De försvunna köpingarna: Malmköping, Frövi och Krylbo

I den nya succéserien ”De försvunna köpingarna” uppehöll vi oss i förra avsnittet vid Stockholms län och besökte köpingarna Hässelby Villastad, Stocksund och Saltsjöbaden. Vår resa fortsätter nu till Södermanlands län, Västmanland och Dalarna.

Malmköping.

Det började 1773 när chefen för Kungliga Södermanlands regemente, Gustaf Adolf von Siegroth, bestämde sig för att förlägga en exercisplats till Malmahed. Han tyckte att det skulle passa med en stad i anslutning till exercisplatsen. Kungen ansåg dock att det kunde räcka med en köping som alltså tillkom 1784. Köpingen överlevde sen ända till 1971 när den slogs ihop med Flens kommun.

Köpingens främsta sevärdhet idag torde vara spårvägsmuseet med ett stort antal spårvagnar och bussar. Det finns till och med en bana där gamla spårvagnar pilar fram genom sörmlandsskogen.

Spårvagn i Malmköping

Malmköpings stadshus. Foto T S Eriksson

Frövi

Järnvägen kom till Frövi 1857 när Köping-Hults järnväg var klar mellan Örebro och Arboga. Meningen med KHJ-projektet var att binda samman Köping vid Mälaren med Hult vid Vänern. Så skulle man kunna ta sig med ångbåt från Stockholm till Köping, vidare med tåg till Hult och där åter äntra ångbåten mot Göteborg. Så blev det nu aldrig.

1871 öppnades järnvägen från Frövi till Lindesberg. Frövi var nu en järnvägsknut. Än mer så 1900 när SJ-linjen från Frövi till Västanfors och Krylbo öppnades. Detta är inom parentes idag Skinnskattebergs enda järnvägsförbindelse med omvärlden. Som ett spjut pilar Bergslagståget genom skogar och över träsk till Örebro åt ena hållet och till Gävle åt det andra.

Järnvägen var viktig. Det påstås att mer än 60 man var anställda på stationen och det fanns ett järnvägshotell som numera är HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn.

Stationssamhället blev municipalsamhälle i Näsby landskommun 1914 och 1955 ombildades hela kommunen till Frövi köping. Köpingen blev dessvärre inte långlivad. Redan efter 16 år – 1971 – ingick den i Lindesbergs kommun.

Annars är Frövi känt därför att det är här som kvinnofängelset Hinseberg, gemenligen kallat Hinsan, finns sedan 1950-talet.

Frövi station vid förra sekelskiftet

Hinsan. Bild Dalarnas Tidningar 

Järnvägshotellet i Frövi. Foto Mattias Karpov ETC Bergslagen

Krylbo

Efter järnvägsknuten Frövi ska vi nu till järnvägsknutarnas järnvägsknut, Krylbo i södra Dalarna. Hit kom Norra Stambanan från Stockholm 1873. I Uppsala gjorde järnvägen en böj in i landet för att sen byggas vidare mot Boden på behörigt avstånd från kusten. Den skulle vara utom skotthåll för ryska kanonbåtar. Därför undviker den klassiska järnvägen genom Norrland städer som Gävle, Sundsvall, Härnösand, Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå. Istället angjorde tågen metropoler som Krylbo, Ånge, Bräcke, Långsele och Vännäs-

I Krylbo korsade flera järnvägar varandra: Norra Stambanan, statsbanan Krylbo – Mjölby (via Frövi), Dalabanan, den numera nedlagda Krylbo-Norbergs Järnväg. Krylbo räknades som en av landets viktigaste järnvägsknutar.

Stationssamhället blev köping 1919. I samband med 60- och 70-talens stora kommunsammanslagningar inkorporerades köpingen i Avesta stad. Det var kanske därför givet att järnvägsstationen skulle döpas om. 1970 döptes stationen om till Avesta C. Men det var inte så lätt att tvätta bort det gamla stationsnamnet. Inte minst för att stationen ju inte låg i den nya kommunens centrala delar. 1986 var man tvungen att ändra till Avesta Krylbo. Så går det med modernitetens klåfingrighet.

Tidigt på morgonen den 19 juli 1941 exploderade ett tyskt ammunitionståg på Krylbo station. Ammunitionstransporten var en del av de svenska eftergifterna för tyskarna 1940 – 1943. Först var det permittenter som färdades från Norge till Tyskland, men snart kom det att handla om krigsmateriel. Efter det tyska anfallet på Sovjetunionen transporterades en full utrustad infanteridivision från Norge till Finland. Det ligger nära till hands att tänka sig att Krylbosmällen var ett attentat riktat mot nazisterna. För den teorin talar att den brittiska biträdande militärattachén i Stockholm utvisade dagen efter den stora smällen. Enligt den utredning som gjordes och som hemligstämplades i 70 år berodde explosionen på gnistbildning från ett hjullager när tåget bromsades.

Krylbosmällen

Krylbo station

Krylbo köpings kommunalhus

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 

Bankrånarna som körde fast

Det nedlagda Folkets Hus i Frövi med de två rånade bankerna

Det var på eftermiddagen tisdagen den 16 oktober 1990 i det lilla sömniga västmanländska pappersbrukssamhället Frövi. På de två bankerna – Sparbanken och Handelsbanken – som båda var inrymda i det nedlagda Folkets Hus började det närma sig stängningsdags. Då slogs dörrarna till sparbanken upp av två tungt beväpnade finska gentlemän. Efter att ha plockat på sig 25.000 kronor fortsatte de båda rånarna till Handelsbanken. Fem minuter senare lämnade de banken med minst lika mycket som uttaget på Sparbanken hade gett.

Männen var maskerade och utrustade med en grovkalibrig, skarpladdad revolver och skarpladdat hagelgevär. En tredje kumpan väntade med flyktbilen utanför banken. Bilen övergavs två mil från Frövi och innan rånarna bytte till en hyrbil satte de eld på flyktbilen för att utplåna alla spår.

Kakolafängelset i Åbo

Banktjänstemännen och rånarna var vana vid varandra. 1988 rånades samma båda banker i Frövi av tre män som skjutit sig ut från fängelset i Åbo och flytt till Sverige. Först rånades Sparbanken och strax efteråt slog männen till mot Handelsbanken. En av rånarna den gången misstänktes för övrigt ha varit med när samma båda banker rånades 1982.

Efter bytet av bil satte man fart mot Köping. På väg 596 på Köpingsåsen mötte de en polisbil. Man kan tänka sig att en av rånarna sa till chauffören:

– Vittu! Poliisit! Aja nopeasti tällä metsätiellä!

 Skogsvägen var vägen mot Västanhed. Här går berättelserna lite isär.

Expressen rapporterade dagen därpå:

… två misstänksamma poliser i Köping och två hundpatruller som råkade finnas på rätt plats blev rånarnas fall.

…

Polismännen hade hört om rånet. De kände på sig att det var värt att kontrollera den mötande bilen.

Polismännen vände och körde i kapp bilen. Då trampade rånarbilens förare gasen i botten. Rånarna körde i från polisbilen

Köpingpolisen råkade ha två hundpatruller i närheten, som var på väg hem efter att ha varit på ett utbildningspass.

Enligt en annan berättelse var orsaken till att skogen var nedlusad med poliser att hans majestät kungen just var ute på den årliga älgjakten i Bergslagen. Den berättelsen ger poliserna en mindre aktiv roll. Det var med andra ord en ren tillfällighet att polisbilen och rånarbilen möttes. Rånarna blev då nervösa och gjorde en misstänkt manöver och körde i hög fart in på den smala vägen ned från åsen i riktning mot Västanhed.

Nu är Västanhed ett alldeles särskilt olämpligt ställe för den som är på flykt från polisen. Det finns bara en infart till området och alla vägar blir så småningom återvändsgränder.

Nu ska vi förflytta oss några dagar fram till fredagskvällen den 19 oktober. Det här var på den tiden vi använde huset i Västanhed mest som fritidshus, och på fredag kväll när det redan hade mörknat kom vi dit för att tillbringa helgen där. Det var något mystiskt på gräsmattan, men först på lördagsmorgonen i Bergslagens bleka gryningsljus såg vi vad det var. Lite härs och tvärs på gräsmattan framför huset fanns det hjulspår.

En stund fram på förmiddagen fick vi klart för oss vad som hänt. En granne som bodde på Ekvägen kom upp och berättade. Han hade suttit i godan ro på verandan och druckit kaffe när en bil hade kommit farande i hög hastighet. När efter en stund en polisbil hade kommit, också den med bra fart gick han ilsken ned för att prata med poliserna:

– Det är 30 kilometer i timmen här och dammet yrde kring bilen som just for förbi. Jag tänkte gå och ta dem i hampan.

 – Nej, gör inte det! De är beväpnade till tänderna. De åkte upp där borta [Tallvägen]. Vi törs inte åka efter. Har du ingen gammal traktor som du kan ställa i korsningen som hinder?

Sandberg (grannen) hade faktiskt en traktor, men det var en fin trädgårdstraktor, som han inte alls ville använda som vägspärr för tre pistoldesperados. Så det blev inget ingripande nu. Det här var vad som sen visade sig ha hänt:

Rånarbilen hade fortsatt Tallvägen tills den tog slut. Där svängde de in på vår tomt. De trodde väl att de skulle kunna komma igenom där. Men se, det gick inte alls det. Dels är det bara storskogen som tar vid på andra sidan tomten. Dels kom de aldrig så långt eftersom flyktbilen fastande på en sten strax nedanför förstutrappan. Det var bara att fortsätta till fots.

Det kan inte ha varit alltför kul. Okunniga som rånarna var om terrängen kom de snabbt ned på Sjöängen, som trots sitt idylliska namn är ett ganska otäckt träsk (För att hindra barnen från att gå dit när de var små brukade vi säga att det fanns krokodiler där). På något sätt tog de sig över Sjöängen. Då vidtog den rätt så branta stigningen upp på Köpingsåsen och den nog vid det här laget efterlängtade länsväg 695.

Snopet nog så väntade där hundpatrullen. Ridå!

Ja, så var det över. Hjulspåren i gräsmattan fick vi själva återställa. Däremot blev det hela återstoden av hösten mycket upptrampade stigar kors och tvärs över tomten och in i skogen. Vi såg också hur det hade vänts på skräp som låg under huset. Det hade nämligen visat sig vid gripandet av rånartrion att det fattades en summa pengar – 15.000 kronor sas det – och även ett vapen.

Huruvida någon har hittat pengarna och revolvern är inte känt.

Bärsingen illustrerade sin rapportering med en bild av vår vedbod. Bilden har tyvärr förkommit men här är ett nytaget kort av vedboden