Många avhoppade politiker i kommunerna

Det är inte ovanligt att valda politiker i kommunerna hoppar av från sina uppdrag. Under 2000-talet har vanligen 20 – 25 procent av dom valda fullmäktigeledamöterna hoppat från sina uppdrag varje mandatperiod. Under valperioden 2018 – 2022 låg siffran på 21 procent. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om olika skäl varför man väljer att avsäga sig sitt uppdrag, Grovt taget kan man dela in orsakerna i två grupper: personliga respektive politiska skäl.

Som personliga skäl kan man räkna t ex att man tycker att uppdraget tar för mycket tid från annat här i livet, t ex familjen, arbetslivet, fritidssysslor. Om man flyttar från kommunen är man helt enkelt inte valbar och måste lämna uppdraget. Sjukdom kan vara ett ytterligare skäl.

Politiska orsaker kan vara motsättningar i det egna partiet, att man tycker att fullmäktige har för lite att säga till om eller att det egna partiet är i en sådan situation att det inte har tillräckligt inflytande.

Förr var den som ville lämna fullmäktigeuppdraget tvungen att uppge ett skäl. I 1953 års kommunallag stod det i sjunde paragrafen:

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara kommunfullmäktig eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av kommunfullmäktige.

Kravet att ”yngre” politiker (alltså under 60 år) måste uppge ett skäl, som godkänns av fullmäktige för att få sluta är sedan länge borta. I senare kommunallagar (1977, 1991 och 2017) är det fritt fram att säga upp sig utan att uppge något skäl. Ska man veta något om orsakerna till avhopp måste man göra det genom att exempelvis i enkäter fråga dom som hoppat. Det finns vitt skilda resultat av sådana undersökningar om proportionerna mellan politiska och personliga skäl. Förmodligen är dom politiska skälen underskattade. Dom handlar ju om makt och inflytande, och många är ovilliga att säga att dom är intresserade av att få makt. ”Makt” är ofta ett fult ord. En kvalificerad gissning är att det är jämnt skägg mellan personliga och politiska orsaker till avhopp.

SCB har data om avgångna ledamöter som jag har bearbetat. I landets kommuner har hittills under mandatperioden 2022 – 2026 2 144 fullmäktige lämnat sina uppdrag. Det motsvarar 17 procent. Var sjätte vald fullmäktige i landet har alltså gett upp under perioden hittills. Även om man räknar genomsnittet av avhopparfrekvensen per kommun blir det 17 procent.

Lägst är Arjeplogs kommun där faktiskt ingen hoppat av hittills. Riktigt låga siffror – 2-3 procent – uppvisar också Skurup, Årjäng och Töreboda. Högst är Arvidsjaur, Valdemarsvik och Borgholm där omkring hälften av dom 2002 valda har lagt av.

Skinnskattebergs kommun kommer med sina 28 procent också högt, långt över genomsnittet. Bara 23 kommuner (8 procent av alla) har högre avhoppsfrekvens än Skinnskatteberg.

Kommunerna fördelade efter avhoppsfrekvens i fullmäktige hittills under mandatperioden 2022 – 2026. Källa: Egen bearbetning av data från SCB.

Normalisering gör högerextremisterna farligare

Den tyske statsvetaren Jan-Werner Müller som studerat extremhögerpartier skriver om hur dynamiken i normaliseringen av sådana partier drivs fram:

Både historien och samhällsforskningen visar att väljarna får sina ledtrådar från eliten. När politiker som ses som ”mainstream” behandlar ett extremistiskt parti långt ut på högerkanten som normalt, så följer den allmänna opinionen efter; och när en gång en sådan normalisering har skett, som i Europa av idag, är det praktiskt taget omöjligt att ändra sig. (Min översättning)

Varför är normaliseringen farlig? Det mest drastiska exemplet är förstås det tyska nazistpartiet. Under sina första år 1924 – 1930 var partiets väljarframgångar blygsamma. I riksdagsvalen fick de 2 -3 procent av rösterna. Genombrottet kom 1930 med 18 procent av rösterna och i de två val som genomfördes 1932 blev nazistpartiet med 37 respektive 33 procent största parti. Partiet blev nu en kraft man måste räkna med i rikspolitiken.

Sen går det snabbt uppåt. I valet 1933 får nazistpartiet 43,9 procent och närmar sig egen majoritet i riksdagen. Efter förhandlingar enas man med den tidigare rikskanslern Franz von Papen om en koalitionsregering mellan nazisterna och det borgerliga tysknationella partiet, som kunde mönstra en majoritet i riksdagen. I regeringen ingick också ett antal ”partilösa”på högerkanten, däribland von Papen själv. Hitler blev rikskansler och von Papen belönades med posten som vice rikskansler. I samband med att Hitler gjorde processen kort med sina egna i SA 1934 (Röhm-Putsch eller ”dom långa knivarnas natt”) manade von Papen till besinning. Följden blev att han avpolletterades.

Dom politiska partierna, utom nazistpartiet NSDAP försvann succesivt. Först förbjöds Kommunisterna och därefter Socialdemokraterna. En lag stiftades som förbjöd bildandet av nya partier. Övriga partier pressades att upplösa sig själva eller stoppades med hjälp av denna lag. När rikspresidenten Paul von Hindenburg dog 1934 slog Hitler ihop rollerna som president och regeringschef och lät sig utses till denna nya roll med titeln Führer.

Resten är historia.

Normaliseringen av NSDAP och Sverigedemokraterna

När vi som i figuren härnedan betraktar normaliseringsprocessen för det tyska nazistpartiet och dess svenska efterföljare Sverigedemokraterna framträder några viktiga skillnader, men också likheter, Det första som slår en är hastigheten i den tyska processen. Historien i figuren börjar 1924 och är slut tio är senare. Sverigedemokraternas historia har börjar 1988 när partiet grundas av personer som varit aktiva i olika högerextrema och nazistiska grupperingar. När historien tills vidare slutar 2022 har Sverigedemokraterna genom Tidöavtalet fått ett avgörande inflytande över den borgerliga regeringen. Efter hela 35 år står partiet på den tröskel in i regeringen som NSDAP uppnådde 1933, efter bara tio år.

En annan skillnad är nivån på väljarstödet. Till en början lyckas dom båda partierna endast uppamma ett obetydligt stöd. Under åren 1924 – 1930 får dom tyska nazisterna regelmässigt ungefär tre procent av rösterna i riksdagsvalen. I det sista flerpartivalet 1933 får dom 44 procent. Sverigedemokraterna samlar åren 1988 – 2010 som mest knappt tre procent av väljarna. I det senaste riksdagsvalet 2022 fick dom 20,5 procent. 

Normaliseringsprocesserna för NSDAP 1924 – 1934 och för SD 1988 – 2022. Valresultat (procent) och händelser

Skillnaderna beror förstås på viktiga skillnader mellan den tyska mellankrigsmiljön och den svenska miljön runt millennieskiftet. När våra grannländer ganska snabbt fick högerpopulistiska och ‑extremistiska partier på halsen (norska Fremskrittspartiet 1978, danska Fremskridtspartiet 1971, Dansk Folkeparti 1995, finska Landsbygdspartiet 1959, Sannfinländarna 1995) framstod Sverige som ett lysande undantag i mörkret.

Någon försökte förklara svårigheterna för extremhögern i Sverige med den starka ställning som vänster-högerdimensionen spelat i svensk politik. Något utrymme fanns inte kvar för dom som ville lägga tonvikten vid nationalism och invandrafientlighet. Den förklaringen är förmodligen fel. Vi fick faktiskt redan 1991 ett nytt parti i Ny Demokrati på den yttersta högerkanten och lokalt, särskilt i Skåne skördade Carl Herslows Skånepartiet, grundat 1979, stora framgångar med ett liknande program. Invandrar- och sossehat var viktiga ingredienser. Ny Demokrati var representerat i riksdagen 1991 – 1994, men efter valförlusten 1994 gick det under tumultartade former utför. Luften gick ur bubblan och 2000 upplöstes partiet formellt.

Under dessa tidiga år hade alltså Sverigedemokraterna konkurrens på den högerextrema marknadsplatsen av ett parti som inte hade den nazistiska barlasten att släpa på. Ny Demokrati kom att fungera som ett vaccin för väljarkåren. En liten, ofarlig dos kan hålla en farlig smitta borta. Men som många andra vacciner, avklingar effekten efter några år. Framförallt tycks immuniteten ha försvunnit till 2010 när partiet kom in i riksdagen med 5,7 procent av rösterna. Redan nu fick SD en position som balansparti, men övriga partier valde att isolera dom. Efter valet 2014 formaliserades isoleringspolitiken i Decemberöverenskommelsen, som innebar att det största av dom två blocken – det rödgröna blocket och det borgerliga blocket – skulle styra.

Efter att Kristdemokraterna lämnat decemberöverenskommelsen 2015 var isoleringspolitiken gentemot SD bruten. KD:s partiledare har därefter varit en drivande kraft i normaliseringen av SD. Likt Franz von Papen 1933 belönades hon 2022 med posten som vice statsminister.

Dom avgörande tidpunkterna för normaliseringen var för NSDAP genombrottet i riksdagsvalet 1928 och för SD att man tog sig över fyraprocentspärren 2010. Viktigt för normaliseringen av SD var också decemberöverenskommelsens sammanbrott 2015 och Tidöavtalet 2015. För dom tyska nazisterna var det valen 1932 då dom blev riksdagens största parti och utnämningen av Adolf Hitler till rikskansler 1933. För båda partierna följdes dessa milstolpar i normaliseringsprocessen av en ökad acceptans och ett ökat stöd av väljarna.

Även i det lilla

Lokalt här i Skinnskatteberg dyker SD upp i valstatistiken först 2010 när dom med 1,3 procent av rösterna fick ett mandat i fullmäktige. Deras fullmäktigeledamot gjorde inget större väsen under perioden, men 2014 fick dom ändå 7,7 procent och blev balansparti. Styret av kommunen togs över av dom borgerliga med Carina Sándor representerande det största borgerliga partiet, Liberalerna, i spetsen. SD:s röster var nödvändiga för att den borgerliga minoriteten skulle kunna väljas och få igenom sina förslag. 2014 blev alltså en viktig punkt för SD:s lokala normalisering. Valet 2018 blev ett bakslag för dom borgerliga, och efter långa och krångliga turer beslöt Sándor och Liberalerna att ”släppa fram” ett socialdemokratiskt minoritetsstyre. Men fortfarande hade Sándor makten att när hon ville sparka ut den socialdemokratiska kommunledningen. Men för att detta skulle vara möjligt krävdes SD:s röster. För att S-minoritetsstyret skulle vara i händerna på liberalen Sándor fordrades ett ytterligare normaliserat SD.

Efter valet 2022 var konstitueringen i kommunen tumultartad. Dom borgerliga hade tillsammans med SD vunnit valet och gjorde sig beredda att ta makten. Som kommunalrådskandidat hade liberalen Gabriel Andersson lanserats. Men problemet var att det ditintills största borgerliga partiet, Liberalerna, nu var mindre än Sverigedemokraterna. Andersson och SD:s Ewa Olson Bergstedt lanserade en lösning där dom båda skulle dela på kommunalrådsposten. Detta var inte förankrat hos Moderaterna, som då hoppade av från det tilltänkta styret. Fullmäktige valde då nämndordförande, inklusive kommunalrådet interimistiskt på tre månader för att vinna tid. När tiden runnit ut valdes Olsson Bergstedt till kommunalråd med Moderaternas passiva stöd. Men Olsson Bergstedt blev inte långvarig på posten. I maj 2024 avsattes hon efter att inte ha fått ansvarsfrihet. Avsättningen blev möjlig genom att Moderaterna blivit uppretade av ett uttalande av kommunalrådet och röstade med Vänsterns och Socialdemokraternas förslag.

Men animositeten mellan M och SD blev inte långvarig. När nytt kommunalråd skulle väljas bytte M sida igen och stödde SD:s nya kandidat Jonny Emtin. Som belöning fick M-ledaren Bo Öberg bli voce ordförande i kommunstyrelsen. Öberg sällade sig sålunda till den illustra kretsen av borgerliga politiker som i utbyte mot att få bli nummer två gett sitt stöd åt högerextremisterna. Vi erinrar oss Franz von Papen och Ebba Busch.

Att det kan ha sina risker att rida på en tiger visar förstås 1930-talets utveckling i Tyskland. Än är vi inte där i 2020-talets Sverige. Men det finns tecken i skyn.

Jimmie Åkesson sa i en TV-intervju 2020 ”Ser man till våra profilfrågor förstås justitiedepartementet väldigt intressant för oss. Jag vill gärna själv ha en sån post”. Jo, det skulle smaka fågel att likt SS-chefen Heinrich Himmler, inrikesminister i Hitlers regering, få bli polisminister. Men fem år senare har Åkessons ambitioner ökat. Vid en högerseger i 2026 års val avser han att bli statsminister.

I den lokala Skinnskattebergskontexten gjorde kommunalrådet Emtin det famösa uttalandet att om något ska hända måste man strunta i dom folkvalda. Ett mer blatant uttalande avståndstagande mot folkstyret är svårt att slå.

Hur kunde borgarna bidra till normaliseringen?

Hur rättfärdigar borgerliga partier och politiker normaliseringen av extremhögern? Jan-Werner Müller menar att demokratiska politiker (t ex Franz von Papen, Ebba Busch, Ulf Kristersson, Carina Sándor) inte gillar att framstå som cyniska opportunister. En metod kan vara att helt enkelt påstå att alla demokratiska normer fortfarande gäller och att samröre med extremhögern inte innebär att några normer har brutits.

Ett annat rättfärdigande är att hävda att den demokratiska normen helt enkelt inte gäller. Som exempel tar Müller Silvio Berlusconis beslut att gå i koalition med det nyfascistiska MSI 1994. Han kallade antifascisternas avståndstagande antingen som föråldrat eller en konspiration från extremvänstern mot högern. Jimmie Åkesson har för detta myntat begreppet ”det vänsterliberala klägget”.

Ett tredje rättfärdigande kan vara att upprätthålla normen men hävda att den inte är tillämplig på ett visst parti. Ulf Kristersson säger t ex i en TV-intervju 2021: ”Jag tycker att Sverigedemokraternas retorik har förändrats en del under de senaste åren. De har breddat sig politiskt och deltar mycket mer seriöst i parlamentariskt arbete.”

Vad fungerar och vad fungerar inte?

Två nederländska forskare, statsvetaren Joost van Spanje och sociologen Nan Dirk De Graaf, har i en artikel analyserat vad forskningen har att säga om olika strategier för hur extremhögern ska bemötas, och hur effektiva dessa är. Dom tycker sig kunna urskilja tre olika strategier: demarkering, konfrontation och ackommodering. Demarkering innebär att dom övriga partierna bestämmer sig för att behandla extremhögern som parias, genom att man sätter upp en brandvägg. Detta var dom svenska partiernas initiala reaktion på SD:s inträde i riksdagen 2010. Brandväggen blev Decemberöverenskommelsen 2014. Överenskommelsen, som många tror var ett socialdemokratiskt påfund, hade i själva verket ett brett stöd även i borgerligheten. Dåvarande M-ledaren Fredrik Reinfeldt stödde den, och KD:s Göran Hägglund spelade en viktig roll i överenskommelsens tillkomst.

Konfrontationslinjen innebär att etablerade politiker går till angrepp mot extremhögerpartiet. Dom kan demonisera eller stigmatisera extremhögern och därigenom distansera sig från den. Journalister kan försöka ”avslöja” extremhögern genom att visa upp deras ”verkliga ansikte”. Ackommodering slutligen innebär att etablerade partierna kopierar extremhögerns åsikter och ståndpunkter eller till och med välja att samarbeta med dom. Kopieringsmetoden finns det många exempel på i svensk politik. Till och med Socialdemokraterna hävdar numera att dom alltid liksom SD varit för en ”stram invandringspolitik” och man kopierar gärna åtgärder som genomförts av Danmark, där invandringsfientlig politik fått ett starkt fäste i Norden.

Politiker och medias kommentatorer påstår ofta att isolering av extremhögern medför en risk för att den populära uppfattningen att eliterna inte lyssnar till folks oro och bekymmer stärks. På så sätt skulle isoleringspolitiken kunna hälla bränsle på den populistiska brasan. Van Spanje och De Graaf menar dock att det inte finns särskilt mycket empirisk evidens för ett sådant antagande. På samma sätt finns det få bevis för att dom konfrontativa och ackommoderande strategierna skulle vara verkningsfulla. Ackommodering förmodas t ex ha en modererande verkan. Extremisterna antas bli tama av att få ta ansvar. Jimmie Åkessons reaktion på TV4:s avslöjande häromåret av SD:s trollfabriker kan vara ett bra exempel på att tämjandet av Sverigedemokraterna inte tycks ha haft någon särskild effekt. De nederländska forskarnas slutsats är att kopiering av extremhögerns ståndpunkter riskerar att legitimera pariapartiets agenda. När det gäller samarbete med sådana partier överväger riskerna dom eventuella fördelarna. När extremhögern väl har kommit till makten kan dom aktivt bidra till att rulla tillbaka demokratin.

Kanske har dom rätt i denna slutsats. Men vi måste hitta ett fungerande förhållningssätt till extremhögern. Om inte demokratin ska slukas av tigern som man försöker rida på.

Emtin (SD) om rink-gate: Kommunstyrelsen kan sitta och gaffla, men det är helt meningslöst

I en artikel i dagens Fagersta-Posten går kommunalrådet Jonny Emtin (SD) till motangrepp mot kritiken för hans agerande i affären om en ny hockeyrink i Skinnskatteberg. Han har kritiserats för att själv ha tagit beslutet och för att hans firma har fått uppdraget att sätta upp rinken.

Den här frågan har varit avslöjande för hur Emtin ser på demokratin. Han har tidigare sagt att inget blir gjort om dom folkvalda ska lägga sig i allting. Inte heller den av fullmäktige valda kommunstyrelsen ska lägga sig i. Så här säger han till tidningen:

            "Vi kan sitta där och gaffla så mycket som helst, men det vore helt meningslöst när vi är i majoritet."

I klartext: Vad oppositionen har för synpunkter är meningslöst. Det finns inget att diskutera med dom. Det är SD och deras borgerliga traskapatrullo som har majoritet och vi kör i alla fall över dom. Och då är det lika bra att jag själv beslutar.

Även den kritik han har fått i rinkaffären är skitdetsamma. Socialdemokraterna har i en insändare ställt en rad kritiska frågor. Vänsterpartiet och utomstående korruptionsexperter har varit kritiska. Emtins svar är maktfullkomligt:

—     "Det får de väl tycka"

Kommunens vikarierande VA-chef (sedan den förra VA-chefen fått sparken för att ha lagt sig i frågan om det tilltänkta brandstationsbygget) rycker ut till Emtins hjälp. Nej, det är inte Emtin som har fattat beslutet. Det är jag säger VA-chefen. Vad nu han har med saken att göra. Det kan kanske vara bra att komma ihåg att VA-chefen Christopher Åberg egentligen är mellanstadielärare i geografi och att hans mamma är ledande liberal kommunpamp.

Åberg menar dessutom att kommunstyrelsen redan 2021 tog ställning i rinkfrågan. Då besvarades ett medborgarförslag om att man borde skaffa en ny ishockeyrink. Tja, bedöm själva om svaret på medborgarförslaget innebar att kommunstyrelsen hade tagit ställning. Direkt saxat ur fullmäktiges protokoll i maj 2021:

Svar på medborgarförslag Masbo IP

KS 2020-984-101

Kommunstyrelsen beslutade 2021-04-06 § 70

att medborgarförslaget anses besvarat. Det pågår en översyn om vad som behöver åtgärdas på Masbo IP och förslaget måste ställas mot övriga utvecklingsförslag och vad som ryms inom budget.

Bara med en mycket fri tolkning kan man komma fram till att kommunstyrelsen har bestämt sig för att fem år senare köpa en ny rink.

Emtin tröstar sig med att han i vinter ska åkas upp till rinken och titta barnfamiljer som åker skridskor och dricker varm choklad. Nåja. En liten tröst är väl också fakturan på 288 055 kronor exklusive moms från det till Emtins eget bolag kopplade företaget som gjorde jobbet.

 

Återbesök i Ängelsbergs skulpturpark

 

"Filosofiska bänken" av Sture Collin

"Som om världen låg där och vänta" av Jonas Welin

"Hopp om fred i världen" av Ann-Britt Hasselgren

Åparti

Ingrid. Smygtagen bild.

Ett plan landade på Landvetter. Det gick bra.

”Vi kan väl för f-n inte skicka ut en reporter till Landvetter som rapporterar att ’nu landade ett flygplan; det gick bra’” Någon gång, det kan väl ha varit på 90-talet, var jag med i en grupp i Göteborgsregionens kommunalförbund som kallades ”GR:s demokratiråd”. Där möttes kommunalråd, forskare och journalister.

Några av kommunalråden beklagade sig över media, som bara var intresserade av negativa saker: skandaler, olyckor, misslyckanden, brott. Den inledande meningen var det svar en chef på Göteborgs-Posten hade på denna kritik.

Hen hade åtminstone delvis rätt. Media behöver inte nödvändigtvis rapportera när allt fungerar normalt. Det är dom ovanliga händelserna vi vill veta om. Och dom är tyvärr ofta negativa.

Men igår hände något ovanligt, som var positivt. Det var postutdelning här hos oss, och kors i taket: alla tidningar som skulle levereras fanns med. Det är ovanligt. Det har inte hänt på en månad.

Ingrid ställer ut: Skogen - Människorna - Västanhed

 

Dagsnoteringen för DN:s distribution: 31,3 % träffsäkerhet

 Det går stadigt utför för DN:s tidningsdistribution. Idag fredag ingen tidning.

Nu flaggar vi

Det var dags att måla vår flaggstång, så vi fällde den i höstas. Det visade sig då att den hade passerat bäst-före-datum. En bra bit nertill hade helt enkelt ruttnat. Och det må väl vara hänt. Stången lär enligt sägnen ha tillverkats för sisådär femtio är sen av Yrjö, vars pappa var rödgardistkommendant på Kimito-ön under det finska klasskriget våren 1918. Nu har vi med ett visst stök och bök fått upp en fin glasfiberstång. Där flaggar vi med Bergslagens blå (vattnet), gröna (skogen), svarta (malmen) och orangea (elden) flagga.

Åtminstone dom tre övre meterna av den gamla stången var fortfarande friska och har fått en ny plats i en annan del av parken. Där har vi gjort en eftergift och flaggar med en svensk vimpel.

 

Rinkgate och Bowlinggate

Inköpet och uppsättandet av en begagnad hockeyrink har väckt uppmärksamhet. Hur beslutet om affären fattades är oklart, men en sak är säker: Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) tycker enligt uttalanden i pressen att inget blir gjort om dom folkvalda ska vara med i beslutsfattandet. Det kan kanske vara en fingervisning om hur beslutet fattades. Att sen Emtins egen firma anlitades för att sätta upp rinken gör inte saken sämre, åtminstone inte ur Emtins eget perspektiv.

Socialdemokraterna i Skinnskatteberg sällar sig nu till dom kritiska. I en insändare i Fagersta-Posten ställer dom en rad frågor om rinkgate. Frågorna är mycket hovsamma och försiktiga, men det är ändå anmärkningsvärt att till och med S ställer upp och vågar kritisera kommunledningen.

Bowlinghallen är nu såld till en biodlare i Gisslarbo för halva marknadspriset. Några garantier för att det blir fortsatt bowling finns inte. Ett problem med affären är den kraftiga subventionen till biodlaren. Det kan strida mot kommunallagen, enligt vilken kommunen ska ha en god ekonomisk hushållning. Subventionen minskar den kommunala förmögenheten. Vidare ska alla kommunmedlemmar behandlas lika (likställighetsprincipen). Har alla fått samma chans att köpa? Och till sist förbjuder lagen stöd till enskilda näringsidkare. Tyvärr har överklagandetiden gått ut, så nu gäller avtalet med honungsmannen.

Men, det finns det som värre är. Subventioner ses av EU som statsstöd (här betraktar EU kommunen som en del av staten Sverige). Det kan i värsta fall sluta med att köparen (biodlaren alltså) blir skyldig att betala tillbaka subventionen, med ränta. Det kan med andra ord kosta köparen en halv miljon. Honey, honey!

Upphandlingsmyndigheten kan ge råd och stöd. Anmälan kan göras till näringsdepartementet.

Så här går det när fascister får makten.

 

Heja DN. Träffsäkerheten i utdelningen nu nere i 31,6 %

Ingen tidning idag. Nu går det raskt utför med DN:s tidningsdistribution via Posten. Sedan den 19 juni till och med idag har ingen (0) tidningar funnits i brevlådan på utgivningsdagen.

Rink-gate och demokratin

 

Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) i Fagersta-Posten 7/7 2025

För hundra år sen ...

Det får inte finnas några majoritetsbeslut, utan endast ansvariga personer […] Visst kommer varje man att ha rådgivare vid sin sida, men beslutet kommer att fattas av en enda man.

Adolf Hitler Mein Kampf 1925

Starka reaktioner på rink-gate

Gårdagens avslöjande om kommunalrådet Emtins (SD) skumraskaffärer har lett till många och starka reaktioner. Redan i senare inslag på P4 Västmanland uttalade sig fullmäktigeledamoten Arne Hjorth (S) och statsvetaren Jörgen Ödalen på MDU. Hjorth säger till radion: ”Jag trodde först inte att det var sant […] dåligt omdöme.” Ödalen säger ”Det finns en risk att det handlar om korruption […] en viktig del av arbetet mot korruption är att det finns en öppenhet i processen”.

På Facebook, särskilt på FB-gruppen ”Skinnskattebergs kommun – tvärpolitiskt samtal om framtiden” finns många kommentarer. ”Rena rama bedrägeriet”, ”vansinne”, ”usch vidrigt” och ”korruption på högsta nivå” är några reaktioner. Det är många som beskriver det inträffade som korruption och mer precist brottet trolöshet mot huvudman.

Bakom det inträffade ligger som Jan Kallberg uttrycker det att ”just nu har egenintresse makten” och att ”det måste bli ett slut på detta Ryssland/Nigeria cosplay med nepotism och att sko sig.”

Vad ska man göra? En anonym deltagare skriver: ”Tycker alla kommuninvånare borde gå ihop och kräva en granskning av hela kommunen. Hur kan vi invånare tycka att allt detta är okej? Och om vi nu inte tycker det ska hållas på så här måste vi ju göra något och det är NU! Vad jag fått till mig så är inte detta det enda som är jäv och korruption.” ”Bör polisanmälas för bedrägeri” och ”sådana personer ska bort från sin post utan fallskärm” är andra kommentarer. Polisanmälan och full utredning kräver en annan.

”Dags att byta ut hela rasket”

Ett viktigt tema i diskussionen är att ”byte av folk är nödvändigt”. Det pekar fram mot nästa års val. Jan Kallberg skriver t ex att i valet ”får vi förhoppningsvis se några nya ansikten med integritet, och de som har det idag att de får makt.” Någon undrar om det är ”något fel i kommunfullmäktige”. ”Dags att avgå hela gänget” och ”snart dags att byta ut hela rasket” är andra kommentarer i samma anda.

Min egen kommentar är att det förefaller vara ett uppenbart fall av korrupt beteende. Såklart måste man försöka utkräva ansvar för det. En anmälan till Konkurrensverket vore på plats. Hur har upphandlingen gått till? Har alla fått samma chans? Det är heller inte orimligt med en anmälan till polisens särskilda nationella antikorruptionsgrupp. Trolöshet mot huvudman utreds av åklagarmyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten. Lokalt borde kommunrevisionen tipsas. Dom skulle också kunna utreda hur hela konkarongen kunde genomföras utan något politiskt beslut.

Men till syvende och sist håller jag med dom som menar att det är väljarna som måste utkräva ansvar. Chansen kommer den 13 september nästa år. Då måste det komma in folk som inte i första hand ser till egenintresset. Partierna måste se till att det finns kandidater med integritet att rösta på, och att dom korrupta inte på nytt dyker upp på valsedlarna. Om något eller några partier inte förmår att genomföra den självsaneringen återstår bara för väljarna att rösta på det eller dom partier som har kandidater med rena händer.

  

DN:s träffprocent idag 32 %

Inte heller idag kom det någon tidning. Ridningarna för lördag och söndag som skulle delats ut idag saknades också. Träffprocenten (andel av dagarna med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) sjunker ytterligare och är nu nere i 32. Mindre än var tredje dag har vi alltså hittills under året fått ha tidningen i fred i brevlådan. Tidningstjuven är sugen på att få helgläsning och en färsk morgontidning.

Utdelningsstatistik för DN år 2025 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	8	4,1
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	110	56,7
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	6	3,1
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	8	4,1
Dagar med tidning på rätt dag	62	32,0

  

Självmål av kommunalrådet Emtin (SD) i Skinnskatteberg

Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) köpte utan att det fanns något politiskt beslut en begagnad hockeyrink. Sen lät han sin egen grävmaskinsfirma sätta upp rinken och skickade räkningen till kommunen. Det här rapporterar P4 Västmanland nu på morgonen.

Radion intervjuar Vänsterns gruppledare Fredrik Skog, som uppger att det handlar om en affär på inemot en halv miljon kronor av skattebetalarnas pengar. Han kräver Emtins avgång.

DN:s träffprocent nere i 32,6

 

Tidningstjuven stjäl dagens DN direkt ur brevlådan

Hur gick det med tidningen då?

 Rätt gissat. Ingen tidning idag. Träffprocenten är nere i exakt 33 procent.

Tyska kyrkan bubblade i juni

Tyska kyrkan.
Inte i Gunnilbo.

Topplistan över mest lästa inlägg i juni toppas av det förfärande och dysfunktionella junimötet med Skinnskattebergs kommunfullmäktige. Puh! Nu slipper vi i alla fall ifrån det ända till i slutet av augusti. Dom idoga försöken att hålla kommunen utanför samarbete med andra kommuner för att rädda arvoderade positioner åt L-politiker fortsätter att intressera läsarna (inläggen nummer 2 och 4). "Nykomling" på listan är en gammal goding från 2019 om Tyska kyrkan i Gunnilbo. Många resande på väg 233 mellan Ramnäs och Skinnskatteberg har undrat vad som döljer sig bakom vägskylten ”Tyska Kyrkan”. Läs och förundras. Det är en sevärdhet som du inte visste att du ville se.

Antal sidvisningar var i juni 12 219 (12 332 i maj). Många besökare kom utöver från Sverige från USA, Singapore, Österrike, Hongkong, Storbritannien, Tyskland, Polen, Frankrike, Spanien, Indien och Brasilien. Ströbesökare kom från Finland, Irland, Israel, Kina, Mexiko, Norge och Vietnam.

Dom tio mest visade inläggen i juni: 

1	Skinnskattebergs fullmäktige tappar markkontakten (ny)
2	Bakslag för Jonny (SD) och Elisabeth (L) (ny)
3	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (7:a)
4	Kompisar emellan: Jonny hjälper Elisabeth. Men får Bosse vara med i gänget? (3:a)
5	Skinnskattebergs näringslivspolitik i fokus i maj (ny)
6	Köpingsleken: Danskar tog kål på fulla svenskar (ny)
7	Valbarhetshinder (ny)
8	Tyska kyrkan i Gunnilbo (ny)
9	Semesterresa till Småland och Skåne (ny)
10	Mer av samma om kommunalrådets fallskärm (ny)