Skinnskatteberg har dålig koll på kommunens bilar

På grundval av en revisionsrapport riktar Skinnskattebergs kommuns revisorer kritik mot kommunstyrelsen. Kommunen har dålig koll på om bilar och bensinkort bara används i tjänsten. Rapporten är en del av granskningen av hur kommunstyrelsen skötte sitt uppdrag under 2018. Läs här SVT Nyheters rapportering om revisorernas kritik.

Skinnskatteberg bröt mot grundlagen

Genom att inte anmäla ny ansvarig utgivare för kommunens informationstidning när den förra kommundirektören slutade i våras har Skinnskattebergs kommun brutit mot Tryckfrihetsförordningen som är grundlag.

Magnus Ahlgren, chefsjurist på Patent- och registreringsverket säger till Fagersta-Posten:

Man ska kunna skriva saker och ting i en periodisk skrift utan att vara rädd som författare. Det måste finnas någon som tar på sig att det som trycks är i enlighet med vad som får skrivas och sägas. Det är därför man har en ansvarig utgivare och det är därför som det är straffsanktionerar med penningböter att inte anmäla till patent- och registreringsverket.

Baggåbanan

Den 11 december 1900 kl 7:10 på morgonen avgick ett särskilt tåg från Stockholm till Krylbo. Ombord fanns kronprinsen/regenten Gustaf (sedermera Gustaf V), statsministern och utrikesministern, ett antal andra statsråd, hovmarskalken Reuterswärd och ett större gäng andra honoratiores. Vid tågets avgång höjdes ett fyrfaldigt leve för kronprinsen. Vid det korta uppehållet i Sala hurrades det igen för kronprinsen. Väl ankomna till Krylbo intogs frukost i det ”nya monumentala stationshusets restaurang.”

Framför det smyckade stationshuset i Krylbo
väntade många på festtåget med kronprinsen
Bild: Torbjörn Wåhlins samling

Tåget förvandlades nu till ”festtåg” för invigning av den nya statsbanan Krylbo-Örebro som avgick kl 11:10. Stationshuset och järnvägshotellet var ”festligt prydda med girlander och grönt, flaggor och landskapsvapen.” Landshövdingen utbringade leverop för kronprinsen. Vid Karbennings och Snytens stationer flaggades det också och vid varje station hurrades det för kronprinsen. Vid Västanfors bildade skolbarn med svenska flaggor i händerna häck. Detsamma upprepades vid Skinnskattebergs station.

Väl ankomna till Örebro avåts festmiddag i Örebro Hotells festvåning. Leverop och sjungande av kungssången avlöste varandra. Efter kaffet företog kronprinsen-regenten en åktur i staden för att ”åse illuminationen som var synnerligen vacker.”

Dagens Nyheter, som gett ett fylligt reportage från invigningen övergår därefter till att betona den nya banans stora betydelse. Den nya banan reducerade avståndet mellan Krylbo och Örebro från 177 till 132 kilometer. De nya stationshusen berömdes särskilt: ”Samtliga stationsbyggnader efter den nya statsbanan äro uppförda af tegel och utmärka sig för särdeles prydlig arkitektur och äro till det yttre hållna i såvidt möjligt likartad stil med nedra våningen och prydnadsmönster i rödt tegel medan byggnadernas öfriga delar äro putsade i en varm, ljus färg.”

Allmänt är tidningens reporter entusiastisk.

Föga andas reportaget av de stridigheter som föregått byggandet av den nya järnvägen. Regeringen hade på inrådan av Kungliga Järnvägsstyrelsen föreslagit en helt annan sträckning (Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46. 1897). Från Krylbo skulle banan gå nästan rakt söderut mot Västerfärnebo för att sen ta av västerut mot Virsbo. Via de stora skogarna i Gunnilbo socken skulle man därefter nå Färna, där en station skulle anläggas. Banan skulle därefter fortsätta mot sydväst för att korsa järnvägen mellan Köping och Uttersberg vid Karmansbo, där nästa station skulle byggas. Från Karmansbo fortsätter järnvägen västerut för att så småningom nå fram till Frövi och därifrån nästan rakt söderut till Örebro.

Striden om västra eller östra linjen

Mot denna av regeringen och järnvägsstyrelsen föreslagna östra linjen kom det snart ett motförslag – den västra linjen eller Baggåbanan som den kom att kallas. Riksdagen körde så småningom över den östra linjen och det var Baggåbanan som kom att genomföras, och som sagt invigas med otaliga hurrarop i december 1900.

Diskussionen var hård. Dagens Nyheter tog i ett par artiklar (8/10 1896 och 26/10 1897) ställning för den östra sträckningen. Dess fördelar var uppenbara: Det var betydligt lättare terräng och bygget skulle därigenom bli billigare. Eftersom den västra sträckningen mest gick igenom obebyggt land skulle den östra linjen innebära mycket större nytta. Tidningen skrev ”af de bruk som den förelagna linien skulle beröra kunde egentligen bara Baggå ha större intresse deraf.” Det antyds att det handlade om särintressen: ”Man hade således att göra med ett ortsintresse, som dock jernvägsstyrelsen varit försigtig att icke gå i borgen för.”

Skinnskattebergs station

Genom att trycka på betydelsen för Baggå (som trots allt kom att ligga mer än en mil från stationen i Skinnskatteberg) och ”ortsintresset” är det inte orimligt att föreställa sig att det var kammarherren Patric Reuterswärd, ägare till Baggå bruk och inflytelserik konservativ politiker, som tidningen antydde låg bakom riksdagsbeslutet. Som konservativ politiker var han till yttermera visso en måltavla för den liberala tidningens kritik.

Anhängarna av den östra linjen i andra kammaren argumenterade energiskt mot Baggålinjen och de nästan oöverstigliga svårigheter bygget skulle medföra. (Andra Kammarens protokoll N:o 24 7 april 1897). Ledamoten Hammarström (det torde vara Carl Johan Hammarström (Liberal) i Köping) berättar i kammaren målande: ”När man kommit ned till Vestanfors kyrka, så har man, … att gå öfver ett bredt vatten. Och det hade varit godt, om man fått veta, huru bredt detta vatten är. Det är nemligen en sjö, som enligt mitt ögonmått är ungefär lika bred som vattnet från härvarande Riddarholmskaj till Söder Mälarstrand.”

Efter Västanfors blir det än värre: ”När man sedan fortsätter från Vestanfors, kommer man in på en förfärligt svår terräng … Man har letat sig fram i dalsänkningar mellan väldiga berg och fått kurvor så tvära, att jag fruktar, att man icke har några sådana ens i Norrland. Sedan har man att fara upp på en höjd, der lutningen är så svår och lång, att jag för min del tror, att när tunga tåg gå der, man måste anlita hjelpmaskiner för att komma fram”

Hemskast blir det efter korsningen med Uttersberg-Riddarhyttans järnväg: ”Denna terräng är af den beskaffenhet, att jag för min del är förvånad öfver att man kunnat bestämma sig för att gå genom densamma. Det finnes en landsväg der, som är af den mest förfärliga beskaffenhet…

Det är en ödemark, moras och träsk.”

Ledamoten Hammarström kunde inte heller avhålla sig från att göra antydningar om Patric Reuterswärds betydelse. Han konstaterar att banan i mycket svår terräng mellan sjöarna Dagarn och Storsjön löper genom en del av Baggå gods. Han sticker också in ”Det är en inflytelserik

ledamot av Första Kammaren, som satt i gång detta företag och derför är mycket populär och berömd der i orten.”

Men herr Hammarströms och den liberala pressens argumentation hjälpte inte mot det inflytande kammarherren Reuterswärd kunde utöva. Annars hade det aldrig gått några tåg till Skinnskatteberg. De större stationerna i den nuvarande kommunen hade istället legat i Färna och i Karmansbo.

De båda föreslagna linjernas sträckning genom Skinnskattebergs härad

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Borgerlig avskedspresent: En bottennotering till

Nyföretagarcentrum publicerar idag sin kommunrankning när det gäller nyföretagandet 2018. I Skinnskatteberg hade det startats sex nya företag, eller 1,36 nya företag per tusen invånare. Därmed lyckades kommunens av de borgerliga omskrutna näringslivsverksamhet placera kommunen på plats 289 av 290. En sista bottennotering av det folkpartistiskt-sverigedemokratiska styret 2015 - 2018?

Sådärja, nu är tidningstjuven ordentligt igång igen

Idag var Dagens Nyheter stulen ur vår brevlåda. Av 78 dagar på det här året har tidningen funnits i brevlådan på utgivningsdagen 53 dagar eller 67,9 procent.

(Some) politicians are crooks

En klassisk fråga i undersökningar av medborgarnas förtroende för politiker är att de svarande ombeds ta ställning till påståendet ”all politicians are crooks” (alla politiker är skurkar). Det är förstås inte bra om medborgarnas förtroende för kommunalpolitikerna är lågt och sjunkande. Det blir ett hot mot den lokala demokratin och i förlängningen ett hot mot hela demokratin. Förstås är inte alla politiker skurkar. Men frågan är om det inte finns en och annan i alla fall.

I den lilla kommunen Strömfors hade makten innehavts av en koalition av borgerliga partier med stöd av det högerextrema partiet Sveriges Väl (SV). Den ledande politikern, kommunalrådet Christina Gabor, tillhörde Framgångspartiet (FrP). Hon hade gjort sig känd som väljarmagnet. I riksdagsvalet brukade (FrP) få högst sisådär fem procent medan det i kommunalvalet samlade över 30 procent av väljarna. Kommunalvalet i Strömfors blev en katastrof för det sittande styret.

Arbetsklöshetskö

Efter en tid av förhandlingar mellan partierna kristalliserades det ut en ny styrande koalition ledd av Arbetarpartiet (AP) med Bonde- och företagarpartiet (BFP) och de Vänsterradikala (VR) som partners. Senare visade det sig att det inte blev riktigt på det sättet, men det är en annan historia. Men innan man kom så långt hade Arbetarpartiet också överlagt med Framgångspartiet.

Vid sammanträffandet mellan Arbetarpartiet och Framgångspartiet la det senare partiet (FrP) ett förhandlingsbud. Framstegspartisterna var beredda att lägga ned sina röster i omröstningen om vem som skulle bli kommunalråd. Rent praktiskt skulle det gå till så att Framgångspartiet inte skulle nominera någon egen kandidat. AP:s kandidat Karin Rosén skulle då kunna räkna med att bli vald utan omröstning i kommunfullmäktige. Villkoret för ett sådant passivt stöd var att det avgående kommunalrådet Gabor skulle få en tjänst som oppositionsråd i kommunen med en månadslön på sisådär 40 000 kronor.

Efter olika turer blev det nu inte så, och Gabor fick som alla andra arbetslösa anmäla sig på arbetsförmedlingen.

Fullmäktige i Skinnskatteberg: 1 – 1

Det var fullmäktige i Skinnskatteberg i går kväll. Två viktiga frågor behandlades. Det var dels en fråga om kommunens mål, dels frågan om en kontroversiell försäljning av en kommunal fastighet som jag har skrivit om här tidigare.

Två drivor snömos

Socialdemokraterna hade lagt fram ett förslag till mål för kommunen. Jag har försökt räkna samman alla målformuleringar i S-dokumentet och jag kommer till det imponerande antalet 50 stycken. Enligt dokumentet utgår det hela från kommunens ”kärnvärden”: kompetenta, förtroendefulla, engagerade och tydliga. Detta anslår tonen och även de flesta enskilda målformuleringarna är oprecisa, okonkreta och omätbara. Men det finns en och annan formulering som är konkret och pang på rödbetan i den meningen att man i efterhand kan konstatera om man gjort vad man tänkt. Här är några:

• Källsortering ska finnas i alla kommunens verksamheter.
• Tillsätta en syn- och hörselpedagog
• Tillgång till läxhjälp, sommarskola och extra läsår ska erbjudas.
• Öppna fritidshem i Nyhammar och Riddarhyttan.

Mot detta ställdes ett borgerligt förslag, ursprungligen utformat av Folkpartiet (”Liberalerna”) och Moderaterna. Sedan Centerpartiet och Sverigedemokraterna anslutit sig fick detta borgerligt-sverigedemokratiska förslag majoritet i kommunstyrelsen. Detta dokument var inte mycket sämre än det socialdemokratiska. Det innehåller något färre mål – 45 stycken – än det socialdemokratiska förslaget, men utgår lustigt nog från samma plus-ord som S-dokumentet kallar ”kärnvärden”. Fast de borgerliga kallar dem ”värdeord”. Fluffigheten är minst lika stor som i S-dokumentet. Men även här går det att hitta några mer konkreta och observerbara målformuleringar:

• En ny modern brandstation ska byggas.
• Ny hemsida.

I huvudsak kan man nog ändå säga att striden stod mellan två rejäla drivor snömos, där det förmodligen är så att ingen kan vara emot det som föreslås. Det förekom inte heller någon saklig argumentation i fullmäktige. Ledande företrädare för S och Fp (”L”) nöjde sig med att innantill läsa upp sina respektive dokument. Centerns gruppledare pratade ganska långrandigt om de väldiga landvinningar de gjort genom att förhandlingsvägen få in viktiga frågor i det borgerliga dokumentet, som att ”Skinnskatteberg ska vara ett skogarnas centrum”. SD:s rdm O.S. i Kröken nöjde sig med att utan att ange något skäl yrka bifall till det borgerliga förslaget.

Därmed var saken biff. I den efterföljande omröstningen vann det borgerliga förslaget med 17 röster mot den socialdemokratiska kommunledningens 14 (S 12 röster och V 2 röster).

När man läst dokumenten och hört diskussionen i fullmäktige är det orimligt att förställa sig att det är sakfrågorna som har behandlats. Nej, snarare handlade det om Folkpartiets (”Liberalernas”) och Sverigedemokraternas lust att platta till och förödmjuka sossarna. Och där får man väl ändå säga att de hade en viss framgång. 1 – 0 till de borgerliga.

Kontroversiell fastighetsförsäljning åtminstone tillfälligt stoppad

Jag har tidigare skrivit om förslaget att till ungefär halva marknadspriset sälja en kommunal fastighet till två företagare, varav den ena en ledande centerpolitiker. Också detta drevs igenom i kommunstyrelsen av Fp (”L”) och SD påhejade av C och M.

I den efterföljande diskussionen i media och på nätet har det framgått att förslaget uppfyller flera olika villkor för att vara olagligt. Det torde strida mot kommunallagen i två olika avseenden: Dels innebär det ett brott mot likställighetsprincipen, d v s att alla kommunmedlemmar ska behandlas lika, dels innebär det ett stöd till enskilda företagare. Inte alla företagare i samma branscher som de båda tilltänkta köparna erbjuds kommunala subventioner på sisådär 200 000 kronor var. Dessutom lär förslaget strida mot EU:s regler om otillåtet statsstöd.

En extra pikant detalj i sammanhanget är att den ena av de tilltänkta köparna är ledande centerpartist, och att Centerpartiet under bildandet av en styrande koalition i kommunen i höstas stod och vägde mellan S och de borgerliga. Det hela tippade som väntat över åt det borgerliga hållet.

Allt detta hade gjort att förespråkarna för den uppenbart olagliga försäljningen blivit skitnödiga. Så de hakade på när det föreslogs att hela frågan skulle skickas tillbaka till kommunstyrelsen, så man fick ta ställning på nytt till om kommunen ville sälja och i så fall lägga ut den på den öppna marknaden. Därmed slutade matchen 1 – 1.