Lilla Linnea har kommit

Välkommen!

Svinalängorna teatersuccé

Vi har sett Riksteaterns och Wasa teaters dramatisering av Susanna Alakoskis prisbelönta roman Svinalängorna på Västerås Teater.

Historien om Leenas uppväxt i missbrukarfamiljens misär har blivit lysande och övertygande tetaer. Särskilt imponerade på mig Annaleena Sipilä i rollen som mamman (bilden). Vi får följa hennes successiva förfall fram till självmordförsöket, tiden på "vilohem" och pjäsens föga uppmuntrande slut - återfallet.

Det är en lysande konkret illustration av modebegreppet "intersektionalitet" i etnicitets- och genusforskningen. Det är ett tredubbelt förtryck hon blir utsatt för: arbetarklass, kvinna och invandrare - fattigdom, beroende av och utsatthet för den lynnige och nedsupne mannen, storsamhällets nedlåtande välvilja.

Datorhelvetet

Datorhelvetet har kraschat. Storinvasion av virus. Sen började den uppträda konstigt för att till slut i praktiken lägga av. Datorn inlagd på sjukan. Detta skrivs på en tröskverksliknande stationär dator som är lika snabb som en snigel i ultrarapid.

Västmanländska läsupplevelser

Har just läst boken om Tårtgeneralen (Filip Hammar & Fredrik Wikingsson: Tårtgeneralen Albert Bonniers förlag 2009). En fin läsupplevelse. Huvudtemat är hur Köping skulle kunna rehabilitera sig från att ha blivit utnämnt till Sveriges tråkigaste stad i TV:s Rekordmagazinet 1984 - en traumatisk händelse som fortfarande efter 26 år förföljer Köpings-borna.

Särskilt har jag färt mig vid berättelsen om Mariasilon vid småbåtshamnen. I TV-programmet intervjuades Pekka Rihimäki vid silon: "Jag tycker det är rätt roligt här vid silon, det är det. Här kan alla åldersgrupper njuta av vår utsikt." I bild visades utsikten över den brunfärgade lite trögflytande Köpingsån.

Det finns faktiskt en historia till om silon som Hammar och Wikingsson har missat. Sommaren 1997 tryckte kommunen en affisch med en bild av den idylliska småbåtshamnen. På bilden hade silon suddats bort. "Vi provade att retuschera bort silon och tyckte att det blev bättre så" sa kommunens informationschef till Aftonbladet den 10 juli 1997.

"Jag var uppe på vårt tak i dag, 94 meter upp för att spana" sa Kennet Svärd som jobbade på stadens andra silo, Norsasilon. "Och fan i mig stod inte Maria där igen."

2006 revs för säkerhets skull Mariasilon för gott.

Pekka Rihimäki som jobbade på Mariasilon var gift med kommunens fritidschef Iris Widing, som genom Pekkas uttalande i TV så att säga var dubbelt drabbad. Det slutade med skilsmässa. I boken blir det inte riktigt klart om Iris är kommunal chefstjänsteman eller om hon är s-politiker. Kanske beror det på att Hammar och Wikingsson som många andra inte riktigt har skillnaden klar för sig. Eller så var det åtminstone då i Köpings kommun diffust med rollerna. Vem vet?

Nu ska jag ta itu med ett annat västmanländskt personporträtt: Sven Olov Karlsson: Italienaren Natur och kultur, 2003. Den utspelar sig i den norra änden av landskapet - i Norberg. Jag återkommer med kommentarer när jag läst boken.

Köp inte de här - det är bara skit

Trådlöst telfonjack verkade vara en toppengrej för Lillevilla. Och det fungerade faktiskt. Ända tills det blev strömavbrott (se tidigare inlägg). Då tappade de båda enheterna bort varandra och lyckades aldrig mer hitta varann.

Den danska firma, RTX, som saluför apparaterna svarar inte på mail. I soptunnan med skiten. Det blev luftledning istället.

Spännande tågresa till Stockholm

Jag var i Stockholm i onsdags för att hälsa på Julian och besöka min tandhygienist. Jag planerade att åka med Intercity-tåget kl 09.31 från Köping. När jag kom till station var tåget försenat till 10.55. Tursamt nog kom redan 09.44 det regionaltåg som skulle ha gått kl 08.40. Jag slängde mig på det. Redan innan tåget lämnat bangården gick det sönder. Det blev krypkörning förbi Munktorp, Kolbäck och Dingtuna. Efter nästan en timme kom tåget till Västerås, där det meddelades att nu skulle resan fortsätta med buss.

Marsch till bussen där det blev kontraorder: Resande mot Stockholm skulle ta tåget 11.00 som var försenat till 11.09. Det gick som ett spjut ända till Kallhäll där det blev kö efter ett pendeltåg. Klockan 12.05 rullade vi dock in på Stockholms central.

Julian vilade middag när jag kom men vaknade, något reserverad. Han blev dock gladare sedan han fått käk.

Hos tandhygienisten fick jag beröm.

Hemresa med regionaltåg 16.37. Det gick rätt bra - bara 20 minuter försenat efter extrastopp för byte av strömavtagare i Kallhäll och i Kolbäck.

Brevvän på nätet: Ett av Europas ledande energibolag

Vårt elnät ägs av Vattenfall. Enligt bolagets hemsida "ett av Europas ledande energibolag." Vi prenumerar på en tjänst som innebär att vi får mail och SMS vid strömavbrott. Så här ser min mailbox ut för senaste veckan:





Det kunde ha varit mer, men "lågspänningsfel" ingår inte i systemet. Trevligt med brevvänner på nätet.

Till saken hör också att det undr den här tiden har varit 20 - 30 grader kallt. Ute.