Folkpartiet i Skinnskatteberg bottenskrapar

Tomma stolar har varit ett vanligt fenomen i många kommuner under den gångna mandatperioden. Det kan ha berott på att partierna inte lyckats rekrytera tillräckligt många kandidater för att fylla de platser valresultatet har gett dem. Men det kan också bero på att det har försvunnit valda under valperioden. Folk flyttar, dör eller hoppar av av politiska eller personliga skäl. Det har oftast varit 

Sverigedemokraterna som visat den här svagheten och haft många tomma stolar.

Hur ser det ut för partierna i det kommande kommunalvalet i Skinnskatteberg? Så här har jag räknat: Jag har utgått från det antal platser respektive parti har i det fullmäktige som valdes 2014. Till det har jag adderat två. Det är ovanligt att något parti någonsin ökar mer än två platser i ett val. Tillägget kan också ses som ett sätt att ta höjd för omsättningen på grund av avhopp och annat. Slutligen måste partiet på sin valsedel ha så många namn att man kan få fram ersättare för de valda, ungefär hälften så många som de valda.

För att använda ett modeord så ser algoritmen ut så här:

Nödvändigt antal kandidater = 1,5*(nuvarande antal platser+2)

När man går igenom valsedlarna för de partier som nu finns i kommunfullmäktige och som ställer upp i höstens val blir resultatet:

Parti	Platser nu	Nödvändigt antal kandidater	Antal på listan	Marginal till tomma stolar
Socialdemokraterna	12	21	33	12
Vänsterpartiet	2	6	10	4
Centern	2	6	10	4
Sverigedemokraterna	2	6	10	4
Moderaterna	2	6	7	1
Folkpartiet	10	18	19	1

Det är som tabellen visar Moderaterna och Folkpartiet (”Liberalerna”) som haft svårast att få ihop tillräckligt med folk som vill stå på deras listor. Båda har en tomstolsmarginal på bara ett namn. För Folkpartiets det är det till och med noll, eftersom en av deras toppkandidater inte är valbar. Det är tydligt att Folkpartiet och Moderaterna har regerat sönder sig under de gångna årens koalition mellan de borgerliga och Sverigedemokraterna.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Det var en gång 20 små sverigedemokrater

Tomma tunnor

I valet 2010 valdes det 12.978 ledamöter i fullmäktige i landets samtliga kommuner. Av dessa nästan 13.000 stolar är 73 tomma – det finns ingen person som har kunnat ta plats i fullmäktige. Det motsvarar ungefär en halv procent av alla fullmäktigeplatser. Av dessa 73 tomma stolar skulle Sverigedemokraterna ha fyllt 64. Eftersom Sverigedemokraterna i valet fick 612 platser innebär det att mer än var tionde SD-plats är obesatt. I kommunerna här i Västmanlands län är resultatet än sämre. Av sammanlagt 20 platser i de tio kommunerna är 13 tomma, d v s 65 procent av SD-platserna är obesatta.

Så var det bara sju små sverigedemokrater kvar.

I flera fall har det inte funnits någon att sätta i fullmäktige från början. Länsstyrelsen har fått beta sig igenom listor av personer som skrivits dit på SD:s valsedel och som ofta bara fått en röst var. För det mesta har dessa direkt avsagt sig. I några fall har de varit medlemmar i andra partier. På andra håll har det varit konflikter och avhopp. I något fall har en invald SD-ledamot aldrig visat sig i fullmäktige och till sist avsagt sig uppdraget. Fiasko är bara förnamnet.

Men hur har de som faktiskt blivit valda skött sig? Under förra året fanns det summa summarum åtta sverigedemokrater i länets fullmäktigeförsamlingar (en av ledamöterna i Västerås hoppade av i slutet av året, varför det nu bara är sju kvar). Dessa åtta har i genomsnitt varit frånvarande utan ersättare på vart fjärde möte i fullmäktige.

Motsvarande en fjärdedel av sverigedemokraterna har alltså varit borta från fullmäktiges sammanträden. Man skulle kunna säg att det motsvarar två valda.

Så var det bara sex små sverigedemokrater kvar.

Bara fyra av de åtta har enligt protokollen någonsin öppnat näbben i fullmäktige. Vad de övriga haft för sig, om de nu har gått mötena, är höljt i dunkel.

Så var det bara fyra små sverigedemokrater kvar.

Nu är Sverigedemokraterna ett rasistiskt och fascistiskt parti med rötterna i den nynazistiska rörelsen. Så i och för sig är det förstås bra att de inte deltar i politiken. Men man blir förundrad över hur det är möjligt, ens om man till äventyrs skulle dela deras uppfattning, att välja in personer som inte finns, personer som tillhör andra partier, personer som inte vill bli valda, personer som inte går på fullmäktiges möten och personer som tiger sig igenom mötena.

Snacka om tomma tunnor!