Dagens provianteringsresa

 

2 hg ettårig Bredsjö Blå!

Och en glass i Nora

Österberg: "Det behövs ett 'hyggligt' kommunalråd"

Sven-Erik Österberg var kommunalråd (S) i Skinnskatteberg på 1990-talet. Därefter har han hunnit med att sitta i riksdagen, varit biträdande finansminister, landshövding i Norrbotten och i Stockholm. I en intervju med honom när han förra sommaren tog itu med en utredning om kommunsammanslagningar kallade tidningen Dagens Samhälle honom för ”Bamseutredare.” Jag har tidigare skrivit här om den Österbergska utredningen, som konstaterar att det inte finns något intresse för frivilliga kommunsammanslagningar.

Tidningens reporter passade på att fråga honom om vad han trodde om sin hemkommun.

Du har själv varit kommunalråd i hemkommunen Skinnskatteberg som är mycket liten (4 402 invånare). Skulle du kalla Skinnskatteberg en långsiktigt hållbar kommun?

—     Det är klart att det är en sådan kommun som ligger på gränsen. Jag vet att det är stökigt både politiskt och tjänstemannamässigt. […] Svaga majoriteter, svårt få ihop politiskt styre, tjänstemän blir osäkra och lämnar. Man får en nedåtgående spiral.

—     Har man ett hyggligt kommunalråd och en hygglig kommunchef – då funkar kommunerna också hyggligt.

Vi står nu, efter avsättningen av Ewa Olsson Bergstedt (SD) inför nyval av kommunalråd. Enligt rykten har Socialdemokraterna att ta ställning mellan två kandidater. Fredrik Wigerskog och Tony Bölja. Ingen kan utan stöd av andra partier få majoritet i fullmäktige. Alternativen där ser ut att vara två: Antingen kan man ta stöd av dom båda andra oppositionspartierna Vänsterpartiet och Moderaterna. Då kan man samla 13 av fullmäktiges 25 röster. Eller så kan man ta stöd av Liberalpartisterna. Det kan teoretiskt ge 14 röster. Men det skulle dels fordras att Liberalpartisterna är så pass maktsugna att dom är beredda att bita huvudet av skam – att Socialdemokraterna tillsammans med V och M störtade SD+L+C-styret och särskilt avsatte den ledande liberala politikern Elisabeth Åberg. Dels krävs det att alla S-ledamöter i den hemliga omröstningen stöder ett S+L-styre, vilket är mycket osäkert.

Men första steget är att S på ett medlemsmöte på tisdag nästa vecka utser sin kandidat. Frågan är då om det är med Sven-Erik Österbergs ord en ”hygglig” kommunalrådskandidat man väljer. Vad menar han egentligen med ”hygglig”? Det finns åtminstone två olika betydelser. Antingen kan man mena en snäll och trevlig person. Synonymer kan vara bussig, vänlig, schysst. Svenska Akademins Ordbok (1932) föreslår ”som har ett tilltalande yttre skick och uppträdande eller umgängessätt, trevlig, hyfsad, belevad; även som har ett tilltalande utseende, behaglig, täck.”

Den andra betydelsen av ”hygglig” är att man är åtminstone ganska bra. Synonymer som nämns är t ex acceptabel, skaplig, hyfsad, passabel, tillfredställande, icke illa. Här handlar det så att säga om förmågan. När vi talar om en kommunalrådskandidat skulle man kanske säga att det handlar om kandidatens kaliber.

Snäll och trevlig (”god ton”) eller förmåga, kaliber? Utan något egentligt belägg skulle jag tro att Österberg menar det andra. Och så lite som jag känner dom båda kandidaterna uppfyller dom alldeles säkert båda två den första tolkningen. Snälla och trevliga personer. Men däremot skiljer det sig nog en hel del vad gäller kalibern. Wigerskogs kommunala erfarenhet är närapå ingen alls. Han är suppleant i kommunstyrelsen och han har varit ordförande i Arbetarkommunen (Sossarnas partiorganisation), men lämnade uppdraget efter valet på grund av ”det politiska spelet om styret”. Han stod helt enkelt inte pall.

Tony Bölja har både facklig och politisk erfarenhet. Han har suttit i både fullmäktige och i kommunstyrelsen. Han föreslogs av sossarnas valberedning till första namn på valsedeln hösten 2022 och var en given kommunalrådskandidat. Efter att kretsen kring förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén genomfört en kupp på nomineringsmötet avsa han sig alla kommunala uppdrag. Han har kandiderat till riksdagen för Socialdemokraterna. Hans fackliga meriter inom IF Metall är imponerande. Det råder nog inga tvivel om vilken av dom båda kandidaterna som är ”hyggligast” i betydelsen kaliber, kunnigast, mest erfarenhet.

Till detta kan också läggas det politiska valet. Wigerskog tillhör Lovén Roléns närmaste krets, och det är väl känt att hon på olika sätt har motarbetat samarbete med Vänsterpartiet och uttryckt sympatier för att samarbete mellan S och L. I en intervju med Fagersta-Posten säger Fredrik Wigerskog: ”Jag har svårt att tro att ett samarbete med V och M skulle fungera.” Det är mycket som tyder på att valet av S-kandidat också är avgörande för Socialdemokraternas politiska vägval.

 

I västerled via Getapulien

Idag gjorde vi en resa genom skogarna västerut för att möta den annalkande kallfronten. Resan gick via bortglömda samhällen som Karmansbo, Näverkärret, Morskoga, Ramsberg och Östra Löa till Västra Löa. Men först gjorde vi ett stopp i naturreservatet Getapulien. Egentligen mest för att kunna säga, att där har vi varit, på så sätt som mer världsvana globetrotters sätter färgade knappnålar på världskartan.

I Västra Löa var det besök på Perssons Magasin, där kråset smordes. Vi besåg också den intressanta utställningen av Riddarhyttekonstnärerna Elisabeth Billander och Jan Dahlgren. Så bar det av hemåt, sedan vi så att säga hade hämtat kallfronten. På den resan kunde nya nålar sättas på kartan: Gammelbo, Hägernäs, Riddarhyttan. Beresta som få.

Getapulisk tallskog. I bakgrunden syns Spelmossen där det finns ett gömsle där man efter tidsbokning kan betrakta orrspelet. Besökare uppmanas sitta still och förrätta sina naturbehov innan de går in i gömslet.

Doalism (eller ska det vara Dualism) av Billander och Dahlgren

Kråssmörjning

Getapulisk svampskörd (Jo, man får plocka matsvamp i naturreservat)

 

Om Getapulien

Getapulien är ett stort ödsligt skogsområde i triangeln mellan Näverkärret, Morskoga och Allmänningbo. Det är också numera namnet på ett naturreservat som av Länsstyrelsen i Örebro beskrivs ”I naturreservatet Getapulien möter du stora tallskogar och ensliga myrar sida vid sida. Det är ett av de få större väglösa skogs- och myrområdena o Örebro län.”

Det som väcker frågor är förstås det besynnerliga namnet. Varifrån kommer det? Ja, det verkar som om det närmast kommer från Småland. Sedan, åtminstone 150 år verkar det som om Getapulien använts som en skämtsam beteckning på Småland. Svenska akademiens ordbok (den aktuella delen publicerad 1928) menar att Getapulien är en ”skämtsam beteckning på Småland, särskilt de inre, magrare trakterna.” Av Getapulien har också bildats ”getapulianare” som en föga brukad beteckning på smålänningar och adjektiven för småländsk ”getapuliansk” och ”getapulisk”. Alla dom här orden har dykt upp i språket, som ett slags den tidens nyord, på 1880-talet.

Men riktigt begripligt blir det ändå inte, om man inte får veta att det är ett sammansatt ord av ”get” och ”Apulien.” Förklaringen skulle vara att det var ett så magert och kargt område att det bara dög till bete för getter. Så här skrev Nerikes Allehanda när naturreservatet invigdes 2009: ”namnet är ett öknamn för mycket magra betesmarker i Småland. Så magert att det bara duger som bete åt getterna. Namnet Getapulien härleder också till det italienska området Apulien som också är ett magert landområde.” Vem som sen har tyckt att myrarna bortom Näverkärret påminner om Småland förtäljer icke historien.

Men hur är det nu med Apulien? Är det verkligen en så ödslig och ofruktbar trakt att det är rimligt att jämföra det med det mörka Småland eller till och med sanka myrmarker i Västmanland? När man läser moderna beskrivningar av regionen Apulien (Puglia på italienska) låter det inte riktigt så. I den moderna tidens kunskapskälla Wikipedia kan läsas: ”Det milda klimatet gör att regionen kan bjuda bördiga jordbruksmarker där det odlas mandel, oliver och spannmål. Apulien är Italiens största producent av olivolja. Apulien är numera ett viktigt vindistrikt där det produceras fina rödviner.”

I ett resereportage i Sydsvenskan skriver man: ”Det är också Italiens kornbod med de gula vajande sädesfälten och dessutom olivlundarnas land.[…] Man kallar det även för Italiens köksträdgård.” Och en resebyrå, som förstås har sina randiga skäl att framhålla Apulien som trevligt och tilltalande skriver: ”Här i södra Italien är solen generös och jorden fruktbar. De knallröda tomaterna smakar som de ska och i september håller vindruvorna på att sprängas av söt saft.”

Det låter som om dom apuliska getterna kunde vandra omkring och beta i ett riktigt Schlaraffenland. Till skillnad från i det steniga Småland och dom västmanländska träskmarkerna. Men kanske var bilden av Apulien en annan för 100-150 år sen, om det nu inte är så att jordens fruktbarhet har förbättrats där nere i Italiens klack. En tidig svensk 1900-talskälla är den s k uggleupplagan av Nordisk familjebok (1904) som låter oss veta att ”landet är till stor del en jämn, osund, människofattig stäpp.” Det låter mer getvänligt.

Så mycket fuckoffness att föräldrarna gömde sig i syrenbersån

Hur det nu än är har namnet ”Getapulien” rymt en särskild, och kanske lite mystisk lockelse. Under åren 2013 – 2015 anordnades i folkparken Tyrolen utanför Alvesta (i Småland) musikfestivalen ”Psykjunta – underjordiska toner i Getapulien.” Ett av dom medverkande banden ”Moon City Boys” beskrevs så här: ”kanske det coolaste bandet i Sverige som ett eko tillbaka till en tid då […] rocknrollers hade så mycket integritet och fuckoffness att alla föräldrar sprang och gömde sig i syrénbersån.”

Lyssna själv till Moon City Boys i ”Let my love dance.” Vad hade getterna tyckt och gjort?

Alltför höga kommunalrådsarvoden hotar demokratin, effektiviteten och rättssäkerheten

Tidningen Dagens Samhälle har kartlagt arvodena för landets 290 kommunstyrelseordförande. Det är förstås stora variationer, från socialdemokraten Karin Wanngård i Stockholm som kan kvittera ut 148 995 kronor i månaden till Jokkmokks Roland Boman som representerar det lokala partiet Framtid i Jokkmokk med 33 580 i månaden. Man förstår att det finns en storleksfaktor som ligger bakom en del av skillnaderna. Kommunalråd i stora kommuner tjänar mer än dom i små kommuner. Sambandet är ganska starkt (r_xy = 0,60). Men sambandet är något bedrägligt. Stockholm avviker kraftigt i folkmängd, medan många kommuner klumpar ihop sig i andra änden av skalan. Jag ska därför i fortsättningen bara titta på dom 73 kommuner som har färre än 10 000 invånare.

Här är sambandet med storlek fortfarande märkbart, men betydligt beskedligare (r_xy = 0,26). Det betyder att sju procent av skillnaderna mellan kommunerna förklaras av att dom är olika stora. Men det är fortfarande meningsfullt att kontrollera för kommunens storlek. Det kan man göra med hjälp av regressionsanalysen som gör det möjligt för oss att beräkna ett förväntat värde på kommunalrådslönen om det bara vore storleken på kommunen som bestämmer kommunalrådets lön. Vi ska nu se på skillnaderna mellan den faktiska lönen och denna förväntade storleksberoende lön.

När vi sen tittar på dom 16 kommuner som har färre än 5 000 invånare varierar skillnaderna (”residualerna”) mellan -34 668 kronor (det är den stackars Boman i Jokkmokk igen, som får ut så lite) till +18 487 utöver det förväntade arvodet till Arjeplogs socialdemokratiska kommunstyrelseordförande Isak Utsi. Det är också ganska tydliga partivisa skillnader. Sämre lön än förväntat har förstås den ende lokalpartisten, men också dom två vänsterpartisterna. Alla andra partiers kommunalråd får ut mer än förväntat, allra mest det enda SD-kommunalrådet.

Hoppsan, den enda kommuner bland dom 16 riktigt små som har ett SD-styre (ja, hade, då innan Ewa Olsson Bergstedt fick sparken) är ju Skinnskatteberg. Skinnskattebergs kommunalråd får 63 155 kronor i månaden. Det är inte mindre 7 193 kronor mer än dom 55 961 kronor i månaden som man skulle vänta sig utifrån kommunens folkmängd.

Fallhöjden är problemet

Vad är det för problem med höga löner till makthavare? Ja, mer än att det kan för den avundsjukt lagda kännas orättvist. Jag tror att man kan sammanfatta problemet med ett ord: fallhöjden. Den som åtar sig ett politiskt uppdrag i kommunen, kanske särskilt det ledande uppdraget som kommunalråd, måste alltid vara beredd på att det kan ta slut. Och att det kan ta ett plötsligt slut. Orsaken är förstås att kommunalrådet är den som hålls ytterst ansvarig för vad som händer i kommunen. Det blåser på toppen.

Ju högre arvode som har betalats ut till kommunalrådet, desto större är (åtminstone för dom flesta) fallhöjden. Om vi tar Skinnskatteberg som exempel, så är kommunalrådsarvodet 3,15 gånger större än den sammanräknade medianinkomsten för kommunens invånare. Beroende på vilket jobb man är ledig från för att vara kommunalråd riskerar man alltså att få sina inkomster minskade med åtminstone två tredjedelar om uppdraget tar slut. Det kan förstås kännas surt.

Trix för att skydda sig mot att bli avsatt

Risken finns då att man till varje pris försöker bita sig fast i det välarvoderade uppdraget. Det kan då hända, att man går över gränsen för det acceptabla.

Stryp information: Om man mörkar vad som händer i kommunen för oppositionen och medborgarna minskar chansen att sådant som kan användas för att plötsligt avsluta uppdraget avslöjas. Vi har sett väldigt tydliga sådana mörkningstendenser i kommunen.

Håll ihop i korrupta nätverk: I korrupta system håller dom mutbara ofta varandra om ryggen. Det bildas informella nätverk av korrupta individer. Risken finns annars att faller en faller alla. Man kan jämföra med Putins regim som har just korruption som affärsidé.

Trakassera oppositionen: Oppositionella kan trakasseras genom att man överutnyttjar den myndighetsmakt som kommunen har. Det kan t ex gälla plan- och byggpolitiken eller tillsynsuppgifter av olika slag. Regler tillämpas selektivt och ibland felaktigt.

Sådana här metoder är farliga eftersom dom hotar kommunens och det politiska systemets grundläggande värden. Demokratin hotas förstås, men också effektiviteten och rättssäkerheten.

Kommunala arvoden är inte någon jävla försörjningsinrättning

Ibland kan det förstås finnas anledning att tycka synd om avsatta toppolitiker. Det handlar inte bara om att dom plötsligt kan bli av med två tredjedelar av inkomsten eller att dom får byxorna neddragna och står där utan den prestige som hänger ihop med uppdraget. Det kan faktiskt vara så, att det av olika skäl kan vara problem med att återgå till det gamla jobbet som man är tjänstledig ifrån.

Det är därför det finns ett system med omställningsstöd, både i form av ekonomiskt stöd och annan hjälp, allt finansierat av kommunens skattebetalare. Storleken är beroende av hur länge man haft uppdraget. Men sen finns det ju andra system i samhället. Arbetsgivaren har förstås ett stort ansvar. Så har vi andra instanser, som försäkringskassan, arbetsförmedlingen, A-kassan och socialtjänsten. Men det är viktigt att understryka att arvoderade kommunala förtroendeuppdrag inte är någon jävla försörjningsinrättning.

Landskapen fortsätter att förbrylla

Förbryllningen över Sveriges indelning i län och landskap fortsätter. För att ytterligare komplicera bilden har ett inlägg om landsting och regioner tagit sig in på listan (nummer 7). Annars domineras det hela förstås av den hemska kommunalpolitiska situationen i min hemkommun, Skinnskatteberg. Nu så här sju månader in på året saknas en av fullmäktige fastställd budget. Och sedan två månader tillbaka saknas också politisk ledning sedan kommunalrådet avsattes i början av maj. Men nu lovas det bättring vid ett extra fullmäktigemöte den 19 augusti. Men jag säger som Rellingen.

Antal sidvisningar var i juli 11 470 (10 278 i juni). Flest besökare kom från Sverige, Hongkong, Singapore, USA, Tyskland, Israel, Finland. Indonesien, Irland och Kina. Ströbesökarna var från Danmark, Frankrike, Japan, Nederländerna, Norge, Ryssland, Spanien, Storbritannien och Österrike.

Dom tio mest visade inläggen i juli: 

1	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (1:a)
2	Fri information är demokratins livsluft (ny)
3	Brandkårsfrågan: Samarbete ja, men det får inte bli för billigt (ny)
4	En liten mellansvensk bruksorts uppgång och fall (ny)
5	Om dom valda misslyckas med att låsa upp politiskt baklås får man välja nya (ny)
6	SD+L-styrda Skinnskatteberg snubblar vidare (ny)
7	Rikets indelningar: Hardcore om landsting och regioner (ny)
8	Krisens Skinnskatteberg: Kommunen utan politisk ledning på obestämd tid (2:a)
9	Skinnskatteberg utan budget efter dom i Förvaltningsrätten (3:a)
10	Ingrid på jakt efter sina rötter i djupaste Sörmland (ny)

 

 

Om dom valda misslyckas med att låsa upp politiskt baklås får man välja nya

Sedan 2011 finns en möjlighet att upplösa fullmäktige i en kommun och utlysa extra val. Syftet är att man hoppas att ett nytt fullmäktige ska få en sådan sammansättning att låsningar som gör det omöjligt att få till ett stabilt styre i kommunen ska kunna lösas upp. Idén togs upp av Demokratiutredningen (SOU 2001:1) som skrev:

Ett […] sätt att vitalisera den kommunala demokratin är att införa kommunalt extravalsinstitut. Liksom i riksdagen skulle man möjliggöra utlysande av val under mandatperioden om något avgörande inträffar som förhindrar att den kommunala (eller regionala) styrelsen fungerar tillfredställande och nya majoriteter påkallas.

I en gemensam debattartikel 2007 tog partisekreterarna för dom fyra borgerliga regeringspartierna ställning för kommunala extraval i politiskt låsta situationer:

Vi ser detta som ett sätt att lösa situationer som annars kan leda till att den politiska inriktning väljarna ger mandat för inte kan genomföras. Sådana situationer riskerar också att trovärdigheten för vårt demokratiska system urholkas.

Grundlagsutredningen (SOU 2008:125) instämde och formulerade det förslag som regeringen senare tog upp i sin proposition till riksdagen (Prop 2009/10:80).

Det finns […] situationer risk för att en kommun eller ett landsting under en hel eller en stor del av en valperiod kan komma att stå utan ett fungerande styre. Många gånger kan lösningen på problem […] med anledning av oklara eller instabila majoritetsförhållanden vara att partierna söker och skapar bredare politiska koalitioner i fullmäktige. I vissa fall kan emellertid politiska förutsättningar för en sådan lösning saknas. I en sådan situation skulle en möjlighet att besluta om extra val vara ett sätt att lösa ett låst politiskt läge.’

Den politiska situationen i Skinnskatteberg typexempel på vad extra val avses kunna lösa

Den 6 maj avsatte fullmäktige i Skinnskatteberg dom ledande politikerna från den styrande SD+L+C-koalitionen. Dom som förlorade sina uppdrag var kommunstyrelsens ordförande, kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) och socialnämndens ordförande Elisabeth Åberg (L). Orsaken var att dom inte beviljats ansvarsfrihet på grund av passivitet inför galopperande övertrassering av budgeten. Därmed låg den styrande koalitionen i grus och aska.

Man skulle nu kunna vänta sig en snabb lösning på den politiska krisen; att ett nytt styre skulle formeras och att nya ordförande skulle väljas till kommunstyrelsen och socialnämnden. Nästa chans var fullmäktiges möte den 17 juni. Alla väntade sig då att nya ordförande skulle väljas. Men icke. Ordföranden i fullmäktige Lennart Lydqvist (L) hade tagit bort ärendet från dagordningen. Han skyllde på att det inte kommit något förslag från valberedningen. Valberedningens ordförande meddelade att hon ställt in mötet med valberedningen eftersom partierna inte lämnat några förslag. Lydqvist hävdade då att en ytterligare anledning var att avsättningarna var överklagade. Det argumentet var ju rent nonsens. Både L och SD hade visserligen överklagat till förvaltningsrätten, men rätten hade beslutat att avsättningsbesluten kunde verkställas innan domstolen tagit slutligt beslut. Dessutom riskerade man, om förvaltningsrättens beslut skulle komma att överklagas, en fördröjning på uppemot ett år, som kommunen då skulle sakna politiskt ledning.

Det är uppenbart att den majoritet som röstade bort Olsson Bergstedt och Åberg inte kunnat enas om förslag till nya ledare för kommunen. En orsak kan vara diffusa svar från socialdemokraternas lokala ledning. Socialdemokraternas gruppledare Lena Lovén Rolén sa strax efter avsättningsbeslutet till Dagens Samhälle att S ”absolut inte” förde några samtal med andra partier om ett nytt styre. När hon vid ett senare tillfälle får samma fråga svarar hon: ”Jag har inga kommentarer till det nu.” Hennes förklaringar till Socialdemokraternas ställningstagande i avsättningsfrågan är också obegripliga: ”Vi socialdemokrater yrkade på att kommunstyrelsen och socialnämnden inte skulle få ansvarsfrihet på grund av de stora underskotten i bokslutet för 2023. Sedan kom vänstern med sitt yrkande om att avsätta ordföranden i respektive nämnd. Det var ingen plan, vi hade inte pratat ihop oss. Det är två separata händelser. När det kom upp måste vi vara konsekventa i vår hållning, därför blev det majoritet.”

Om S var informerade eller inte om V:s yrkande om avsättning är inte klarlagt, men om så inte var fallet så var det Lovén Roléns eget beslut som avgjorde saken. När fullmäktige röstar, så gör man det med namnupprop i invalsordning. Den första socialdemokrat som då röstar är gruppledaren Lovén Rolén. Dom andra S-ledamöterna förväntas då rösta som gruppledaren. Och hon kan inte på ett begripligt sätt förklara sitt beslut.

Nu kan det vara så, att hon, till skillnad från många andra socialdemokrater, inte vill samarbeta med dom båda andra oppositionspartierna, alltså V och M. Hon skulle helst vilja slå ihop sina påsar med ”Liberalerna”. Om det ska lyckas vet ingen. Hon för ju ”absolut inte” några samtal med andra. Och att det faktiskt verkar som om hon var den som för Socialdemokraternas räkning personligen tog beslutet att avsätta L-ledaren kan nog förväntas leda till taskiga odds.

Nu sägs det att det ska väljas nytt kommunalråd vid ett extra fullmäktige den 19 augusti. Om det kommer att gå är osäkert. Kommunstyrelsens vice ordförande Jonny Emtin (SD) sa så sent som den 16 juli: ”Det är väl egentligen ingen som vill ha den här platsen. Det är ingen som lämnat in något förslag till valberedningen.”

Det ser med andra ord ut som om det politiska läget fullständigt har gått i baklås. Det var för att hitta en nyckel för att låsa upp sådana situationer som lagstiftarna införde möjligheten att upplösa fullmäktige och genomföra ett extra val. Om dom valda fullmäktige så kapitalt misslyckats med att skapa en stabil majoritet, då är det dags att låta dom slippa och istället välja nya.

 

Två tidningar snodda idag

Dagens Nyheter för söndag och måndag som borde ha legat i brevlådan idag saknades. Stulna förstås. Träffprocenten (procent av årets dagar hittills med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) är nu 46,4 procent.