Den politiska krisen i Skinnskatteberg: På måndag ger kommunstyrelsen sig själv ansvarsfrihet

På måndag ska fullmäktige besluta om kommunstyrelsen ska få ansvarsfrihet för 2023. Ekonomin är körd i botten. Större delen av pengar som sparats för sämre tider töms. Dessutom planerar man för nedskärningar (”effektiviseringar”) i verksamheten med sammanlagt 20 miljoner kronor för åren 2025 – 2026. Nu stundar med andra ord bistra tider.

Till grund för revisionsberättelsen ligger den granskning som revisionsbyrån KPMG har gjort. Utöver att konstatera dom ekonomiska bristerna slår granskarna fast att dom finansiella mål som fullmäktige bestämt bara delvis är uppfyllda, och att ”resultatet […] inte är förenligt med de av fullmäktige fastställda […] verksamhetsmässiga målen.”

Det här är ord och inga visor. Det ekonomiska underskottet tvingar fram att man tömmer spargrisen och skär ned verksamheten i flera år framöver. Dessutom har man inte genomfört fullmäktiges beslut. På min tid i kommunrevisionen hade jag sett till att kommunstyrelsen prickats för bristande ledning och styrning och ohörsamhet mot fullmäktige (det finns fler exempel på denna ohörsamhet). Det kunde knappast ha lett fram till annat än vägrad ansvarsfrihet.

Men den nu sittande av partierna tillsatta kommunrevisionen är mer smeksam. Nu vänder man på steken. Om revisionsbyrån levererade ”ord och inga visor” blir det nu bara visor. I hovsamma ordalag föreslår dom förtroendevalda revisorerna att dom ”tillstyrker att kommunstyrelsen, nämnderna och de enskilda förtroendevalda i dessa organ beviljas ansvarsfrihet.”

Jag är övertygad om att oppositionen inte kommer att utan vidare finna sig i detta. Av både Vänstern och Moderaterna förväntar jag mig att dom kommer att ha invändningar och egna förslag. Men jag är samtidigt lika övertygad om att revisionens förslag om att bevilja ansvarsfrihet kommer att röstas igenom av Sverigedemokraterna och deras stödpartier Centern, Liberalerna och Socialdemokraterna.

Om du vill se den här charaden, koppla upp dig på kommunens Youtube-kanal kl 18 på måndag.

I morgon är det Första Maj - Arbetarrörelsens högtidsdag

 Se klippet från Arbetarrörelsens Arkiv med historiska bilder och filmer

Den politiska krisen i Skinnskatteberg: Dags för glasnost?

Läs gärna Rosemary Burks insändare i Magazin24 där hon beskriver det tilltagande krånglet med att få ut offentliga handlingar från Skinnskattebergs kommun. Nu börjar dom till och med att rejält betalt. Hon kallar det för en "demokratiskatt" som det är dags att avskaffa.

Jag kan bara hålla med. Nu får det vara slut på mörkandet. Vanligt folk som opponerar sig ska hållas i okunskap och plattas till om de vågar knysta.

Kejsarn av Portugallien – en saga om flickan från landet

Många unga kvinnor söker sig bort från landsbygden och till storstäderna. Det är ambitioner om utbildning och ett bättre och annorlunda liv som lockar. Det leder till ett kvinnounderskott på landsbygden. Så här ser könsbalansen ut i olika åldrar i de 35 kommuner som SKR räknar som landsbygdskommuner.

Procent kvinnor minus procent män i olika åldersgrupper. 35 landsbygdskommuner enligt SKR:s kommungruppsindelning

Det föds fler pojkar än flickor och kvinnor blir äldre än män. Det förklarar kvinnounderskottet i början av skalan och det stora överskottet bland äldre. Men den springande punkten i figuren är kvinnounderskottet på nästan 12 procentenheter i åldrarna 20 – 29 år. I den åldern är 56 procent män och 44 procent kvinnor. Här syns storstadens dragningskraft som tydligast.

Det här är inget nytt fenomen. I litteraturen speglas enskilda kvinnoöden. Det är Klara Fina Gulleborg i Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien (1914) som drog iväg från Svartsjö (Östra Ämtervik) i Värmland till Stockholm någon gång på 1860-talet. Det är statarflickan Marta i Ivar Lo Johanssons Kungsgatan (1935) som lämnade föräldrahemmet i Sörmland för Stockholm på 1930-talet. I den danska sången Kapitalismen som Fred Åkerström framförde 1967 får vi följa en anonym ung kvinna i storstaden:

Hon var fattig, hon var ärlig

Och en stolthet för sin bygd

För en rik blev hon begärlig

Och så tog han hennes dygd

Sådan är kapitalismen

Otack är den armes lön

De e dom rikas paradis men

Ingen hör en fattigs bön

Men en dag så får hon höra

Att han är på nytt på jakt

Hon sa: ”Se men inte röra!”

