P4 Västmanland har i en serie inslag granskat det företagsimperium som Västanfors-Västervåla församling i Fagersta under ledning av kyrkoherden Henrik Rydberg byggt upp. Jag har i tidigare inlägg tagit upp det bolag som bildats för att driva en vårdcentral, och där Rydberg och en gammal kompis äger 40 procent. Kompisen har också utsetts till VD i bolaget. Jag har också tyckt att man bör uppmärksamma förhållandet mellan förskolan Västanvinden i Västerås och Malingsbo rehabcenter för missbrukare. Dessa båda företag drivs också av församlingen. Som bidrag till täckande av förluster i rehab-bolaget har pengar förts över från förskolebolaget. Skattebetalarna i Västerås har därigenom kommit att bidra till en förlusttyngd verksamhet för behandling av missbrukare från hela landet.
Den mest lönsamma delen av företagsimperiet sägs vara
begravningsbyrån som drivs av det egna bolaget Svenska Kyrkans begravningsbyrå
i Sverige AB. Det kan tyckas oförargligt att en församling i Svenska kyrkan
driver en begravningsbyrå för sina medlemmar och andra som bor på orten. Trots
det har det inte varit okontroversiellt. Och vad som kanske inte alla känner
till har Fagersta-prästen Henrik Rydbergs börjar utvidga sig till en kedja även
i andra delar av Sverige.
Det finns nu Svenska kyrkans begravningsbyrå på ett
femtontal orter. Dom flesta är knutna till bolaget i Fagersta med
franchisingavtal.
I intervjun med Sveriges Radio antyder också Rydberg en
internationell expansion. Man kan riktigt höra hur han blygt slår ned ögonen
och meddelar att han fungerat som ”bollplank” för den evangelisk-lutherska
kyrkan i Tyskland som visat intresse. Jojomensan, där ser man.
Om franchising
I Wikipedia beskrivs ”franchising” så här: ”… begreppet franchising [står] för en förmån från en
varumärkesägare till en person eller ett företag att mot en kostnad få använda
det här beprövade affärskonceptet för att sälja produkter och tjänster i det
aktuella namnet.” Några exempel på franchising är McDonalds, ICA och
Pressbyrån.
Rydberg nämner blanketter, hemsida och begravningsbilar som sådana
förmåner. I beslutsunderlag till kyrkomötet (Svenska kyrkans ”riksdag”) räknas
upp ”konceptet för verksamheten, blanketter, avtal och andra administrativa
redskap, hemsida, marknadsbevakning, utbildning, handledning och juridiskt stöd
inom familjejuridiken.”
Det här är förstås inte gratis. Vilka avgifter som Rydbergs
franchisetagare betalar är inte känt. Rydberg framhåller i radiointervjun som
en särskild fördel med bolagsformen att man kan ”skydda affärshemligheter.” Vi
får därför nöja oss med vad som är allmänt känt för franchiseavgifter. Hemsidan
företagande.se skiljer på en inträdesavgift (franchiselicens) och löpande
avgifter (royalties). En franchiselicens kostar vanligen i Sverige på cirka
100 000 kronor. När det gäller royalties är avgifterna i t ex restauranger
och detaljhandel ensiffriga procenttal. I andra tjänste- och servicebranscher
kan det bli frågan om tvåsiffriga procent. Om många arbetsuppgifter utförs
central t ex utbildning, marknadsföring, central försäljning, bokföring,
data/IT et c blir avgifterna oftast högre.
Får kyrkan
syssla med sånt här?
Fagersta-bolaget startade redan 2005. Men det var inte
okontroversiellt i Svenska kyrkan. Olika centrala organ menade att det
egentligen inte var tillåtet. I debatten framkom också röster som menade att
det var olämpligt. Begravningsbyråernas riksförbund framhöll t ex att det var
en stor risk att man blandade ihop myndighetsutövning (att ansvara för
begravningsväsendet är ett uppdrag från staten) med kommersiell verksamhet.
Relationen mellan byråer och kyrkan som myndighetsutövare och konkurrent blir
mycket osund och helt oacceptabel. Risken fanns också att kyrkan skulle
konkurrera ut små begravningsbyråer med sämre service som följd. I Fagersta och
Kungsör har kyrkans begravningsbyrå tagit 90 procent av marknaden.
Livsåskådningsorganisationen Humanisterna tillhörde också
kritikerna: Svenska kyrkans särställning gör att folk har svårt att hålla isär
verksamheter som ska vara ekonomiskt åtskilda. Det finns en risk för sammanblandning.
Själv tycker jag att sammanblandningen av rollerna är
problematisk. Efter ett dödsfall är anhöriga sårbara, och tycker kanske att dom
behöver kontakta kyrkan, som ju i viss mening svarar för begravningsväsendet.
Det är nog då lätt att det hela utvecklas till att man börjar planera på ett
sådant sätt som annars en fristående byrå skulle ha gjort. Det är inte heller
solklart att man får bra hjälp med en borgerlig begravning eller en begravning
enligt någon annan trosriktning.
Motståndet från Svenska kyrkan på riksplanet bröts av kyrkomötet
2022 som beslöt att det skulle vara tillåtet för församlingarna att driva
begravningsbyråer. Så nu var det också formellt fritt fram för
Fagersta-prästens begravningskedja. Men inte heller kyrkomötets beslut var
enhälligt. För förslaget röstade 156 ledamöter, emot 82, och den
socialdemokratiska gruppen reserverade sig mot beslutet.
I samband med kyrkomötets beslut var Fagerstaprästen Henrik
Rydberg aktiv. Jag ska i ett senare inlägg granska hur han då argumenterade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar