Vem pratar mest i Skinnskattebergs fullmäktige? Och vem är blygast?

Kommunfullmäktige är kommunens parlament. Ordet parlement är fornfranska och betyder ”samtal”. Det kommer i sin tur från franskans parler (tala). Hur ses det på pratandet i Skinnskattebergs fullmäktige? I ett medborgarförslag i december förra året föreslås att det ska införas begränsningar av taletiden i fullmäktige. Det pratas för mycket och länge, tycks förslagsställaren tycka. Hen hänvisar till en riksdagsmotion inlämnad av Sverigedemokraterna.  Det finns också andra vittnesbörd om att det finns dom som tycker att det talas för mycket. Jag erinrar mig ett tillfälle för flera år sen, när Centerns dåvarande gruppledare gick upp i talarstolen och kritiserade dåvarande kommunalrådet (S) för att hon pratade för mycket: ”Jag har inte blivit vald hit för att prata”, sa han.

Hur är det? Vem pratar i fullmäktige. Qui parle au parlement? Jag har inte mätt hur långa tal som hålls i fullmäktige, men väl vilka som pratar och hur ofta? Under 2024 hölls det sju möten med kommunens ”parlament”. Enligt protokollet gjordes det 146 yttranden vid dessa sju möten. Så här ser topplistan ut:

 

Till detta kan läggas ytterligare fyra ledamöter och en för tillfället tjänstgörande ersättare som gjort ett inlägg var under året. Summa summarum har 16 ledamöter öppnat näbben, medan nio av ledamöterna inte sagt ett pillekvitt på ett helt år. Vad dom egentligen har där att göra kan man undra. Månne det inte skulle behövas en bestämmelse om att alla ska yttra sig, snarare än begränsningar av hur mycket man får prata. Det är ju ett ”samtal” (parlement) det handlar om.

Partivis leder V, S och M. Det är anmärkningsvärt att kommunalrådet Jonny Emtin (SD) kommer så lång ned på listan. Detsamma kan sägas om den ledande liberalen Elisabeth Åberg (hon med tretton olika uppdrag). Hon yttrar sig ogärna. Med fyra ynka inlägg kommer hon först på tionde plats. Anmärkningsvärt är också att ingen centerpartist (Centern ju är ett av majoritetspartierna) sagt ett ord på ett helt år.

Tre av dom fyra majoritetspartiernas representanter är med andra ord särskilt tystlåtna av sig. Bara dom båda moderaterna sticker ut. Men det är först efter att Moderaterna i augusti ändrat kurs och slagit sig ihop med SD i majoriteten som dom moderata ledamöterna börjar prata. Bo Öberg gjorde bara fyra inlägg under vårens möten och inte mindre än sexton inlägg under hösten. Med den öronbedövande tystnaden från kommunalrådet (SD) och traskaptrullopartierna L och C är det tydligt att Öberg är den som får föra majoritetens talan.

Kvantitet och kvalitet

Något egentligt behov av att lägga restriktioner på majoritetens talespersoner finns det inte. Centern säger inte pip. Den ledande liberala politikern är mycket tystlåten av sig. Och i det största partiet i koalitionen hörs inte mycket. Särskilt tyst i förhållande till sina uppdrags tyngd är kommunalrådet (SD). Det kan knappast vara deras pratgladhet som man vill stävja.

Nej, det handlar nog mest om oppositionspolitiker som Fredrik Skog (V) och Arne Hjorth (S) och kanske Lena Lovén Rolén (S) som man vill tysta. Jag har som sagt inte några data om hur länge dom pratar, men alla tre är kapabla att säga något mer än några få ord i ett inlägg. Det kan förvisso vara tröttande för majoritetens politiker och anhängare att tvingas lyssna till sossar och vänsterpartister som mal på i flera minuter.

Man skulle också kunna diskutera kvalitén i inläggen. Talespersonen för majoriteten moderaten Öberg brukar ofta begränsa sina inlägg till ”Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag”. Argumentation är under hans värdighet (eller förmåga). Detsamma gäller förstår varför man kommit fram till sitt förslag, vilka konsekvenser förslaget förväntas medföra, ja inte ens om det är ett bra eller dåligt förslag. Det är den berusande makten som talar: ”Gnäll ni såssar och kommunister, vi kör i alla fall över er.”

Kommunalrådet Emtins (SD) föredragning av kommunstyrelsens budgetförslag ska vi inte ens nämna. Det som brukar kallas ”årets viktigaste beslut” föredrog han på 60 sekunder blankt. Borde han ha haft begränsad tid för det?

Dessutom hackar fullmäktiges ordförande Lennart Lydqvist (L) ständigt på dom ”långpratande” oppositionspolitikerna och försöker ta av dom ordet. Vid senaste budgetdebatten (om man nu kan tala om en debatt) menade han att Arne Hjorth (S) avlägsnade sig från ämnet när han nämnde hur budgetprocessen gått till. Och när Fredrik Skog refererade till säkerhetschefens avlyssningsskyddade förhörsrum i Hemgårdens källare som ”Stasi-rummet” såg det ut som om Lydqvist tänkte börja slåss.

Vad har vi i Skinnskattebergs parlement, den plats där det politiska samtalet ska föras inför offentligheten? En församling där mer än en tredjedel, inkluderande ett av majoritetskoalitionens partier, inte öppnar näbben på ett år. En styrande majoritet som högst motvilligt deltar i diskussionen, utan nöjer sig med maktspråk: ”Vi kör över er vad ni än säger”. En mötesordförande som till varje pris försöker ta ordet av oppositionspolitiker som yttrar någon kritik.

Vad finns det för erfarenheter av sådana parlament ute i världen och i historien? Den tyska riksdagen under åren 1933 – 1945? Den kinesiska folkkongressen? Spåren förskräcker.