Men de skull’ hon aldrig sagt

 

Sådan är kapitalismen …

Hon tar tåget in till staden

För att glömma bort hans svek

Nu går hon på esplanaden

Tio spänn för kärlekslek

Sådan är kapitalismen …

I ett fattigt torp i gläntan

Hennes mor med stor passion

Frossar lax och ål på räntan

Av sin dotters profession

Sådan är kapitalismen …

Flickan drar där fram i storstan

Klädd i lackväska och tyll

Som en missanpassad julgran

Vilken underbar idyll

Sådan är kapitalismen …

Hon har mardrömmar i sömnen

Lite fnatt, ni vet så där

Så hon kastar sig i Strömmen

Skyll på den hon höll kär

Sådan är kapitalismen …

Hon till stranden snart blev bärgad

Klädd i sjögräs av sitt bad

Steg hon upp så blek och härjad

Stämde upp sin röst och kvad

Sådan är kapitalismen

Otack är den armes lön

De e dom rikas paradis men

Ingen hör en fattigs bön

Det gick inte för Marta och Klara Fina som för dagens unga kvinnor som flyr landsbygden. Det gick dåligt med karriärerna som cafébiträden eller hembiträden i finare familjer. Marta blev tafsad på av caféägaren och sa ifrån: Hon sa: ”Se men inte röra!” Men de skull’ hon aldrig sagt, som det står i visan. Hon fick sparken från caféet och snart var det bara prostitution som återstod för uppehället och pengarna som skickades hem till statarlängan i Sörmland.

Föräldrarna vet inte på vilket sätt deras döttrar tjänar sina pengar, även om Märtas mamma har sina misstankar om att det inte går till på hederligt sätt. Och Fred Åkerströms anonyma flickas mor tycks inte bry sig: ”I ett fattigt torp i gläntan/Hennes mor med stor passion/Frossar lax och ål på räntan/Av sin dotters profession”. Märtas far är bara imponerad av storstaden och av det liv som dottern tycka ha kommit upp sig i. Vid ett besök i föräldrahemmet: ”Åt dig visste jag intet annat i en hast, och så tog jag med en liter. Fadern lyste upp som en sol, just som litern blixtrade till i kammaren.”

Då var det värre med Jan i Skrolycka, Klara Finas pappa. I sin saknad efter den älskade dottern blir han yr i huvudet. I hans fantasi är hon kejsarinna av Portugallien, och han själv, kejsarinnans fader kejsaren. Han går omkring med regalier och blir till ett åtlöje i bygden.

Det slutar inte väl. Marta tar livet av sig. Klara Finas båda föräldrar dör, åtminstone Jan som en direkt följd av den olyckliga kärleken till dottern. Och hos Fred Åkerström fick flickan ”fnatt” och ”kastade sig i Strömmen.” Men kanske återuppstår hon med en ny visshet i visans sista vers:

Hon till stranden snart blev bärgad

Klädd i sjögräs av sitt bad

Steg hon upp så blek och härjad

Stämde upp sin röst och kvad

Sådan är kapitalismen

Otack är den armes lön

De e dom rikas paradis men

Ingen hör en fattigs bön

Men än idag finns det unga kvinnor som drabbas på samma sätt som Klara Fina och Marta. Det är dom kvinnor som lockas till storstäder i väst från länder som Moldavien och Nigeria. De rekryteras med löften om arbeten och ett bättre liv, men finner sig snart vara fångna som bordellslavar. Sådan är kapitalismen!

Nu har vi sett Västmanlands Teaters uppsättning av Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien i regi av Sally Palmqvist Procopé och med musik av Mikael Wiehe. Det var en strålande uppvisning. Fina skådespelarinsatser, en intressant scenografi och ett stråk av proggi Wiehes kompositioner. Det var flera sångnummer, vilket kan göra den musikalallergiske lite skeptisk. Men det var väl balanserat och störde inte. Ett alldeles särskilt sångnummer, utan Wiehes inblandning, är när Jan i Skolycka gestaltad av Lars Väringer sjunger "Kejsarinnans fader han är så hjärtans glader...". Efter den applåderar publiken spontant. Det hände aldrig efter dom övriga sångnumren.

En föreställning som nära följder Selma Lagerlöf och som inrymmer kärlek, svek, elakhet och girighet, klassorättvisor, kvinnoförtryck, inslag av mystik och ett slags försoning. Bra!

 

Kejsarn i full ornat. Foto från Västmanlands Teaters hemsida

Men Bierkeller var ingen höjdare

Om pjäsen var bra, så var den teatersupé vi sen intog på Bierkeller ingen höjdare. Gulaschsoppa var väl någotsånär habil, men helt utan sting och med mycket morötter kokta al dente och med jättestora bitar av i och för sig ordentligt kokta grisköttsbitar. Toast Skagen var indränkt i något slags dressing, förmodligen en fabriksprodukt. Surkål med bratwurst och stekt potatis var inte bra. Surkålen föreföll vara tagen direkt ur burken och till korven hade man behövt motorsåg. Till den i och för sig gigantiska skinschnitzeln serverades till trots av beställningen av pommes frites stekt potatis. Glass till efterrätt hade dom inte lyckats förstöra. Det positiva var att det var rejäla portioner.

Orsaken till att vi valde Bierkeller var att dom flesta krogarna i närheten av teatern var söndagsstängda. Inget vidare för en stad med storstadsambitioner. Och också ett intresse för centraleuropeisk matlagning. Men så här får man inte behandla det tyska köket. Tyvärr; det kan inte bli mer än två grisar av fem.

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet, Wanås Restaurang och Konst, Hallmans matbar

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta, Lake Lodge, Karlskoga, Nya Hattfabriken, Färna herrgård, Tolvsbo bergsmansgård, Vatten, Skärhamn, Kajplats 9, Västerås

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket, Hjälmaren, Årsta, Agrill, Västerås, Laxmi, Västerås, Värdshuset Stopet, Grängesberg

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen

Den politiska krisen i Skinnskatteberg: Saxat ur pressen

Här några klipp ur dom senaste dagarnas press som berör den accelerande politiska krisen i Skinnskattebergs kommun

Jan Kallberg skriver i Magazin24:

När John Cleese och Monty Python nu har gått i pension lämnades ett stort tomrum som snabbt fylldes på Youtube av Skinnskattebergs kommunfullmäktige som är i särklass mest underhållande på nätet. Varje möte är en form av astrofysiskt kaos när Skinnskattebergs kommun inte får ihop en budget som lagen kräver skulle ha varit klar för ett halvår sedan, med ett för en liten kommun gigantiskt budgetunderskott som ingen låtsas om, med en ordförande som inte klarar av en votering och så är man så osams att det får medeltiden att framstå som en pingstförsamling.

Av den som har makten vill ingen ta ansvar för hur läget är i kommunen utan är fullt upptagna med att försöka komma åt något av kommunens resurser. VA-chefen är en mellanstadielärare i geografi med ett VA-nät som KPMG i en revision i princip dömt ut som misskött men morsan är kommunalpamp. Handlingar på kommunkontoret som visar att man anställt polare utan kompetens försvinner.

När socialdemokratiska kommunalrådet byter jobb efter förlorat val uppdagas en fallskärm som om det var Pehr G Gyllenhammar som varit kommunalråd i en kommun som är en sjundedel av Köping i storlek.

Elisabet Hultberg skriver i Fagersta-Posten bland annat om ”Vicky-gate”:

Det verkar […] som att ni [S-ledningen, min anm] vill vara utan alla åsiktsyttringar, om det inte är uppmuntrande bifall.

Om ni skulle få igenom en sådan utveckling, där ni slipper stå till svars för kostsamma brister i lag- och regelefterlevnad, då har vi lämnat vårt öppna demokratiska samhälle, så som jag trodde vi ville ha det.

Ni får dessutom här ”spy galla” över Vänsterpartiet, samtidigt som ni, inkonsekvent förfäras av att ”De arbetar aktivt med att sprida allt negativt de kan hitta till medborgarna.”

Jag måste säga att ni tycks alltså inte själva vilja bemöta opposition från vare sig väljare eller andra partier, med respekt.

Jag är inte vänsterpartist eller någon annan partist, men hör till den växande skaran av innevånare i Skinnskatteberg som förfäras över styrets oförmåga att få ihop en budget för 2024, att leda fullmäktige, att vara rädd om våra skattemedel för framtiden och över den bristande förmågan att förstå hur vår demokrati bygger på insyn och möjlighet för väljarna att vara kritiska, som ofta uppvisas.

Dessutom upprörs allt fler av oss partiobundna av den vänskapskorruption som uppenbarligen lätt kan hittas i kommunen.

Den växande oppositionen av ”vanligt folk”, utan partitillhörighet, som jag tillhör, tycker inte om att ni reducerar oss till en liten klump vänsterpartister, som ni fritt kan skylla era tillkortakommanden på eller att ni ifrågasätter vår rätt att framföra vår kritik i media.

Till sist ett litet klipp ur min egen ledarkrönika som publicerats i VLT, Bärgslagsbladet/Arboga Tidning, Fagersta-Posten och Sala Allehanda:

Tre ledamöter av tekniska utskottet i Skinnskattebergs kommun har företag som gör affärer med kommunens tekniska kontor. De dubbla stolarna avslöjades av SVT Nyheter Västmanland i februari. Granskningen ledde till en intensiv diskussion på sociala medier där det pekades på flera fall av intressekonflikter i kommunen. Det handlade om nära släktingar eller kompisar till politiker som fått bra jobb i förvaltningen, och om innehavare av för tillfället rätt partibok som fått välbetalda jobb.

 

 

Varför är Skinnskattebergs S-ledning så ivriga att hjälpa SD-styret att försvara sig?

I en insändare i Fagersta-Posten riktade signaturen Vicky Wirén kritik mot hur Skinnskattebergs kommun styrs. Det hon tog upp var (1) hur ordföranden hanterade allmänhetens frågestund vid det senaste fullmäktigemötet, (2) dom enda som tycks kunna läsa kommunallagen är medborgarna och Vänsterpartiet, (3) inkompetens, korruption och nepotism, (4) ingen utom Vänsterpartiet ved vat en budget är.

Trots att inget av denna kritik är direkt riktad mot Socialdemokraterna eller någon enskild socialdemokrat ansåg sig den socialdemokratiska arbetarkommunens styrelse tvingad att gå i svaromål. I en insändare plattade dom rejält till Vicky Wirén. Hon ”satt på läktaren och var expert.” Hon har ”inga belägg för de grova anklagelserna” utan sväljer med hull och hår vad Vänsterpartiet säger. Hon ”gör inget själv för att bidra till bygden.”

Det otrevliga och förminskande svaret från den lokala socialdemokratiska ledningen väckte stor uppmärksamhet och det kom mothugg från olika håll. Ingrid Sköldin, ordförande i Vänsterpartiet Skinnskatteberg skrev i en insändare: ”En medborgare som har synpunkter på kommunfullmäktige borde i stället för att förminskas och dumförklaras bemötas med respekt. Allt annat visar på svaghet.” Forskaren och skribenten Jan Kallberg skrev i en insändare: ”Givetvis är Arbetarkommunen experter och anser sig ha rätt att förnedra och vara nedlåtande mot väljarna.” Medlemmar i Socialdemokraterna i Skinnskatteberg skrev i en insändare: ”Som medlemmar i Socialdemokraterna Skinnskatteberg tar vi fullständigt avstånd från Arbetarekommunens styrelses insändare.”

Det märkliga i den här historien – utöver den nedlåtande attityden gentemot den medborgare som startade diskussionen – är hur Socialdemokraternas ledning oanmält går till attack. Inget i Vicky Wiréns insändare var ju direkt riktat mot Socialdemokraterna.

Socialdemokraternas ledning fick också stöd av signaturen ”Tro, hopp och kärlek” i en insändare som innehöll argument och ordvändningar som i mycket liknade S-ledningens insändartext: ”Vår fina kommun som har så mycket positivt och fint att visa upp och våra medborgare är värda att uppmärksammas av allt bra som faktiskt genomförs så de kan vara stolta över sin kommun.”

Både S-ledningen och ”Tro, hopp och kärlek” uppträder som om det var S som styr kommunen. Nu är, det som väl känt så att kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd är sverigedemokraten Ewa Olsson Bergstedt. Hon leder ett minoritetsstyre bestående av Sverigedemokraterna, Liberalerna och Centern. Varför är S-ledningen så angelägen om att försvara detta styre? Och vad är det för ”bra som faktiskt genomförs” som stödsignaturen ”Tro, hopp och kärlek” avser? Några förslag från året med SD-styre:

• Fullmäktiges beslut om att utreda alternativ till den föreslagna dyrbara brandstationen (55 miljoner) har nonchalerats.
• Frågor om samarbete med andra kommuner för att sänka kostnaderna och säkra kompetens har förhalats.
• Till och med handlingar som inte ens existerar har för säkerhets skull hemligstämplats.
• Man har försökt hindra oppositionella ledamöter från att rösta i kommunstyrelsen.
• En chef som bl a försökt följa fullmäktiges beslut om att utreda alternativ till det föreslagna svindyra brandstationsbygget har förklarats som säkerhetsrisk, trakasserats och fått sparken.
• Det har avslöjats att politiker från SD, C och S i tekniska utskottet har anknytning till företag som har avtal med kommunen.
• Man har på olika sätt krånglat med att lämna ut offentliga handlingar och fått bakläxa i kammarrätten.
• Man har inte lyckats besluta om en budget för 2024 och oppositionens förslag har trollats bort.
• Förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) har beviljats en fallskärm på över 600 000 kronor.

Månne det är det sistnämnda ”bra som faktiskt genomförts” som är den springande punkten. S-ledningen ger sitt oreserverade stöd till SD-styret som tack för pengarna?

 

Vem fan är Karl Bäck?

I 77 år har jag lystrat till namnet ”Henry Bäck”. Även om jag inte har någon särskild känslomässig relation till förnamnet ”Henry”, så har den långvariga vanan gjort det till en del av min identitet. Döm då om min förvåning när det vid ett besök på sjukstugan ropas upp ”Karl Bäck”. Förvirring? Vem fan är det?

Någon dag senare har jag anledning att gå in på hemsidan för någon bank som jag har ett konto i. Efter att i god ordning ha identifierat mig med bank-id kommer jag så in på kontot för ”Karl Bäck”. Vart har mitt konto tagit vägen? Vem har döpt (i bildlig mening) om mig? Vem har berövat mig på en del av min identitet?

Svaret tycks vara Skatteverket. Liksom min pappa (Karl Axel) och min farfar(Karl Edvin) har jag Karl som första förnamn. Jag tror att det är ganska vanligt att ett visst förnamn på det här sättet går i arv i släkten. Däremot har ingen – förrän nu – börjat kalla mig Karl.

Det visar sig att Skatteverket har ansvar för det centrala befolkningsregistret. Via två anordningar sprids uppgifterna i befolkningsregistret. Dessa kallas ”Navet” och ”Spar”. Via Navet sprider Skatteverket uppgifter till andra myndigheter. Ändrade uppgifter förs över dagligen eller veckovis till arbetsförmedlingen, försäkringskassan, migrationsverket, lantmäteriet, polismyndigheten, skatteverket, centrala studiestödsnämnden, transportstyrelsen, statistiska centralbyrån, pensionsmyndigheten, kommuner och regioner.

Från SPAR (Statens personadressregister) kan uppgifterna spridas till andra än offentliga aktörer, t ex banker. Det är med andra ord ingen måtta på hur en person kan berövas sitt tilltalsnamn i det till synes välorganiserade svenska samhället.

Det förefaller som om Skatteverket som alltså är källan till galenskapen resonerar som så: I brist på annat bestämmer vi att en person ska tilltalas med sitt första förnamn. Hur stolligt det kan bli illustreras av en ovetenskaplig snabb genomgång av ett antal personers namn. Jag valde att betrakta kontaktlistan i mitt e-postprogram. Kontaktlistan innehöll 61 adresser. Av dessa föll 35 bort. Dom avsåg institutioner, utlänningar, döda och några personer vars fullständiga namn inte stod att finna i öppna tjänster på nätet.

Kvar fanns 36 personer. Jag är ganska säker på vad dessa personers tilltalsnamn är. När jag jämför dessa med deras fullständiga namn och låtsas likt myndigheten att det första förnamnet blir deras tilltalsnamn blir det 15 fel. Alltså nästan hälften (42 procent) får fel namn. Fler kommunalpolitiker som är väl bekanta för läsarna av den här bloggen får byta namn: V-ledaren Fredrik Skog får heta Per Skog, socialdemokraterna Arne Hjorth och Christine Andersen får finna sig i att kallas Torsten Hjorth och Elisabeth Andersen, liberalen Carina Sándor får lystra till Anita Sándor. Min brorsa, som bor i Nyköping får heta Dan istället för Helge.

Alldenstund riket har 10 miljoner invånare, och mina enkla stickprov tyder på att 40 procent får fel tilltalsnamn, lär det handla om svindlande 4 miljoner människor som drabbas. Alla blir kanske inte ledsna. För 60 år sen hade jag en kompis som hette Simon. Ja, egentligen hette han i folkbokföringen Göran. Varje gång det kom brev adresserat till Göran, så visste han att det var myndigheterna som var ute efter honom, och kastade brevet. Det var så att säga en varningssignal.

Här är nu några av dom partiledare som vi alla har möjlighet att rösta på i nästa val: