Dagen har varit vikt för en resa till Dalarna. Ursprungligen hade vi tänkt oss avslutningen på Dan Andersson-veckan vid Luossastugan, men eftersom SMHI efter att ha ändrat sig många gånger slutligen bestämt att det skulle regna, så tyckte vi att ett utomhusarrangemang inte var det bästa. Istället drog vi till Avesta för konstbiennalen Avesta Art 2010.Visentparken en klar flopp!Sen länge finns Avesta visentpark. Den har drivits av järnverket, som också haft visenten som logotyp. Under hela denna tid har parken inte varit något besöksmål. Men för fem år sen övertog kommunen parken som skulle rustas upp och öppnas för besökare. Den 5 juni i år invigdes parken med pompa och ståt och kommunalrådet klippte det blågula bandet.
Kunde vara kul att se tyckte vi och planerade en kombo - konst plus visenter. Dessutom utlovades lunch i kaféet, så vi timade besöket till lunchtid. Det verkar till en början lovande när man kommer till parken. På skyltar uppmanas besökaren till försiktighet eftersom visenterna är livsfarliga.
Jättehungriga upptäckte vi att det matigaste i kaféet var rombollar. De stackars flickebarn som stod i kassan kunde berätta att "dom", vilka det nu kan vara, hade tagit bort maten förra veckan eftersom man fick kasta så mycket mat. Jo, det kan man kanske förstå. Några visenter såg vi visserligen på långt håll, men några andra besökare var inte att skåda varken i när eller fjärran.
Eftersom anläggningen inte kunde hålla vad den lovade bestämde vi oss för att inte betala inträdesavgiften. Fy skäms Avesta kommun! Allt tyder på att sommaren 2010 blir visentparkens inte bara första säsong som turistmål, utan också dess sista.
Dyr lunch vid DalahästenIstället fick det bli lunch på vägkrogen vid Dalahästen. För en hunka var fick vi spaghetti carbonara respektive frukostkorv med stuvade makaroner. Båda rätterna kunde uppvisa världens dyraste tapetklister. Nej, nu var jag inte snäll. Det smakade faktiskt okej, och carbonaran var nästan lika god som den "pasta calbonara" som jag åt på stationshuset i Skbg i förra veckan i övertygelsen om att jag käkade skinklåda eller möjligen pastagratäng. En stor upplevelse vid Dalahästen var att Cadillac Club of Sweden började samlas för årsträff. Det är bilar det!
Konstutställningen en lika klar succéSå drog vi till verket. Årets utställningen gav Avesta kommun en rejäl chans att rehabilitera sig. En klar succé. Särskilt förtjusta var vi nog i
Nicolas Cesbrons postindustriella djungel, en installation i en väldig industrihall med ett stort antal i taket upphängda vajande föremål. En annan höjdare är
Jan Cordells Osiris - en gyllene gräsorkester. Hemskast är
Sonja Nilssons korridor. Väl inne i korridoren kan man förmodligen snabbt bli tokig.
Hurra Avesta för konstbiennalen! Men bu Avesta för visentparken.
På hemväg stannade vi och handlade lite ägg och tuggummi i Konsum i Norberg. Vi tänkte också ta en fika hos
Elsa Andersson men där var det en kö som var lika lång som en brödkö i Sovjet. Så vi hoppade det och for hem. Och förresten är tangotårtan inte så jävla märkvärdig.
