Det förekommer att riksdagsledamöter också har uppdrag i sin
hemkommun. Förr var det ännu vanligare. 1969 hade 78 procent av
riksdagsledamöterna något kommunalt uppdrag. Nästan 40 år senare – år 2007 var
motsvarande andel bara hälften så stor – 37 procent. Andelen riksdagsledamöter
med uppdrag i den tunga kommunstyrelsen minskade under samma tid från 24 till 3
procent. Bakom minskningen ligger förstås att kommunala uppdrag under den här
tiden har blivit allt mer betungande. Man har helt enkelt inte tid att sköta
uppdrag på två olika nivåer.
Figur: Andel
(procent) av riksdagsledamöterna som har kommunala uppdrag
Så här är det inte i alla länder. I en undersökning av borgmästare
i olika europeiska länder (i Sverige kommunstyrelseordförande) visade det sig
att borgmästare i ungerska (24 procent), franska (16 procent) och Belgiska (14
procent) samtidigt var parlamentsledamöter. I Sverige hittade vi inte en enda
kommunstyrelseordförande som satt i riksdagen.
I Frankrike där den här sortens överlappande uppdrag är
vanliga finns t o m en särskild term för fenomenet: Cumul des mandats. Men företeelsen är inte okontroversiell. Till
fördelarna har det pekats på att kumuleringen är bra för parlamentarikernas
förankring. Men det finns också nackdelar: risk för frånvaro och
intressekonflikter är exempel på sådana nackdelar.
I en svensk doktorsavhandling om förhållandena just i slutet
av 1960-talet framhålls de överlappande mandaten som en kanal för lokalt och
regionalt inflytande i rikspolitiken. Det handlar med andra ord om hur
förbindelserna ser ut mellan nivåerna i en flernivådemokrati.
Det franska kommunsystemet är utomordentligt fragmenterat.
Det finns mer än 30 000 kommuner. På nivåerna över kommunen finns
departement och över departementen regioner. För att klara olika uppgifter har
kommuner slutit sig samman i en komplicerad struktur av kommunalförbund. Det
svenska systemet av idag är betydligt mindre komplext, men det finns trots det
behov att integrera de olika nivåerna.
En mekanism för denna integration är partiväsendet.
Politiker på lokal och central nivå tillhör samma partier och partierna
erbjuder mötesplatser, beroenden och lojaliteter. En annan mekanism är de
överlappande uppdragen som skapar kanaler för påverkan i båda riktningarna.
I vår undersökning av stadsdelsnämnderna i Stockholm fann vi
ett liknande fenomen. Det fanns en grupp politiker med uppdrag både i
stadsdelen och i stadshuset. Det visade sig vara den grupp av politiker som var
mest aktiva och intresserade och som fick det lite krångliga decentraliserade
systemet att fungera.
Lokalradion (P4 Västmanland) har gått igenom närvaron i
fullmäktige i länets kommuner för de riksdagsledamöter som samtidigt sitter i kommunfullmäktige.
Resultatet basuneras indignerat ut som ”politikerskolk”. För att understryka
tesen intervjuas statsvetaren Jenny
Madestam. Hon håller med i den allmänna indignationen. Att inte vara med på
alla möten i uppdrag man valts till är respektlöst mot demokratin. Och dessutom
är det ett HOT MOT DEMOKRATIN eftersom man som dubbelpolitiker inte tid att
följa med i de lokala frågorna. Det leder till ökat byråkratvälde på den
kommunala nivån.
Bland de skolkande politikerna fanns t ex Stig Henriksson (fast han var den minst
skolkande med 80 procent närvaro på Fagerstas fullmäktigemöten). Dumreporten
undrade om det var lämpligt att han hade ett jobb i Stockholm och ett i
Fagersta. Att han tror att det är ett ”jobb” att sitta i kommunfullmäktige i en
ganska liten svensk kommun är avslöjande. Reportern ville förmodligen förmedla
bilden av makt- och penninghungriga politiker; skurkar med andra ord.
Att en politiker som Stig Henriksson dessutom skulle ha
särskilt svårt att sätta sig in i och följa med den lokala politiken är med
tanke på hans bakgrund som mångårig KS-ordförande i kommunen enfaldigt. Det
finns förmodligen en hel drös fullmäktigeledamöter i Fagersta (och alla andra
kommuner för den delen) som inte följer med och som inte sätter sig in i
kommunalpolitikens alla frågor. Fullmäktigeledamoten som öppnar kuvertet med
sammanträdeshandlingar när hen kommer till mötet är en realitet.
Ingen, varken statsvetaren eller reportern, tycktes dessutom
ha hört talas som problemet med integration i ett flernivåsystem. Ibland
hjälper det inte att man har disputerat i statsvetenskap.
Och lärdomen är: Vet man inte vad man pratar om ska man
avstå.
Lite att läsa:
Martin Brothén (2005) Riksdagsledamöternas arbetsvecka – arbetet i
och utanför riksdagen,Stockholm:
Riksdagskommittén, Sveriges riksdag.
Henry Bäck (2010)
“Partiväsendet i stat och kommun: Från integration till dualism” i Folke
Johansson (red) Kommunalvalet 2006 – Väljare och partier i den lokala
demokratin Göteborg: CEFOS
Henry Bäck, Hubert Heinelt & Annick Magnier (red) (2006) The European Mayor.
Political Leaders in the Changing Context of Local Democracy Wiesbaden: VS
Verlag für Sozialwissenschaften
Henry Bäck, Folke Johansson, Ernst Jonsson & Lars Samuelsson (2001) Stadsdelsnämnder i Stockholm – Demokrati
och effektivitet Stockholm: IKE
Andrew Knapp (1991) ˮThe cumul des mandats, local power
and political partiesˮ West European
Politics 14:1 p 18-40
Per-Anders Roth
(1996) Riket, valkretsen och hemkommunen:
lokal och regional representation i den svenska riksdagens sista andra kammare Göteborg:
Göteborgs Universitet, Göteborg studies in politics 36
Praeterea censeo
Fascistkramare
borde skämmas. Och avgå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar