Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i koalition i Skinnskatteberg

Budgetdebatten i Skinnskattebergs fullmäktige tog en oväntad vändning när Socialdemokraterna och det SD-ledda minoritetsstyret gick samman för att stoppa Vänsterns budgetförslag. Först försökte fullmäktiges ordförande Lennart Lydquist helt stoppa V:s budgetförslag. Det var inte berett i kommunstyrelsen påstod han. Lagen föreskriver att alla frågor som ska beslutas i fullmäktige först måste passera styrelsen. Att budgetärendet var i den meningen berett räckte inte, menade Lydquist. Men han fick ge upp den inställningen när SD själva la ett tilläggsyrkande. S hade 13 tillägsförslag och M fem stycken.

Efter ett av dom många och olidligt långa avbrotten (ajourneringarna) under mötet kucklade S och SD ihop sig, och när man kom tillbaka hade dom enats. Socialdemokraterna räddade därigenom SD+L+C-minoriteten och Vänsterns förslag kunde i en summarisk beslutsprocess avslås.

Trots att socialdemokraternas Arne Hjorth från talarstolen kritiserade SD-styrets budgetförslag på samma sätt som Vänsterpartiet gjort hade man alltså gjort upp med SD. Hjorth menade liksom Vänsterpartiet att det inte var ett riktigt budgetförslag som låg på bordet. Det var bara grovt tillyxade ekonomiska ramar, där det var omöjligt att avgöra vilka konsekvenserna i verksamheten skulle bli. Det var också en uppfattning som Moderaternas Marie Tollefsen Markström delade.

Genom samgåendet mellan S och SD togs nu en budget där man inte kan se vilka följderna för verksamheten blir, som lämnar mångmiljonunderskottet på sin tidigare nivå, som fortsatt garanterar att den topptunga byråkratin och horderna av chefer får behålla sina tjänster och löner, där ledande politiker från framförallt SD och Liberalerna får behålla sina arvoden ograverade.

Stackars alla riktiga sossar

Alla förhoppningar om att ”oppositionen” med S, M och V skulle kunna kasta ut det inkompetenta SD-styret grusades. Frågan är hur det var möjligt för S-ledningen att få igenom denna kovändning. Förklaringen är att det finns en djup spricka i socialdemokratin. Det har varit förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén som har drivit linjen att S ska kela med SD. Den inre oppositionen i det socialdemokratiska partiet har försökt ändra partiets inriktning, men har gått på pumpen bland annat genom det kuppartade möte där Lovén Rolén nominerades som toppkandidat.

Det är förstås Socialdemokraternas medlemmar som måste hantera den här situationen. Den nuvarande de facto-koalitionen mellan S och SD framstår för mig som orimlig, och vore jag själv i partimedlemmarnas situation skulle jag nog överväga att lämna partiet. Det naturliga vore att antingen sluta sig till Vänstern eller att bilda ett nytt lokalt parti. Men det avgörandet lämnar jag till S-medlemmarna. Men jag kan ändå inte undvika att fråga hur mycket stryk dom egentligen tål.

Hur skulle man dribbla bort Vänsterns budgetförslag?

Någon har sagt att kriga, det är eoner av långtråkig väntan, som avlöses av korta perioder av våld när det gäller att åstadkomma så stor skada som möjligt. På ett sätt påminde måndagskvällens fullmäktige om den bilden av krigets vardag. Titt som tätt avbröts mötet av ajourneringar. Det handlade förstås om att partierna (som Lena Lovén Roléns S-falang och SD) skulle kuckla ihop sig. Men allt som oftast handlade det om att den griniga och totalt inkompetenta ordförande Lydquist hade trasslat in sig så i propositionsordningarna att han hade svårt att ta sig ur, samtidigt som man försökte ordna till det så att Vänsterpartiet skulle åsamkas maximal skada.

Vid något tillfälle blev det så krångligt att det förrförra kommunalrådet Carina Sándor, som inte sagt pip i fullmäktige sedan hon för ett år sen drev igenom att även ytterområdena skulle få kommunala julgranar, ansåg att hon borde ingripa. Hennes ståndpunkt var att Vänsterpartiets budgetförslag borde avfärdas i klump, medan Moderaternas fem tilläggsyrkanden skulle avhandlas vart och ett för sig. Så blev det också, och med viss framgång.

Med två röster mot 23 nedlagda fick M igenom att  den förlusttyngda fotbollshallen Systemairhallen ska få ett bidrag från kommunen på en halv miljon kronor. Vidare beslöts det att kommunen skulle utarbeta en koldioxidbudget. Det sista är ju välkommet. Vänsterpartiet föreslog det i en motion redan 2019, vilken enhälligt avslogs av S, dom borgerliga och SD.

SD:are och liberaler räddade sina arvoden genom olagligt beslut

Ett av Vänsterpartiets förslag var att alla ordförande- och vice ordförandearvoden skulle minskas med 20 procent. Det avslogs förstås i den summariska beslutsprocessen där hela V:s budgetförslag avslogs. Ett problem, som Vänsterns Fredrik Skog påpekade var att nästan alla dom som skulle drabbas av arvodesminskningen också sitter i fullmäktige och alltså deltog i beslutet.

Sverigedemokraterna skulle drabbas mest, med cirka 160 000 kronor om året. Mest skulle förstås kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt drabbas (drygt 140 000 kronor mindre i inkomst), men även den från gropen-i-centrumfrågan kände Jonny Emtin skulle få drygt 11 000 mindre att röra sig med. Även Liberalerna skulle få vidkännas minskningar Elisabeth Åberg som är känd för att ha samlat på sig inte mindre än 13 kommunala uppdrag skulle gå miste om 31 000 kronor om året och Lydquist själv skulle bli av med nästan 7 000 kronor. Sammanlagt skulle liberala fullmäktigeledamöter förlora 43 000 kronor. För Centern och Socialdemokraterna skulle förlusterna bli mindre. Lena Lovén Rolén skulle till exempel bli av med lite mer än 2 000 kronor.

Sammantaget skulle förslaget om det gått igenom ha kostat 12 fullmäktigeledamöter (närapå halva fullmäktige) lite mer än 200 000 kronor om året. Dom hade om inte allt, så i alla fall en liten hacka att tjäna på att Vänsterns budgetförslag kastades i papperskorgen.

Får man göra så här? Nej, det får man förstås inte. Den som själv berörs ekonomiskt är jävig, och får inte delta i beslutet. Kommunallagen stadgar att ”en ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten.” Om beslutet där jäviga deltagit överklagas ska det upphävas av Förvaltningsrätten. Tyvärr, ur S+SD-majoritetens synvinkel bet dom sig själva i svansen när det beslöts att avfärda hela V-förslaget i en klump. Då riskerar man ju att hela budgetbeslutet i alla dess delar blir ogiltigt. Den som lever får se.

Tack vara taffligheten i ordförandeskapet och all korridorpolitik tog det drygt fyra och en halv timme innan man beslutat om kommunens budget. När klockan var 22:41 hade man avverkat fem av dagordningens 17 ärenden, och mötet avbröts och fortsätter nästa måndag. Vi ser alla fram emot fortsättningen på bästa sändningstid av vad någon i en kommentar på Facebook kallade ”fylleslaget i ankdammen.”