Budgetdebatten i Skinnskattebergs fullmäktige tog en oväntad vändning när Socialdemokraterna och det SD-ledda minoritetsstyret gick samman för att stoppa Vänsterns budgetförslag. Först försökte fullmäktiges ordförande Lennart Lydquist helt stoppa V:s budgetförslag. Det var inte berett i kommunstyrelsen påstod han. Lagen föreskriver att alla frågor som ska beslutas i fullmäktige först måste passera styrelsen. Att budgetärendet var i den meningen berett räckte inte, menade Lydquist. Men han fick ge upp den inställningen när SD själva la ett tilläggsyrkande. S hade 13 tillägsförslag och M fem stycken.
Efter ett av dom många och olidligt långa avbrotten
(ajourneringarna) under mötet kucklade S och SD ihop sig, och när man kom
tillbaka hade dom enats. Socialdemokraterna räddade därigenom
SD+L+C-minoriteten och Vänsterns förslag kunde i en summarisk beslutsprocess
avslås.
Trots att socialdemokraternas Arne Hjorth från talarstolen
kritiserade SD-styrets budgetförslag på samma sätt som Vänsterpartiet gjort
hade man alltså gjort upp med SD. Hjorth menade liksom Vänsterpartiet att det
inte var ett riktigt budgetförslag som låg på bordet. Det var bara grovt
tillyxade ekonomiska ramar, där det var omöjligt att avgöra vilka
konsekvenserna i verksamheten skulle bli. Det var också en uppfattning som
Moderaternas Marie Tollefsen Markström delade.
Genom samgåendet mellan S och SD togs nu en budget där man
inte kan se vilka följderna för verksamheten blir, som lämnar
mångmiljonunderskottet på sin tidigare nivå, som fortsatt garanterar att den
topptunga byråkratin och horderna av chefer får behålla sina tjänster och
löner, där ledande politiker från framförallt SD och Liberalerna får behålla
sina arvoden ograverade.
Stackars alla riktiga
sossar
Alla förhoppningar om att ”oppositionen” med S, M och V
skulle kunna kasta ut det inkompetenta SD-styret grusades. Frågan är hur det
var möjligt för S-ledningen att få igenom denna kovändning. Förklaringen är att
det finns en djup spricka i socialdemokratin. Det har varit förra kommunalrådet
Lena Lovén Rolén som har drivit linjen att S ska kela med SD. Den inre
oppositionen i det socialdemokratiska partiet har försökt ändra partiets
inriktning, men har gått på pumpen bland annat genom det kuppartade möte där
Lovén Rolén nominerades som toppkandidat.
Det är förstås Socialdemokraternas medlemmar som måste
hantera den här situationen. Den nuvarande de facto-koalitionen mellan S och SD
framstår för mig som orimlig, och vore jag själv i partimedlemmarnas situation
skulle jag nog överväga att lämna partiet. Det naturliga vore att antingen
sluta sig till Vänstern eller att bilda ett nytt lokalt parti. Men det
avgörandet lämnar jag till S-medlemmarna. Men jag kan ändå inte undvika att
fråga hur mycket stryk dom egentligen tål.
Hur skulle man
dribbla bort Vänsterns budgetförslag?
Någon har sagt att kriga, det är eoner av långtråkig väntan,
som avlöses av korta perioder av våld när det gäller att åstadkomma så stor
skada som möjligt. På ett sätt påminde måndagskvällens fullmäktige om den
bilden av krigets vardag. Titt som tätt avbröts mötet av ajourneringar. Det
handlade förstås om att partierna (som Lena Lovén Roléns S-falang och SD)
skulle kuckla ihop sig. Men allt som oftast handlade det om att den griniga och
totalt inkompetenta ordförande Lydquist hade trasslat in sig så i propositionsordningarna
att han hade svårt att ta sig ur, samtidigt som man försökte ordna till det så
att Vänsterpartiet skulle åsamkas maximal skada.
Vid något tillfälle blev det så krångligt att det förrförra
kommunalrådet Carina Sándor, som inte sagt pip i fullmäktige sedan hon för ett
år sen drev igenom att även ytterområdena skulle få kommunala julgranar, ansåg
att hon borde ingripa. Hennes ståndpunkt var att Vänsterpartiets budgetförslag
borde avfärdas i klump, medan Moderaternas fem tilläggsyrkanden skulle
avhandlas vart och ett för sig. Så blev det också, och med viss framgång.
