Vi har sett Riksteaterns och Wasa teaters dramatisering av Susanna Alakoskis prisbelönta roman Svinalängorna på Västerås Teater.
Historien om Leenas uppväxt i missbrukarfamiljens misär har blivit lysande och övertygande tetaer. Särskilt imponerade på mig Annaleena Sipilä i rollen som mamman (bilden). Vi får följa hennes successiva förfall fram till självmordförsöket, tiden på "vilohem" och pjäsens föga uppmuntrande slut - återfallet.
Det är en lysande konkret illustration av modebegreppet "intersektionalitet" i etnicitets- och genusforskningen. Det är ett tredubbelt förtryck hon blir utsatt för: arbetarklass, kvinna och invandrare - fattigdom, beroende av och utsatthet för den lynnige och nedsupne mannen, storsamhällets nedlåtande välvilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar