Har just läst boken om Tårtgeneralen (Filip Hammar & Fredrik Wikingsson: Tårtgeneralen Albert Bonniers förlag 2009). En fin läsupplevelse. Huvudtemat är hur Köping skulle kunna rehabilitera sig från att ha blivit utnämnt till Sveriges tråkigaste stad i TV:s Rekordmagazinet 1984 - en traumatisk händelse som fortfarande efter 26 år förföljer Köpings-borna.
Särskilt har jag färt mig vid berättelsen om Mariasilon vid småbåtshamnen. I TV-programmet intervjuades Pekka Rihimäki vid silon: "Jag tycker det är rätt roligt här vid silon, det är det. Här kan alla åldersgrupper njuta av vår utsikt." I bild visades utsikten över den brunfärgade lite trögflytande Köpingsån.
Det finns faktiskt en historia till om silon som Hammar och Wikingsson har missat. Sommaren 1997 tryckte kommunen en affisch med en bild av den idylliska småbåtshamnen. På bilden hade silon suddats bort. "Vi provade att retuschera bort silon och tyckte att det blev bättre så" sa kommunens informationschef till Aftonbladet den 10 juli 1997.
"Jag var uppe på vårt tak i dag, 94 meter upp för att spana" sa Kennet Svärd som jobbade på stadens andra silo, Norsasilon. "Och fan i mig stod inte Maria där igen."
2006 revs för säkerhets skull Mariasilon för gott.
Pekka Rihimäki som jobbade på Mariasilon var gift med kommunens fritidschef Iris Widing, som genom Pekkas uttalande i TV så att säga var dubbelt drabbad. Det slutade med skilsmässa. I boken blir det inte riktigt klart om Iris är kommunal chefstjänsteman eller om hon är s-politiker. Kanske beror det på att Hammar och Wikingsson som många andra inte riktigt har skillnaden klar för sig. Eller så var det åtminstone då i Köpings kommun diffust med rollerna. Vem vet?
Nu ska jag ta itu med ett annat västmanländskt personporträtt: Sven Olov Karlsson: Italienaren Natur och kultur, 2003. Den utspelar sig i den norra änden av landskapet - i Norberg. Jag återkommer med kommentarer när jag läst boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar