Vad är det för fel med Skinnskattebergs kommun?
Kommunalpolitiken präglas av antagonistiska konflikter. Att se inspelningarna
från fullmäktiges möten är plågsamt. Skandal efter skandal drar ett löjets
skimmer över kommunen. Flera gånger årligen upphävs kommunala beslut av
förvaltningsdomstolarna. Jag har skrivit tidigare om den tidiga politiska
utvecklingen. Kommunen ingick förr i kärnan av ”sosseland”. Socialdemokratins
majoritet var bastant och stabil. Liksom i flera andra mellansvenska bruksorter föll den här
hegemonin samman under slutet av 1900-talet. Av någon anledning hamnade
Skinnskatteberg fel när sammanbrottet kom. Först splittrades socialdemokratin
och sen ryckte en folkpartist åt sig det populistiska initiativet. Folkpartiet
skördade stora valframgångar och tog på sig rollen som lokalt missnöjesparti.
Motsättningarna och ilskan tilltog. Sen rasade det samman för Folkpartiet. I
det i grunden nynazistiska Sverigedemokraterna trädde det fram ett nytt och
attraktivt missnöjesalternativ. Jag ser den här utvecklingen som det som lagt
grunden för dagens kaotiska situation.
Vad
är SD lokalt för sorts parti?
Det lokala SD leds av en avhoppad före detta folkpartist som
nu är kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande. Hon håller en låg profil.
Det finns få om ens några politiska frågor som hon och hennes parti driver. Men
det är förstås en fjäder i hatten för SD att ”ha ledningen” i en kommun.
Det finns också tendenser till att SD-politiker försöker utnyttja
situationen till att vinna rent personliga (ekonomiska) fördelar. Men i det
stora hela gör man inte något större väsen av sig. Styret i kommunen är ett
minoritetsstyre bestående av SD, C och L. Det är mycket sällsynt att styrets
företrädare säger eller skriver något offentligt. I praktiken har dock en
fraktion inom socialdemokratin ställt upp med S-rösterna som majoritetsgaranti.
Som företrädare för det politiska etablissemanget uppträder därför ofta det
förra socialdemokratiska kommunalrådet.
Men visst finns det bockhorn dolda även hos det lokala
SD-gänget: I maj 2022 skrev det nuvarande kommunalrådet i en insändare att
muslimska invandrare har som mål att rasera den svenska demokratin. Hösten 2023
deklarerade många kommuner att dom var emot den föreslagna ”angiverilagen”, d v
s att offentliganställd personal skulle tvingas ange papperslösa flyktingar.
Det framgick av en interpellationsdebatt i fullmäktige att det fanns en
majoritet i kommunen för ett sådant uttalande. Det lämnades också ett medborgarförslag
och ett initiativ i kommunstyrelsen. Allt detta har lagts på högen av problems that time will solve. En
ledande SD-politiker gillade en djupt kränkande text på Facebook, där kvinnor
med bosnisk bakgrund kränktes. Så, även om kommunalrådet försöker göra så lite
väsen som möjligt, så nog sitter ränderna där dom sitter.
Hur
kan S, L och C samarbeta med SD?
SD är ett illiberalt parti. Liberaler betraktas som
huvudmotståndare. Hur dom påstått liberala Liberalerna och Centern kan ingå i
en styrande koalition kan därför framstå som gåtfullt. Jag tror att dom lokala
L-politikerna är starkt påverkade av sin egen populistiska bakgrund. Under
deras framgångsperiod styrde dom kommunen med SD som stödparti. Kanske tänkte
dom också att dom själva skulle kunna leda kommunens styre, med tanke på dom
personella svagheterna, okunnigheten och bristande erfarenheterna hos dom
lokala SD-arna. Ända in i det sista drev också L att det var dom som skulle
tillsätta kommunalråd efter 2022 års val, trots att L hade fått färre röster än
SD. Det finns nog också anledning att förmoda att en plats i närheten av
köttgrytorna kunde vinna över en viss motvilja mot högerpopulismen.
Vad C har där att göra är mer oklart. Deras enda
fullmäktigemandat kan man ha eller mista. I ett mail från Centerns
riksorganisation i september 2022 tar man bestämt avstånd från samarbetet i
Skinnskatteberg med SD, vilket man också påstår sig ha kommunicerat med
C-organisationen i kommunen. Kanske var det så, att L behövde C som något slags
alibi. Eller så var det återigen närheten till köttgrytorna som lockade.
