P4 Västmanlands granskning av den affärsverksamhet som drivs av Svenska kyrkan i Fagersta har dragit fram omständigheter som har lett till kritik mot församlingen och prästen Henrik Rydberg som är motorn i företagskoncernen. Hur har Rydberg reagerat på detta?
Lokalradions kanalchef Lars Esklind säger i Kyrkans tidning
den 16 augusti:
Jag och kyrkoherden har pratat i telefon vid ett tillfälle och där blev
jag mest överraskad av ur en präst i Svenska kyrkan uttrycker sig gentemot en
journalist.
Han utvecklar inte mer vad Rydberg har sagt och hur han sagt
det, men med tanke på tidigare uttalanden jag har sett under Rydbergs mångåriga
strid med Fagersta kommun, särskilt under den tid kommunen styrdes av
Vänsterpartiet, gör att jag anar ugglor i mossen. Det var nog inte en ton av
kristlig kärlek och förlåtelse som Esklind blev överraskad av i prästens sätt
att uttrycka sig.
2011 hade kommunen och församlingen en konflikt om
markaffärer. Kommunen ville köpa mark att använda för bostadsbyggande. Då sa
Rydberg i P4 Västmanland om kommunalrådet Stig Henriksson (V): ”…ett maktspråk
som inte hör hemma i en demokrati. Men det är klart, kommunismen har ju inget
arv att värna om någon äganderätt, så man behöver inte förvånas över det här.”
Rydberg fortsätter: ”…det är osmakligt. Det är maktfullkomliga politiker som
använder sig av ett sådant maktspråk som hör hemma i kommunistiska diktaturer.”
När nu kyrkans begravningsbyrå i samband med radions
granskning har kommit på tapeten har jag stött på Rydbergs tonläge och
argumentationsmetoder i samband med den process som ledde fram till att
kyrkomötet godkände att det var okej att församlingar bedriver begravningsbyrå.
I Kyrkans tidning i september 2022 gick Rydberg till attack mot framförallt
socialdemokratiska kyrkopolitiker. Ett särskilt hatobjekt var förra
LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin. Hon och andra socialdemokrater beskylldes
för att styras av partiegoistiska mål, och till partiet kunde man nog då också räkna
den folkrörelseägda begravningsrörelsen Fonus. Även andra aktörer fick sina
slängar av sleven med nedsättande tillmälen, och det insinuerades att det fanns
kopplingar mellan dessa och Socialdemokraterna.
En sådan aktör var VD:n i det konkurrerande företaget Ignis
Jan Olov Andersson. Det påpekas att Ignis dom senaste fem åren redovisat en
samlad förlust på 20 miljoner kronor. Hans bolag beskrivs som ”den
begravningsbyrå som tappar marknadsandelar och som Andersson så tydligt
misslyckats med att driva företagsmässigt sunt.” Påpekandet om Ignis dåliga
affärer har ingen egentlig funktion i argumentationen utan framstår mest som
hån och skadeglädje.
Det insinueras också att samme Andersson som tidigare basat
för branschorganisationen Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund slussat
pengar från förbundet till Ignis. Vidare insinueras det att denne Andersson
kucklat ihop sig med socialdemokraterna Wanja Lundby Wedin, Margareta Winberg
med flera.
Dessa socialdemokratiska kyrkopolitiker anser Rydberg
”…låter [sig]
styras av andra intressen och andra lojaliteter, av vilka en del är
lokaliserade till Sveavägen i Stockholm.” Med ”Sveavägen i Stockholm” avses,
förstår man det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen 68 i
Stockholm. Och med ”andra intressen” får man förstå den omnämnde Andersson och
Ignis, men inte minst den kooperativa begravningskoncernen Fonus. Socialdemokratiska
kyrkopolitiker som tyckt att det är viktigt att Svenska kyrkan har en god
relation till det folkrörelseägda Fonus borde få en ”omedelbar kyrkopolitisk
död”. Det är annars ”alarmerande”.
Det som framkommer visar dels på en hätsk inställning till såväl
Vänstern som Socialdemokraterna. Vänstern beskrivs som ”kommunister” och
tillskrivs egenskaper som hör hemma i ”kommunistiska diktaturer”.
Socialdemokraterna styrs av partiegoism och en strävan att framförallt gynna
dom egna organisationerna. Det antyds också att det finns något slags
kopplingar mellan privata konkurrenter till Rydbergs egen verksamhet och
Socialdemokraterna. Insinuanta påståenden blandas med nedsättande beskrivningar
av motståndare och konkurrenter.
Det är i sanning ingen trevlig bild vi får av kyrkoherden
Henrik Rydberg. Istället för med fromt saktmod rör han sig som elefanten i
porslinsbutiken. Nåde den som kommer i vägen för hans rallarsvingar.
