Tidningstjuv tjänade femtilapp

Tidningstjuven är igång igen. Söndagens och måndagens Dagens Nyheter var försvunna ur brevlådan. Men som tröst kunde jag och som en glad överraskning läsa på websidan för mitt konto att DN höjer prenumerationsavgiften med 200 kronor. Nu kostar tidningen 705 kronor i månaden. Men då får man också tidningen med posten som delas ut två och en halv dag i veckan istället för som sju dagar i städerna. Hurra! Hela Sverige ska leva! Det blir 35,7 procent av alla dagar det. Men sen blir det förstås avdrag för tidningstjuven. Det gör att vi nu hamnar på 32,6 procent av alla dagar istället. Men man får förstås också ha förståelse för tidningstjuven, som gärna lägger vantarna på den nu ännu dyrbarare tidningen. Gårdagens skörd var ju faktiskt värd en femtilapp.

Utdelningsstatistik för DN år 2024 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	1	2,3
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	23	53,5
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	2	4,7
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	3	7,0
Dagar med tidning på rätt dag	14	32,6

  

Finland valde högerman till president

Igår var det andra omgången av det finska presidentvalet. Som väntat vann högerns Alexander Stubb, men segern var inte så stor som opinionsmätningar och många bedömare (inklusive jag själv) förutspått. Vi hade trott att Stubb skulle vinna över miljöpartisten Pekka Haavisto med 55 procent mot 45. Men det blev 51,6 mot 48,4. Särskilt framträdande var Haavistos uppryckning från första valomgången i städerna. Haavisto ökade sin röstandel i städerna med 30,2 procent och vann där med 50,4 procent. Liksom i första valomgången gick det bäst i större städer och universitetsstäder. På så sätt var det en framgång för det moderna Finland. Men det räckte inte. Resten av landet var inte lika modernt.

Liksom i första omgången vann Pekka Haavisto också på Åland. Detta skylls på oförsiktiga uttalanden som Alexander Stubb gjort om framtiden för demilitariseringen av öarna. Lite förvånande, åtminstone för mig, var också Haavistos framgångar i Lappland. Han vann inte mindre än åtta kommuner i Lappland, dom flesta i den västra delen av landskapet. Jag har inte sett någon som kommenterat dessa resultat i ett landskap som högerpopulisten Jussi Halla-aho tog hem i första valomgången.

En tänkbar faktor kan ha varit att man sneglat på grannen i väster - Norrbottens och Västerbottens län i Sverige - som just nu upplever en industriell boom som kopplas till den gröna omställningen. Månne det har skapat sympatier för den gröna presidentkandidaten?

Inte en enda elbil i Skinnskattebergs kommun

Skinnskattebergs kommun, som har en för en 4 000-invånarkommun imponerande fordonsflotta har inte en enda elbil. Detta avslöjar P4 Västmanland idag. Skinnskattebergs kommun hamnar (tillsammans med Norberg) därmed på sistaplats i länet. Det är inte överraskande.

Vänsterpartiet la i budgetdebatten i fullmäktige redan 2019 fram ett klimatpolitiskt program i 16 punkter. Läs om det klimatpolitiska programmet här. Ett av kraven i programmet var "fossilfria kommunbilar". Efter den så kallade "toalettuppgörelsen" (den socialdemokratiska fullmäktigegruppen samlades på kommunhuset toalett) var det nobben till hela det klimatpolitiska programmet.

Men Vänstern gav sig inte. Programmet omformades till motioner. Dessa tragglade man sen med under dom kommande åren. Men resultatet blev i stort sett detsamma. I stort sett genomgående nej. Redan våren 2020 nobbades kravet på fossilfria kommunbilar. Läs om hur det gick med dom 16 klimatmotionerna här.

Ointresset för miljö- och klimatpolitik dokumenteras också av tidningen "Aktuell hållbarhets" miljöbarometer som rankar landets 290 kommuner. I senaste upplagan sjunker Skinnskattebergs kommun från plats 235 till plats 265. I genomsnitt åren 2009-2023 är placeringen nummer 256. Av Västmanlands tio kommuner får kommunen en ohotad sistaplats.

Långt från prispallen om man säger så.

När nu miljö och klimat inte är ett prioriterat område (trots att man påstår att det är en "klimatsmart kommun"). Vad kan det vara då? En ny dyr brandstation? Användningen av f d folkhögskolan (nedlagd 2010)? Bostadsbyggandet? Att fyra av sex socialsekreterare sagt upp sig?

Det som prioriteras av den i praktiken styrande trion Sverigedemokraterna, "Liberalerna" och Socialdemokraterna (hoppsan, glömde den onödiga Centern) tycks snarare vara arvoderade uppdrag, välbetalda anställningar för släktingar och partivänner och feta kontrakt med kommunen. Ett politiskt system som i all sin litenhet påminner om Putins Ryssland.

Krympande småkommuner som inte samarbetar lever farligt

Svenska kommuner har sedan sisådär 80 år plågats av ”småkommunproblemet”. I samband med utbyggnaden av välfärdsstaten kom kommunerna att bli ansvariga för allt fler tjänster, samtidigt som det pågått och fortfarande pågår en avfolkning av landsbygden. Små kommuner på landsbygden har blivit allt mindre och samtidigt fått allt fler uppgifter att klara av. Redan på 1940-talet började man grubbla över hur detta skulle lösas. Ett alternativ kunde vara att staten tog över kommunernas uppgifter, ett annat att kommunerna skulle förmås att samarbeta och ett tredje att man skulle slå samman kommunerna till större enheter.

Det sista var den lösning som förordades. I en reform 1952 minskade antalet kommuner från mer än 2 500 till drygt 1 000. Men utvecklingen fortsatte: allt fler uppgifter lades på kommunerna samtidigt som antalet små kommuner på grund av avfolkningen ökade. Under andra halvan av 1960-talet och första halvan av 1970-talet var det dags igen: Nu minskades antalet kommuner till ungefär 280. Men inte heller det hjälpte: Kommunerna fick fler uppgifter samtidigt som allt fler blev mindre. Sedan mitten av 1970-talet har inga kommuner slagits samman. Det har förvisso funnits signaler om att staten önskar sig sammanslagningar, men alla försök har misslyckats.

Man har då vänt sig till samarbetsmodellen istället. Det finns flera olika former av kommunal samverkan. Mest formaliserat är att bilda ett kommunalförbund. Det är ett slags specialkommun med kommuner som medlemmar. Sedan 1997 har en enklare form tillkommit i och med att samarbetande kommuner kan välja en gemensam nämnd. Till detta kommer samverkan som ordnas med avtal och andra än mer informella arrangemang.

Enligt Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) fanns det vid slutet av år 2009 110 kommunalförbund, en ökning med 15 stycken sedan 2005. Vanligast var förbund för räddningstjänst (33 stycken), utbildning (18) och administration, ekonomi, löner och IT (17). 2011 fanns det 148 gemensamma nämnder. Det var en kraftig ökning med 77 stycken sedan 2005. Vanligaste sektorer för samverkan i gemensamma nämnder var administration, ekonomi, löner och IT (27), överförmyndare (17) och miljö och bygg (15).

Erlingsson m fl (2021) redovisar utvecklingen i ett långt tidsperspektiv sedan 1942, alltså tio år före storkommunreformen 1952 och till 2005:

Effekten av sammanslagningarna 1952 är tydlig: antalet kommunalförbund minskar med ungefär två tredjedelar mellan 1942 och 1953. Nästa ras inträffar mellan 1970 och 1974 när den andra kommunreformen slutfördes: antalet förbund minskar med mer än 80 procent. Antalet ligger kvar på den här låga nivån ungefär till millennieskiftet när en ganska brant ökning börjar. 2005 är antalet formella samarbeten större än vad dom var 1942, men huvuddelen utgörs nu av gemensamma nämnder.

Lägre kostnader för samarbetande kommuner?

Skinnskatteberg är landets trettonde minsta kommun med 4 400 invånare, och redovisar en stadig nedgång i folkmängd. Sedan 1968 till 2022 har kommunen förlorat mer än var femte invånare (22 procent). Man skulle med andra ord vänta sig att vi här har ett typexempel på en kommun som sökt sig till samarbete med andra kommuner för att lösa olika uppgifter, förhoppningsvis till lägre kostnader och ökade möjligheter att rekrytera kompetent personal.

När man betraktar kommunerna i Skinnskattebergs omgivning, vilka alla är större än Skinnskatteberg och som har en åtminstone inte lika negativ befolkningsutveckling, framträder dock ett paradoxalt resultat. Två grupper av grannkommuner är intressanta i det här perspektivet. I norr ligger kommunerna Fagersta och Norberg, och i söder dom tre så kallade KAK-kommunerna, Köping, Arboga och Kungsör.

Dom båda grannkommunerna i norr samarbetar i en gemensam nämnd om löneadministrationen, i ett kommunalförbund om gator, trafik, kommunalteknik och bostäder, tillsammans med flera andra kommuner i ett räddningstjänstförbund, i gemensamma nämnder för överförmyndaren och för miljö och bygg. Dom har dessutom en gemensam ekonomiförvaltning.

Även dom tre södra grannkommunerna ingår i ett nätverk av samarbetsrelationer. Ekonomi och administrativ service är organiserat i ett kommunalförbund. Räddningstjänstförbundet bildas av dom tre kommunerna och flera andra kommuner. För överförmyndarens verksamhet finns en gemensam nämnd. Fjärrvärmeförsörjningen ordnas gemensamt av två av dom tre kommunerna, och för bygg och miljö finns ett myndighetsförbund där två av dom tre deltar.

Skinnskattebergs kommun ingår inte i några sådana samarbetsrelationer förutom den gemensamma lönenämnden med Fagersta och Norberg. Dom här iakttagelserna går på tvärs mot vad vi skulle ha förväntat. Den minsta kommunen, med den svagaste befolkningsutvecklingen samarbetar minst, ja praktiskt taget inte alls, när vi jämför med dom kringliggande kommunerna.

En fråga som infinner sig är förstås om denna bristande samarbetsvilja har ett pris. I databasen Kolada (Kommun- och landstingsdatabasen) som drivs av Rådet för kommunal analys (RKA) som är ett samarbete mellan SKR och staten, redovisas drygt 6 000 nyckeltal. Här kan vi t ex hitta uppgifter om nettokostnaderna för två av dom viktiga samarbetssektorerna: räddningstjänsten samt myndighetsutövning inom miljö och bygg.

Nettokostnaden per invånare för dessa två verksamheter år 2022 som redovisas är:

Kostnaden per invånare är tydligt lägre för dom samarbetande kommunerna jämfört med hur ser ut i ensamseglaren Skinnskatteberg.

Varje Skinnskattebergsbo får alltså betala en tusenlapp mer för miljö- och hälsoskydd samt räddningstjänst än den som bor i Fagersta eller Norberg. I jämförelse med en KAK-bo är skillnaden ännu större. Skinnskattebergarna betalar 1 618 kr mer.

För att få en uppfattning om vilken betydelse detta får för kommunens budget, får man räkna upp kostnadsskillnaden per invånare med folkmängden. Slutresultatet blir då att det kostar Skinnskattebergs skattebetalare någonstans mellan 4 och 7 miljoner kronor att stå utanför samarbetena i dom här båda verksamheterna. Om vi sedan betänker att det finns betydligt fler tänkbara områden för samarbete, och om dom ger ett liknande resultat, skulle man nog lätt kunna komma i närheten av en besparing på 10 miljoner kronor årligen.

Vad säger forskningen?

Det här är ett väldigt tydligt utslag på dom minskade kostnader som samarbete kan medföra. I Erlingssons m fl kunskapsöversikt är man inte riktigt lika kategorisk. Resultaten ”spretar”: Vissa undersökningar pekar på att det till och med för vissa kommuner kan bli ökade kostnader. Kommunutredningen (2017:8) var lika försiktig. Men trots allt fanns det också belägg för att det i vissa situationer kan bli billigare. Det är tydligt att jämförelsen mellan Skinnskattebergs kommun och dess mer samarbetande grannkommuner är ett sådant fall.

Det har också diskuterats i vilken utsträckning olika verksamheter lämpar sig för samverkan. Erlingsson m fl skriver:

Ett flertal studier från olika länder visar att kommuner kan spara in på kostnader genom MKS [mellankommunalt samarbete]. Detta verkar dock framför allt vara fallet inom områden där verksamhetens prestationer är rätt så tekniska, ganska enkla att mäta och som är politiskt okontroversiella (dvs väljarnas intresse för verksamheten och hur den bedrivs är svagt).

Kommunutredningen resonerar på ett liknande sätt: ”Störst möjligheter att uppnå effektivitetsvinster i teknisk verksamhet.” Utredningen menade att det inom tekniska verksamheter fanns större möjligheter att uppnå skalfördelar i verksamheten. Kommunutredningen diskuterar också dom demokratiska konsekvenserna. Systemet blir mindre genomskinligt när olika organ har ansvar för olika verksamheter. Det försvårar för medborgarnas ansvarsutkrävande. I ett samverkansorgan, t ex ett kommunalförbund, kommer besluten att fattas av organ som bara delvis består av representanter valda i den egna kommunen. Dom övriga representanterna har förstås väljarna i den egna kommunen inget inflytande över. Man skulle kunna lägga till att den svenska partidemokratin väljer medborgarna mellan olika partier med olika program. I ett kommunalförbund kan skiljelinjerna vara helt andra än dom partipolitiska.

Erfarenheter från t ex Finland och Frankrike, som båda har omfattande erfarenhet av kommunal samverkan, pekar på att skiljelinjerna huvudsakligen kan komma att gå mellan dom olika kommunerna. Representanterna agerar i första hand ”bypolitiskt”, något som väljarna i dom ideologiskt färgade valen aldrig tagit ställning till. Strävan att i första hand företräda den egna kommunen kan också, påpekar kommunutredningen försvåra styrningen av förbundet och därmed effektiviteten i dess verksamhet.

Ytterst, menar utredningen, handlar det om balansen mellan betoningen på det politiska systemets inflöde – medborgarnas och väljarnas möjligheter att påverka – eller dess resultat, d v s servicens kostnader och resultat. Man kunde kanske också lägga till ”genomflödet”, d v s möjligheterna att utkräva ansvar.

Kommunerna i Västmanland

Småkommunproblemet handlar om litenheten, som gör det oroproportionerligt dyrt att hålla sig med olika slags verksamheter, och även att rekrytera och behålla kompetent personal för olika specialfunktioner. Men det handlar också om befolkningsutvecklingen. För krympande kommuner tilltar litenhetsproblemen över tid. Det är detta som har föranlett dom stora sammanslagningarna på 1950- och 1970-talen.

När vi fördelar dom tio kommunerna i Västmanlands län över dom två dimensionerna folkmängd och befolkningsförändring i det långa tidsperspektivet 1968 – 2022 får vi den här bilden:

Den enda kommun i länet som överhuvudtaget inte är nedläggningshotad är förstås residensstaden Västerås med 159 000 invånare och en positiv befolkningsutveckling. Relativt säkra är nog också dom medelstora kommunerna Arboga, Hallstahammar, Köping och Surahammar med en betydligt mindre alarmerande folkminskning, men även det medelstora Sala och den lilla kommunen Kungsör som båda har en positiv folkminskning.

Något mer i riskzonen är Fagersta med en kraftigt negativ tillväxt, men framförallt handlar det om dom båda andra kommunerna i den norra länsdelen Norberg och Skinnskatteberg som båda har färre än 10 000 invånare och som kraftigt har minskat folkmängden. Norberg har ju, dock som det har framgått här, varit beredda att förbättra sin situation genom att pröva att ingå i en rad olika samarbetsrelationer. Men så icke Skinnskatteberg som systematiskt hållit sig utanför alla samarbeten.

Det handlar alltså om en liten kommun med vikande folkmängd och som inte förmått eller inte velat samarbeta med andra. Skinnskattebergs kommun lever farligt om statsmakten aktualiserar kraven på kommunsammanslagningar.

Tidigare inlägg om kommunsammanslagningar

Utredning föreslår att kommuner uppmuntras slå ihop sig

Österbergs utredning: Lusten att frivilligt slå ihop kommuner är noll

Dags att slå ihop kommuner igen?

Referenser 

Erlingsson, Gissur E, Zeth Isaksson & Bo Persson (2021) Mellankommunal samverkan: Vad är känt om dess effekter? En inventering av kunskapsläget Örebro: Kommuninvest

SOU 2020:8 Starkare kommuner - med kapacitet att klara välfärdsuppdraget. Slutbetänkande av Kommunutredningen

Riddarhyttans målarcirkel ställer ut

 

Utredning föreslår att kommuner uppmuntras slå ihop sig

Frågan om sammanslagning av kommuner har återigen hamnat på dagordningen. Förra kommunalrådet i Skinnskatteberg m m Sven-Erik Österberg har på uppdrag av regeringen utrett möjligheterna att få kommuner att frivilligt slå sig ihop. Efter att ha träffat företrädare för 130 kommuner drar Österberg slutsatsen att intresset för sammanslagningar är noll. I och för sig visste han det redan på förhand. I somras uttalade han sig för tidningen Dagens Samhälle: ”Med bara frivillighet blir det ingenting.”

Utredningen är nu klar och överlämnad till regeringen. Intresset för frivilliga sammanslagningar är fortfarande noll. I stället talar utredaren sig varm för olika former av samarbete mellan kommuner. Men frågan är om utredaren här talar med, som man säger, kluven tunga. Målet tycks fortfarande vara att kommuner ska läggas ned för att slås ihop till större enheter.

Staten kan ge stöd, ställa krav och vara pådrivande. Staten kan agera om det uppstår en politisk eller ekonomisk krissituation där en kommun saknar rimliga förutsättningar för att själv hantera allvarliga kapacitetsproblem. Undrar just om Östberg haft sin egen hemkommun i åtanke när han skrev detta? Lite hotfullt konstateras också att ”Regeringen har också möjlighet enligt indelningslagen att ta upp en fråga om indelningsändring på eget initiativ.”

Det här är förslagen från utredningen:

• Regeringen föreslås ta fram en vägledning som beskriver dom olika stegen i processen att bilda en ny kommun.
• Direkta bidrag till dom som vill slå ihop sig: Regeringen avsätter medel för att stödja kommuner som vill utreda och genomföra kommunsammanläggningar. Stödet avser processledare, utredning och genomförande.
• Staten bör följa utvecklingen av kommunernas samverkan med särskilt fokus på arbetet att utveckla en stabil och strategisk samverkan i geografiska samverkansområden.
• Utred behovet av nya lagstiftning om geografiska samverkansområden. Inled pilotprojekt för att utveckla strategisk samverkan i fasta geografiska samverkansområden.

Fasta geografiska samverkansområden. Vad är det? Ingen har tidigare hört talas om begreppet. Det är den här utredningen innovation, som man talar mycket om. Geografiskt sammanhållna samverkansområden nämns inte minst på ett 30-tal ställen i texten. Innebörden är att olika slags samarbeten mellan kommuner, alltså kommunalförbund, gemensamma nämnder och avtal, ska ske mellan kommuner som ligger nära varandra och bildar ett geografiskt samverkansområde.

Det borde till och med övervägas om det inte ska finnas styrande organ i samverkansområdena. Det här börjar likna indelningsreformerna på 50- och 70-talen. På 50-talet gjorde länsstyrelserna en indelning av länen i nya storkommuner. Sen tvingades kommunerna, ofta vilt protesterande, i respektive område att gå ihop. På 60- och 70-talen delades landet på samma sätt in i ”kommunblock” som skulle vara områden för dom nya kommunerna. Inom kommunblocken skulle kommunerna uppmuntras att gå ihop frivilligt. När alltför få nya kommuner bildades slog man till med en lag som återigen tvingade igenom sammanslagningarna.

Den Österbergska innovationen innebär att det ska bildas ”fasta geografiskt sammanhållna samverkansområden”. Dom kommuner som ingår i ”samverkansområdena” ska stimuleras att samarbeta med varandra och helst slå sig samman i nya större kommuner. Om det inte blir så … Ja det säger utredaren just inget om. Men staten är beredd att ”hjälpa till” om det skulle behövas.

Tidigare inlägg om den Österbergska utredningen:

Dags att slå ihop kommuner igen?

Österbergs utredning: Lusten att frivilligt slå ihop kommuner är noll

 

Landskapen fortsätter förbrylla i januari

I januari var det en välbehövlig paus från den lokala politiken i Skinnskatteberg. Budgetkaoset som skapades i december hänger förstås fortfarande med (inlägg 5). En fråga som kanske har en särskild relevans i kommunen som har dykt upp är den så kallade Kommunperspektivutredningen som haft i uppdrag att se om det går att åstadkomma sammanslagningar av småkommuner. Två inlägg (2 och 4) som rör den frågan har väckt intresse. Men den riktiga höjdaren är det gamla inlägget om vad i herrans namn det är för skillnad på län och landskap som den här månaden gått upp i topp. Detta är något som verkligen förbryllar läsekretsen.

Antal sidvisningar var i januari 8 712 (6 673 i december). Flest besökare kom från Sverige, USA, Storbritannien och Finland. Ströbesökare dök upp från Frankrike, Hongkong, Iran, Irland, Island, Italien, Nederländerna, Norge, Peru, Portugal, Schweiz och Tyskland.

 Dom tio mest visade inläggen i januari: 

1	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (8:a)
2	Dags att slå ihop kommuner igen? (ny)
3	Akademisk elit mot folkets sunda förnuft? (ny)
4	Österbergs utredning: Lusten att frivilligt slå ihop kommuner är noll (ny)
5	Nu tog frågan om Skinnskattebergs budget en helt ny vändning (3:a)
6	Is på väg U-596. Resten av Sverige isolerat från Skinnskatteberg (ny)
7	Kan det bli hemligare? Icke existerande handlingar hemligstämplades (ny)
8	Budgetkaos i decembertopp (ny)
9	Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i koalition i Skinnskatteberg (1:a)
10	Två tidningar stulna idag (ny)