Partierna som företrädare för oss här nere eller dom där uppe?

Vilka partier är just nu särskilt starka i olika grupper i samhället? Det är frågor som kan belysas med hjälp av Statistiska Centralbyråns stora partisympatiundersökning. Jag har tidigare skrivit här om dom regionala skillnaderna i partisympatier. Det visade sig då, att valvinden blåste starkare i östra Mellansverige, där bland annat Västmanland ingår: Vänstern, Miljöpartiet och Centern gjorde större framsteg i opinionen där, än i landet som helhet. Omvänt gick det sämre för alla i Tidölaget.

Vi ska här ta en titt på skillnaderna i partisympatier mellan män och kvinnor, invandrare och infödingar, utbildning och ålder. Det kommer att handla om grupper som ofta är underrepresenterade i politiken, och som är underordnade och underprivilegierade i samhället. Det kommer att handla om vilka partier det är som får särskilt starkt stöd av kvinnor, av invandrare, av lågutbildade och av unga.

Kvinnor vill byta ut Tidölaget

För samtliga oppositionspartier är stödet högre bland kvinnliga väljare än från  dom manliga. Den relativa könsskillnaden är särskilt stor i MP, men stora också i V och S. Miljöpartiet får stöd av 8,7 procent av kvinnorna. Det kan jämföras med 4,5 procents stöd av männen. Stödet för MP bland kvinnorna är alltså nästan dubbelt så stort (93 procent) som bland männen. För Vänstern är motsvarande tal 42 procent och för Socialdemokraterna 37 procent. Alla Tidöpartierna får ett svagare stöd från dom kvinnliga väljarna än från dom manliga. Särskilt SD misslyckas stort med att attrahera kvinnliga väljare: Bara 12 procent av kvinnorna, men nästan 25 procent av männen skulle rösta på SD om det vore val idag. Kvinnornas stöd för SD är alltså bara hälften (51 procent) så stort som männens.

Invandare väljer rött

Jämförelsen mellan hur personer med utländsk bakgrund och dom med helsvensk bakgrund visar med all önskvärd tydlighet att det är Vänstern och Socialdemokraterna som har den starkaste dragningskraften på invandrarna. Och omvänt är det förstås högern, Moderaterna och Sverigedemokraterna som är minst tilltalande för invandrarväljarna.

Av väljare ned utländsk bakgrund väljer 13 procent Vänsterpartiet att jämföra med 7,8 procent av dom helsvenska väljarna. Skillnaden är alltså 5,2 procentenheter. Invandrarväljarnas stöd för V är 67 procent större än dom inföddas. Motsvarande tal för S är 49 procent. Inte alldeles oväntat är stödet från invandrare särskilt lågt för högerpartierna. Sverigedemokraterna får stöd av 12 procent av invandrarna och Moderaterna av 11 procent. Det betyder att stödet för SD från invandrarna är 38 procent lägre än från ”svenskarna”. Motsvarande tal för M är 42 procent.

Lågutbildade överrepresenterade bland SD:s väljare

När det gäller utbildningsnivån är det delvis ett annat mönster som framträder. Sverigedemokraterna får ett starkt stöd från dom med lägst utbildning (endast förgymnasial utbildning). Av dom är det 22,5 procent som tänker rösta på SD, vilket kan jämföras med 18,3 procent av alla väljare. Stödet för SD bland dom lågutbildade är alltså 23 procent större än i hela väljarkåren. Men lågutbildade är också överrepresenterade hos V, S och M, även om det är mindre uttalat än bland SD-väljarna.

Motpolen utgörs av KD, C och MP som får ett lägre stöd av lågutbildade väljare än generellt. Framförallt framstår Miljöpartiet som ett ”akademikerparti”. MP får stöd av bara 3,5 procent av dom lågutbildade att jämföra med 6,6 procent av alla väljare och hela 17,6 procent av väljare med mer än tre års högskoleutbildning.

Vänsterpartiet mesta ungdomspartiet

Den yngsta åldersgruppen som statistiken redovisar är 18 – 29 år. Vänsterpartiet har ett särskilt starkt stöd bland dessa väljare. 15,9 procent av dessa ”unga” väljare skulle rösta på V om det vore val idag. Det är 85 procent starkare stöd än vad partiet har bland alla som svarat i undersökningen. Även M och MP har mer stöd bland dom yngre väljarna än genomsnittligt för respektive parti, även om skillnaderna är betydligt blygsammare än för Vänsterpartiet. Alla övriga partier, S, SD, C, L och KD får mindre stöd från dom yngre väljarna. Särskilt tydligt är det för Kristdemokraterna, som bara räknar in 2,4 procent av 18-29-åringarna, att jämföra med 4,5 procent i hela materialet.

Partiernas stöd i underrepresenterade grupper

Vi kan nu summera dom olika partierna opinionsstöd från dom olika underrepresenterade grupperna. Vänsterpartiet sticker ut med starkt stöd från samtliga undersökta grupper: kvinnor, invandrare, lågutbildade och unga väljare. Även Socialdemokraterna har högt stöd från kvinnor, invandrare och lågutbildade, men däremot inte från yngre väljare. Det går sämre för högerpartierna: SD får stöd av väljare med låg utbildning, men mycket svagare från kvinnor, invandrare och unga. Det parti som har sämst stöd från alla dom undersökta grupperna är Kristdemokraterna, som har relativt få sympatisörer i alla dom undersökta grupperna.

	V	S	MP	M	C	SD	L	KD
Kvinnor	+	+	+	-	+	-	-	-
Invandrare	+	+	0	-	-	-	-	-
Lågutbildade	+	+	-	+	-	+	-	-
Unga	+	-	+	+	-	-	-	-
Summa	4	2	1	0	-2	-2	-4	-4

Man vet förstås inte varför en viss grupp eller kategori väljare väljer att sympatisera med ett visst parti. Till exempel har Moderaternas dåliga valresultat bland kvinnor i den allmänna diskussionen av en del kopplats ihop med att kvinnor skulle ha svårt att fatta vad som är viktigt i politiken. ”Influeraren” Isabella Löwengrip, som anlitats av Moderaterna för att göra något åt det svaga stödet från kvinnliga väljare, har t ex hävdat att kvinnor har svårt att fatta hur politik fungerar. Dom skulle med andra ord vara lite dumma i huvudet. Den här argumentationslinjen känns ungefär hundra år gammal. Ett av argumenten mot kvinnlig rösträtt var ju att kvinnor inte förstod sig på politik.

Men, om vi inte tror att vissa väljargrupper är mindre vetande, är ju en annan förklaring att dom uppfattar de olika partiernas politik som mer eller mindre gynnsam för dom själva och den grupp dom tillhör. Att dom uppfattar att dom olika partierna i sin politik mer företräder samhällets övre skikt och att andra dom som i olika sammanhang är i underläge. Det är då uppenbart att flera grupper som på olika sätt står längre ned på samhällsstegen i första hand uppfattar Vänsterpartiet, och till en del även Socialdemokraterna som sina företrädare. Högerpartiernas politik uppfattas mer stå i överhetens tjänst.

72 dagar kvar

Förklaring och rättelse

En uppmärksam läsare ville att jag skulle förklara hur jag summerade i den avslutande tabellen. Så här gick det till: Plustecknen summerades (som om det hade stått +1 i rutan) och sen drogs minustecknen (som stode det -1). När jag sen kollade, såg jag att jag räknat fel (haha, svårt med plus och minus). Dom stackars Socialdemokraterna fick bara två poäng, och inte tre, som jag tidigare skrivit. Det är rättat nu. Tack för påpekandet.

Skinnskatteberg: Näst sämst andel kvinnor i politiken i länet

Bara 38 procent av dom förtroendevalda i Skinnskattebergs kommun är kvinnor. Därmed är Skinnskatteberg näst sämst i Västmanlands län. Genomsnittet för alla Sveriges kommuner är 43 procent. Dessutom minskade andelen kvinnor rejält vid 2022 års val. Minskningen var hela 18 procentenheter. Detta framgår av siffror för alla landets kommuner som tidningen Dagens Samhälle publicerar idag.

Det kan bli bättre efter den 13 september!

191 dagar kvar

Snillen spekulerar om kvinnors representation i politiken.

P4 Västmanland rapporterar idag om kvinnornas underrepresentation i kommunfullmäktige i länets kommuner. Sämst är situationen i Skinnskatteberg, där bara 36 procent är kvinnor. Jag har här flera gånger skrivit om hur väl representerade olika grupper är. För dom allmänna resonemangen, läs gärna inlägget om Niveapolitikern – vit, fet och dryg.

Man kan förstås ställa sig frågan om varför det är viktigt att olika grupper, här är det kvinnor som är i fokus, har en rättvis representation. Dom huvudsakliga argumentet har varit:

1 Rättvisa

Det är rättvist att kvinnor har en jämställd representation. Om medborgarna upplever att representationen är orättvis, så hotas hela det lokala demokratiska systemets legitimitet.

2 Mångfald

Kvinnor och män har olika erfarenheter. Om dom inte får komma till tals i beslutsprocesserna blir beslutet sämre, och sämre för alla.

3 Makt

Kvinnor har andra behov och intressen än män. Det kan gälla trygghet och kroppslig integritet, politisk och ekonomisk makt. Om kvinnor inte är med när beslut fattas är det ingen som driver sådana krav.

Varför är då kvinnor dåligt företrädda i politiken. Ett återkommande påstående är det om ”det dåliga samtalsklimatet”. Det kan säkert vara så, men i Skinnskattebergs kommunalpolitik är det en myt, senast upprepad av kommunrevisionens ordförande.

Fakta är att det krävs minst två som talar med varandra för att det ska bli ett samtal. Och utan samtal inget samtalsklimat över huvud taget. I Skinnskattebergs fullmäktige är det i stort sett två oppositionspolitiker som försöker föra ett samtal med den SD-ledda majoriteten. Svaret är vanligen tystnad. Möjligen svarar moderaten Bo Öberg med ”Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag”, utan att säga ett pillefjutt om vad som är bra med kommunstyrelsens förslag.

Se gärna kvällens fullmäktigemöte klockan 18 på Youtube för en illustration.

Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) slår väl i en intervju i radion omedvetet huvudet på spiken, när han säger att det över huvud taget är svårt med tillväxten. Man får väl förstå att det är ungefär lika svårt att få män och kvinnor att engagera sig. Nästa fråga är väl då vad det är som skulle göra att man vill bli förtroendevald. Jag tror att drivkrafterna är tre:

1 Pengar

Man blir inte rik på kommunalpolitik. I den här kommunen är det strängt taget bara kommunalrådet Emtin (SD) som kommit på grön kvist. Socialnämndens med mera ordförande Elisabeth Åberg (L) håvar in en hel del pengar, men hon skulle inte kunna leva på det. Det är snarast en (rejäl) utdrygning av pensionen.

2 Kärlek

Ja, åtminstone om man ska tro på dom som lägger allt krut på att sprida myten om den dåliga samtalstonen (t ex kommunrevisionens ordförande) blir man inte heller särskilt omtyckt.

3 Makt

Dom flesta har nog engagerat sig i politiken för att dom vill påverka. Makt är ett minusord, så det är sällsynt att någon säger sig vilja ha makt. Istället brukar tillfrågade valda säga att dom vill göra det bättre för t ex svaga grupper i samhället, eller t o m för alla i samhället. Att dom vill vara med för att påverka detta.

Hur är det då med makten? Har fullmäktige någon makt? Ja, SD-kommunalrådets inställning är tydlig. Han vill fatta besluten själv, utan någon inblandning av dom folkvalda. Hans herostratiska uttalanden i somras om fullmäktige som bromskloss och kommunstyrelsen som bara sitter och ”gafflar meningslöst” är klara besked:

Sämsta representation för Skinnskattebergs kvinnor på 36 år

En av dom positiva egenskaperna med kommunpolitiken i Skinnskatteberg har varit att den varit jämställd. Kommunen har haft flera kvinnor både som kommunalråd och som kommunchefer. Men framförallt har fullmäktige varit jämställt. I valet 2002 valdes ett fullmäktige med kvinnor i majoritet. Mellan 2010 och till nu har kvinnorna varit i majoritet oavbrutet i fullmäktige. Men icke så i 2022 års val. Kvinnoandelen rasar nu från 51,6 till 36 procent. För att hitta en så låg siffra måste man backa tiden ända till valet 1985.

Efter förslag från Sverigedemokraterna beslöt fullmäktiges majoritet (SD, M, L och C) förra vintern att minska fullmäktiges storlek från 31 till 25 ledamöter. Man vet sedan tidigare att det finns ett samband mellan hur många som ska väljas och hur många av dessa som tillhör minoriteter eller andra eftersatta grupper. Om detta skrev jag i ett inlägg här. Så resultatet i årets lokala val var inte oväntat.

Initiativtagaren SD:s gruppledare Ewa Olsson Bergstedt argumenterade att det med ett mindre fullmäktige skulle bli fler partier representerade. Hur hon då tänkte är höljt i dunkel. Man kan riktigt se hur hon har grubblat när hon fick order av husse att lägga fram förslaget. ”Vad kan husse ha velat?”

Såklart blev det inte några fler partier. Däremot var det på vippen att Centern åkte ur fullmäktige. Ett nytt parti ställde upp i valet, Kristdemokraterna. Men dom var långt ifrån att få någon representant i fullmäktige. Hur KD:s situation hjälptes av minskningen av fullmäktige är ovisst.

Gubbiga bussar i Linköping

Buss på! Tjejer!

Vid vår påskresa till Skåne blev vi mellan två tåg sittande en timme i järnvägsparken i Linköping. Vi hade då god tid att studera de stadsbussar som i strid ström for mot centralstationen. Det visade sig att Linköpings bussar, liksom kollektivtrafikfordon på många håll, har namn. Se, där passerade nu framför våra ögon Bernhard, Einar, Hugo, Johnny, Martin, Otto, Ture och allt vad de hette. Men faktiskt inte en enda kvinna. Vi blev lite upprörda å Linköpings kvinnors vägnar. Var det bara Bernhard, Otto och Ture som hade haft betydelse i staden och inte en kvinna. Och vad hade Linköpings feminister för sig? Eller har de försökt men tvingats ge upp inför den kompakta gubbmuren?

Strax innan vi skulle stiga på tåget söderut förbättrades emellertid kvinnorepresentationen något. Se där kom sångerskan Louise von Hoffsten, skådespelerskan Marie Göranzon, den medeltida drottning Ulfhild, som var gift med inte mindre än tre kungar (efter varandra) och några tjejer till. Men inte kunde de mäta sig med den väldiga gubbdominansen med sådana storheter som repslagaren Adolf Fredrik Wahlbeck, Josef Jonsson som uppfann en kapsyl, kungafotografen Einar Jagerwall och Hans Meijer som är mest känd för att ha godkänt min trebetygsuppsats.

Väl hemkommen har jag nu kollat upp saken: Det ska finnas 65 namngivna stadsbussar i Linköping. Av dessa har 10 kvinnonamn. Det motsvarar ungefär 15 procent. Av befolkningen i Linköping är förstås sisådär hälften kvinnor, men inte så bemärkta att de får namnge bussar. Man kan jämföra med t ex Göteborgs spårvagnar. Enligt spårvägens egna publicerade uppgifter har 40 spårvagnar kvinnonamn medan 104 har mansnamn. Till detta kommer sju vagnar med grupper som namn, t ex ”Göteborgskoloristerna”, ”After shave” och ”Göteborgssymfonikerna”. De 40 kvinnovagnarna utgör drygt 26 procent av alla. Betydligt bättre än Linköping alltså.

Vi kan också jämföra med Stockholms tunnelbanevagnar: 128 vagnar av 270 har kvinnonamn. Det blir ungefär 47 procent, så där är det närapå jämställt.

Men Linköping får verkligen ställa sig i skamvrån som den verkliga gubbstaden.

Skäms Linköping!