Kyrkans affärer: Begravningsbyrå efter McDonalds koncept

P4 Västmanland har i en serie inslag granskat det företagsimperium som Västanfors-Västervåla församling i Fagersta under ledning av kyrkoherden Henrik Rydberg byggt upp. Jag har i tidigare inlägg tagit upp det bolag som bildats för att driva en vårdcentral, och där Rydberg och en gammal kompis äger 40 procent. Kompisen har också utsetts till VD i bolaget. Jag har också tyckt att man bör uppmärksamma förhållandet mellan förskolan Västanvinden i Västerås och Malingsbo rehabcenter för missbrukare. Dessa båda företag drivs också av församlingen. Som bidrag till täckande av förluster i rehab-bolaget har pengar förts över från förskolebolaget. Skattebetalarna i Västerås har därigenom kommit att bidra till en förlusttyngd verksamhet för behandling av missbrukare från hela landet.

Den mest lönsamma delen av företagsimperiet sägs vara begravningsbyrån som drivs av det egna bolaget Svenska Kyrkans begravningsbyrå i Sverige AB. Det kan tyckas oförargligt att en församling i Svenska kyrkan driver en begravningsbyrå för sina medlemmar och andra som bor på orten. Trots det har det inte varit okontroversiellt. Och vad som kanske inte alla känner till har Fagersta-prästen Henrik Rydbergs börjar utvidga sig till en kedja även i andra delar av Sverige.

Det finns nu Svenska kyrkans begravningsbyrå på ett femtontal orter. Dom flesta är knutna till bolaget i Fagersta med franchisingavtal.

I intervjun med Sveriges Radio antyder också Rydberg en internationell expansion. Man kan riktigt höra hur han blygt slår ned ögonen och meddelar att han fungerat som ”bollplank” för den evangelisk-lutherska kyrkan i Tyskland som visat intresse. Jojomensan, där ser man.

Om franchising

I Wikipedia beskrivs ”franchising” så här: ”… begreppet franchising [står] för en förmån från en varumärkesägare till en person eller ett företag att mot en kostnad få använda det här beprövade affärskonceptet för att sälja produkter och tjänster i det aktuella namnet.” Några exempel på franchising är McDonalds, ICA och Pressbyrån.

Rydberg nämner blanketter, hemsida och begravningsbilar som sådana förmåner. I beslutsunderlag till kyrkomötet (Svenska kyrkans ”riksdag”) räknas upp ”konceptet för verksamheten, blanketter, avtal och andra administrativa redskap, hemsida, marknadsbevakning, utbildning, handledning och juridiskt stöd inom familjejuridiken.”

Det här är förstås inte gratis. Vilka avgifter som Rydbergs franchisetagare betalar är inte känt. Rydberg framhåller i radiointervjun som en särskild fördel med bolagsformen att man kan ”skydda affärshemligheter.” Vi får därför nöja oss med vad som är allmänt känt för franchiseavgifter. Hemsidan företagande.se skiljer på en inträdesavgift (franchiselicens) och löpande avgifter (royalties). En franchiselicens kostar vanligen i Sverige på cirka 100 000 kronor. När det gäller royalties är avgifterna i t ex restauranger och detaljhandel ensiffriga procenttal. I andra tjänste- och servicebranscher kan det bli frågan om tvåsiffriga procent. Om många arbetsuppgifter utförs central t ex utbildning, marknadsföring, central försäljning, bokföring, data/IT et c blir avgifterna oftast högre.

Får kyrkan syssla med sånt här?

Fagersta-bolaget startade redan 2005. Men det var inte okontroversiellt i Svenska kyrkan. Olika centrala organ menade att det egentligen inte var tillåtet. I debatten framkom också röster som menade att det var olämpligt. Begravningsbyråernas riksförbund framhöll t ex att det var en stor risk att man blandade ihop myndighetsutövning (att ansvara för begravningsväsendet är ett uppdrag från staten) med kommersiell verksamhet. Relationen mellan byråer och kyrkan som myndighetsutövare och konkurrent blir mycket osund och helt oacceptabel. Risken fanns också att kyrkan skulle konkurrera ut små begravningsbyråer med sämre service som följd. I Fagersta och Kungsör har kyrkans begravningsbyrå tagit 90 procent av marknaden.

Livsåskådningsorganisationen Humanisterna tillhörde också kritikerna: Svenska kyrkans särställning gör att folk har svårt att hålla isär verksamheter som ska vara ekonomiskt åtskilda. Det finns en risk för sammanblandning.

Själv tycker jag att sammanblandningen av rollerna är problematisk. Efter ett dödsfall är anhöriga sårbara, och tycker kanske att dom behöver kontakta kyrkan, som ju i viss mening svarar för begravningsväsendet. Det är nog då lätt att det hela utvecklas till att man börjar planera på ett sådant sätt som annars en fristående byrå skulle ha gjort. Det är inte heller solklart att man får bra hjälp med en borgerlig begravning eller en begravning enligt någon annan trosriktning.

Motståndet från Svenska kyrkan på riksplanet bröts av kyrkomötet 2022 som beslöt att det skulle vara tillåtet för församlingarna att driva begravningsbyråer. Så nu var det också formellt fritt fram för Fagersta-prästens begravningskedja. Men inte heller kyrkomötets beslut var enhälligt. För förslaget röstade 156 ledamöter, emot 82, och den socialdemokratiska gruppen reserverade sig mot beslutet.

I samband med kyrkomötets beslut var Fagerstaprästen Henrik Rydberg aktiv. Jag ska i ett senare inlägg granska hur han då argumenterade.