fredag 24 mars 2023

Snart 10-årsjubileum för frågan om Skinnskattebergs brandstation

 


I Skinnskattebergs kommun dras mycket i långbänk. Redan 2014 började man utreda behovet av en ny brandstation. Det fanns brister i arbetsmiljön på den befintliga stationen. Men inte förrän i december 2021 dök ärendet upp i den politiska beslutsprocessen. Kommunstyrelsens borgerligt-sverigedemokratiska majoritet beslöt då att föreslå fullmäktige att bygga en ny brandstation till en total kostnad om 55 miljoner kronor. I budgeten fanns det bara drygt 30 miljoner. Så redan i koncipieringsögonblicket hade priset gått upp till det dubbla mot vad man tänkt sig. Det kan vara värt att notera att 2014 års utredning gjorts av en nära anhörig till brandchefen.

Det utbröt en diskussion om förslaget på sociala medier. På Facebooksidan ”Värt att veta i Skinnskatteberg” fanns den 21 december mer än 200 kommentarer. De flesta var kritiska, för att inte säga arga. Idéer om att låta medborgarna säga sitt i en folkomröstning började komma fram. Mitt i julhelgerna rapporterades att det nu bildats en initiativkommitté för en folkomröstning. Kommittén kallade sig ”Folkinitiativet” startade direkt en namninsamling för att få ihop de 10 procenten av röstberättigade medborgare som krävs för att få till en folkomröstning.

Den 7 januari lämnades namnlistor med 653 namn in till kommunen. De 653 motsvarar 18 procent av väljarna. Tioprocentsgränsen var med andra ord passerad med råge. Senare tillkom ytterligare listor så att sammanlagt 676 personer hade skrivit under på kravet att om inte 55-miljonersprojektet stoppades och en ny utredning gjordes om behovet av ombyggnation eller nybyggnation ska en folkomröstning genomföras.

Blixtbeslut om 55-miljonersprojektet stoppas av domstol

Nu blev det bråttom. För att undvika att folkomröstningskravet skulle hinna beredas kallades det till ett extra fullmäktigemöte den 10 januari. Där klubbade majoriteten igenom 55-miljonersprojektet. Risken fanns nu att de 676 medborgarna skulle stå där med lång näsa medan miljonerna rullade ut ur kassan.

Folkinitiativet kontrade då med att överklaga fullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten, eftersom man menade att flera fel hade begåtts i och med fullmäktiges beslut. Det handlade ju om ett obudgeterat utgiftsbeslut under löpande budgetår, och inga beslut om hur finansieringen skulle gå till fattades. Vidare uppdrogs åt förvaltningen att komma med förslag till finansiering. Ingetdera av de besluten är tillåtna enligt kommunallagen. Redan den 25 januari stod det klart att domstolen tillfälligt stoppade verkställandet av fullmäktiges beslut. ”Starka skäl talar för att beslutet är olagligt” skrev domstolen i sitt beslut. Det tillfälliga stoppen – inhibition – skulle gälla till dess att slutlig dom skulle meddelas.

Under mellantiden fram till fullmäktiges möte i mars gjordes ett par olika försök att stoppa folkomröstningskravet. En folkomröstning upplevdes tydligen som ett riktigt skräckscenario. Från majoritetens sida ville man till varje pris undvika att medborgarna skulle få ett ord med i laget. En del socialdemokrater spelade också med i spelet. Dels ville man med hänvisning till att tiden för 55-miljonersanbudet gått ut skulle kravet på folkomröstning vara överspelat. Dels kom en motion från KF-presidiet (två sossar och en ”liberal”) där de föreslog att en partisammansatt grupp skulle ta fram nya underlag för nybygge av brandstation. Båda försöken misslyckades. Folkomröstningskravet levde vidare.

Den 25 april kom så Förvaltningsrättens slutliga dom. Som väntat upphävdes fullmäktiges beslut den 10 januari att bygga 55-miljonersbrandstationen. Den 16 maj var det dags för fullmäktige att ta ställning till folkomröstningskravet. Om två tredjedelar av ledamöterna (21 av 31) röstar nej blir det avslag. Folkinitiativets krav var dels att 55-miljonersprojektet stoppades och att det måste bli en ny utredning och upphandling där också en ombyggnation skulle vara ett alternativ. Det första kravet – att stoppa 55-miljonersbygget – blev uppfyllt i och med Förvaltningsrättens dom. Däremot var det oklart om hur en ny utredning skulle se ut. På Vänsterns förslag bordlades därför beslutet om det skulle bli folkomröstning.

Kraven var uppfyllda – ingen folkomröstning behövs

Den 13 juni kom folkomröstningsfrågan tillbaka till fullmäktige. Fullmäktige beslöt då att det skulle genomföras en ”ny utredning i linje med Folkinitiativets krav”. Därmed var Folkinitiativets båda krav uppfyllda och folkomröstningskravet kunde dras tillbaka. Alla partier i fullmäktige kunde enas om att det inte skulle bli någon folkomröstning.

Den stora frågan blev efter beslutet den 13 juni om kommunstyrelsen och dess förvaltning nu verkligen skulle se till att beslutet om en ”ny utredning i linje med Folkinitiativets krav” blev verklighet. Brandstationsfrågan gick därmed över i en ny fas.

Sedan tidigare pågick en utredning om kommunens lokaler. Inom denna utredning skulle också brandstationsfrågan hanteras. Redan den 17 maj hade kommunstyrelsen beslutat att det skulle bli en separat utredning om brandstationen. Det uppdrogs åt kommunchefen med tekniska utskottet som styrgrupp att utreda och presentera olika alternativ. Det skulle vara en lägesrapport till kommunstyrelsen den 27 september och slutrapport den 13 december.

Den 27 september rapporterade kommunchefen till kommunstyrelsen att arbetsgruppen hade träffats den 2 september för att identifiera behov och alternativ. Det fanns två alternativ: renovering av den nuvarande byggnaden eller nybyggnation. Rapporteringen avslutades enligt protokollet med att ”arbetsgruppen jobbar vidare i ärendet.”

När kommunchefen skulle slutrapportera uppdraget den 13 december bad hon om mer tid. Kommunstyrelsen beslöt också att hon skulle få mer tid att fortsätta jobba med ärendet och ge återkoppling i februari. Vid kommunstyrelsens möte den 14 februari fanns ingen slutrapport. Kommunchefen meddelade att arbetet fortsatte. På förslag av Vänsterns Fredrik Skog beslöts det att ”kommunstyrelsen följer fullmäktiges beslut från 2022-06-13 § 80 att kommunfullmäktige beslutar ge kommunstyrelsen i uppdrag att fullfölja utredningen angående brandstationen i linje med folkinitiativets krav”. Vad jag har lyckats utröna är detta första gången som utredningen får direktiv om att man ska följa fullmäktigebeslutet att utredningen ska följa folkinitiativets krav.

Fanns den efterfrågade utredningen redan?

Trots det ser det ut som om den utredning som fullmäktige beställt ändå gjorts. Redan i november 2022 finns en rapport skriven av kommunens fastighets- och VA-chef. Där presenteras relativt detaljerat, med ritningsskisser och kostnadskalkyler tre olika alternativa förslag. Det första är en om- och tillbyggnad av den befintliga stationen till 1 025 kvadratmeter till en kostnad om 28 miljoner kronor. De andra alternativen är nybyggnation till 1 070 respektive 1 004 kvadratmeter till en kostnad om 32 – 42 miljoner. Till de tre alternativen fogas tidigare förslag om en helt ny brandstation av konsulterna ByggArk (1 108 kvadratmeter) och Sweco (1 702 kvadratmeter). Dessa skulle kosta 44 – 52 miljoner. Det var det sista alternativet som man hade beslutat att genomföra vid fullmäktigemötet i januari och som så småningom stoppades av Förvaltningsrätten.

Man kan i utredningen läsa att ”Arbetet har utförts genom att Annelie Johansson, kommunchef, haft det politiska uppdraget och rapporterar till styrgruppen, Titti de Verdier, va- & fastighetschef, har genererat alternativförslag, lokaliseringsanalys och skrivit rapport, Miia Höglund, fastighetsingenjör, har varit projektör för ritningar, kalkylator samt ansvarat för inhämtande av tidigare arbete och synpunkter från myndigheter och verksamheten. Räddningstjänstchefen har bidragit med behovsanalys och synpunkter på justeringar av ritningarna.” Om den här beskrivningen är riktig är det uppenbart så, att fastighets- och VA-chefen haft det formella uppdraget att göra utredningen.

Utredarens chef försöker stoppa rapporten

Trots det har hennes chef, tekniska chefen Olle Karlsson, flera gånger hävdat att hon inte har med saken att göra, att hon inte är en del av projektet. Det ska kommunchefen ha sagt till honom. Han ska också ha försökt sätta munkavel och förbjudit henne att prata med tekniska utskottets ordförande.

De här motsättningarna mellan sektorchefen och fastighetschefen kulminerade i och med att tekniska chefen fredagen den 26 januari meddelade henne att kommunchefen i samråd med säkerhetschefen (som också är deltidsbrandman) beslutat att all hennes behörighet till kommunens system skulle stängas från och med måndagen den 30 januari. Hon beordrades också att lämna in dator och telefon på kvällen på söndagen.

Den enda dokumentation som har stått att finna på det här beslutet som i praktiken gör det omöjligt för fastighets- och VA-chefen att arbeta vidare är ett dokument skrivet av säkerhetschefen den 3 februari, alltså en vecka efter att avstängningsbeslutet hade meddelats muntligt. Dokumentet har rubriken ”Beslut från säkerhetsskyddschef. Återkallande av placering i säkerhetsklass”. Där kan vi läsa att ” arbetstagaren … har visat ett synnerligen opassande sätt gällande pålitlighet och lojalitet mot organisationen. Därmed har Skinnskatteberg kommuns säkerhetsskyddchef gjort bedömningen att hon som tidigare varit inplacerad i säkerhetsklass kopplat till sin arbetsuppgift som Fastighets- och VA-chef på Skinnskattebergs kommun i nuläget fått sin säkerhetsklassning återkallad. Det medför att hon måste genomgå en ny säkerhetsprövning för att återgå till den säkerhetsklassade tjänsten Fastighets- och VA-chef”. Det är ord och inga visor, ”opassande sätt” opålitlig och illojalit. Det är lite som att få sänkt sedebetyg.

Eftersom fastighetschefen förhindrats från att rapportera till kommunstyrelsen hade hon redan den 1 februari skickat sin utredning till kommunstyrelsens ledamöter och till kommunchefen. Där fick de ju en redogörelse för olika alternativ, alltså vad fullmäktige beställt ”i linje med folkinitiativets krav” den 13 juni året innan. Det väl inte alltför långsökt att förmoda att det är detta som säkerhetschefen i sitt beslut den 3 februari avser med ”opassande sätt” och brister i pålitlighet och lojalitet. Så ska man inte få göra.

Varför blev det så här?

Det här är en lång och vindlande berättelse som börjar redan 2014 och som fortfarande pågår. Jag minns att jag redan under min första period i kommunrevisionen när vi just avslutat granskningen av bygget av en ny vattenledning som kommit att bli dubbelt så dyr som budgeterat och satt och diskuterade vad som kunde komma av problematiska ärenden. Jag sa att det snackas om att bygga en ny brandstation, det kan det nog bli en hel del tjafs om. Min kommentar väckte inte något större intresse då, och jag måste nu så här i backspegeln säga, att brandstationsfrågan till och med överträffade mina då ganska vaga föraningar.

Ett antal reflektioner föranleds av den här utvecklingen:

  • Tungfotade beslutsprocesser

Beslutsprocesserna i kommunen tenderar att vara utomordentligt segdragna. Brandstationsaffären som nu pågått i nio år och som ännu inte är avslutad är bara ett exempel. Här skjuts det minsann inte från höften.

  • Dålig stämning

Under hela den tid jag bott i kommunen (sedan 2009), och har jag förstått redan tidigare har både politik och förvaltning präglats av konflikter och dålig stämning. Det kan möjligen finnas ett samband mellan att konflikter tycks ”sitta i väggarna” och de tungfotade beslutsprocesserna. Varför det blivit så här är inte lätt att veta. En orsak kan vara kontraktionen, minskningen av folkmängd och ekonomisk aktivitet (”när krubban är tom börjar hästarna bitas”). En annan förklaring kan vara att man misslyckats med att anpassa sig till den socialdemokratiska hegemonins sammanbrott.

Jag tror att den konfrontatoriska politiken förklarar varför de borgerliga och Sverigedemokraterna bet sig fast i 55-miljonersprojektet. Under mandatperioden 2018 – 2022 styrdes kommunen av Socialdemokraterna i minoritet. Redan från början markerade den borgerligt-sverigedemokratiska majoriteten att S styrde kommunen på nåder. I fråga efter fråga röstades styrets förslag ned både i kommunstyrelsen och i fullmäktige. Varje KS-möte utvecklade sig till en förnedrande förödmjukelse av S. För det mesta handlade det om frågor som var av ringa eller inget intresse för kommuninvånarna. Förödmjukelsen av S var så att säga avsedd för internt bruk. Men när majoriteten grep tag i brandstationsfrågan visade det sig att de hoppat i galen tunna. Framförallt på grund av de höga kostnaderna var detta något som via plånböckerna berörde medborgarna.

  • Varför envisas med 55-miljonersprojektet?

Två frågor kvarstår att grunna över: För det första, varför fortsatte KF-majoriteten envist att driva 55-miljonersprojektet även sedan det framgått att man hade folket emot sig och varför försökte man på olika sätt slingra sig undan från KF-beslutet om en utredning i linje med Folkinitiativets krav? För det andra: Hur kan man förstå tekniska chefens agerande när han till varje pris agerade för att stoppa en redan klar utredning som följde KF-beslutet?

Svaret på frågorna får dels sökas i den konfliktfyllda politiska miljön, dels i tänkbara nätverksrelationer. Sossehatet som drivkraft lär framförallt gälla de borgerliga partierna och SD. Men både för partierna, enskilda politiker och sektorchefen kan man spekulera om möjliga relationer. Ett knippe sådana rör relationerna mellan partier/politiker och förvaltningen. Ömsesidigt beroende mellan partier och politiker å ena sidan och tekniksektorns chef kan spela en roll. Man borde också fundera över räddningstjänstens roll: Både säkerhetschefen som spelade en torpedroll och högeroppositionens kommunalrådskandidat var verksamma som deltidsbrandmän. Slutligen kan noteras att ett konsultbolag för cirka 6 miljoner kronor utformade 55-miljonersförslaget. Det var sektorchefen för teknik som handlade upp den dyra projekteringen och som därefter starkt drivit att just detta alternativ ska vara det enda som övervägs. Eventuella intressekonflikter borde undersökas.

 


8 kommentarer:

  1. Intressant inlägg. Man undrar vad tjänstemännen håller på med. Och varför de får fortsätta mörka. Även Politikerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror Skinnskattebergs största hot för att överleva som kommun inte är 100 invånare hit eller dit utan inkompetent förvaltning både i chefsledet och i politiken. Det kommer en punkt när Staten säger att det är nog dags att stänga butiken om det fortsätter som det gjort.

      Radera
  2. Tur att det finns någon som skriver om denna "galenskap " och som följt den i flera år. Jag hoppas det blir ett slut snart och att de som är skyldiga till alla oegentligheter får stå där med skammen och får stå till svars för det de gjort. Att utsätta medarbetare å det grövsta och missbruka medborgarnas förtroende på detta sätt. Jag finner inga ord..

    SvaraRadera
  3. Var det en "lögnaktig kanalj" du skrev om förr och av HR som anställde och fortfarande hjälper tekniska sektorchefen. Okunniga och falska blir kvar och de som sagt emot fått sluta.

    SvaraRadera
  4. Vi hade haft en bra räddningsstation nu om dem nöjt sig med en lagom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Borde renoverat och så byggt ut efter hand.

      Radera
  5. Finns det inte möjligheter att ha viss samordning som ett kommunförbund med Skinnskatteberg, Fagersta och t o m Lindesberg (som är i Örebro län) och fördela kostnader bättre och få skalfördelar? Jan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo kanske! Det är bäst kommunen beställer en utredning om möjligheten, och sen gör sitt bästa för att ingen ska få ta del av resultatet...
      /Carro

      Radera