Vem (eller vad) var Alexandrine?

Strax söder om Färna kan man på kartan se ett besynnerligt platsnamn: Alexandrinenplats. Varför i herrans namn kallas platsen Alexandrinenplats. Det enda som tycks finnas på platsen, åtminstone enligt kartan, är två brofästen efter en äldre bro över ån mellan sjöarna Lillsjön och Långsvan.

Karta Lantmäteriet "Min karta"

Om man letar ordentligt hittar man på olika ställen beskrivningar som dock inte är oberoende av varandra. Samma formuleringar återkommer på olika ställen. Den här beskrivningen finns i Riksantikvarieämbetets databas ”Fornsök”:

Här lanseras en eller möjligen två förklaringar. Den ena förklaringen ska ha varit att greven Carl Fredrik von Hermansson under sina irrfärder i Ryssland under Krimkriget kan ha stött på någon plats han då ska ha besökt. Den andra är att det enligt muntlig tradition där ”ligger en hund begraven.”

Den gamla Sundsbron (med nytt däck)

Inristning på minnesstenen: (ALEX)ANDR(I)NEN(PL)ATS

Ett versmått eller en kvinna?

Vi ska återkomma till detta. Åtminstone till Rysslandsspåret. Låt oss först granska ordet ”alexandrin”. Det finns åtminstone tre innebörder av detta ord. Det första, och kanske osannolikaste i sammanhanget är att det är ett versmått. Nordisk Familjebok, uggleupplagan 1904, beskriver alexandrinen som: ”ett sextaktigt jambisk versslag med markerad paus (cesur) efter tredje takten. Rimmen, vanligen parvis ställda (aa bb) äro omväxlande manliga och kvinnliga, versen består alltså af 12 eller 13 stafvelser.” Jojomensan. Det är visor det. Artikeln i NF avslutas med den intressanta upplysningen att ”nyromantikerna bekämpade alexandrinen med framgång.” Nyromantiken var i ropet under 1800-talets första årtionden. Den greve von Hermansson som påstås ligga bakom Alexandrinenplats levde 1827 – 1906, så nyromantikens höjdpunkt hade just passerat när han såg dagens ljus. Men om NF har rätt så var alexandrinen som versmått nu i rejält vanrykte. Det förefaller kanske också av andra skäl som lätt orimligt att greven skulle ha uppkallat platsen efter ett versmått.

Vad mer om ”Alexandrine”. Ja, det kan också vara ett kvinnonamn. Bland dom mest namnkunniga finns Alexandrine av Mecklenburg-Schwerin som levde 1879 – 1952 och som var drottning av Danmark 1912 – 1944. En annan var den holländska upptäcktsresanden Alexandrine Pieternella Françoise Tinne (1835 – 1869) som mest reste i Afrika och som särskilt utforskade Vita Nilen. Ingen av dessa har någon känd anknytning till Färna och släkten von Hermansson. Men det är klart att 1800-talshistorien måste trots allt ha kryllat av mer eller mindre kända Alexandriner. Kvinnospåret förefaller inte helt orimligt. Kanske hade greven stött på någon Alexandrine som han tyckte var värd att uppmärksammas.

Rysslandsspåret

Låt oss slutligen ta upp Rysslandsspåret. Carl Fredrik von Hermansson ska ha gjort irrfärder i Ryssland som diplomat under Krimkriget. Där antas han ha varit på någon plats som inspirerat honom till Alexandrinenplats i Färna. Krimkriget pågick 1853 – 1856 och var den största stormaktskonflikten i Europa mellan Napoleonkrigen och första världskriget. På ena sidan stod Ryssland och på den andra en koalition mellan Storbritannien, Frankrike, kungariket Sardinien och det osmanska riket. Bakgrunden till kriget var dels västmakternas oro för att ryssarna ville expandera i riktning mot Konstantinopel, dels misslyckade diplomatiska aktiviteter om vem som skulle ha kontroll över dom för kristendomen heliga platserna i Palestina.

Krigshandlingarna kom så småningom att koncentreras till Krim. En andra front etablerades i Östersjön. Britter och fransoser bombarderade befästningar längs den finska kusten, bland annat Bomarsunds fästning på Åland. Västmakternas flottor använde Fårösund på Gotland som bas. Fredsslutet 1856 innebar flera motgångar för Ryssland. Bland annat förbjöds krigsskepp i Svarta havet. På Östersjöfronten beslöts om den demilitarisering av Åland som fortfarande gäller.

Sverige hade förklarat sig neutralt i Krimkriget, men kungen Oscar I agerade fördolda för att Sverige skulle gå med på västmakternas sida, dels för att frigöra sig från ryskt inflytande, men i förlängningen för att återerövra Finland. Kungens agerande ledde till en del motsättningar med den traditionella diplomatin. I en framställning påstås att kungen hade sina egna ”politiska agenter”.

Mot den här bakgrunden verkar det lite osannolikt att en drygt 30-årig löjtnant från Färna skulle ha engagerats som något slags kringresande diplomat i Ryssland. Om påståendet har någon grund borde det väl snarare ha handlat om att von Hermansson var något slags spion.

Nåväl, diplomat eller spion. Hur kom han i kontakt med platsen som inspirerade till Alexandrinenplats? Någon stad eller ort som heter Alexandrin(e) har jag inte lyckats hitta. Däremot finns det ett antal platser som heter Alexandria. En invånare i Alexandria borde kunna kallas en alexandrin. Adjektivet alexandrinsk används också för sånt som hör till Alexandria, som t ex det berömda alexandrinska biblioteket i egyptiska Alexandria. Utöver storstaden Alexandria i Egypten finns ett Alexandria i Rumänien, flera i USA, bland annat i Virginia, Louisiana och Minnesota. I centrala Ukraina finns också ett Alexandria. Det är det närmaste vi kommer krigsskådeplatsen på Krim.

Men vad i herrans namn hade en svensk diplomat eller spion för den delen på 1850-talet att göra i Ukraina? Sveriges intressen i Krimkriget handlade ju om Östersjön, Gotland och Finland. Allt som allt förefaller det som om Rysslandsspåret är ganska svagt, trots att det i beskrivningarna av Alexandrinenplats kommit att inta en framskjuten plats.

Om man ska rangordna dom olika spåren tror jag mest på kvinnospåret. Ingrid å andra sidan håller på hundspåret. Som mest osannolikt framstår Rysslandsspåret. Kanske ännu otroligare är att det var en fascination över ett versmått som vid tiden var i vanrykte i kultureliten. Alltså: Greven Carl Fredrik von Hermansson uppkallade platsen efter en kvinna han träffat och som han ansåg var värd en minnesplats. Eller så hade han en hund som hette Alexandrine. Ingen tycks veta.

Jo, förresten. Av en slump träffade vi Elisabet i skogen. Hon höll på hundspåret. Eller i själva verket var hon tvärsäker "det är hunden."

Pelle på sten

När vi ändå var i krokarna tyckte vi också att vi borde uppmärksamma Pelle på sten. Pelle är en av tre gjutjärnsskulpturer som är utplacerade efter ”Grevens väg”. Dom båda andra är Erik i backen och Olle i bommen. Skulpturernas tillkomsthistoria är som det brukar uttryckas ”höljd i dunkel”. Dunklet är med andra ord detsamma som när det gäller Alexandrinenplats.

Pelle på sten

Skulpturerna står längs den väg som sägs ha anlagts av Carl Fredriks pappa Carl Johan von Hermansson. På den vägen, ”Grevens väg” fick bara herrskapets vagnar färdas. Bland andra påståenden om grevarna von Hermansson hävdas det att vägen alltid hölls krattad och att greven själv åkte i en vagn som drogs av den stora och starka drängen Västansjö-Albert.

Fornsök lägger för säkerhets skull till ”beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell.”

Rabarberbubbel

Efter sightseeingen smet vi in på herrgårdsboden och köpte en Sparkling Rabarber. Efter hemkomst och kylning kunde vi avsluta turen med att läska oss.

Skål! Rabarber!

Mer om von Hermanssons

Glimtar från Carl Fredrik von Hermanssons konkurs.

Om Carl Johans initiativ att ta livet av gamla människor och om Carl Fredriks mausoleum.

Få meddelande om nya inlägg

Det har blivit platser lediga på listan över läsare som vill ha ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras här. Skicka din e-postadress med kontaktformuläret längst upp till vänster på sidan. Först till kvarn får mala.

Dela också gärna inlägg som du tycker borde spridas. Håll utkik efter dom här knapparna längst ned under varje inlägg:

Dom kan användas för att dela inlägget med e-post, blogger, twitter, facebook eller pinterest.

Första maj firades i Norberg

Första maj. Arbetarrörelsens högtidsdag. Det första förstamajtåget jag tror mig minnas är från Fagersta. Det var nog 1953 eller 1954. Efter det har jag med ett par undantag deltagit i manifestationerna i Stockholm, Göteborg och Västerås. Ett undantag var när en av mina döttrar flyttade första maj och behövde flytthjälp. En eller ett par gånger har hälsan hindrat mig.

Att oroa sig för vädret är i detta perspektiv av inemot 70 år av förstamajfirande lite futtigt. Men vi har oroligt följt prognoserna. Det började bra, lite kyligt men solen tittade fram bakom ett moln. Men snart ändrades det. Mellan två högtrycksperioder hade det klämts in måndag den 1 maj med regn följt av, snöblandat regn och en à två plusgrader. Vem är ansvarig för en sådan prognos?

Vi hade att välja på att fira i Västerås (4 grader, 0,8 mm/timme, 6 sekundmeter i byarna, känns som plus en grad) och i Norberg (3 grader, 0,3 mm/timme, 4 sekundmeter i byarna, känns som plus en grad). Ett tredje alternativ vore förstås att överlåta manifesterandet till yngre generationer. Till slut tippade det över till Norbergs fördel.

Det visade sig vara ett klokt val. Ett femtiotal kamrater och vänner samlades i Vänsterpartiets partilokal för ett mycket lyckat möte. Huvudtalare var Stig Henriksson, som inledde med att avslöja att en del av hans tal var skrivet av en AI. Vad som händer när AI tar över eller underlättar arbetsuppgifter var också ett av temana i talet. AI kommer som all annan mekanisering att innebära produktivitetsökningar. Vem lägger beslag på vinsten av dessa? Under den oreglerade kapitalismen är det inte dom arbetande som skördar några vinster i form av höjda löner och/eller minskad arbetstid.

Här skapades förmodligen alldeles oavsiktligt en koppling till det första svenska förstmajfirandet. 1891 demonstrerades det på flera orter i landet, däribland i Norberg. Huvudtalare både i Stockholm och Norberg var Hjalmar Branting. Han hann inte med båda på samma dag. Manifestationen i Norberg ägde därför rum den 3 maj. Arbetstiden – åttatimmarsdagen – var ett huvudtema. Så här sa Branting i sitt tal i Norberg enligt Avesta Tidning:

Grufarbetaren vore mer än någon annan berättigad till kortare arbetstid, med det ansträngande och ofta lifsfarliga arbete, som dessa ha för händer. Den önskade fritiden skulle användas till att skaffa vidsträcktare bildning och insigt och någon gång tillfälle till små förströelser och den kortare arbetstiden skulle ha den fördelen, att ej några arbetare skulle behöfva gå lediga utan arbetet blefve då jämnare fördeladt.

Så knöts 1891 samman med 2023 just i Norberg. Den idémässiga bakgrunden formulerades redan av Karl Marx 1845”det kommunistiska samhället … möjliggör … för den enskilde att göra en sak idag och en annan sak i morgon; att jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, flocka boskap om aftonen, skriva litteraturkritik efter middagen.” Det var ekonomiskt överflöd som gjorde arbetsdelningen onödig och som skapade friheten. Detta vill jag kalla Kommunismens löfte.

En ung kille, Knut Sylwan, från Ung Vänster och med en pin med Che Guevara på jackan rev ned applåder med sitt tal. Inte minst genom att han inledde med att tala om att han till skillnad från Stig hade skrivit hela talet själv.

För sång och musik svarade Gunnar Blommé och Lotta Steinholtz Gustavsson. Den spanska frihetssången Svarta tupp i Jacob Brantings översättning och Woody Guthries (ni vet han som hade texten ”this machine kills fascists” på gitarren) Det här är ditt land med Mikael Wiehes svenska text var höjdpunkter.

Mötet avslutades med en rungande Internationalen. Än finns det hopp!

Ett postscriptum

Innan mötet hade det varit plakatmålning. Den här, med sitt lite ovanliga budskap, tyckte jag var kul.

En sista reflektion om vädret: ”Hurrikan bewegt”

Oroligt väntar Mahagonnys invånare på orkanen som närmar sig med 120 miles i timmen. Männen sjunger en hymnliknande sång att inte vara rädda. Varför bygger vi, om inte för nöjet att förstöra? Eftersom människan kan överträffa vilken orkan som helst, har rädsla ingen mening. Så kommer plötsligt budet: Orkanen har oväntat drabbat Pensacola. Den efterlysta änkan Leokdja Begbick som bestämt att grunda staden Mahagonny i öknen jublar. Hennes fiender och dom federala agenterna är döda. Hon och hennes anhängare sjunger en jublande sång. I bakgrunden fortsätter männen att sjunga sin hymn, men stormen går mirakulöst förbi Mahagonny och folket lovprisar sin räddning.

SD+L+S styrande trio i Skinnskatteberg i apriltoppen

Kommunalpolitikens allt mer förfärliga utveckling i Skinnskatteberg är i fokus även i april. Den senaste utvecklingen har inneburit att det de facto har bildats en majoritetskoalition mellan Sverigedemokraterna, Liberalerna, Centern och en fraktion inom Socialdemokraterna. Det uppseendeväckande i hur S på detta rätt inordnar och underordnar sig ett SD-styre har med all rätt kommit att uppmärksammas av läsekretsen. Inläggen 1, 3, 4 och 5 på tioitopplistan handlar om detta förfall. En annan surdeg som flutit upp till ytan är den nu snart tio år gamla frågan om byggande av en ny brandstation. Nya häpnadsväckande detaljer avslöjas i inläggen nummer 2 och 9. Inte roligt.

Antal besökare var i april 470 (746 i mars). Av dessa var 195 (297) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,48 (1,51) och genomsnittlig tid per besök var 87 (80) sekunder. Flest besökare kom från Sverige, USA och Finland. Ströbesökare dök upp från Frankrike, Irland, Nederländerna, Rumänien, Ryssland, Spanien, Storbritannien och Tyskland.

Dom tio mest visade inläggen i april:

 

1	Nu är det fullbordat: S i Skinnskatteberg i samarbete med SD (ny)
2	Noll koll på brandstationskostnaderna. Illavarslande för Skinnskattebergs s-ledning (ny)
3	Renhållning mot dom som för SD till makten (ny)
4	Att ajournera (ny)
5	Grattis till det trettonde kommunala uppdraget (ny)
6	Harmysterium ljuspunkt i det politiska mörkret (ny)
7	Inte rasist, men... (8:a)
8	Maktövertagandet i Skinnskatteberg (1:a)
9	Snart 10-årsjubileum för frågan om Skinnskattebergs brandstation (2:a)
10	Hunkan utrotningshotad (ny)

 De tre som styr

Första maj i morgon

I morgon är det arbetarrörelsens högtidsdag. Se bildspelet från Arbetarrörelsens Arkiv om Första Maj-firandets historia:

 

Nu skriver vi "dom"

Ordet ghoti har kommit att symbolisera hur stolligt det kan bli när tal- och skriftspråk inte stämmer överens. Ghoti var populärt i den engelska diskussionen framförallt under 1800-talet. Gh ska, liksom i laugh uttalas som f. o ska som i women uttalas som i. ti ska som i nation uttalas som sj. Alltså blir uttalet av ghoti fish.

Den mest aktuella frågan i svenskan handlar om ”de” och ”dem” som personliga pronomen och som bestämd artikel i pluralis ska skrivas som ”dom”, eftersom ingen människa (utom i Finland) säger ”de” och ”dem”.

I texter, även av skrivare som man kan förmoda kan klara distinktionerna mellan de och dem blir det allt oftare fel. Som gammal språkpolis känner jag adrenalinet stiga. Den enklaste lösningen blir då att införa ”dom” istället. Det kan förvisso reta en del, och själv känner jag mig inte riktigt bekväm med att skriva ”dom”. Men denna obekvämhetskänsla är ett intet i jämförelse med den ilska som ett felanvänt ”dem” skapar. Jag har därför bestämt mig för att, åtminstone i den här bloggen skriva ”dom”. Jag har nu en tid varnat känsliga läsare, men hittills har jag inte fått några arga kommentarer. De kommentarer jag får, både arga och uppmuntrande, handlar snarare om innehållet än om formen. Jag har därför bestämt mig för att från och med nu ta bort varningstexten. Nu kör vi! Så får dom tycka vad dom vill.

Svenska språket har genomgått åtminstone två större stavningsreformer. Den första 1906 drevs igenom av den liberale ecklesiastikministern Fridtjuv Berg. Nu försvann en del idag besynnerliga stavningar som t-ljudet (rödt blev rött) och v-ljudet (haf blev hav, hafva blev hava och hvad blev vad). Andra ålderdomligheter som j-ljudet i hjärta, gärna och djur eller sje-ljudet i stjärna och skjuta blev kvar och finns där än i dag.

Den andra reformen kom efter andra världskriget när man började slopa verbens pluralformer. Vi åto, gingo blev vi åt och gick. De tala blev de talar. Inga av stavningsreformerna var utan sina motståndare. Det fanns ett spår av högdragenhet i motståndet. Det talades om ”pigstavningsreformer” och ”minskad känslighet för språkets nyanser.” Samtidigt fanns ett drag av radikalitet hos förespråkarna. Fridtjuv Berg var förvisso liberal, men 1906 var liberaler i vissa kretsar sedda som livsfarliga radikaler. Många arbetarförfattare förespråkade reformerna.

 I en studie undersöktes när tidningarna accepterade 1906 års reform. Tre tidningar jämfördes: ”Social-Demokraten” som var först med att ta till sig nystavningen. Därefter kom liberala ”Aftonbladet” medan den nya stavningen inte slog igenom i konservativa ”Ny Dagligt Allehanda” förrän 1926, alltså 20 år efter reformen. Det här sambandet kan man nog skönja även idag när det gäller dom-reformen. Det finns helt enkelt ett klassperspektiv i hur man stavar.

Med viss tvekan har jag, trots klassperspektivet, accepterat ”dom”. Så blir det. Men tro inte att all förflackning är acceptabel för det. Det är fortfarande en skillnad mellan ”var” och ”vart”. Jämför med frågan på bussterminalen: ”Vart går bussen till Mölnlycke?” Svar: ”Till Mölnlycke”. Och särskrivningar får också blodet att svalla. Det är skillnad mellan en ”brun hårig sjuk sköterska” och en ”brunhårig sjuksköterska”. Och den som i min närhet säger ”ejenkligen” lever farligt.

  

Noll koll på brandstationskostnaderna. Illavarslande för Skinnskattebergs s-ledning

 

Det har kommit en ny konsultrapport om den olycksaliga frågan om bygget av en ny brandstation i Skinnskattebergs kommun. Rapporten är gjord av revisionsbyrån PWC och orsaken är en ”visselblåsning”. Utredningen fokuserar på flera olika frågeställningar: Hade kommunens tekniske chef befogenhet att driva frågan på egen hand? Hur stora kostnader har lagts ned på projekteringen? På den första frågan är svaret ja, han hade sådana befogenheter. Detta berodde till en del på att politikerna hade noll koll på ärendet. Utöver att sisådär 30 miljoner kronor fanns anslagna i budgeten gjordes inga försök att styra. Tekniska chefen fick hållas och miljonerna rann iväg. Drygt fem miljoner spenderades på planering. Och totalkostnaden slank iväg till 55 miljoner, alltså 25 miljoner mer än i budgeten, utan att ett enda spadtag togs eller en enda spik slogs i.

Konsulterna konstaterar att: ”… vi [har] under granskningens gång noterat brister…[som] avser KS ansvar för Uppdraget kopplat till styrning och intern kontroll av Uppdraget. Till följd av frånvaron av styrning och intern kontroll har SC [sektorchefen, min anmärkning] haft en vidsträckt handlingsfrihet … Det är revisorerna som prövar om en nämnda verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den interna kontrollen som görs inom nämnderna är tillräcklig.”

I klartext innebär detta att:

• Politikerna har haft noll koll.
• Den tekniska chefen har fått styra och ställa som han vill.
• Kommunrevisionen borde granska hur KS har skött frågan.

Formuleringarna på konsultsvenska kan se harmlösa ut. Men dom innebär en svidande kritik mot kommunstyrelsen. Även kommunrevisionen som låtit det hela pågå får en släng av sleven.

Jag var fram till 2019 ordförande i kommunrevisionen. Nu har jag guskelov sluppit ifrån den bördan. Men, om detta hade uppdagats under min tid hade jag utan tvekan drivit att kommunstyrelsen inte skulle slippa undan med bara svansen svedd. Jag hade troligen föreslagit åtminstone en anmärkning eller kanske troligare att kommunstyrelsen inte skulle ha beviljats ansvarsfrihet.

Ett antal frågor kvarstår förstås i brandstationshärvan, men det har inte varit konsulternas uppgift att granska dom. Dit hör frågan om vilka drivkrafter den tekniske chefen hade att göda sina tekniska konsulter med över fem miljoner. Dit hör också frågan hur brandstationsfrågan kom att bli ett slagträ i den märkliga politiska situation där Socialdemokraterna hade det politiska styret inklusive kommunalrådsposten. Dock hade dom inte majoritet vare sig i kommunstyrelsen eller i fullmäktige, och bankades oavbrutet på av den borgerliga oppositionen som hade majoriteten.

Jag har tidigare skrivit om det politiska ledarskap som styret och dess främsta företrädare måste klara av. Ett antal uppgifter måste lösas. En av dessa är ledarskap gentemot den anställda förvaltningen. Förvaltningen måste styras och man måste ha och använda instrument för att kontrollera att det blir som man beslutat. Brandstationsfrågan illustrerar det tragiska misslyckandet med detta ledarskap.

Man måste vinna val. Också på väljararenan är den lokala socialdemokratiska ledningen misslyckande kapitalt. Valet 2022 medförde att man tappade mer än 5,5 procentenheter och tre mandat i kommunfullmäktige.

Man måste kunna bygga majoriteter i fullmäktige för att så långt som möjligt kunna driva igenom sitt politiska program. Också detta har i dom flesta fall misslyckats. Voteringsnederlagen har stått som spön i backen. Det har inte bara gällt mindre viktiga frågor. Årsbudgeten har ansetts som det viktigaste beslutet. Redan i den första budgetomröstningen under mandatperioden röstades Socialdemokraternas förslag ned.

Man måste kunna hålla ihop det egna partiet. Ett parti som är splittrat är inte trovärdigt vare sig som alternativ för väljarna eller som samarbetspartner för andra partier. Fraktionsstrider har präglat det inre arbetet. Det har gällt nomineringen av toppkandidater, inställningen till vindkraft och inställningen till samarbete med Sverigedemokraterna.

Visst är Sverigedemokraterna ett hot, inte bara mot socialdemokratin, utan också hela den svenska demokratin. Den senaste utvecklingen i kommunalpolitiken har inte bara inneburit en opportunistisk uppslutning i motståndet mot vindkraft, en av högerpopulismens viktigaste frågor på landsbygden. Agerandet vid den unikt segdragna processen för att bilda kommunstyre innebar också att man jämnade vägen för ett maktövertagande av SD. Detta fullbordades häromdagen med att Vänsterpartiets representant i det mäktiga ledningsutskottet petades för att gå SD till mötes.

Den lokala s-ledningens paroll har blivit: ”If you can´t beat them, join them!”. Det är förstås en ohållbar politik för att parti som trots allt ser sig som ett socialistiskt parti. För s-partiets bästa får man hoppas att dom byter ut den lokala ledningen.

Annars finns risken att partiet för att vinna till synes inflytelserika (eller åtminstone arvoderade) poster i utbyte mot politiska eftergifter och att säga upp bekantskapen med Vänsterpartiet. Då blir resultatet ett parti som inte lyckas med

• Att styra och kontrollera förvaltningen
• Att vinna val
• Att inte åstadkomma andra parlamentariska majoriteter än tillsammans med SD
• Att hålla ihop partiet. Blir det inte en öppen splittring kommer allt fler väljare, medlemmar och förtroendevalda att lämna partiet.