Fagerstaprästen hånar, hatar och insinuerar

P4 Västmanlands granskning av den affärsverksamhet som drivs av Svenska kyrkan i Fagersta har dragit fram omständigheter som har lett till kritik mot församlingen och prästen Henrik Rydberg som är motorn i företagskoncernen. Hur har Rydberg reagerat på detta?

Lokalradions kanalchef Lars Esklind säger i Kyrkans tidning den 16 augusti:

Jag och kyrkoherden har pratat i telefon vid ett tillfälle och där blev jag mest överraskad av ur en präst i Svenska kyrkan uttrycker sig gentemot en journalist.

Han utvecklar inte mer vad Rydberg har sagt och hur han sagt det, men med tanke på tidigare uttalanden jag har sett under Rydbergs mångåriga strid med Fagersta kommun, särskilt under den tid kommunen styrdes av Vänsterpartiet, gör att jag anar ugglor i mossen. Det var nog inte en ton av kristlig kärlek och förlåtelse som Esklind blev överraskad av i prästens sätt att uttrycka sig.

2011 hade kommunen och församlingen en konflikt om markaffärer. Kommunen ville köpa mark att använda för bostadsbyggande. Då sa Rydberg i P4 Västmanland om kommunalrådet Stig Henriksson (V): ”…ett maktspråk som inte hör hemma i en demokrati. Men det är klart, kommunismen har ju inget arv att värna om någon äganderätt, så man behöver inte förvånas över det här.” Rydberg fortsätter: ”…det är osmakligt. Det är maktfullkomliga politiker som använder sig av ett sådant maktspråk som hör hemma i kommunistiska diktaturer.”

När nu kyrkans begravningsbyrå i samband med radions granskning har kommit på tapeten har jag stött på Rydbergs tonläge och argumentationsmetoder i samband med den process som ledde fram till att kyrkomötet godkände att det var okej att församlingar bedriver begravningsbyrå. I Kyrkans tidning i september 2022 gick Rydberg till attack mot framförallt socialdemokratiska kyrkopolitiker. Ett särskilt hatobjekt var förra LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin. Hon och andra socialdemokrater beskylldes för att styras av partiegoistiska mål, och till partiet kunde man nog då också räkna den folkrörelseägda begravningsrörelsen Fonus. Även andra aktörer fick sina slängar av sleven med nedsättande tillmälen, och det insinuerades att det fanns kopplingar mellan dessa och Socialdemokraterna.

En sådan aktör var VD:n i det konkurrerande företaget Ignis Jan Olov Andersson. Det påpekas att Ignis dom senaste fem åren redovisat en samlad förlust på 20 miljoner kronor. Hans bolag beskrivs som ”den begravningsbyrå som tappar marknadsandelar och som Andersson så tydligt misslyckats med att driva företagsmässigt sunt.” Påpekandet om Ignis dåliga affärer har ingen egentlig funktion i argumentationen utan framstår mest som hån och skadeglädje.

Det insinueras också att samme Andersson som tidigare basat för branschorganisationen Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund slussat pengar från förbundet till Ignis. Vidare insinueras det att denne Andersson kucklat ihop sig med socialdemokraterna Wanja Lundby Wedin, Margareta Winberg med flera.

Dessa socialdemokratiska kyrkopolitiker anser Rydberg ”…låter [sig] styras av andra intressen och andra lojaliteter, av vilka en del är lokaliserade till Sveavägen i Stockholm.” Med ”Sveavägen i Stockholm” avses, förstår man det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm. Och med ”andra intressen” får man förstå den omnämnde Andersson och Ignis, men inte minst den kooperativa begravningskoncernen Fonus. Socialdemokratiska kyrkopolitiker som tyckt att det är viktigt att Svenska kyrkan har en god relation till det folkrörelseägda Fonus borde få en ”omedelbar kyrkopolitisk död”. Det är annars ”alarmerande”.

Det som framkommer visar dels på en hätsk inställning till såväl Vänstern som Socialdemokraterna. Vänstern beskrivs som ”kommunister” och tillskrivs egenskaper som hör hemma i ”kommunistiska diktaturer”. Socialdemokraterna styrs av partiegoism och en strävan att framförallt gynna dom egna organisationerna. Det antyds också att det finns något slags kopplingar mellan privata konkurrenter till Rydbergs egen verksamhet och Socialdemokraterna. Insinuanta påståenden blandas med nedsättande beskrivningar av motståndare och konkurrenter.

Det är i sanning ingen trevlig bild vi får av kyrkoherden Henrik Rydberg. Istället för med fromt saktmod rör han sig som elefanten i porslinsbutiken. Nåde den som kommer i vägen för hans rallarsvingar.