Med två röster mot 23 nedlagda fick M igenom att den förlusttyngda fotbollshallen Systemairhallen ska få ett
bidrag från kommunen på en halv miljon kronor. Vidare beslöts det att kommunen
skulle utarbeta en koldioxidbudget. Det sista är ju välkommet. Vänsterpartiet
föreslog det i en motion redan 2019, vilken enhälligt avslogs av S, dom
borgerliga och SD.
SD:are och liberaler
räddade sina arvoden genom olagligt beslut
Ett av Vänsterpartiets förslag var att alla ordförande- och
vice ordförandearvoden skulle minskas med 20 procent. Det avslogs förstås i den
summariska beslutsprocessen där hela V:s budgetförslag avslogs. Ett problem, som
Vänsterns Fredrik Skog påpekade var att nästan alla dom som skulle drabbas av
arvodesminskningen också sitter i fullmäktige och alltså deltog i beslutet.
Sverigedemokraterna skulle drabbas mest, med cirka 160 000
kronor om året. Mest skulle förstås kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt drabbas
(drygt 140 000 kronor mindre i inkomst), men även den från
gropen-i-centrumfrågan kände Jonny Emtin skulle få drygt 11 000 mindre att
röra sig med. Även Liberalerna skulle få vidkännas minskningar Elisabeth Åberg
som är känd för att ha samlat på sig inte mindre än 13 kommunala uppdrag skulle
gå miste om 31 000 kronor om året och Lydquist själv skulle bli av med
nästan 7 000 kronor. Sammanlagt skulle liberala fullmäktigeledamöter
förlora 43 000 kronor. För Centern och Socialdemokraterna skulle
förlusterna bli mindre. Lena Lovén Rolén skulle till exempel bli av med lite
mer än 2 000 kronor.
Sammantaget skulle förslaget om det gått igenom ha kostat 12
fullmäktigeledamöter (närapå halva fullmäktige) lite mer än 200 000 kronor
om året. Dom hade om inte allt, så i alla fall en liten hacka att tjäna på att
Vänsterns budgetförslag kastades i papperskorgen.
Får man göra så här? Nej, det får man förstås inte. Den som själv berörs ekonomiskt är jävig, och får inte delta i beslutet. Kommunallagen stadgar att ”en ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten.” Om beslutet där jäviga deltagit överklagas ska det upphävas av Förvaltningsrätten. Tyvärr, ur S+SD-majoritetens synvinkel bet dom sig själva i svansen när det beslöts att avfärda hela V-förslaget i en klump. Då riskerar man ju att hela budgetbeslutet i alla dess delar blir ogiltigt. Den som lever får se.
Tack vara taffligheten i ordförandeskapet och all
korridorpolitik tog det drygt fyra och en halv timme innan man beslutat om
kommunens budget. När klockan var 22:41 hade man avverkat fem av dagordningens
17 ärenden, och mötet avbröts och fortsätter nästa måndag. Vi ser alla fram
emot fortsättningen på bästa sändningstid av vad någon i en kommentar på
Facebook kallade ”fylleslaget i ankdammen.”
Tack för ett underhållande referat.
SvaraRaderaMen man kan fråga sig vilka som skall besluta om kommunens arvodesreglemente.
Däri ingår ju som bekant även arvodena till fullmäktiges samtliga ledamöter.
Det hörs på namnet att man kan fatta beslut om sina egna arvoden. ”Fullmäktige” Högsta beslutande organ, det förpliktigar att vara representant där, man representerar sina väljare och folket ingen annan.
RaderaSom inte helt insatt i de politiska turerna upplevdes det oerhört av S att först gnälla indignerat på LSD förslaget, för att sedan rösta igenom det med några mindre tillägg. Svårt att opponera mot något man är direkt medskyldig till.
RaderaSossar borde hävda sin rätt till partiets hjärta och själ istället för att kompromissa med rasisterna.
SvaraRaderaMycket intressant
SvaraRaderaDetta behöver verkligen granskas
Men ingen röstade nej och alla partier gick med på förslaget....
SvaraRaderaDet var ingen omröstning utan beslutet togs med acklamation
SvaraRaderaMen det gick inte att ropa Nej alltså?
SvaraRadera