Men den stora gåtan är förstås socialdemokratin. Så här i
efterhand fanns det tecken som pekade framåt. Det handlade till en början
mycket om klimatpolitiken. Vänsterpartiet la 2019 fram ett sexton punkters
klimatpolitisk program, som spolades av Socialdemokraterna. Programmet
omarbetades då till motioner, som i huvudsak avslogs under våren 2020. Det
handlade bl a om kommunala elbilar, vindkraft och en koldioxidbudget. Närmandet
till den högerpopulistiska opinionen fullbordades genom att S enades med L, M
och SD om ett nej till vindkraft. Under buller och bång presenterades beslutet
med ett gemensamt möte under medverkan av kärnkraftindustrin med dom fyra
partierna.
Klimatpolitiken och vindkraftnejet väckte oppositionella
röster i socialdemokratin, och vid nomineringsmöte våren 2022 lanserades en
alternativ kommunalrådskandidat. Efter en kuppartad mobilisering röstades denne
ned och högerfalangen befäste sin makt.
Efter interna motsättningar inom högern (striden mellan SD
och L om vem som skulle bli kommunalråd) misslyckades fullmäktige med att välja
kommunalråd och nämndordförande i december 2022. Det valet sköts i stället upp
till mars 2023. Under mellantiden pågick förhandlingar mellan S, V och M om att
bilda en majoritetskoalition som kunde hejda SD:s maktövertagande.
Förhandlingsprocessen saboterades hela tiden av Socialdemokraternas
högerfraktion. I det slutliga valet jämnades vägen för SD:s Ewa Olsson Bergstedt,
som fick 12 röster, Vänsterns Fredrik Skog som fick tre röster och
Socialdemokraternas Lena Lovén Rolén som kammade in åtta röster.
S och V hade efter valet etablerat en valteknisk samverkan.
Denna medförde att Vänsterns Fredrik Skog i januari 2023 fick en plats i det mäktiga
ledningsutskottet. Lovén Rolén sa ensidigt upp avtalet när vi kom fram till
mars 2023 och Skog slängdes ut ur utskottet. Kanske var det överenskommelsen
med Liberalerna från 2018 som aktualiserats. L hade då lovat att ”släppa fram” Lovén
Rolén som kommunalråd i ett socialdemokratiskt minoritetsstyre på villkor att
Vänstern skulle vägras allt inflytande.
Att vägra V inflytande för att istället inta samma
ståndpunkt som SD blev sedan ett stående inslag i beslutsfattandet. I frågan om
avskedandet av kommunens VA-och fastighetschef (”Tiitigate”, mer om det senare
i texten) vägrades Vänsterns representant att rösta i kommunstyrelsen. Lovén
Roléns politruk röstade istället för SD-linjen. Beslutet att ta av V rösträtten
upphävdes senare av förvaltningsrätten som olagligt.
I fullmäktiges omröstning om ansvarsfrihet för 2022 tackade
SD för hjälpen. Skarp kritik riktades mot Lovén Rolén bland annat från
Socialdemokraternas egen kommunrevisor. Men Lovén Rolén räddades från prickning
genom att SD röstade för ett frikännande.
Alla försök att hösten 2023 fastställa en budget för 2024
misslyckades. Orsaken var dels en nästan ofattbar tafflighet från fullmäktiges
ordförande (L). Det slutliga beslutet sköts upp till mars 2024 och
tilläggsförslag från respektive S, V och M skulle tillföras budgetprocessen i
mellantiden. Därav blev intet.
V:s förslag, som var det enda som försökte göra något åt det
ekonomiska miljonunderskottet avfördes till en diffus framtid medan
Socialdemokraternas och Moderaternas förslag helt trollades bort genom en
innovativ formuleringskonst av en S-ledamot. Förslagen försvann i tomma intet
utan att lämna minsta spår efter sig. Det kan kanske tilläggas, att det var
samma S-ledamot, som strax innan förklarat sig beredd att peta Lovén Rolén och
själv ta på sig rollen som kommunalråd. Nu hade han bytt sida. Om detta i sin
tur hänger samman med det avslöjade förhållandet med politiker som har kontrakt
om arbeten för kommunen (mer om detta senare) låter jag vara osagt.
Man kan kanske förstå Socialdemokraternas högerfraktions
agerande som en kombination av avsaknad av ideologisk kompass och samma doft från
köttgrytorna som I C och L. Det är olyckligt, men vi ska inte glömma att det
finns en stark vänsteropposition i den lokala socialdemokratin. Med råg i
ryggen kan dom skaka flaggan ren till nästa val, som kan komma fortare än vad
någon anat.
Vad
ska man ha köttgrytorna till?
Flera centrala aktörer i SD och deras stödpartier är nog
egentligen inte ute efter att påverka den förda politiken. Det handlar istället
om att på olika sätt tillskansa sig själv, släktingar, kompisar och
partikolleger framförallt ekonomiska fördelar.
Ett av dom första förslagen från den nya majoriteten efter
valet 2022 handlade om rejäla höjningar av arvodena till fullmäktigs ordförande
(L) och vice ordförande, den likaledes L-märkta Elisabeth Åberg. Nu blev det
inte så, men viljan fanns där och den var stark.
Elisabeth Åberg är en intressant figur i sammanhanget. Hon
har inte mindre än 13 olika förtroendeuppdrag. Säger nästan aldrig något i
fullmäktige eller annars offentligt. Hon är bland annat vice ordförande i
fullmäktige, ordförande i socialnämnden och ordförande i överförmyndarnämnden.
I arvoden bara för dessa presidieposter håvar hon in 100 000 kronor om året.
Efter att VA- och fastighetschefen sparkats har hennes son placerats på
tjänsten utan att ha någon som helst erfarenhet och utbildning i VA- och
fastighetsfrågor.
Man kan förstå att det är viktigt för Åberg personligen att
försvara dom olika delarna av imperiet. Överförmyndarnämnden är en sådan del,
där oppositionen satt dess existens i fråga under senare tid. Många kommuner
samarbetar i olika former om överförmyndarverksamheten. Under våren
presenterades en utredning som visade att det vore ekonomiskt fördelaktigt att
gå in i något sådant samarbete. Moderaterna och Vänsterpartiet föreslog när
utredningen behandlades i kommunstyrelsen att man skulle gå vidare och inleda
förhandlingar med någon samarbetspartner. Ordföranden (SD) yrkade däremot att
utredningen skulle ”läggas till handlingarna” d v s begravas. För säkerhets
skull vägrade hon dessutom att över huvud taget ta upp oppositionens förslag.
Som i så många andra fall får förvaltningsrätten avgöra om SD-kommunalrådets
vägran var laglig.
Det finns fler exempel på nepotism, som har andra som
givare. Miljö- och byggnadsförvaltningens chef, också hon utan utbildning på
området, klev 2019 direkt in i chefsrollen efter att ha vari L-märkt
nämndordförande. Den dåvarande kommunchefen och numera moderatpolitikern Marie
Tollefsen Markströms man är också sedan 2019 kommunens turismsamordnare.
Det mest aktuella fallet av slevande i köttgrytorna handlar
om den fallskärm på drygt 600 000 kronor som vecklats ut under 2023 för
att lindra fallet för det avsatta kommunalrådet Lena Lovén Rolén. Det finns
flera oklarheter att reda ut. Vem har beslutat om fallskärmen? Och hade den som
fattat beslutet rätt att göra det? Varken ansökan eller beslut är diarieförda,
vilket kan väcka misstanke om att dom är efterkonstruktioner? Inget intygande
om att villkoren (studier) är uppfyllda har visats upp? Dom studier som skulle
bedrivas var helt andra än vad som uppgavs i ansökan, och dom har lett till
ytterligt små studieframgångar.
Den
tekniska sektorn ett riskområde
Flera utredningar och studier av kommunal korruption pekar ut
den tekniska verksamheten som ett problemområde. Orsaken är att kommunernas
tekniska verksamheter är starkt beroende av upphandling av utförandet av olika
allmänna arbeten. Det kan finnas stora pengar att hämta för privata företag. Vid
sidan om den nästan psykedeliska partipolitiken stämmer det också i
Skinnskatteberg. Och det finns också kopplingar mellan den partipolitiska
karusellen och tekniksektorn.
Det är framförallt två med varandra nära sammankopplade
frågor som utvecklingen i den tekniska sektorn har roterat omkring. Det ena är
avskedandet av VA- och fastighetschefen (”Tittigate”) och det andra är planerna
på att bygga en obegripligt dyr ny brandstation.
Men låt oss först se på upphandlingsfrågorna. Det väckte en
del uppståndelse när SVT Nyheter Västmanland i februari i år kunde avslöja att
tre ledamöter i kommunens tekniska utskott samtidigt hade intressen i företag
som hade avtal med kommunen. Det handlade om utskottets ordförande Jonny Emtin
(SD), Ulf Kjellin (C) och Arne Hjorth (S). Det kröp också fram att både Emtin
och Kjellin hade utfört arbeten åt kommunens tekniska sektor. Det här försökte
man också mörka. När SVT:s reporter begärde ut fakturor som rörde det aktuella
jobbet fick hon beskedet att dom var hemliga. Hon överklagade då till
kammarrätten, som gav henne rätt och kommunen bakläxa. Fakturorna måste lämnas
ut.
VA-verksamheten, som sonen till Elisabeth Åberg (L) ansvarar
för är ett annat sorgebarn. I en revisionsrapport i februari i år riktades
skarp kritik mot brister i styrning och planering för VA-verksamheten. En
sorglustig historia handlade också om en gigantisk grop som grävts mitt i
tätortens centrum för underhåll på vattenledningarna. Under hela hösten 2023
låg gropen där öppen. Och, skulle det visa sig livsfarlig. Vid en oanmäld
inspektion kunde arbetsmiljöverket konstatera att gropen var grävd på ett
sådant sätt att det fanns risk för ras. Kommunen beordrades att lägga igen den.
Det var så farligt att man var tvungen att använda en fjärrstyrd robot. ”Vi var
klantiga”, sa VA-chefen Åberg. Kommunalrådet Olsson Bergstedt (SD) och
TU-ordföranden Emtin (SD) hade ”noll koll”.
Ja, så var det brandstationsfrågan. Den aktualiserades redan
2014 i en utredning som gjordes av brandchefens son (sic !). Först 2021 började den synas i dom politiska
beslutsprocesserna. Då fanns ett förslag som kostade sammanlagt 55 miljoner
kronor. Brandstationen riskerade att bli den största investering kommunen
någonsin gjort. I allmänna opinionen utbröt protester. Behövdes verkligen en så
stor och dyr brandstation? Detta resulterade i ett folkinitiativ som krävde en
folkomröstning. Totalt samlades 676 namn in, vilket med råge översteg dom 10
procent av väljarna som krävs för att fullmäktige ska ta upp frågan om
folkomröstning.
Nu blev det bråttom. Innan folkomröstningsfrågan hann
behandlas beslöt fullmäktige att genomföra 55-miljonersprojektet.
Folkinitiativet överklagade beslutet till förvaltningsrätten som upphävde
beslutet bl a därför att det var ofinansierat. Så blev det dags för beslut i
folkomröstningsfrågan. Folkinitiativet krävde att 55-miljonersprojektet
stoppades och att en ny utredning skulle göras som också tog upp billigare
alternativ. Annars krävde man folkomröstning. Fullmäktige gick då helt på
folkinitiativets linje. Därmed blev det förstås ingen folkomröstning.
Men det visade sig sedermera att man fullständigt struntade
i fullmäktigebeslutet. Någon utredning om billigare alternativ gjordes inte
(men kanske ändå, se om ”Tittigate” nedan). I december i fjol beslöt
kommunstyrelsen att gå vidare med 55-miljonersprojektet. Även detta beslut
hamnade hos förvaltningsrätten på grund av ohörsamhet mot fullmäktige.
55-miljonersprojektet har hela tiden drivits på framförallt
av chefen för tekniksektorn, som redan plöjt med fem-sex miljoner kronor i
projektet. Vad han har haft för personligt intresse i det agerandet är inte
klarlagt. Däremot slår en konsultrapport redan i april 2023 fast att det inte
har förekommit någon politisk styrning värd namnet. Sektorchefen har fått carte blanche att göra vad han vill.
Det finns en tydlig koppling till konflikten mellan tekniska
chefen och den kanske egensinniga men kompetenta VA- och fastighetschefen Titti
deVerdier. Hon tog fullmäktigebeslutet på allvar och genomförde på egen hand en
utredning som också behandlade alternativa lösningar till
55-miljonersprojektet. Detta fick den sektorchefen Olle Karlsson att se rött.
På olika sätt trakasserades fastighetschefen. Bland annat förmåddes kommunens
säkerhetschef att ingripa och stängde av henne från datasystemet. Hon skulle på
ett icke redovisat sätt vara en säkerhetsrisk.
Så småningom kucklades det ihop ett skäl för uppsägning. Med
hjälp av en juristbyrå som Karlsson fått anlita för hundratusentals kronor
skulle VA- och fastighetschefen anklagas för ”ordervägran” och därmed kunna få
sparken på grått papper. Till saken hör att hon var sjukskriven för en pågående
cancerbehandling och kallades av Karlsson på ett rehabiliteringssamtal. På
grund av sitt hälsotillstånd föreslog hon att mötet skulle ske på distans, men
Karlsson vidhöll att det måste vara ett fysiskt möte. Hon vägrade, och
simsalabim hade man den önskade ”ordervägran”.
Hela affären, ”Tittigate”, kommer nu att avgöras av
tingsrätten. Titti har nämligen stämt kommunen för den obefogade uppsägningen
och kräver skadestånd. Om Titti vinner i rätten blir det ytterligare kostnader
för kommunen i form av skadestånd och den anlitade juristfirman kan skära mera
guld med täljkniv. Om det bara handlar om misshälligheter mellan chef och
”medarbetare” eller om kostnaderna ska räknas in i Karlssons envetna kampanj
för 55-miljonersbrandstationen vet vi inte.
Hysj
hysj
I dom märkliga turerna i tekniksektorn har det gjorts olika
försök att mörka. Inget ska komma ut till media och därmed till dom stackars
skattebetalare som får stå för fiolerna.
Dom fakturor som TV-reportern ville se i samband med
granskningen av politikernas kontrakt med kommunen är ett exempel. Men det
hysjas också om annat i kommunen.
En privatperson begärde under våren 2023 att få ta del av
mailtrafik i ett särskilt ärende. Det var inte lätt. Eller åtminstone inte
billigt. Det skulle kosta hen 24 000 kronor att få ut dessa offentliga
handlingar. Förra kommunalrådet Lovén Rolén (S) ingrep och försökte ta reda på
vad uppgifterna skulle användas till. Alla vi andra vet att det finns ett
efterforskningsförbud. Man behöver inte tala om vem man är eller vad man ska ha
uppgifterna till. Det står i Sveriges grundlag.
I samband med trakasserierna av VA- och fastighetschefen
krävde en fullmäktigeledamot att få se vilka policydokument som fanns för
säkerhetsskyddet. Hen fick då beskedet att dessa var hemliga. Det visade sig
dock att det var värre än så. Dokumenten existerade över huvud taget inte. Man
försökte alltså att hemlighålla något som inte fanns. Detta trots att lagen
kräver att det ska finnas sådana dokument.
Kommunen ger sedan länge ut en informationstidning till alla
hushåll. Under hösten 2023 har Sverigedemokraterna föreslagit att den ska
läggas ned. Inte för att är några stora avslöjanden i den tidningen, men det
gäller att hålla så mycket som möjligt fördolt för medborgarna.
Det nuvarande kommunalrådet (SD) har en lång historia när
det gäller mörkande. Redan under den tid jag var ordförande i kommunrevisionen
(till 2019) tog jag strid för att revisionen skulle få en möjlighet att
kommunicera direkt med väljarna. Bland annat handlade det om kritik mot
dåvarande kommunalrådet Carina Sándor (L). Ewa Olsson Bergstedt (SD) föreslog
då, och fick igenom, att kommunchefen, liksom dittills, skulle vara ansvarig
utgivare för kommunens hela websida. Endast material som kommunchefen godkände
kunde publiceras, Olsson Bergstedts påstående var dessutom rent ljug. Det fanns
över huvud ingen registrerad utgivare för websidan.
Vid senaste fullmäktigemötet den 25 mars försökte
ordföranden (L) stoppa kritiska frågor om förra kommunalrådets (S) fallskärm
och om situationen på socialförvaltningen. Den senare frågan var ställd till
socialnämndens ordförande med anledning av att uppsägningar gjort att
förvaltningen närapå brutit samman. Frågan stoppades med formellt strunt, som
dessutom inte var förankrat i lagen. Och vem var det som skulle stå till svars?
Jo, Elisabeth Åberg (L).
Vad
kan man göra åt cirkusen?
Det är inte lätt att komma åt den kultur av korrupt beteende
som präglar Skinnskattebergs kommun. I viss mån kan tendenserna spåras långt
bak i tiden – åtminstone till början av 2000-talet. Så det har funnits gott om
tid för den korrupta kulturen att ”sätta sig i väggarna”. Här är några förslag:
Förslag 1: Lägg ner
kommunen
Det kommer från tid till annan fram förslag om att lägga ned
kommunen och slå samman den med någon grannkommun eller till och med att stycka
upp den mellan grannkommunerna. Det är på sikt inte en orimlig utveckling. En
statlig utredning pekar ut små krympande kommuner som får kapacitetsproblem.
Men intresset i kommunerna för frivilliga sammanslagningar är, konstaterar
utredaren noll. Som räddning föreslås istället ökat samarbete. Men inte heller
är det en framkomlig väg för Skinnskattebergs kommun. Kommunen ingår i särskilt
få samarbetsrelationer, och förslag om ökat samarbete motarbetas. Man kan
jämföra med frågan om överförmyndarnämnden som beskrivits ovan. När
köttgrytorna vaktas så noga för en budgetmässigt liten verksamhet, kan man ju
förstå det kompakta ointresse som Vänsterpartiets budgetförslag för 2024 mötte.
Där föreslogs att man skulle börja samarbeta i tyngre verksamheter som
räddningstjänst och miljö- och bygg. Allt för att bidra till att fylla ut hålen
i ekonomin.
På sikt finns det en uppenbar risk att staten överger
frivilligtanken och kommenderar fram sammanslagningar, så som det gjordes både
1952 och 1974. Då försvinner köttgrytorna, men det är betecknande för det
kortsiktiga tänkandet att man värnar om det som finns nu framför något som kan
hända i en oviss framtid.
Men sikten är inte nödvändigtvis hur lång som helst.
Indelningslagen ger nämligen regeringen en möjlighet att ingripa och ta
initiativ till sammanslagningar av kommuner som hamnat i ekonomisk eller
politisk kris.
Förslag 2: En bredare
anti-korruptionspolicy i kommunen
Det finns en policy mot mutor, jäv och bisysslor. Det här är
frågor som redan är reglerade i lag eller avtal – brottsbalken, kommunallagen
och lagen om offentlig anställning. Men numera talar man vanligen om ett
bredare korruptionsbegrepp, som innefattar allt missbruk av offentlig ställning
för att vinna fördelar för sig själv eller andra specifika personer. Det kan
handla om tillsättning av tjänster eller tilldelning av kontrakt till
släktingar (nepotism), kompisar eller partikollegor.
De korrupta beteendena sker i det fördolda. Jag har här
pekat på flera exempel när man på olika sätt mörkar vad som händer i
beslutsprocesserna. Allt måste fram i ljuset. Annars kan varken väljarna eller
någon annan reagera på missförhållanden.
Man måste kartlägga förekomsten av nepotism, kompisvälde och
partipolitisering. Man måste konstruera ett system som kan rödflagga för sådana
avarter vid nyrekrytering av chefer och vid upphandling.
Förslag 3: Välj ett
nytt fullmäktige
Kommunallagen ger numera en, såvitt jag vet aldrig
tillämpad, möjlighet att utlysa nyval (extraval) av fullmäktige. Beslut om
extraval måste fattas av två tredjedelar av fullmäktige. Det förefaller inte
troligt att Skinnskattebergs fullmäktige självmant skulle ta ett sådant beslut.
Men det finns också möjligheter att utöva påtryckningar. Som
i brandstationsaffären kan man ta ett folkinitiativ till en lokal
folkomröstning, som då skulle ha som krav att extraval utlyses. Minst tio
procent av dom röstberättigade måste skriva på ett sådant initiativ. I valet
2022 var 3 611 personer röstberättigade. Räknat på dessa, skulle det
alltså räcka med 362 underskrifter för att tvinga fullmäktige att ta upp frågan
om folkomröstning. Fullmäktige kan säga nej, men för det krävs återigen två
tredjedels majoritet.
Vägen är lång och innehåller hinder att övervinna, Men att
hota hela fullmäktige med sparken det skulle säkert vara något som upplevs som
existentiellt av dom som flockas kring skattebetalarnas köttgrytor.
Och egentligen: Om man är missnöjd med sina valda ombud,
varför inte välja nya?
