Julspriten påsatt!

Kummin
Anis
Pomeransskal
Honung

Mums mums!

Lillevilla inflyttningsklar

Lillevilla är nu praktiskt taget klar. Det är lite finputsning kvar på undervåningen, och loftet ska få golv, lister och belysning i januari. Men jag tyckte det var dags med ett litet bildgalleri nu så här vid inflyttningen. Överst exteriör söderifrån. Därefter ingång till loftet, interiör från parkrummet och två interiörer från storstugan.

"Mig äger ingen" teatersuccé

Åsa Linderborgs succébok ”Mig äger ingen” har blivit en lika succéartad teaterpjäs på Teater Västmanland. Kritikerna är överlag entusiastiska. Publiken strömmar till och gråter sig igenom, åtminstone andra akten. Trots publiksuccén hotar uppsättningen att bli ett ekonomiskt fiasko för teatern. Den har kostat avsevärt mycket mer än budgeterat. Men det får det kanske vara värt.

Vi såg föreställningen i lördags. Vi har ju tidigare läst boken. Och gråtit som alla andra som läst den. Så vi var ju lite skeptiska till om det skulle vara möjligt att översätta den till scenen. Men det gick! Mirja Burlin gjorde en alldeles lysande insats som Åsa – från barn till disputerad. Lika trovärdig var Tomas Tjerneld som pappan, härdarmästare Leif B Andersson. Övriga medverkande var mer teatraliska – möjligen med undantag för Bodil Malmberg i den lilla rollen som slabbedabban Sonja (eller var det Anita?). Men tillsammans med lysande filmsekvenser fick den övriga ensemblen bilda en fond för spelet mellan Åsa och hennes pappa.

För att man förstå vissa detaljer måste man ha läst boken. Kristallkronan i lägenheten på Rönnebergagatan spelar en roll både i början och slut av pjäsen. Den som inte har läst boken är inte riktigt på det klara med hur viktigt det var för Leif att lägenheten skulle se ut som om det bodde ett ordentligt fruntimmer där. En viss betydelse för kulturkrocken med den radikala partivänstern (se nedan!) har den också.

I diskussionen om boken (och pjäsen) har frågan om hur mamman, Tanja, kunde lämna Åsa vid skilsmässan från Leif som en viktig fråga. Det må så vara, och den frågan kan också ställas i ett genusperspektiv. Men som jag ser det är det ingen huvudfråga. Det blir ett slags förutsättning för den tragedi och komedi som spelas upp.

En annan inte helt ointressant biaspekt är kulturkollisionen mellan den närmast oreflekterade klasskänslan hos arbetarklassen (pappan och hans släkt) – jämför farmors undran om inte alla, inklusive gamle kungen är sossar – och mammans släktingars intellektuella och mångkulturella radikalism.

Men i min läsart är det samhällets – enkannerligen kapitalismens – metabolism som är i fokus. Det är mot bakgrunden av hur Leif äts upp av drakarna som kärleken mellan far och dotter spelas upp. Metallverksdraken gröper ur kroppen med hårt arbete. Spritdraken tröstar till synes. Sist och slutligen får krematoriedraken sitt.

Och jäntor ränner upp fortare än man tror.

Tundrans hjältar

I helgen hade jag besök av Emma, Julian, Nisse, Sara och Tobias för att få hjälp med att lägga laminatgolv i Lillevilla. Nisse fungerade som arbetsledare medan hans son nöjde sig med att stå för sången. Inkan hade rest till Stockholm för ett barndop så jag fick stå för all kökstjänst, plus att jag spikade lite lister. Jag höll mig borta från Ikeas laminatgolv Tundra. Jag hade gjort ett misslyckat försök i Skogsrummet som gjorde mig så förbannad att jag inte gärna ville ha befattning med Tundran. Ohyggligt låg kvalitet på materialet (förmodligen pressad papp) som gjorde att alla spår och noter kvickt förstördes, vilket i sin tur omöjliggjorde läggning. Nisse la om det misslyckade golvet på söndagen. Alla avråds härmed från Ikeas laminatgolv Tundra. Köp något bättre.

Annars var det trevligt. Bastun hann vi aldrig med, men Julian fick tillfälle att invigningsbada den nya svartlackerade badbaljan. Det tycks ha varit kul.

Nisse lägger golv

Julian badar

To non-Scandinavian speaking friends

It has been brought to my attention that my non-Scandinavian speaking friends pity that I only write in Swedish. Of course there are pictures, e.g. of my grandchildren, that can be admired. But many would also like to have an idea of what is written.

Looking back on older posts I would say that there are some main themes in the blog. One is local politics in my new corner of the world, i.e. the municipalities of Skinnskatteberg, Köping and Fagersta in Västmanland. Another important theme is what happens here day by day, such as the building of a new guesthouse, cultural events and not least the arrival of the grandchildren. A third topic regularly reported is spicing of aquavit.

Unfortunately I don't have the time to translate everything. But you could always try "Google translate". I tried it on some pages with quite funny results, that sometimes bear a vague resemblance with the original text.

Good luck and have much fun!

Finsk teori för Fagersta

Inlägget om Vänsterpartiet i Fagersta häromdagen har lett till att jag har fått några mail. Det är mest statsvetare som jag har citerat (anonymt) som har haft synpunkter på hur jag har citerat dem. Jag tror att jag har klarat upp det med dem.

Från min goda vän Siv från Esse (som inte var citerad i inlägget om Fagersta) kommer en intressant teori, som visserligen handlar om Centerpartiet i Finland, men som kanske kan tillämpas även på Vänsterpartiet i Fagersta. Så här skriver hon:

"En teori jag tänkte på är den som Tatu Vanhanen m.fl. lanserat för att förklara varför centerpartiet i Finland mot de socioekonomiska markörerna lyckats bli ett stort och starkt parti i stora "provinsstäder" i Finland (Kuopio, Jyväskylä, Uleåborg). OK, den omgivande landsbygden är starkt centerpartistisk och en smitto-/traditionseffekt kan förväntas. Men dock: tjänstemän brukar inte i stor utsträckning rösta på C: så varför gör de det ändå i dessa städer?

Vanhanen menar att det handlar om följande mekanismer:

1. Partiets främsta utmaning är att ta sig över trovärdighetströskeln
på 15 % av mandaten och profilerar sig som en ansvarsfull - allmänpolitisk - politisk aktör.
2. Ju mer ansvar, desto högre profil och desto fler väljare (man vill rösta på en vinnare).
3. Till detta hör - givet det finländska personvalssystemet - att det är attraktivt att ställa upp som kandidat för C, eftersom ett växande/stort parti har många nämnd- och styrelseposter att fördela. Och ju fler vettiga kandidater, desto fler röster.

I fallet C i Finland kommer dessutom rikspolitisk draghjälp, något som förstås inte präglar V i Fagersta."

Översatt till Vänsterpartiet i Fagersta blir det: Eftersom man har lyckats ta sig över 15 procent så betraktas Vänsterpartiet som ett trovärdigt alternativ. Dessutom drar man till sig väljare därför att partiet bli synligt och för att folk gillar att rösta på en vinnare. Till detta kommer att det blir attraktivt att kandidera för Vänsterpartiet eftersom partiet har tillgång till många uppdrag.

Det allra sista tror jag inte riktigt på. Partierna i svenska kommuner brukar ha stora svårigheter att hitta villiga kandidater, och skulle nog gärna se att de kunde styra utan att behöva producera så många personer till olika uppdrag.

Nya paragrafer för paragrafryttare?

Jag har flera gånger tidigare skrivit om den kommunala maktkampen i Skinnskatteberg (17/3, 4/4, 30/4, 8/5, 22/5, 11/6, 23/7). Som ni säkert kommer ihåg handlade det om att den borgerliga kommunledningen vägrade avgå trots att man förlorat majoriteten i kommunfullmäktige.

Försöket att avsätta borgarna överklagades till länsrätten, som fann att majoriteten i fullmäktige inte hade ändrats. Ett parti (Skinnskattebergsdemokraterna) hade visserligen bytt sida, från det blåa laget till det röda. Men det räckte inte för paragrafryttarna!

Ändrade majoritetsförhållanden fordrade att partiernas mandatantal hade förändrats. Det kan det ju förstås bara göra om det är val, inte mellan valen. Kommunallagens bestämmelse i 4 kapitlet §10a om att man kan avsätta kommunstyrelsen om majoriteten förändras blir då i praktiken omöjlig att använda. Se där en riktig triumf för paragrafryttarna.

Nu avgick ju så småningom ändå den borgerliga kommunledningen självmant när de insåg att de inte längre hade majoritet (se där!) och skulle få alla sina förslag nedröstade i fullmäktige.

Socialdemokraterna i Skinnskatteberg föreslår nu i en motion till den socialdemokratiska partikongressen att partiet ska verka för en översyn av paragrafen så att sådana stolligheter som de borgerliga i Skinnskatteberg och länsrätten i Västmanland lyckats med inte ska kunna upprepas. Partistyrelsen tillstyrker motionen.

Man får verkligen hoppas att det lyckas att få till stånd en sådan lagändring. Det är inte rimligt att maktkåta politiker ska kunna bita sig fast med hjälp av domstolar som helt saknar begrepp om politikens villkor och spelregler!