Val på Cypern: Ökad polarisering, högerextremister ökar men också kommunisterna framåt

Det har varit parlamentsval på Cypern. 56 ledamöter av det i princip 80-hövdade parlamentet har valts. Dom resterande 24 mandaten ska tillsättas av den turkcypriotiska gruppen, men dom bojkottar parlamentet sedan 1963. I praktiken består alltså parlamentet bara av 56 ledamöter. I söndagens val fick sex partier, varav två nybildade, plats i parlamentet:

DISY (Demokratisk samling) är ett kristdemokratiskt högerparti och Cyperns största parti. Med 27,2 procent av väljarna (en minskning med 0,8 procentenheter) får dom oförändrat 17 mandat i representanthuset.

AKEL (Det arbetande folkets progressiva parti) är ett kommunistiskt parti och näst största parti. De får oförändrat 15 mandat i parlamentet. 23,9 procent av väljarna röstade på AKEL, vilket är en ökning med 1,4 procentenheter. Partiet har sitt ursprung i Cyperns kommunistiska parti, grundat 1926. Partiet förbjöds av den brittiska kolonialmakten 1931 men fortsatte i hemlighet. Ledande medlemmar i partiet bildade 1941 AKEL, som 1944 slogs samman med kommunistpartiet. AKEL har varit landets största parti i fyra mandatperioder av 13 sedan 1960 och har fått mer än 30 procent av rösterna i åtta av dom 13 valen till parlamentet.

ELAM (Nationella fronten) är ett högerextremistiskt parti, som beskrivits som fascistiskt och nynazistiskt. Partiet har kopplingar till det nynazistiska Gyllene Gryning i Grekland. ELAM ökade sin andel av väljarna från 6,9 till 10,9 procent och fördubblade sin representation från 4 till 8 mandat.

DIKO (Demokratiska partiet) är ett mittenparti och tillhör valets förlorare. Partiet tappar ett mandat och får 8 platser i parlamentet. 10 procent, en minskning med 1,3 procentenheter, av väljarna valde DIKO. DIKO har lett en minoritetsregering i koalition med två andra mittenpartier, ett liberalt och det socialdemokratiska partiet. Båda koalitionspartnerna åkte ur parlamentet i söndagens val.

DIKO:s ideologiska position är oklar, men i EU-parlamentet har dom anslutit sig till den socialdemokratiska partigruppen.

ALMA (Medborgare för Cypern) är ett nybildat mittenparti som med 5,8 procent av rösterna tog 4 mandat. Partiet beskriver sig som liberalt och med den förre riksrevisorn som partiledare som ett anti-korruptionsparti.

ADK (Direkt demokrati Cypern) är också ett nybildat parti som med 5,4 procent av väljarna erövrade 4 parlamentsplatser. Partiet är ideologiskt svårplacerat. Huvudidén är att medborgare genom att använda en app ska kunna ge instruktioner till sina parlamentsledamöter.

Det cypriotiska parlamentet är starkt polariserat mellan vänster med AKEL i vänsterpolen och DISY och ELAM i högerpolen. Dom båda polerna fick i 2021 års val 32 av dom 56 mandaten. Genom framgångarna för högerextremistiska ELAM ökar polernas platser till 40. Dom olika partierna i mitten av skalan minskar från 24 till 16.

Val i Storbritannien: Tvåpartisystemet raseras?

I torsdags valdes fullmäktige och borgmästare i ett antal engelska kommuner och i Skottland och Wales var det val till regionala parlament. Den genomgående tendensen var att det traditionella tvåpartisystemet håller på att falla samman. Både Labour och dom Konservativa förlorade stort i alla tre länderna.

I dom engelska kommunerna förlorade Labour och dom Konservativa tillsammans 35 procent av dom valda fullmäktigeledamöterna. Labour var den klart största förloraren. Det högernationella Reform UK vann exakt samma andel. Liberaldemokraterna och dom Gröna var också valvinnare med tillsammans en ökning med 16 procent av alla valda.

Också i det skotska parlamentsvalet var det Reform UK som var största valvinnare med en ökning med 17 parlamentsmandat från noll i förra valet. Också i Skottland gick Liberaldemokraterna och dom Gröna fram med vardera sex nya mandat. Förlusterna för Labour var inte lika stora som i England. Labour tappade fyra mandat. I Skottland var det istället dom Konservativa som gjorde ett katastrofval med 19 förlorade platser i parlamentet. Också det Skotska Nationalistpartiet förlorade några platser (minus 6 mandat).

Valet till Wales parlament (Senedd Cymru) blev en katastrof för Labour som från att ha haft 48 procent av mandaten fick se sig minska till nio procent. Också dom Konservativa gjorde en brakförlust (från 22 procent av mandaten till sju). Vinnare var framförallt självständighetspartiet Plaid Cymru som ökade sin andel av parlamentsplatserna från 22 till 45 procent och högerpopulistiska Reform som ökade från tre till 32 procent.

Om dom brittiska valen framstår som katastrofala för tvåpartisystemet och som ett genombrott för högerextremismen framstår det ändå som något mindre alarmerande i ett höger-vänsterperspektiv. Om man räknar Reform UK och dom Konservativa till högern och övriga (Labour, Liberaldemokraterna, dom Gröna och dom skotska och walesiska nationalistpartierna till en bred mitten-vänster är läget inte helt katastrofalt.  Det är inte orimligt att räkna in dom regionala partierna i en sådan bred vänster. Båda brukar klassificeras som mitten-vänster och det finns socialdemokratiska inslag i deras ideologiska hemvist.

När man ser till valda fullmäktige (local councillors) i dom engelska kommuner som nu genomfört val är det efter valet fortfarande fler (49 procent) till vänster än till höger (47 procent). I det skotska valet väljs en del av parlamentet i enmansvalkretsar och en del i regionala valkretsar med proportionellt valsätt. Om man gör samma grova höger-vänsterindelning av väljarna i de regionala valkretsarna blir resultatet en kraftig övervikt för ”vänstersidan” (71 procent). I valet till Senedd har också den breda vänstern ett övertag i väljarkåren (58 procent).

Dom stora städerna

I denna hemska tid när högerextremister, nationalister, populister och ibland rena fascister vinner framgångar i många länder har dom stora städerna framstått som ett slags motståndsnästen. I kommentarer som jag har gjort här av val i flera olika länder som t ex Tyskland, Finland, Danmark, Australien, Ungern och Bulgarien har jag därför ägnat uppmärksamhet åt jämförelser mellan huvudstäderna och hela landet. Jag ska även för dom här brittiska valen göra ett sådant försök. Det kommer då att handla om London, Edinburgh och Cardiff.

Det engelska kommunalvalet är en utmaning datamässigt. Jag har inte så här i en hast tillgång till några väljardata, och dessutom är den engelska huvudstaden inte en enhetlig kommun. Tvärtom. Den består av inte mindre än 32 London Boroughs. Med den traditionella brittiska fixeringen vid tvåpartisystemet redovisas det vid ett val i första hand vem som har ”vunnit” fullmäktige, d v s vilket parti som har fått majoriteten. Om inget parti får majoritet betraktas det som en anomali, en konstighet, och man brukar använda termen hung council. Fullmäktige ses som om det har hängt upp sig. I tvåpartisystemet är ju koalitioner också något onormalt och konstigt, som dom kanske sysslar med utomlands.

