Skinnskatteberg: Nu går brandstationskrisen i baklås igen

Frågan om Skinnskattebergs brandstation dök upp på agendan 2014. Sedan dess har högerpartierna haft majoritet i fullmäktige. Trots deras entusiasm för att bygga en ny brandstation för 50 – 60 miljoner kronor har dom inte fått tummen ur ars**let. Åren har gått och nu har brandmännen fått nog och har sagt upp sig. Kommunen står inför en situation där man inte klara av en obligatorisk lagstadgad uppgift. Det får väl nästan sägas vara rekord. Fräckt skyller man omväxlande på folket och på minoritetspartierna S och V. Man får en känsla av att befinna sig i ett Orwellskt 1984 där att man inget annat gör än möjligen grälar kallas ”handlingskraft”.

I augusti 2024 fick kommunalrådet Emtin (SD) och kommunstyrelsens vice ordförande Öberg (M) i uppdrag att inleda överläggningar med Nerikes Brandkår för att Skinnskatteberg skulle bli medlem. Idén var att samarbete med andra kanske skulle kunna göra en del av den gigantiska nya brandstationen billigare. Först nu, när det snart har gått två år sedan uppdraget gavs, och sedan massuppsägningarna gjort krisen akut, har dom båda initiativkraftiga parhästarna tagit kontakter med Nerikes brandkår och – kors i taket – också med alternativet Mälardalens Räddningstjänst.

Svaret från närkingarna måste väl vara något av en kalldusch. Dom säger blankt nej till fortsatta förhandlingar om den tilltänkta nya brandstationen skulle bli nedbantad. Så dom 55 miljonerna (det blir nog snarare 75 miljoner) får man ingen hjälp med. Dessutom är det redan sen tidigare känt att kostnadsminskningen genom att man blir med i Nerikes brandkår är tämligen måttlig.

Mälardalens Räddningstjänst har en mer positiv inställning, och ställer inte omedelbart upp på den utpressningssituation som uppstått på grund av massuppsägningarna. Mälardalens Räddningstjänst har redan tidigare förklarat att dom är positiva till samverkan. Dom uttalar sig inte specifikt om Skinnskattebergs planerade storbygge, men påpekar att rent allmänt gäller att dom samordningsvinster man kan göra också kan medföra ett mindre behov av ytor.

Finns det några pengar att tjäna på samgående?

Jag har redan i ett tidigare inlägg pekat på hur nettokostnaden ser ut för dom kommuner som ingår i Mälardalens Räddningstjänst. Det kan finnas anledning att repetera:

Dom gröna staplarna visar kostnaden för medlemmarna i Mälardalens Räddningstjänst. Det är som synes ganska liten variation mellan kommunernas kostnader. Det varierar mellan 688 kronor per invånare i Västerås till 990 kronor i Köping. Medelvärdet är 830 kronor, vilket kan jämföras med Skinnskattebergs 1 906 kronor per invånare. Räknat på medelvärdet skulle kostnaderna kunna minska med minst 4 miljoner kronor årligen, från nuvarande 8 miljoner.

Någon har i en kommentar trott att det är olika kostnader som har redovisats för kommuner i respektive utanför kommunalförbund. Ja, det vet man förstås inte, men Rådet för Kommunal Analys, som driver statistikdatabasen Kolada, definierar det som ska redovisas som kostnader för räddningstjänsten och inte en massa andra saker som kan ingå i samma organisation. Om kommunerna har hållit sig till dom riktlinjerna när dom rapporterat till SCB, vars data Kolada bygger på, ska sifforna vara jämförbara.

Nu ska vi vända oss till motsvarande data från Örebro län. Det finns 12 kommuner i länet. Nio av dessa är medlemmar i Nerikes Brandkår (gröna staplar) och tre (blå staplar) är tillsammans med några Värmlandskommuner med i Bergslagens Räddningstjänst. Som jämförelse finns också Skinnskatteberg med sina 1 906 kronor per invånare med i diagrammet.

En första iakttagelse, är att utjämningen mellan kommunerna är mycket mindre för medlemmarna i Nerikes Brandkår än för dom som är med i Mälardalens Räddningstjänst. Det varierar från 535 kronor per invånare i Örebro till 1 689 kronor i Laxå, alltså en variationsvidd på 1 114 kronor. Det kan jämföras med 302 kronors skillnad mellan dom som betalar mest och minst i Mälardalens Räddningstjänst.

Medelvärdet över kommunerna i Nerikes Brandkår är 1 041 kronor per invånare (jämför med Mälardalens 830 kronor). Räknat på det sättet blir alltså minskningen av kostnaden för skattebetalarna lite mindre hos närkingarna. Det handlar om sisådär en 800-900 tusen kronor. Det kan väl i och för sig vara acceptabelt. Problemet är bara, att Mälardalen fördelar kostnaderna ganska strikt proportionellt till folkmängden (den lilla variationen i per capita-kostnader) medan man inte på långt när kan vara säker på hur stor kostnadsminskningen blir i Nerikes brandkår. Om vi skulle hamna på samma nivå som t ex Ljusnarsberg eller Laxå skulle det som skattebetalarna får punga ut med kunna minska med omkring en miljon.

Hur nu Öberg och Emtin ska ta sig ur den här knipan, som dom själva har satt sig i är obegripligt. Och det allra knepigaste är om dom brandmän som i protest sagt upp sig nöjer sig med ett fullmäktigebeslut. Under alla omständigheter kommer det inte att stå en ny brandstation klar till den sista november, när dom gör sin sista arbetsdag.

Och vad ska dom göra om dom trots allt lyckas få igenom sitt förslag i fullmäktige och anslår 55 miljoner till bygget, när det visar sig att ingen kan bygga 75-miljonersstationen för 55 miljoner? Och det är inte bara brandmännen som trycker på. Om kommunen inte klarar den obligatoriska uppgiften, vad gör då staten?

Om det verkligen är så att Öberg och Emtin har vaknat nu, så är det som det står i psalmen ”Sent ska syndaren vakna.” (Psalm 257, Den svenska psalmboken 1937)

För övrigt noteras

Att åklagaren vid Riksenheten mot korruption har lagt ned förundersökningen om korruption i Skinnskattebergs kommun. Orsaken är enligt åklagaren att ”bevisläget inte räckt till för att styrka att brott har begåtts.” Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) säger till P4 Västmanland: ”Det är skönt att man inte har funnit några oegentligheter.”

Ja, nu var det ju inte det som åklagaren sa. Han sa att det inte fanns tillräckligt med bevis för brottsliga oegentligheter. Han sa inte att det inte har varit några oegentligheter.

Åklagaren får inte åtala om hen inte tror att det går att få en fällande dom. Om det saknas bevis är det osannolikt att det blir en fällande dom. Alltså blir det inget åtal. Emtin tror i sin enfald att han har blivit frikänd. För att bli frikänd krävs det att det blir åtal, rättegång och en frikännande dom.

Oegentligheter begångna av Emtin med flera är väl kända efter revisionsbyrån Connecturas utredning. För att inte tala om att 83 procent av Skinnskattebergarna anser att det förekommer korruption i kommunen. Ingendera av detta håller dock som bevis i domstol.

Men en förundersökning kan återupptas om det kommer fram nya bevis. Så det är inte över, Jonny.