Strövtåg i Hedbygden: Alvestaboda flygplats

Flygbesprutning

Ryssvägen byggdes 1943 – 1944 av sovjetiska krigsfångar som rymt från Norge och som internerades i läger i Krampen. Jag har tidigare skrivit om den ceremoni som under medverkan av den ryska ambassaden årligen genomförs på segerdagen i ”Det stora fosterländska kriget” vid den så kallade Rysstenen som de internerade ristade. Läs här och se bilder från segerdagsceremonin vid Rysstenen.

Om man kommer söderifrån på Ryssvägen så kommer man en bit innan Rysstenen till en märkligt rak vägsträcka. Det visar sig vara en så kallad flygraka. I Länsstyrelsens inventering av förorenade platser finns den med rubricerad som ”Alvestabo flygplats”. Det är nog en missuppfattning. Det borde nog heta ”Alvestaboda flygplats” efter den närbelägna gården.

Men flygrakan daterar sig inte till ryss-tiden, utan det handlar om 1960- och 70-tal. Så här beskriver Länsstyrelsen platsen:

Verksamheten har legat nere sedan 1975 och hade då endast pågått ca 6-10 år. Exponeringssituationen anses generellt vara liten eftersom vändplanen där utspädning av koncentrat och påfyllning av Hormoslyr ägde rum idag ligger längs en skogsväg där allmänhet vistas i mindre utsträckning. Däremot utesluts inte att exponering sker eftersom planen än idag är fri från vegetation och används förmodligen inom skogsbruk och eventuellt som parkeringsplats av allmänhet som vistas i skogen. På planen kan höga halter av föroreningar finnas p.g.a. av bekämpningsmedelshantering och bränslepåfyllning.
Objektet får riskklass 3.

Nej, det var inte precis en internationell storflygplats det handlade om, utan besprutningsflyg. Och tydligen var det det osedvanligt läskiga hormoslyr som sprutades för att bekämpa lövskog, som på den tiden sågs som ett slags ogräs i skogen. Flygbesprutning förbjöds i Sverige 1972, vilket kan förklara varför verksamheten på Ryssvägen upphörde på 70-talet.

I dubbelrollen som flygplan och flygaräss: Ingrid

Alvestaboda flygplats från ovan. Bild från Google Maps

Strövtåg i Hedbygden

Det här är det fjärde inlägget i serien ”Strövtåg i Hedbygden”. På kartan markeras flygplatsen med 4. Tidigare inlägg har handlat om ”Galgbacken” (1), ”Vattenfallet som kom av sig” (2) och ”Storsvindlaren”  (3).

 

Kusiner

Barnbordet

Sjöfarare

Full rulle mot plaskdammen

Dito

I Ebba Brahes lusthus

Framställning av läskiga masker

Under my umbrella

Smultronmonster

I juni ska det vara karibackabrännvin

Så blir den som dricker karibackabrännvin

Totalt var 476 besökare inne på sidan i juni 446 i maj) varav 370 (341) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,51 (1,46) och genomsnittlig tid per besök var 66 (45) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, USA, Danmark, Tyskland, Marocko, Belgien, Schweiz och Norge. Ströbesökare kom från Grönland, Italien, Japan, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Thailand och Ungern

Det har seglat upp ett förnyat intresse för brännvin kryddat med karibacka (västmanländska för rölleka). Det är ett brännvin som enligt sägnerna användes av vikingarna vilka därav blev starka och vansinniga. Ett gammalt inlägg om karibackabrännvin bubblar upp från ingenstans till första plats på tio-i-topp.

De tio mest visade inläggen under juni:

1. Karibackabrännvin (ny)

2. Hu! Nu är vargen här. (1:a)

3. Helvetets sjunde krets inte bara i Kärrgruvan (3:a)

4. Vem ska man rösta på? Gör ett test! (2:a)

5. Förskingringen av allmänna tillgångar (ny)

6. Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (7:a)

7. Karibacka i topp i september (ny)

8. Smörgåstårtan på dagordningen igen (9:a)

9. Mördare och rövare, självmördare, gudsbespottare o... (ny)

10. Vuxenwoodstock på Kvarntorpshögen (ny)

Det stora fiskafänget

Kolla maskarna som morfar har grävt upp ur gamla potatislandet!

Julians krok är i sjön

Morfar agnar Emis krok med plättar istället för mask

Två fiskare. Det nappade ganska bra, men ingen fisk gick att dra upp. De nöjde sig med att äta upp mask och plättar.

Ruben får nöja sig med att titta på

Sen fick morfar hålla i båda spöna medan fiskarena själva mumsade i sig resten av plättarna

Väl hemma igen ville fiskarena ha mera plättar

Nu är Doris här!

Det här är medborgarinnan Doris. Hon är född den 27 juni på Södersjukhuset i Stockholm. Välkommen i gänget!

Ny bok om ledarskap

Förra våren deltog jag i ett av Ax:son Johnson-stiftelsens exklusiva seminarier (by invitation only) på Engelsbergs herrgård under rubriken ”Behovet av ledarskap”. Bland deltagarna märktes gamla kompisar som Tommy Möller och Stig Henriksson samt praktiker som Kent Persson (floskelmaskinen), Anders Knape och Lars Stjernkvist.

I publiken skymtade sådana som förre propagandaministern Per Schlingmann och tyckaren Stig-Björn Ljunggren, som för mångfaldens skull brukar beskrivas som socialdemokrat. Sannerligen kändes det som att delta i Moderaternas politikutveckling!

Seminariet har nu resulterat i en antologi med samma namn. Jag bidrar där med ett kapitel om ”Den svenska borgmästaren” (Läs: Kommunstyrelseordföranden). Jag har tagit tillfället i akt att vädra några gamla käpphästar: KSO har i jämförelse med borgmästarna i många andra länder en utomordentligt svag formell ställning. Den starka partipolitiseringen av kommunerna och av uppdraget bidrar till att fylla ut bristerna i den formella institutionaliseringen. Eftersom formell auktoritet saknas blir det andra egenskaper hos KSO och hos kommunen som kommer att bestämma KSO:s faktiska maktställning, med stora variationer som följd. Den svaga formella institutionaliseringen gör också uppdraget sårbart för konspirationer och ”dolkstötar i ryggen”. Vanans makt och den relativa stabilitet som partisystemet och den partipolitiska logiken skänker kommunerna gör att man knappast kan vänta sig några radikala förändringar vad avser KSO:s formella ställning.

Kurt Almqvist & Lotta Gröning (red) 2013 Behovet av ledarskap Stockholm: Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål. Boken kan beställas från Axess 

Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg prickad för dyr vattenledning

Kommunfullmäktige i Skinnskatteberg beslöt i måndags enhälligt att rikta en anmärkning mot kommunstyrelsen för bristande uppföljning och kontroll vid bygget av nytt vattenverk i Färna och vattenledning från Färna till Skinnskatteberg. Här är mitt anförande som förtroendevald revisor vid fullmäktiges möte.

I vår skrivelse till fullmäktige i februari och i de båda revisionsberättelserna som ska behandlas idag har vi riktat kritik mot hanteringen av ärendet med nytt vattenverk i Färna och överföringsledningen från Färna till Skinnskatteberg. Kritiken kan sammanfattas:

(1) Dålig beredning: Fullmäktige har vid det ursprungliga beslutet fått ett beslutsunderlag som i efterhand visat sig vara grovt felaktigt. Vid beslut om ytterligare medel till projektet har fullmäktige fått otillräcklig information om vad som gjort projektet dyrare.

(2) Tveksamheter i upphandlingen: Man har valt en form att organisera projektet som rundar lagen om offentlig upphandling. Inslag i upphandlingsprocessen väcker misstankar om att en leverantör kan ha gynnats otillbörligt. Formella fel har begåtts i upphandlingsprocessen. En konsult har, troligen i strid med lagen om offentlig upphandling, direktupphandlats.

(3) Bristande kontroll har medfört att projektet blivit mer än dubbelt så dyrt som ursprungligen beslutats. Detta är kostnader som i sista vändan drabbar vattenkonsumenterna.

Revisionen har, som jag ser det, två huvuduppgifter. Den ena är att bidra till förbättringar i den kommunala verksamheten. Vår skrivelse till fullmäktige i februari hade just detta förbättringssyfte. Man kan konstatera att fullmäktige genom sitt beslut i maj att uppdra åt kommunstyrelsen att utarbeta en plan för styrning av stora projekt har tagit kritiken på allvar och tagit initiativ till förbättringar.

Det anfördes vid fullmäktiges behandling av ärendet att det var osäkert om en sådan plan skulle vara framgångsrik. Ja, det återstår att se. Det är inte vår uppgift i revisionen att recensera fullmäktiges beslut. Vår uppgift är att i efterhand granska verkställandet av fullmäktiges beslut.

Den andra uppgiften, som är aktuell idag handlar om ansvarsutkrävande. Fullmäktige har till sitt förfogande två verktyg att kräva ut ansvar av styrelsen och eventuella nämnder: Man kan vägra ansvarsfrihet för föregående års förvaltning. Om styrelsen vägras ansvarsfrihet kan hela eller delar av styrelsen avsättas. Det är också möjligt att föra skadeståndstalan mot ledamöter som förvägrats ansvarsfrihet. Detta ska dock enligt uppgift aldrig ha inträffat i någon svensk kommun.

Det andra verktyget är att fullmäktige beslutar att rikta en anmärkning mot styrelsen för föregående års förvaltning.

Vi två revisorer som föreslår att man ska rikta en sådan anmärkning mot styrelsen har ingen skiljaktig mening när det gäller kritiken i allmänhet mot hanteringen av vattenärendet. Däremot har vi konstaterat, att när det gäller den bristfälliga beredningen av ärendet, när det gäller tveksamheterna i upphandlingen och när det gäller huvuddelen av den fördyring som uppstått på grund av bristande kontroll, så har detta skett under åren 2010 och 2011. Fullmäktige har redan tidigare beviljat styrelsen ansvarsfrihet för åren 2010 och 2011.

Från beslutet om ökat investeringsanslag i 2012 års budget till idag har projektet ytterligare fördyrats. Det är detta som vi menar är anmärkningsvärt, men inte av den storleksordning att det skulle leda till att styrelsen inte beviljas ansvarsfrihet.