För tredje gången hotas nu tåglinjen Örebro – Gävle av vad som i praktiken är en nedläggning. Huvudman för trafiken är Tåg i Bergslagen, som ägs av landstingen (”regionerna”) Gävleborg, Dalarna, Västmanland och Örebro. Samma förslag återkommer gång efter gång. Persontrafiken ska dras ned till ett tåg i vardera riktningen per dag. Första gången det hände var 2010. Då skrev jag så här på bloggen:
Tåg
i Bergslagen som är ett samarbete mellan länstrafikbolagen i Västmanland,
Örebro, Dalarna och Gävleborg kör ett alldeles utmärkt tåg från Hallsberg till
Gävle.
Nu finns det krafter som vill lägga ned tåglinjen. Bakgrunden är att staten via
Rikstrafiken har dragit ned sitt bidrag till Tåg i Bergslagen.
Tåget som bland annat stannar i Skinnskatteberg skapar förbindelse med
högskoleorterna Örebro och Gävle. Skinnskatteberg är ju förresten också en
högskoleort. Här finns SLU. Det finns anslutningar till tåg söder- och västerut
i Hallsberg och norrut i Avesta-Krylbo och i Gävle.
En talesman för Rikstrafiken sa på TV att det fanns bra alternativa
förbindelser. Tja. Vad ska man säga: Från Skinnskatteberg till Örebro tar TiB
44 minuter. Alternativ med buss och tåg tar åtminstone 1 timme och 40 minuter.
Från Örebro till Gävle tar TiB 2 timmar och 40 minuter. Alternativet via Falun
tar 3 timmar och 45 minuter och via Stockholm/Uppsala går det åt mer än 4
timmar.
Resultatet av en nedläggning blir förstås bara att
fler åker bil: Skinnskatteberg - Örebro 1 timme och 15 minuter. Örebro - Gävle
3 timmar. Klimatsmart!
Vad nedrustningen av kontakterna med omvärlden och högskoleorterna betyder för
landsbygdens utveckling är också lätt att räkna ut.
Den gången räddades
tåget kvar, men nio år senare, 2019 kom man tillbaka igen med samma förslag. Så
här skrev jag då:
Tåglinjen från Gävle till Örebro är åter
hotad. Förra gången det hände var 2010. Den gången lyckades det att rädda
tågen. I en utredning om Tåg i Bergslagens framtida
trafik föreslås det att trafiken ska dras ned kraftigt. På delsträckan Fagersta
– Örebro ska det från 2026 gå ett tåg om dagen, vilket kan jämföras med fem tåg
idag. På sträckan Fagersta – Avesta/Krylbo minskar antalet avgångar från sex
till två.
I en artikel i Fagersta-Posten den 27 november säger Tåg i Bergslagens VD Hugo Oljemark att ”en sådan hård bantning … i praktiken är att jämställa med en nedläggning.” Tåg i Bergslagen är ett samarbete mellan landstingen (”regionerna”) Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg. Styrelseordföranden, socialdemokraten Tommy Levinsson, säger i samma artikel i F-P att inga politiska beslut är fattade.
Nu är detta inte riktigt sant. Samme Levinsson är ordförande i kollektivtrafiknämnden i Västmanland. Vid ett möte den 15 oktober behandlades tågplanen. Där beslutades det att ”kollektivtrafiknämnden ställer sig bakom den nya kostnadsfördelningsmodellen och Långsiktigt program för Tåg i Bergslagen.” Det är i detta långsiktiga program som nedläggningsförslagen finns, och som Levinsson tillsammans med två andra socialdemokrater, två moderater, en centerpartist och en folkpartist (”liberal”) beslutat att ställa sig bakom.
Levinssons partikollega Lena Lovén Rolén, kommunalråd i Skinnskatteberg är upprörd:
Vi ser väldigt allvarligt på om det nu skulle gå vidare som ett förslag. Sträckan är jätteviktig. Alla resor är jätteviktiga och det är främst pendlingen för arbete och utbildning som kommer att drabbas. Sträckan till Örebro är i särklass vår bekvämaste och snabbaste kommunikation till en stor stad.
Ja, det är uppenbart att Skinnskatteberg drabbas hårt av nedläggningen, men den stora förloraren är klimatet. Sett i Skinnskattebergs perspektiv ser resealternativen ut så här:
Från Skinnskatteberg till Örebro tar tåget idag 45 minuter. Med bil tar det (enligt Google Maps) en timme och 13 minuter. Tåget vinner alltså. Alternativet med buss och tåg från Köping, som blir kvar när tåget från Skinnskatteberg dras in tar cirka två timmar. Då vinner bilen.
Från Skinnskatteberg till Gävle kan man idag resa på 2 timmar med tåget. Med bil tar det två timmar och sexton minuter. Tåget vinner igen. När tåglinjen lagts ned kan man resa med buss från Skinnskatteberg och vidare från olika bytespunkter med tåg eller buss. En sådan resa tar i genomsnitt cirka fem timmar. Då vinner bilen igen.
Även på kortare sträckor kommer bilen att vara snabbast och bekvämast. Till Fagersta vinner idag tåget med fem minuter över bilen. I framtiden vinner bilen över bussen med två minuter. Till Lindesberg kan man idag komma med tåg + buss eller tåg (byte i Frövi) på en timme. Utan tåg från Skinnskatteberg tar samma resa i genomsnitt cirka tre timmar.
För den som ska ut och resa kommer det i denna tågfria framtid att finnas starka incitament att ta bilen. Detta går förstås inte på något sätt ihop med klimatpolitiken som förutsätter kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser.
De politiker som har tagit ställning för nedläggningen av tågförbindelserna och som försöker slingra sig undan sitt ansvar genom att påstå att det inte finns några politiska beslut hycklar.
Det blev förstår
protester. Kommunalråden i Avesta, Fagersta, Hofors, Norberg och
Skinnskatteberg skrev t ex en insändare. Där skrev de bland annat att ”de
föreslagna neddragningarna innebär i praktiken en nedläggning av
persontrafiken” och sett ur näringslivets synvinkel att det blir ”svårare att
rekrytera rätt kompetens då möjligheterna till arbetspendling i princip tas
bort.”
Det handlar här om en
politiskt styrd organisation. I en demokrati ska det vara möjligt för
medborgarna i val att påverka besluten. Men det är en nästan obegripligt
komplicerad organisation på olika nivåer som väljaropinionen måste ta sig
igenom. Det handlar om Tåg i Bergslagen AB, som ägs av de fyra landstingen
(”regionerna”). Ansvariga för kollektivtrafiken är kollektivtrafiknämnderna i
de fyra ”regionerna”. Kommunerna har ingen direkt del i styrningen av trafiken,
men de är förstås viktiga som påtryckningsgrupper. Dessutom knyts ju hela
systemet ihop av partierna, som är representerade på alla nivåer.
Låt oss börja med bolagsstyrelsen
i Tåg i Bergslagen. Enligt sajten ”Alla bolag” består styrelsen av åtta
ledamöter. Det är en exklusiv klubb av sossar och moderater. Fyra av vardera
slaget. Ordförande är sossen Tommy Levinsson från Västerås.
Ett snäpp ner i
hierarkin kommer ”regionerna”. Två av dem (Gävleborg och Västmanland) har
högerstyre med moderater i spetsen. I Gävleborg sitter Sverigedemokraterna med
i styret och i Västmanland är SD stödparti till M+KD+L:s minoritetsstyre. I de
båda andra (Dalarna och Örebro) leder Socialdemokraterna blocköverskridande
styren där också KD och C ingår. Det kan vara intressant att se hur valet i
höstas ändrade förhållandena. Här hade ju väljarna sin första och kanske enda
möjlighet att påverka styrningen av tågtrafiken. Valet och de följande
förhandlingarna om styrande koalitioner ledde till förändringar. Störst
framgångar hade SD som kom med i regionstyret (eller som stödparti) i två fall,
från att tidigare inte varit med i något av de fyra styrena. Moderaterna ökade
sitt deltagande från ett till två styren. Socialdemokraterna, Vänstern,
Miljöpartiet och Centern minskade sin närvaro i de fyra regionstyrena. Efter
valet förlorade både Vänstern och Miljöpartiet sin representation.
Det är med andra ord
tydligt att det framförallt är SD och M som stärkt sin ställning i styret av de
fyra regioner som äger Tåg i Bergslagen. Det är dessa regioner som beslutat om
nedläggningen av persontrafiken på banan Örebro – Gävle. De som framförallt ska
ställas till svars i nästa val är då SD och M även om inte heller
Socialdemokraterna är oskyldiga.
I kollektivtrafiknämnden
i Västmanland är moderaten Jenny Landernäs ordförande. Majoriteten består av en
moderat, 2 sverigedemokrater och en kristdemokrat medan oppositionen
representeras av två socialdemokrater och en vänsterpartist.
Också när det gäller
kommunerna har 2022 års val medfört en högervridning. Det finns nio kommuner
längs banan. Socialdemokraterna deltog förra mandatperioden i alla dessa
kommuners styren. Efter valet 2022 är motsvarande antal sju. Vänsterpartiet har
förlorat deltagandet i tre kommunstyren och är nu i opposition i alla nio.
Sverigedemokraterna ökar från noll till två styren. Moderaterna ökar från ett
till tre, Liberalerna från tre till sex och Centern från fem till sju.
Det komplicerade
systemet präglas med andra ord av en högervridning i både regionerna som äger
trafikbolaget och i kommunerna som kan påverka utbudet. Det är viktiga lärdomar
inför nästa val. Ska det finnas ett bra utbud av kollektivtrafik eller är det
privatbilismen som får ta hand om medborgarnas transportbehov. Om de har råd
vill säga. Annars blir det till att stanna hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar