Skinnskatteberg: Korruptionsnätverkets anatomi och mekanismer

Tre händelser i Skinnskattebergs kommun har särskilt kommit att dra uppmärksamheten till sig när det gäller anklagelser om korruption i kommunen:

Elljusspåret: Jonny Emtin (SD), då ordförande i Tekniska Utskottet och med en egen grävmaskinsfirma, anlitades av Ulf Kjellin (C), också i Tekniska Utskottet, och som har en elinstallationsfirma. Ett elljusspår skulle flyttas och Kjellin fick uppdraget. En stor del av arbetet gällde markarbeten, och det gjordes av Emtin. Emtins uppdrag doldes på Kjellins fakturor till kommunen.

Hockeyrinken: Jonny Emtin (SD), nu kommunalråd och ordförande i Kommunstyrelsen köpte en begagnad hockeyrink och gav sedan sin egen grävmaskinsfirma uppdraget att montera den.

Lönnkrogen: Tommy Olsson, gift med det tidigare avsatta kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) avslöjades av SVT bedriva svartpubsverkamhet på den fastighet där paret bor.

I alla dom här fallen kan man på goda grunder anta att huvudaktörerna Jonny Emtin, Ulf Kjellin och Tommy Olsson har tjänat pengar på händelserna. I en utredning om hockeyrinken framkommer det uppgifter om att i detta och tidigare fall en annan extern aktör fungerat som ”fakturakanal” eller bulvan åt Emtin. Det handlar om M Ek AB, som har ramavtal med kommunen om markarbeten.

Vidare har det kommit fram anklagelser om att dom här huvudaktörerna Emtin, Kjellin, Olsson och M Ek AB har brutit mot olika lagar, bl a trolöshet mot huvudman, bedrägeri och olovlig utskänkning. Det är brott som finns i Brottsbalken och som kan leda till åtal och bestraffas med dagsböter och om det gäller grova överträdelser fängelse.

Den berättelse som tonar fram är att huvudaktörerna drivna av ekonomisk vinningslystnad har begått handlingar som kan vara kriminella.

Men, särskilt när det gäller den senaste av händelserna (hockeyrinken) har många fler personer på olika sätt visat sig vara involverade. Den omedelbara orsaken till att detta ”nätverk” rullats upp är ansvarsprövningen i Kommunfullmäktige i början av maj, där Emtin trots skarp kritik beviljades ansvarsfrihet.

När man skärskådar vilka andra aktörer som på olika sätt befinner sig mellan dom påstått kriminella, av vinningslystnad drivna händelserna och det frikännande som beslutet om ansvarsfrihet innebär visar det sig att flera nivåer kan urskiljas:

1 Närstående medaktörer

I både elljus- och hockeyhändelserna finns huvudaktörens hustru, senare ex-hustru, Therese Emtin i en central roll. Hon uppges nu vara ensam ägare av grävmaskinsfirman, där dock hennes man har ett styrelseuppdrag. Therese Emtin har också kommunala förtroendeuppdrag bl a som ledamot för SD i Kommunstyrelsen. Det är inte orimligt att även hon har haft ekonomisk fördel av händelserna.

I lönnkrogsfallet finns förra kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedts nära koppling till huvudaktören Tommy Olsson. Olssons deklarerade inkomst är låg samtidigt som han själv i sociala medier uppger att all hans inkomst kommer från den firma han driver, inom vilken den påstådda lönnkrogen är en del. Av hans deklarationer framgår dock att firman år efter år går med underskott. Eventuella vinster av Olssons påstått illegala verksamhet skulle då lätta hustruns försörjningsbörda. Under hennes tid som kommunalråd gav arvodet gott om utrymme för att försörja maken. Mindre så sedan hon avsatts.

2 Beskyddare

En ganska stor grupp aktörer har ställt upp och på olika sätt aktivt skyddat huvudaktörerna och deras närstående medaktörer. Här finns kommunens ledande liberala politiker Elisabeth Åberg. Hon har i rinkaffären i sin roll som ledamot av Kommunstyrelsen röstat emot förslag om att händelsen borde polisanmälas och röstat för ett frikännande remissvar på revisionsbiträdets kritiska frågor om denna och liknande händelser. I sin roll som ordförande i Socialnämnden, som i kommunen ansvarar för alkoholtillsynen, har hon underlåtit att agera i lönnkrogsfrågan.

Flera ledamöter eller tjänstgörande ersättare i Kommunstyrelsen har på samma sätt som Åberg där röstat på ett sätt som syftat till att avvärja kritik mot kommunalrådet: Bo Öberg (M), Carina Sándor (L), Eric Zillén (L), Anette Sjöblad (SD) och Sonja Råberg (C). Vid fullmäktiges möte där frågan om ansvarsfrihet avgjordes bestämde ordföranden Lennart Lidquist (L) att en regel för hantering av jäv skulle tillämpas som gjorde att dom som var starkt kritiska mot kommunalrådet hindrades att delta och även förvisades ur lokalen. Den regel som så kom att användas var i uppenbar strid med Kommunallagen men var effektiv. Ordförandens olagliga regeltolkning kom till stånd efter ett inlägg från talarstolen av ledamoten Pär Hultman (SD). Fullmäktigeledamoten och riksdagsmannen Oscar Sjöstedt (SD) yrkade i debatten bifall till att ansvarsfrihet skulle beviljas.

Sjöstedt har också i media försökt förklara och försvara aktörerna i lönnkrogshärvan (Olsson och Olsson Bergstedt).

3 Tysta medgivare och ”hantlangare”

En tredje, något mindre nivå består dels av högre chefspersoner som väl har känt till missförhållandena men avstått från att agera, dels av lägre tjänstemän som helt eller delvis påtagit sig ansvar för beslut som i realiteten fattats av aktörerna. Till den första delgruppen hör Thomas Lindberg, som vid tiden för såväl elljus- som rinkhändelserna var kommunchef. Dit kan också räknas chefen för den tekniska förvaltningen som vid den första händelsen var Olle Karlsson och vid den senare Magnus Andersson.

Hans Markström var vid tiden för elljushistorien anställd som turismsamordnare. Han ställde upp, trots att han inte hade någon koppling till den tekniska förvaltningen, som beställare av uppdraget till Kjellin. Markström är gift med en tidigare kommunchef, Marie Tollefsen Markström, som köpts ut efter en uppmärksammad strid med dåvarande S-kommunalrådet och som vid tiden för elljushistorien var M-politiker.

Christopher Åberg påtog sig ansvaret för de formella besluten i rinkaffären. Dom konsulter som utrett frågan reducerar betydelsen av Åbergs påstående genom att hävda att det i realiteten var Emtin som fattat alla beslut. Åberg var vid tiden tillförordnad VA-chef sedan den tidigare VA-chefen sagts upp på grunder som hon anser vara ogiltiga. Undanröjandet av henne, vilket öppnade vägen för Åberg, är fortfarande föremål för rättslig prövning. Åberg som är son till Elisabeth Åberg (L) är mellanstadielärare i geografi och saknar veterligen utbildning och yrkeserfarenhet av såväl vatten- och avloppsfrågor som ledarskap.

4 Ställde sig bakom ansvarsfrihet i fullmäktige

Tolv ledamöter eller tjänstgörande ersättare ställde sig bakom ansvarsfrihet för kommunstyrelsen och dess ordförande Jonny Emtin. Där röstade dessa tolv för ansvarsfrihet för kommunstyrelsen, som med deras röster bifölls. Flera av aktörerna på ”beskyddarnivån” deltog i omröstningen men dessutom ett antal andra ledamöter. Här följer en lista över dom som ställde sig bakom beslutet om ansvarsfrihet. De första tre har också varit aktiva på beskyddarnivån eller själva varit aktörer, men dom följande nio personerna är dom som enbart fullgjort sin uppgift som maktens drängar.

1. Pär Hultman (SD)
2. Oscar Sjöstedt (SD)
3. Ulf Kjellin (C)
4. Nicklas Heleander (SD)
5. Mikael Karlsson (SD)
6. Stefan Pistol (SD)
7. Kristina Bergstedt (L)
8. Vanja Leneklint (L)
9. Lennart Lidquist (L)
10. Anita Karlsson (L)
11. Susanne Karlsson (L)
12. Staffan Strid (M)

 Ekonomisk vinningslystnad driver korruptionen

Det förefaller nog med all önskvärd tydlighet att det för huvudaktörerna, och kanske även vissa aktörer på lägre nivåer är ekonomisk vinning som är drivkraften för deras agerande. Både Emtin, Kjellin, M Ek AB och Tommy Olsson kan alla ha haft ekonomiska vinster av agerandet. Kanske kan det också i viss mån gälla hustrurna Therese Emtin och Ewa Olsson Bergstedt.

Att andra aktörer på lägre nivåer i hierarkin (beskyddarna, dom tysta medgivarna och ”hantlangarna” och dom som med sina fullmäktigemandat stödde ansvarsfrihetsbeslutet) skulle direkt ha kunnat ta del av eventuella brottsvinster verkar inte troligt. Däremot kan man konstatera att flera av dom innehaft positioner som ger substantiella arvoden. Dessa skulle förstås vara hotade om det av Emtin ledda styret skulle komma att bytas ut.

Fyra politiker som har haft betydelse som ”beskyddare” har sådana årsarvoderade positioner som kunde hotas om styret i kommunen skulle falla tillsammans med Emtin:

• ·    Elisabeth Åberg (L) sammanlagda årsarvoden 168 tusen kronor
• ·    Eric Zillén (L) årsarvoden 64 tusen kronor
• ·    Lennart Lidquist (L) årsarvode 40 tusen kronor
• ·    Bo Öberg (M) sammanlagda årsarvoden 38 tusen kronor

Dessa beskyddare kan därmed konstateras ha ekonomisk vinning av att eventuella olagligheter av Emtin inte avslöjas och dom politiska konsekvenserna ett sådant avslöjande skulle kunna medföra.

”Vi mot dom” och att styra genom rädsla (management by fear)

Forskning om kriminella nätverk kan ge uppslag om andra drivkrafter än dom materiella fördelarna. Det handlar känslor av tillhörighet (vi-känslan), om känslomässigt avståndstagande från utgruppen (dom andra).  Det som kan förstärka sammanhållningen är förstås om det finns andra band än dom partipolitiska som knyter samman gruppen. Det kan t ex handla om familjerelationer. Vi har t ex i den här genomgången pekat på en förälder/barn-relation som förklaring i något fall. Det har också visats att det ömsesidiga förtroendet mellan ledare och följare ofta förmedlas av mellankommande aktörer. Man kan se sådana mönster i kommunen. Skyddare, ofta med ekonomiska intressen i verksamheten, utgör en länk till följargruppen.

Det har också påpekats att ledarens rykte spelar en roll. Ett drastiskt historiskt exempel är att gangsterbossen i Chicago, Al Capone, kunde tacka mycket för sitt mediarykte som mäktig ledare. Det har i dom här aktuella fallen hörts argument om Emtins handlingskraft som ger positiva resultat tills skillnad från ”tjafset” i den politiska organisationen. Det är inte uteslutet att sådana rykten ökat hans prestige och uppmuntrat stödet nerifrån.

En ytterligare inte oviktig aspekt är risken för repressalier. I lagliga relationer finns det skyddande institutioner, som domstolar och försäkringar, som kan kompensera för lojalitetsbrott. Sådana institutioner är inte tillgängliga för illegala aktörer, och illojalt handlande kan få mycket allvarligare konsekvenser än i den laglydiga världen. Ett upplevt hot om sådana framtida bestraffningar kan vara ett verksamt kitt i det kriminella nätverket.

Att sådana aktiviteter inte bara finns i fantasins värld kan man se i just nu pågående kampanjer som syftar till att svärta ned oppositionens ledande företrädare och att skrämma andra från att ha relationer med dessa företrädare. I sociala medier och ibland till och med i offentliga sammanhang pågår aktiviteter för att förstöra V-ledaren Fredrik Skogs rykte. Ett exempel är hur Lennart Lidquist (L) i sin roll som fullmäktigeordförande släppte fram en fråga i allmänhetens frågestund från en uppenbart förvirrad medborgare. Hen ställde frågor om påstådda allvarliga och farliga missgrepp som Skog skulle ha gjort i sin roll som fastighetsägare och hyresvärd. Enligt regler i arbetsordningen för fullmäktige ska frågor under frågestunden avse sådant som ingår i ”kommunfullmäktiges, kommunstyrelsens, annan nämnds eller berednings handläggning.” Inget sådant var för handen. Lidquists enda syfte var att bidra till ryktesspridning och svartmålning.

Det har vidare kommit signaler om att det, mest i det fördolda, pågår en kampanj för att skrämma förtroendevalda, kandidater till fullmäktige i valet och personer som misstänks ha vänstersympatier. Tecken tyder på att denna demokratihotande kampanj är orkestrerad, av vem är ännu oklart. Men det finns tecken som tyder på att kampanjen bedrivs av mer resursstarka personer än dom vanliga nättrollen. Händelser har polisanmälts och förhoppningsvis visar det sig vem eller vilka som ligger bakom.

För den som tvekar om sin lojalitet med SD-styret kan vara skrämmande att se hur vänsterorienterade blir behandlade.

Den lägsta nivån i korruptionspyramiden består av dom som i kommunfullmäktige med sina röster ger sitt stöd till dom längre upp i hierarkin. Här finns, som vi har sett också en del som är aktiva högre upp, framförallt som beskyddare. Men dom flesta av majoritetens anhängare i fullmäktige ger bara ett oreflekterat stöd till toppskiktet. Dom drivs inte av någon egen ekonomisk vinning. Drivkrafterna är gruppidentiteten (vi-mot-dom) och rädsla.

Men dom är ändå en viktig grupp. Utan dom rasar hela pyramiden ihop som ett korthus. Jag tror inte att det går att få dom att ändra sig. Så, då får man byta ut dom istället. Den chansen kommer den 13 september.

Det är i dethär perspektivet som man får se den desperata kampanj som drivs med syfte att svartmåla oppositionens ledande företrädare, och att avskräcka misstänkta vänstersympatisörer. I huvudsak sköts det praktiska kampanjandet av högersvansen, och dom högre upp i pyramiden deltar inte, utan anstränger sig att uppträda artigt och belevat. Undantaget är fullmäktiges ordförande Lennart Lydqvist (L), som inte klarar att dölja sin avsmak för sossar och vänstersympatisörer. Han drar sig inte heller för att använda fullmäktigemötena för att underlätta demoniseringen av oppositionen.

                                121 dagar kvar