I jämförelsen mellan London och hela det nu genomförda kommunalvalet ska jag därför i brist på bättre jämföra majoritetsförhållandena i 28 London Boroughs (fyra var ännu nu på morgonen inte färdigräknade) med samma förhållande i hela valet. Så här blir resultatet:

	Parti med majoritet	Procent London – alla nu genomförda val
	Conservatives	+14,5
	Labour	+10,8
	Green	+4,1
	Liberal Democrats	-0,1
	Reform UK	-7,1
	”Hung council”	-21,6

 

Om man ska lite på den här jämförelsen pekar den på två slutsatser: För det första tycks tvåpartisystemet stå sig bättre i London. Både Konservativa och Labour vinner flera kommuner än i resten av landet, och betydligt färre fullmäktige ”hakar upp sig” (Hung). För det andra tycks det finnas en viss motståndskraft mot högerextremismen. Det går sämre för Reform UK än i övriga kommuner.

Valet till Senned Cymru ger något mer lättolkade data. Valet genomförs i sexmannavalkretsar där mandaten fördelas proportionellt efter d’Hondts heltalsmetod. Delar av huvudstaden Cardiff ingår i två sådana valkretsar: ”Caerdydd Ffynnon Taf” och ”Caerdydd Penarth”. Jag har valt att jämföra dessa båda som representanter för Cardiffs väljare, och jag kallar dom i tabellen nedan för enkelhets skull (1) respektive (2):

	Parti	Procent av väljarna i Cardiff minus i hela Wales
		(1)	(2)
	Green	+3,5	+7,1
	Plaid Cymru	+1,6	+5,6
	Liberal Democrats	-1,9	+1,6
	Labour	+1,3	+1,5
	Conservatives	-1,1	-3,0
	Reform UK	-9,7	-11,7

 

Det här resultatet är ganska tydligt. Cardiffs motstånd mot högerextremismen är starkt. Reform UK får 10 – 12 procentenheter mindre i dom båda valkretsar där Cardiff ingår än i hela landet. För övriga partier är skillnaderna små, men systematiska. Dom partier som jag kallat för en bred vänster får bättre resultat i Cardiff än högern.

Så ska vi slutligen vända oss till Edinburgh. Det skotska parlamentet består av 73 ledamöter valda i enmansvalkretsar och 56 ledamöter valda i regionala flermansvalkretsar. Mandaten fördelas där för att uppnå proportionalitet i hela parlamentet. Här ska jag jämföra resultatet i enmansvalkretsen ”Edinburgh Central” med hela väljarkåren i dom regionala valkretsarna.

	Parti	Procent Edinburgh Central minus hela regionala valet
	Green	+33,7
	Labour	+3,8
	Liberal Democrats	-5,2
	Conservatives	-5,4
	Reform UK	-10,5
	SNP	-16,3

 

Också här går det särskilt dåligt för Reform UK, och även för dom konservativa. Just den här valkretsen vanns av den gröna kandidaten, och det kan hända att proportionerna mellan partierna i det jag kallat en ”bred vänster” kan vara dåligt representativa för hela staden. Men huvudintrycket står sig: I storstaden går det dåligt för högern, både dom traditionella Konservativa och särskilt för extremhögern.

Sammanfattningsvis:

• Dom genomförda lokala och regionala valen i Storbritannien utmanar tvåpartisystemet.
• Valen markerar ett genombrott för det högerextrema Reform UK.
• Men samtidigt kan man konstatera att andra partier än dom båda högerpartierna samlat behåller ett övertag i brittisk politik.
• London, Edinburgh och Cardiff är något av motståndsnästen mot extremhögern.
• London håller också i viss mån emot tvåpartisystemets förfall.

 

 

 

 

Anti-korruptionsval i EU:s mest korrupta land. Men…

Bulgarien är enligt Transparency International det mest korrupta landet i EU. I rangordningen av världens länder kommer Bulgarien på plats nummer 84. Efter flera veckor av protester mot korruptionen och regeringens budgetförslag avgick regeringen den 19 februari 2026.

Den 2 december i fjol deltog 50 000 personer i en massdemonstration i Sofia, och det finns uppskattningar att 1,55 procent av landets befolkning deltog i protester på olika håll i landet. Den 11 december avgick regeringen. Den avgående premiärministern Rosen Zhelyazkov sa till pressen: ”Vi har hört folkets röst av dom som demonstrerar. Vi måste möta upp till deras krav och det dom nu kräver är regeringens avgång.”

Massdemonstration mot korruptionen i Sofia.  Bild från The Sofia Globe

Flera partier över hela det politiska spektret deltog eller stödde protesterna. Av dom större partierna var det liberala PP (”Vi fortsätter förändringen”) och det mer konservativa DB (”Demokratiska Bulgarien”) men också ytterhögerpartierna ”Pånttfödelse”, Velichie (”Storhet”) och MECh (”Moral, enighet, ära”).

Regeringen hade också en brokig sammansättning. Störst var det konservativa GERB (Medborgare för europeisk utveckling av Bulgarien) i koalition med det kristdemokratiska SDS. Men i regeringen ingick också den förenade vänstern, en gruppering som innefattade det bulgariska socialistpartiet (BSP) och partiet ITN med det märkliga namn som översatt till engelska är Thers is such a people grundat av en populär sångare och TV-profil. Socialistpartiet är arvtagare till det gamla kommunistpartiet, som direkt efter ”transitionen” fick en stark ställning med ett röststöd på omkring 30 procent. Partiet ingår nu i grupperingen ”Den förenade vänstern” som också inrymmer ryssvänliga och nationalistiska partier och röststödet i senaste valet 2024 var nere på nio procent.

Efter regeringens avgång utsågs en opolitisk övergångsregering och nyval utlystes till den 19 april. Det är nu räknat och klart och det blev en jordskredsseger för partier som uttalat att bekämpande av korruptionen är en central fråga. Flera av dom partier som före valet var representerade i parlamentet fick färre än fyra procent och åkte ut.

Parti	Procent	Mandat	Förändring
Progressiva Bulgarien	43,9	130	+130
GERB-SDS	13,2	39	-27
Demokratiska Bulgarien	12,4	37	+1
DPS	7,0	21	-8
Pånyttfödelse	4,2	13	-20
Förenade Vänstern	3,0	0	-19
APS	1,5	0	-19
ITN	0,7	0	-17
MECh	3,2	0	-11
Velichie	3,1	0	-10

Storsegraren i valet är det nybildade partiet ”Progressiva Bulgarien”, som beskrivits som ett vänsterlutande mittenparti, och som får egen majoritet. Partiet leds av den tidigare presidenten Ruman Radev, som i valrörelsen gjorde skarpa uttalanden mot korruptionen. Han rapporteras ha sagt att han lovat att avskaffa ”den korrupta oligarkiska modellen”. Han har också uttalat stöd för anti-korruptionsprotesterna. Det finns dom som anser att det är ett vänsterpopulistiskt parti. Men samtidigt har Radev gjort sig känd för EU-kritiska och ryssvänliga uttalanden. Frågan är vad det var bulgarerna röstade in – var det kampen mot korruptionen eller var det en ny Orbán? Bedömare säger att valkampanjen dominerats av anti-korruptionskraven.

Förlorare är i första hand det tidigare regeringspartiet GERB (Medborgare för europeisk utveckling av Bulgarien), ett konservativt högerparti som uppträder i valkartell med det kristdemokratiska SDS. Partiet har länge kopplats till systematisk korruption. I den meningen att GERB förlorar makten till PB är det verkligen ett anti-korruptionsval som dom bulgariska väljarna har gjort.

Övriga partier som blir representerade i parlamentet är ”Demokratiska Bulgarien” som beskrivits som ett liberalt anti-korruptionsparti, DPS som är ett framförallt turkbulgariskt parti, det högerextrema och pro-ryska Varazhdane  (Pånyttfödelse).

Dom som hamnar under fyraprocentspärren och åker ut är den förenade vänstern där det gamla kommunistpartiets arvtagare socialistpartiet ingår, APS som är ett turkbulgariskt parti, ”Moral, ära, heder” (MECh), ett extremhögerparti samt Velichie (Storhet) som är ytterligare ett ytterhögerparti. Ja, och så ITN (”Det finns ett sådant folk”).

I någon mening kan resultatet av det bulgariska valet ses som ett slags vänstervridning. För det talar det konservativa GERB:s brakförlust och att ett par extremhögerpartier åker ut ur parlamentet. Det liberala eller kanske t o m vänsterpopulistiska nya DB:s jordskredsseger talar också för en sådan tolkning. Men även om det nu är så att väljarna tagit ställning för kampen mot korruption och försvar för dom som inte har (the have-nots) mot dom som har (the haves) är det inte bergsäkert att det kommer att bli praktisk politik, utan att det i stället blir ryssvänlighet och EU- och Ukrainafientlighet som blir resultatet. Politiken i flera av dom före detta socialistiska länderna i Central- och Östeuropa har visat att valda politiker i särskilt stor utsträckning varit oförutsägbara.

I tidigare inlägg har jag också försökt se på vilka skillnader storstads- och huvudstadsväljare gör i sina partival i förhållande till landsortsväljarna. Det har nästan genomgående varit så att storstadsväljarna lutat mer åt vänster än landet som helhet.

Bulgariens huvudstad Sofia visar förvisso på skillnader i förhållande till hela väljarkåren. Det är dock inte självklart hur skillnaderna ska tolkas. Delvis kan det bero på problem med tillgängliga data. Huvudstaden är indelad i tre valkretsar Sofia 23, 24 och 25. Den centrala valkommissionen redovisar valresultatet i var och en dessa valkretsar. När det gäller valkretsen Sofia 25 visar det sig dock att valresultatet in på sista decimalen är identiskt med hela landets valresultat. Det tror jag inte kan inträffa. Det måste vara fel data som valkommissionen har publicerat för Sofia 25. Jag nöjer mig därför med att jämföra valkretsarna 23 och 24 med hela den bulgariska väljarkåren.

	Parti	Sofia 23 minus hela landet	Sofia 24 minus hela landet
	Demokratiska Bulgarien	+13,8	+8,8
	Förenade Vänstern	+0,4	+0,4
	ITN	-0,1	-0,0
	APS	-0,1	-0,1
	DPS	-0,4	-0,3
	Velichie	-0,4	-0,3
	Pånyttfödelse	-0,7	-0,3
	MECh	-1,4	-0,9
	GERB-SDS	-1,6	-0,7
	Progressiva Bulgarien	-9,4	-6,9
	Övriga	-1,3	0

Resultatet av analysen är något överraskande att storsegraren PB faktiskt har fått färre röster i huvudstaden. Om det är dataproblem som producerar denna slutsats eller om det är en faktisk skillnad vet jag inte. Om det är en faktisk skillnad skulle det kunna bero på PB:s vänsterpopulistiska drag, där riktigt fattigas behov särskilt har lyfts fram. Men skillnaden uppvägs väl av det mer traditionellt liberala DB, som också det tillhör anti-korruptionslägret. Att Förenade Vänstern med Socialistpartiet också visar en positiv skillnad gentemot hela väljarkåren är också signifikativt, även om skillnaden är liten. GERB, som ofta kopplats samman med korruptionen, gör också ett sämre resultat i huvudstaden, i linje med hypotesen om storstadsväljarnas attityd till korruptionen. Men också den skillnaden är liten. Dom högerextrema partierna Velichie, Pånyttfödelse och MECh uppvisar alla negativa skillnader, men också dom är små.

Med en välvillig tolkning skulle man kunna dra slutsatsen att också Sofia, likt andra större städer i alla världsdelar visar tecken på samma tendens – en dragning bort från populism, högerextremism och korruption. Men det är faktiskt en slutsats med stora reservationer.