torsdag 3 december 2015

Makt- och penningkåta politiker på så många stolar som möjligt

Det förekommer att riksdagsledamöter också har uppdrag i sin hemkommun. Förr var det ännu vanligare. 1969 hade 78 procent av riksdagsledamöterna något kommunalt uppdrag. Nästan 40 år senare – år 2007 var motsvarande andel bara hälften så stor – 37 procent. Andelen riksdagsledamöter med uppdrag i den tunga kommunstyrelsen minskade under samma tid från 24 till 3 procent. Bakom minskningen ligger förstås att kommunala uppdrag under den här tiden har blivit allt mer betungande. Man har helt enkelt inte tid att sköta uppdrag på två olika nivåer.


Figur: Andel (procent) av riksdagsledamöterna som har kommunala uppdrag


Så här är det inte i alla länder. I en undersökning av borgmästare i olika europeiska länder (i Sverige kommunstyrelseordförande) visade det sig att borgmästare i ungerska (24 procent), franska (16 procent) och Belgiska (14 procent) samtidigt var parlamentsledamöter. I Sverige hittade vi inte en enda kommunstyrelseordförande som satt i riksdagen.

I Frankrike där den här sortens överlappande uppdrag är vanliga finns t o m en särskild term för fenomenet: Cumul des mandats. Men företeelsen är inte okontroversiell. Till fördelarna har det pekats på att kumuleringen är bra för parlamentarikernas förankring. Men det finns också nackdelar: risk för frånvaro och intressekonflikter är exempel på sådana nackdelar.

I en svensk doktorsavhandling om förhållandena just i slutet av 1960-talet framhålls de överlappande mandaten som en kanal för lokalt och regionalt inflytande i rikspolitiken. Det handlar med andra ord om hur förbindelserna ser ut mellan nivåerna i en flernivådemokrati.

Det franska kommunsystemet är utomordentligt fragmenterat. Det finns mer än 30 000 kommuner. På nivåerna över kommunen finns departement och över departementen regioner. För att klara olika uppgifter har kommuner slutit sig samman i en komplicerad struktur av kommunalförbund. Det svenska systemet av idag är betydligt mindre komplext, men det finns trots det behov att integrera de olika nivåerna.

En mekanism för denna integration är partiväsendet. Politiker på lokal och central nivå tillhör samma partier och partierna erbjuder mötesplatser, beroenden och lojaliteter. En annan mekanism är de överlappande uppdragen som skapar kanaler för påverkan i båda riktningarna.

I vår undersökning av stadsdelsnämnderna i Stockholm fann vi ett liknande fenomen. Det fanns en grupp politiker med uppdrag både i stadsdelen och i stadshuset. Det visade sig vara den grupp av politiker som var mest aktiva och intresserade och som fick det lite krångliga decentraliserade systemet att fungera.

Lokalradion (P4 Västmanland) har gått igenom närvaron i fullmäktige i länets kommuner för de riksdagsledamöter som samtidigt sitter i kommunfullmäktige. Resultatet basuneras indignerat ut som ”politikerskolk”. För att understryka tesen intervjuas statsvetaren Jenny Madestam. Hon håller med i den allmänna indignationen. Att inte vara med på alla möten i uppdrag man valts till är respektlöst mot demokratin. Och dessutom är det ett HOT MOT DEMOKRATIN eftersom man som dubbelpolitiker inte tid att följa med i de lokala frågorna. Det leder till ökat byråkratvälde på den kommunala nivån.

Bland de skolkande politikerna fanns t ex Stig Henriksson (fast han var den minst skolkande med 80 procent närvaro på Fagerstas fullmäktigemöten). Dumreporten undrade om det var lämpligt att han hade ett jobb i Stockholm och ett i Fagersta. Att han tror att det är ett ”jobb” att sitta i kommunfullmäktige i en ganska liten svensk kommun är avslöjande. Reportern ville förmodligen förmedla bilden av makt- och penninghungriga politiker; skurkar med andra ord.

Att en politiker som Stig Henriksson dessutom skulle ha särskilt svårt att sätta sig in i och följa med den lokala politiken är med tanke på hans bakgrund som mångårig KS-ordförande i kommunen enfaldigt. Det finns förmodligen en hel drös fullmäktigeledamöter i Fagersta (och alla andra kommuner för den delen) som inte följer med och som inte sätter sig in i kommunalpolitikens alla frågor. Fullmäktigeledamoten som öppnar kuvertet med sammanträdeshandlingar när hen kommer till mötet är en realitet.

Ingen, varken statsvetaren eller reportern, tycktes dessutom ha hört talas som problemet med integration i ett flernivåsystem. Ibland hjälper det inte att man har disputerat i statsvetenskap.

Och lärdomen är: Vet man inte vad man pratar om ska man avstå.

Lite att läsa:
Martin Brothén (2005) Riksdagsledamöternas arbetsvecka – arbetet i och utanför riksdagen,Stockholm: Riksdagskommittén, Sveriges riksdag.

Henry Bäck (2010) “Partiväsendet i stat och kommun: Från integration till dualism” i Folke Johansson (red) Kommunalvalet 2006 – Väljare och partier i den lokala demokratin Göteborg: CEFOS

Henry Bäck, Hubert Heinelt & Annick Magnier (red) (2006) The European Mayor. Political Leaders in the Changing Context of Local Democracy Wiesbaden: VS Verlag für Sozialwissenschaften

Henry Bäck, Folke Johansson, Ernst Jonsson & Lars Samuelsson (2001) Stadsdelsnämnder i Stockholm – Demokrati och effektivitet Stockholm: IKE

Andrew Knapp (1991)  ˮThe cumul des mandats, local power and political partiesˮ West European Politics 14:1 p 18-40

Per-Anders Roth (1996) Riket, valkretsen och hemkommunen: lokal och regional representation i den svenska riksdagens sista andra kammare Göteborg: Göteborgs Universitet, Göteborg studies in politics 36

Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar