Dags att slå ihop kommuner igen?

I två reformer 1952–74 minskade antalet kommuner från 2 498 till 277. Det viktigaste skälet var att man väntade sig stordriftsfördelar. Före 1952 fanns 60 kommuner i Västmanlands län. Sedan 1974 är de tio. Och avfolkningen av små kommuner har fortsatt. De tre kommunerna i norra Västmanland hade 1975 28 000 invånare. 45 år senare, var de 4 500 färre.

Regeringen gav i somras i uppdrag åt Skinnskattebergsbon och förre landshövdingen med mera Sven-Erik Österberg att utreda om det går att få kommunerna att frivilligt slås samman. Men redan innan utredningen kommit igång sa Österberg till tidningen Dagens Samhälle: ”Med bara frivillighet blir det ingenting.” Österberg ska vara klar med sin utredning den 31 januari.

Det är inte lätt att avgöra om större kommuner blir effektivare. Forskning i Danmark som haft ännu mer drastiska sammanslagningar tyder inte entydigt på att verksamheterna har blivit billigare. Ekonomer talar om skalfördelar. Ju mer man producerar, desto billigare blir varje enhet. Men bara till en viss gräns. Sen börjar det bli dyrare igen – skalnackdelar. Var vänder kurvan? Problemet med kommunen är att den producerar flera olika tjänster som kan ha olika vändpunkter. Då går det inte att peka ut en bästa storlek. Olika länder kommer också till olika slutsatser. På 70-talet ansåg man att en kommun borde ha 8 000 invånare för att kunna driva grundskolan. I England är skolan en uppgift för grevskapen (counties) med typiskt 300 000 invånare.

Två statsvetenskapliga forskningsprogram utvärderade sammanslagningarnas följder för demokratin. Slutsatsen var att demokratin förändrades. Partierna och massmedia blev de främsta länkarna till kommunen. Det blev mer likt demokratin på riksnivå. I de gamla småkommunerna handlade det mer om direkta kontakter med de valda. Det ena eller andra systemet är inte mer demokratiskt. Men de är olika.

Kommunen fungerar också som påtryckare gentemot omvärlden. Man försöker locka till sig företag och verksamheter. Kommunen representerar gentemot staten. Ortens utveckling är drivkraften. Om en ort saknar egen kommun finns ingen sådan företrädare. När man frågar folk i nybildade kommuner får man svar som ”vi har fått en systembutik” eller ”tågen stannar här nuförtiden”. Det är sådant som kommunen genom påtryckningar fått till stånd. Det har betydelse för ortens utveckling. Exempel på orter i Västmanland som fick sin egen kommun nedlagd på 70-talet är Virsbo, Ramnäs, Kolsva, Salbohed och Möklinta. Alla dessa har sedan 1975 förlorat mer än en femtedel av sina invånare.

Man vet alltså inte om kommunsammanslagningar gör verksamheten effektivare. Den lokala demokratin förändras och liknar mer den nationella demokratin. Det finns en risk att ingen längre för ortens talan.

Kommuner i nuvarande Västmanlands län 1863 - 1974