Vuxenwoodstock på Kvarntorpshögen

Mitt på Närkeslätten - där det inte ska finnas några berg - där ligger den 100 meter över omgivningen och 157 meter över havet; den svavelosande Kvarntorpshögen. I går var det konsert där med Sven Zetterberg. Då var det rock and roll. "Från hjärtat av Bergslagen" var där.

Högen består av slaggrester från den högst ineffektiva framställningen av olja ur skiffer mellan åren 1940 och 1965. Det mesta blev slagg. Kvarntorpshögen lär vara det största verket av människohand i Sverige. Sedan ett antal år tillbaka finns en skulpturutställning uppe på toppen. Utsikten över den kringliggande slättbygden är anslående.

Richard Brixel "Karyatid"

Kent Karlssons "Absit omen" är säkert välbekant för alla göteborgare. Hans "Tempel för tvivel och hopp" fanns 2004 förtöjd i Göta älv vid Lindholmen.

Kent Karlsson "Absit omen"

Och här är en annan kompis...

Guess who...

Vad är det som gör det så lockande med kulturarrangemang i gamla före detta industrimiljöer? Häromdagen skrev vi ju till exempel om konstbiennalen i Avesta Jernverk. Här i Heds socken har vi Galleri Astley i den nedlagda järnvägsstationen. Konsten - målningar, skulpturer, musik - saknar vanligtvis anknytning till industrin där de framförs. Är det bara stilbrytningen mellan den råa - av tidens tand något idylliserade - industrimiljön och konsten som vi är ute efter? Eller finns det någon djupsinnigare idé? Och ur ska det se ut i den postidustriella framtiden? Blir det konstutställningar i kontorslandskap och konserter i nedlagda skolor?

På vägen till högen passerade vi Arboga. Där har man tagit steget fullt ut och hoppar över industrisamhället i färden bakåt till det preindustriella. En bild av en idyllisk medeltid har konstruerats och stora horder Arbogabor uppträder på stadens gator i särkar. Medeltidsdagar med stånd på gator och torg pågick. Vi stannade egentligen för att köpa ett kilo Bredsjö blå på Anns ost på Järntorgsgatan 3. Vi har inte lyckats ta oss iväg till Bredsjö den här sommaren, så det fick bli så här istället. Lunch blev det också hos Lions clubs tillfälliga krog "Munken och hönan". Här var det konstruerad medeltid så det stänkte om det. Alla i personalen uppträdde i särk. Det serverades p-sallad och rostbiff (undrar just om den rätten förekom på medeltiden?) till ett ganska högt pris. Men man får väl förmoda att pengarna går till välgörenhet.

Inkan käkar medeltidslunch

Men - till konserten: Först var det ett förband med unga killar från Lindesberg som spelade rhythm-and-blues och rock-and-roll. Riktigt bra faktiskt om det inte hade varit ett ständigt gnällande på ledsångaren: det var för varmt och det var för mycket getingar. Man får väl anta att de hade betalt för sitt framträdande, eller åtminstone att de spelade för att bli berömda.

Sen kom dagens höjdpunkt Sven Zetterberg, som Ingrid en gång för tretti år sen hörde på puben i Södertälje. Mer blues. Mer rock-and-roll. Riktigt bra. Publiken var väl inte så skitstor. Det kan ha varit ett par hundratal medelålders. Riktigt infann sig väl inte musikfestivalstämningen. Det klappades takten och det gungades en del. Och bra applåder. Men man kan nog inte säga att det kokade i publiken. Sammanfattningsvis blev det i alla fall en fin kulturupplevelse bland svavelångorna.