Framgångar för borgerliga och SD. Då slutar tåget att gå

För tredje gången hotas nu tåglinjen Örebro – Gävle av vad som i praktiken är en nedläggning. Huvudman för trafiken är Tåg i Bergslagen, som ägs av landstingen (”regionerna”) Gävleborg, Dalarna, Västmanland och Örebro. Samma förslag återkommer gång efter gång. Persontrafiken ska dras ned till ett tåg i vardera riktningen per dag. Första gången det hände var 2010. Då skrev jag så här på bloggen:

Tåg i Bergslagen som är ett samarbete mellan länstrafikbolagen i Västmanland, Örebro, Dalarna och Gävleborg kör ett alldeles utmärkt tåg från Hallsberg till Gävle.

Nu finns det krafter som vill lägga ned tåglinjen. Bakgrunden är att staten via Rikstrafiken har dragit ned sitt bidrag till Tåg i Bergslagen.

Tåget som bland annat stannar i Skinnskatteberg skapar förbindelse med högskoleorterna Örebro och Gävle. Skinnskatteberg är ju förresten också en högskoleort. Här finns SLU. Det finns anslutningar till tåg söder- och västerut i Hallsberg och norrut i Avesta-Krylbo och i Gävle.

En talesman för Rikstrafiken sa på TV att det fanns bra alternativa förbindelser. Tja. Vad ska man säga: Från Skinnskatteberg till Örebro tar TiB 44 minuter. Alternativ med buss och tåg tar åtminstone 1 timme och 40 minuter. Från Örebro till Gävle tar TiB 2 timmar och 40 minuter. Alternativet via Falun tar 3 timmar och 45 minuter och via Stockholm/Uppsala går det åt mer än 4 timmar.

Resultatet av en nedläggning blir förstås bara att fler åker bil: Skinnskatteberg - Örebro 1 timme och 15 minuter. Örebro - Gävle 3 timmar. Klimatsmart!

Vad nedrustningen av kontakterna med omvärlden och högskoleorterna betyder för landsbygdens utveckling är också lätt att räkna ut.

Den gången räddades tåget kvar, men nio år senare, 2019 kom man tillbaka igen med samma förslag. Så här skrev jag då:

Tåglinjen från Gävle till Örebro är åter hotad. Förra gången det hände var 2010. Den gången lyckades det att rädda tågen. I en utredning om Tåg i Bergslagens framtida trafik föreslås det att trafiken ska dras ned kraftigt. På delsträckan Fagersta – Örebro ska det från 2026 gå ett tåg om dagen, vilket kan jämföras med fem tåg idag. På sträckan Fagersta – Avesta/Krylbo minskar antalet avgångar från sex till två.

I en artikel i Fagersta-Posten den 27 november säger Tåg i Bergslagens VD Hugo Oljemark att ”en sådan hård bantning … i praktiken är att jämställa med en nedläggning.” Tåg i Bergslagen är ett samarbete mellan landstingen (”regionerna”) Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg. Styrelseordföranden, socialdemokraten Tommy Levinsson, säger i samma artikel i F-P att inga politiska beslut är fattade.

Nu är detta inte riktigt sant. Samme Levinsson är ordförande i kollektivtrafiknämnden i Västmanland. Vid ett möte den 15 oktober behandlades tågplanen. Där beslutades det att ”kollektivtrafiknämnden ställer sig bakom den nya kostnadsfördelningsmodellen och Långsiktigt program för Tåg i Bergslagen.” Det är i detta långsiktiga program som nedläggningsförslagen finns, och som Levinsson tillsammans med två andra socialdemokrater, två moderater, en centerpartist och en folkpartist (”liberal”) beslutat att ställa sig bakom.

Levinssons partikollega Lena Lovén Rolén, kommunalråd i Skinnskatteberg är upprörd:

Vi ser väldigt allvarligt på om det nu skulle gå vidare som ett förslag. Sträckan är jätteviktig. Alla resor är jätteviktiga och det är främst pendlingen för arbete och utbildning som kommer att drabbas. Sträckan till Örebro är i särklass vår bekvämaste och snabbaste kommunikation till en stor stad.

Ja, det är uppenbart att Skinnskatteberg drabbas hårt av nedläggningen, men den stora förloraren är klimatet. Sett i Skinnskattebergs perspektiv ser resealternativen ut så här:

Från Skinnskatteberg till Örebro tar tåget idag 45 minuter. Med bil tar det (enligt Google Maps) en timme och 13 minuter. Tåget vinner alltså. Alternativet med buss och tåg från Köping, som blir kvar när tåget från Skinnskatteberg dras in tar cirka två timmar. Då vinner bilen.

Från Skinnskatteberg till Gävle kan man idag resa på 2 timmar med tåget. Med bil tar det två timmar och sexton minuter. Tåget vinner igen. När tåglinjen lagts ned kan man resa med buss från Skinnskatteberg och vidare från olika bytespunkter med tåg eller buss. En sådan resa tar i genomsnitt cirka fem timmar. Då vinner bilen igen.

Även på kortare sträckor kommer bilen att vara snabbast och bekvämast. Till Fagersta vinner idag tåget med fem minuter över bilen. I framtiden vinner bilen över bussen med två minuter. Till Lindesberg kan man idag komma med tåg + buss eller tåg (byte i Frövi) på en timme. Utan tåg från Skinnskatteberg tar samma resa i genomsnitt cirka tre timmar.

För den som ska ut och resa kommer det i denna tågfria framtid att finnas starka incitament att ta bilen. Detta går förstås inte på något sätt ihop med klimatpolitiken som förutsätter kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser.

De politiker som har tagit ställning för nedläggningen av tågförbindelserna och som försöker slingra sig undan sitt ansvar genom att påstå att det inte finns några politiska beslut hycklar.

Det blev förstår protester. Kommunalråden i Avesta, Fagersta, Hofors, Norberg och Skinnskatteberg skrev t ex en insändare. Där skrev de bland annat att ”de föreslagna neddragningarna innebär i praktiken en nedläggning av persontrafiken” och sett ur näringslivets synvinkel att det blir ”svårare att rekrytera rätt kompetens då möjligheterna till arbetspendling i princip tas bort.”

Det handlar här om en politiskt styrd organisation. I en demokrati ska det vara möjligt för medborgarna i val att påverka besluten. Men det är en nästan obegripligt komplicerad organisation på olika nivåer som väljaropinionen måste ta sig igenom. Det handlar om Tåg i Bergslagen AB, som ägs av de fyra landstingen (”regionerna”). Ansvariga för kollektivtrafiken är kollektivtrafiknämnderna i de fyra ”regionerna”. Kommunerna har ingen direkt del i styrningen av trafiken, men de är förstås viktiga som påtryckningsgrupper. Dessutom knyts ju hela systemet ihop av partierna, som är representerade på alla nivåer.

Låt oss börja med bolagsstyrelsen i Tåg i Bergslagen. Enligt sajten ”Alla bolag” består styrelsen av åtta ledamöter. Det är en exklusiv klubb av sossar och moderater. Fyra av vardera slaget. Ordförande är sossen Tommy Levinsson från Västerås.

Ett snäpp ner i hierarkin kommer ”regionerna”. Två av dem (Gävleborg och Västmanland) har högerstyre med moderater i spetsen. I Gävleborg sitter Sverigedemokraterna med i styret och i Västmanland är SD stödparti till M+KD+L:s minoritetsstyre. I de båda andra (Dalarna och Örebro) leder Socialdemokraterna blocköverskridande styren där också KD och C ingår. Det kan vara intressant att se hur valet i höstas ändrade förhållandena. Här hade ju väljarna sin första och kanske enda möjlighet att påverka styrningen av tågtrafiken. Valet och de följande förhandlingarna om styrande koalitioner ledde till förändringar. Störst framgångar hade SD som kom med i regionstyret (eller som stödparti) i två fall, från att tidigare inte varit med i något av de fyra styrena. Moderaterna ökade sitt deltagande från ett till två styren. Socialdemokraterna, Vänstern, Miljöpartiet och Centern minskade sin närvaro i de fyra regionstyrena. Efter valet förlorade både Vänstern och Miljöpartiet sin representation.

Det är med andra ord tydligt att det framförallt är SD och M som stärkt sin ställning i styret av de fyra regioner som äger Tåg i Bergslagen. Det är dessa regioner som beslutat om nedläggningen av persontrafiken på banan Örebro – Gävle. De som framförallt ska ställas till svars i nästa val är då SD och M även om inte heller Socialdemokraterna är oskyldiga.

I kollektivtrafiknämnden i Västmanland är moderaten Jenny Landernäs ordförande. Majoriteten består av en moderat, 2 sverigedemokrater och en kristdemokrat medan oppositionen representeras av två socialdemokrater och en vänsterpartist.

Också när det gäller kommunerna har 2022 års val medfört en högervridning. Det finns nio kommuner längs banan. Socialdemokraterna deltog förra mandatperioden i alla dessa kommuners styren. Efter valet 2022 är motsvarande antal sju. Vänsterpartiet har förlorat deltagandet i tre kommunstyren och är nu i opposition i alla nio. Sverigedemokraterna ökar från noll till två styren. Moderaterna ökar från ett till tre, Liberalerna från tre till sex och Centern från fem till sju.

Det komplicerade systemet präglas med andra ord av en högervridning i både regionerna som äger trafikbolaget och i kommunerna som kan påverka utbudet. Det är viktiga lärdomar inför nästa val. Ska det finnas ett bra utbud av kollektivtrafik eller är det privatbilismen som får ta hand om medborgarnas transportbehov. Om de har råd vill säga. Annars blir det till att stanna hemma.