartiets lista i Skinnskatteberg Fredrik Skog och Helena Cederberg har på partiets facebook-sida  publicerat inlägg i olika lokala frågor. Bums har trollen kommit krälande. Bara i undantagsfall har de haft någon anknytning till Skinnskatteberg. Och bara i något enstaka fall har kommentarerna handlat om det som det kommenterade inlägget handlat om.

Så här skriver t ex Fabian Norlin från Stockholm:

”Vänsterpartiet är ett parti med rötterna i kommunismen, och som fram till nyligen både stött och tagit emot stöd, från många av de blodigaste mördardiktaturerna mänskligheten någonsin skådat. Partier som Vänsterpartiet hör inte hemma i riksdagen. De hör inte hemma i ett civiliserat samhälle.”

Och Daniel Näslund också från Stockholm:

”Ni är långt värre än de nazister ni låtsas kriga emot. Att vänstern är våldsammast utan hämningar är vida känt men ni låter det fortgå precis som ni rättfärdigar handlingar emot demokratin så länge det passar er agenda. Vänsterpartiet är grundar sin politik på förtryck och tvång. Ni har ett sinne och tanke på sandlådenivå. Som tur finns det inte så många av er. Men oturligt nog finns det tillräckligt. Jonas Sjöstedt representerar en total tankevurpa som bara de sinnessvaga anammar ”

Jojomensan, det var ord och inga visor det.

Henning Rolf från Jämtland hejar på:

”Kommunister har aldrig förstått demokrati, tvärtom uppmuntrar de till våld mot dem som inte spelar med”

Cuba, Venezuela och Sovjet förekommer förstås frekvent i kommentarerna. En del av trollen ägnar sig åt likräkning och menar att Stalin minsann tog livet av fler än Hitler. Vad det nu kan ha med kommunalpolitiken i Skinnskatteberg att göra. Däremot ger det förstås en fingervisning om var trollen själva hör hemma politiskt.

En annan sport som en del ägnar sig åt är att vandalisera och riva ned valaffischer. Särskilt i den lilla byn Karmansbo (med ett 70-tal invånare) finns det en eller flera skithögar som ägnat sig åt att vandalisera Socialdemokraternas valtavlor. De har också försökt riva ned Vänsterpartiets affischer från byns anslagstavla. Men det blev tji. Vänsterpartiet hade under valrörelsen bytt affisch var fjärde dag, och satt de nya över de gamla. Så när en affisch var nedriven kom en annan fram. Och så vidare. Det blev för svårt för trollet.

Provocerande affisch?

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Doris på septemberlov

Doris har varit på septemberlov i Västanhed den senaste veckan. Det har varit ett flertal begivenheter. Här är ett axplock.

Linbaneparken i Skbg: "Bättre än både Bleckan och Täppan"

Korvgrillning vid Hedhammar

Lunchbordet dukat

Forsån vid Hedhammar

Tillverkning av stentroll

Trollet

Avslutande kräftkalas. "Men jag tycker ju inte om kräftor"; "Det är bara för bildens skull"; "Okej
då"

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Kan Köping ha en idrottsplats som heter Zigenarbacken?

Zigenarbackens IP

Området vid korsningen mellan Ringvägen och Västeråsvägen i Köping kallas Zigenarbacken. Här finns också en idrottsplats som officiellt heter Zigenarbackens IP. Romerna betraktar zigenare som ett nedsättande och kränkande ord, på samma sätt som samer inte vill kallas lappar och svarta inte negrer. Det har från unga romska aktivister kommit fram krav på att man ska radera ut namnet Zigenarbacken och sätta ett nytt namn på idrottsplatsen.

Det romska kravet har lockat fram samma troll som brukar protestera mot förbudet att hålla skolavslutning i kyrkor, omdöpningen av chokladbollar (f d negerbollar), Efraim Långstrumps utnämning till ”kung” (istället för som tidigare ”negerkung”). Här är några folkliga reaktioner saxade ur Bärgslagsbladet:

”Erat utanförskap blir knappast påverkat i rätt riktning om du ska tjafsa om namnet på en etablerad idrottsplats i en liten mellansvensk kommun där inget annat än glädje utspelas”

”Man tar seden dit man kommer”

”Nu är jag förbannad och irriterad! Vad är det för larv och vem kan komma på något så dumt…Folket i Köping har alltid sagt Zigenarbacken och det ska ingen utomstående lägga sig i”

”Det är ju en del av vår historia, den ska vi väl inte dölja?!”

”Men NEEEEJ! Jag blir kränkt om man ska ändra historia gång på gång --- Låt Sverige vara Sverige, nu börjar allt gå för långt!”

”Men för i helvete … Kort svar: Nej. Lägg energin på annat!”

”LÖJLIGT. Har man ingenting annat att lägga tid, energi och pengar på? … Detta är ju lika löjligt som att ge sig på Astrid Lindgren.”

Långt in i modern tid har majoriteten framgångsrikt försökt hålla romerna borta. Majoritetsbefolkningen har med hjälp av sina myndigheter förhindrat romer från att bli bofasta på en ort. Med eller utan stöd i lagen har man jagat bort romer som slagit sig ned. Runt midsommar 1948 drev en mobb bort resande som bosatt sig i ett slumområde i Jönköping.

Diskrimineringsombudsmannen har utarbetat en vitbok om diskrimineringen av romer i Sverige (Den mörka och okända historien - Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet Ds 2014:8). Här finns många berättelser om fördrivning.

Polismyndigheten i Ystad kunde 1922 rapportera:

”Inom Skivarps församling intill Ystad, bo och vistas en massa tattare med familjer, vilka översvämma staden och vid tiden för åren 1912–1915 bosatte sig i Ystad till stort obehag för stadens invånare…Genom en konsekvent genomförd, långvarig uppmärksamhet, ständigt anhållande för varje förseelse med ty åtföljande polisförhör och häktning eller varning för lösdriveri, hava samtliga tattare numer, med undantag av en familj, funnit för gott att lämna staden.”

År 1956 blev ett sällskap om 11 personer avhysta från en badplats i Ludvika, där de hade slagit upp sitt tält. Polisen avhyste dem till en grusplan utanför Borlänge där markägaren inte blivit tillfrågad. Romerna lämnades med allt sitt bohag på en plats där det inte gick att sätta upp tält. Motiveringen var att de ”osnyggat” på den tidigare platsen och stört övriga gäster och kringboende. Polisen stödde sitt agerande på en allmän polisinstruktion som föreskrev att polisen hade i uppdrag att upprätthålla ordning och säkerhet på allmän plats.

Vitboken innehåller också romers egna berättelser om fördrivningen:

”Tälten var inte hemtrevliga. Det var fattigt. Det var inte praktisk att ha alltför många prylar, för vi fick inte stanna länge på de platser vi kom till. Vi blev ständigt bortjagade av landsfiskaler, markägare, bönder och privatpersoner. … Jag vet inte hur många gånger som jag har varit med om att bli bortkörd. Som längst bodde vi kanske ett halvår på ett ställe, men oftast var det bara ett par dagar. Ibland bara några timmar. Och varje gång uppstod det praktiska problem. Vart skulle vi ta vägen? Att packa ihop gjordes inte i en handvändning, vilket vi inte fick någon förståelse för. Ingen av de som fördrev oss tog hänsyn till att det också bodde barn i tälten. Det var inte ovanligt att vi blev bortkörda på nätterna, då fick barnen väckas och vi fick dra vidare. Det var heller inte ovanligt att vi blev störda av privatpersoner som kom till lägret och hotade oss…”

Singoalla Millon

”Jag vet inte vad som var värst, kylan eller fukten. Eller polisens förföljelse. Polisen kom ständigt till våra tält och sa att vi inte fick bo kvar, stod och vaktade på oss när vi packade ihop våra saker och såg till att vi flyttade till en ny plats. På den nya platsen var det samma visa igen. Det viktigaste var att vi kom bort… Det hände också att vi blev störda av privatpersoner som kom till lägret och hotade oss. Då flyttade vi. Det fann ingen möjlighet för oss att vända oss till polisen om vi utsattes för något brott. Polisen var ju emot oss och den som såg till att vi skulle dra vidare till en annan kommun där vi fick slå upp vårt tält för ett par dagar eller veckor.”

 Rosa Taikon

Sådan här fördrivning av romer var ett viktigt inslag i den samlade diskrimineringen. Genom att de hindrades från att bosätta sig kunde barnen inte gå i skolan. Det blev ju förstås också omöjligt att ta anställning. Om man inte var bofast kunde man inte bli mantalsskriven. Man var obefintlig, och den som var obefintlig kunde inte få del av samhällets sociala skyddsnät.

Det sägs att Zigenarbacken i Köping var en sådan plats där romer brukade slå sig ned. För att snart fördrivas någon annanstans av köpingsborna och deras myndigheter – kommunen, fattigvårdsnämnden och polisen.

Som medlem av majoritetsbefolkningen tycker jag kanske att det finns en överkänslighet hos många förtryckta minoriteter för vilka termer som används – negrer, zigenare, lappar, blattar. Det finns också grupper som har försökt och lyckats att återerövra orden och fylla de nedsättande orden med ett positivt innehåll. Tänk bara på bögarna!

Samtidigt måste det vara den som känner sig kränkt som måste få definiera vad som är kränkande. Det talar förstås för att vi ska byta ut vårt språkbruk. Och när man ser trollen krypa ut ur de dunkla vrårna förstärks kravet. De kan ju inte få definiera vad svensk kultur är. De kan ju inte få bestämma att det är ursvensk kultur att få benämna utsatta, underordnade, maktlösa och diskriminerade människor med uttryck som de själva upplever som nedsättande och kränkande.

Men i fallet med Zigenarbacken finns ännu en dimension. Namnen på platsen påminner om den historiska diskrimineringen, om övergreppen som tvingade romerna bort från staden och bort från gemenskapen i samhället. Det är som om polska städer skulle ha gator uppkallade efter utrotningsläger eller getton. Att minnas fördrivningen av romer, som man snarare borde skämmas för, med ett platsnamn i staden är osmakligt. Bort med det!

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.