Skinnskattebergs kommunrevision utan ryggrad?

Skinnskattebergs kommun präglas av en ekonomi i fritt fall. Efter flera år med underskott på tiotals miljoner pekar nu prognoserna fram emot att verksamheten kostar 6 miljoner mer än budgeterat för det här året. Den politiska kommunledningen (SD, L, M och C) är handfallen och vet inte vad dom ska göra. Frågan är om dom egentligen alls är intresserade av ekonomin.

Det andra utmärkande draget i den kommunala organisationen är att den är impregnerad av korrupt beteende. SD-kommunalrådet skär guld med täljkniv genom att indirekt via bulvaner och ibland skamlöst direkt ge den egna firman kommunala uppdrag. Det går rykten om saltade och ibland rena luftfakturor. Släktingar, vänner och partikollegor får kommunala anställningar. Det mest flagranta är kanske hur sonen till den ledande ”liberala” kommunpampen utan särskilda kvalifikationer fått jobb som VA- och fastighetschef sedan vägen jämnats genom att den tidigare, väl kvalificerade, innehavaren av tjänsten fått sparken på grått papper.

Korruptionen undgår förstås inte medborgarna. I SCB:s medborgarundersökning ansåg 83 procent av invånarna att det förekommer korruption i kommunen. Det kan jämföras med 56 procent i riket som helhet.

Vad säger kommunrevisionen i detta läge av en ekonomi i fritt fall och en organisation marinerad i korruption?

Så här sa kommunrevisionens ordförande Hans-Eric Johansson (S) i fullmäktige den 25 augusti:

…jag vill rikta en hälsning till de politiska partiernas nomineringsgrupper inför valet 2026: Sök hitta företrädare som också är måna om ett god samverkan och ett gott samtalsklimat i kommunens fullmäktige och styrelser”

Vad fan säger karlen? Gott samtalsklimat. Skulle det vara det stora problemet istället för ekonomiska underskott utom all kontroll och fritt härjande korruption?

Revisionens centrala uppgift är att vara ett viktigt led i ansvarsutkrävandet. Genom granskningar, genomförda av externa konsulter för miljonbelopp, ska revisionen ta ställning till om det ska riktas anmärkningar mot styrelsen, nämnderna och enskilda politiker. Eller om man t o m ska avstyrka ansvarsfrihet.

På revisionens hemsida redovisas de viktigaste grunderna för ansvarsprövningen:

• Har styrelsen förverkligat av fullmäktige beslutade mål?
• Bristande styrning, ledning, uppföljning och kontroll
• Ej rättvisande redovisning
• Styrelsens handlande har medfört ekonomisk skada eller förtroendeskada
• Icke lagenlig verksamhet
• Brottslig gärning
• Har dom beslutande fattat beslut som dom inte hade rätt att fatta?
• Otillräcklig beredning av ärenden

Här finns det sannerligen en del att bita i. Men revisionens ordförande tycker att det är den dåliga samtalstonen som är problemet!

Kommunrevisionen har ingen lätt uppgift. Det är ofta svårt att hålla på integriteten när det är dom politiska partierna som har tillsatt revisorerna. Åtgärderna som kan tas till är tyvärr ganska tandlösa. Om man i sina granskningar kommer fram till missförhållanden är dom enda som egentligen kan utkräva ansvar väljarna. Men det förutsätter att väljarna får veta vad som är fel. Och här läggs på olika sätt locket på. Väljarna lämnas att famla i blindo.

Stora resurser satsas på dom externa konsulterna (”sakkunniga biträden”) som också själva befinner sig i en intressekonflikt. Dom, ofta multinationella, revisionsbyråerna åtar sig gärna andra uppdrag åt kommunerna. Om dom är alltför kritiska mot ledningen som revisionsbiträden får dom dåligt rykte och svårare att få dessa mer lukrativa uppdrag. Dom får inte, utan tillåtelse från revisionen, åta sig andra uppdrag i samma kommun som den där dom är revisionsbiträden. Vi har i vår kommun sett exempel på hur ett sådant revisionsbiträde genomfört uppdrag värda betydligt mer än uppdraget från revisionen. Det skedde då genom att biträdet använde sin makes källarföretag som bulvan.

Det är med andra ord ett svårt uppdrag. Mot sig har man partipolitiska lojaliteter, tandlösa sanktionsmöjligheter, mörkning av information till väljarna, mer eller mindre korrupta biträden. Det ställs stora krav på kunskaper, mod och integritet. Med andra ord förtroendevalda revisorer med ryggrad.

Har Hans-Eric Johansson den ryggraden? Kanske har han haft det men fått den likt rollfiguren Samuel i Peter Birros ”Den ömhet jag är värd” som får sin ryggrad i vit plast utdragen på scen. Att stå och babbla om ”god samtalston” tyder inte på att ryggraden finns kvar.

I själva verket gör Johansson sig själv till en nyttig idiot för SD-L-M-C-ledningen. Dom säger sällan ett ord i fullmäktige. Kommunstyrelsens ordförande tycker att politikerna bara gafflar och att dom folkvalda inte behöver tillfrågas. Kommunstyrelsens vice ordförande inskränker vanligen sina yttranden i fullmäktige till ”jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag”. Med undermeningen att gaffla på ni, vi kör i alla fall över er. Idiotidén om ”god samtalston” drabbar alltså framförallt ett par oppositionspolitiker, som är dom enda som försöker få till ett samtal.

Johansson är en pajas, som för att rädda något lite av ryggraden, borde avsäga sig sitt uppdrag bums.

Den som vill fördjupa sig i Skinnskattebergs kommunrevisions historiska roll kan gärna läsa mina egna berättelser, som finns att ladda ned här på bloggen:

Kommunrevisorns testamente, bl a om när dåvarande kommunalrådet Carina Sándor (L) försökte skoja till sig för mycket i arvode,

Maktkamp i Strömfors om den uppslitande strid där dåvarande kommunchefen Marie Tollefsen Markström försökte avsätta dåvarande kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Benäget bistånd gavs av revisionens dåvarande ordförande Lennart Lydqvist (L).

Och till sist till väljarna. Nu är det bara ett år kvar tills ni får er chans.

365 dagar kvar