Förstamajresan: överskottsinformation

Vid ankomst till Tingshusparken i Norberg hamnade vi först vid sossarnas manifestation. Riksdagsledamoten Åsa Eriksson som är en gammal granne från Grimstaby i Upplands Väsby kunde då berätta att det riktiga (ja, så sa hon förstås inte) förstamajfirandet, d v s Vänsterpartiets, var i det gamla fina tingshuset. Hon tog kontakt med oss, för hon tyckte sig känna igen Ingrid från ”något kök”. Att vi varit grannar kom som en överraskning för henne. Men man får väl förstå att hon numera umgås i finare kretsar i Stockholm.

Sossemötet hade annars drag av familjefest. Hoppet får väl symboliseras av hoppborgen. Men till sist gick luften ur hoppet.

Hoppet sviker

Kent Persson som höll det tal som fokuserade på Solidariteten, lärde jag först känna i en TV-studio någon gång under andra halvan av 1980-talet. Han hade då blivit kommunalråd i Norberg i en s k ”regnbågskoalition” där alla partier utom dom stöddiga Socialdemokraterna var med. Jag var inbjuden att som statsvetare kommentera hans brokiga styre. Jag var väl inte direkt emot, men både han och jag minns att jag varnade för att det kunde bli ”ett parlamentariskt ormbo”. Vi skildes idag med hans förhoppning att Vänstern i Skinnskatteberg skulle göra en ”Norberg”. Han syftade nog på valet 1998 när V fick 47,9 procent. Jag delar den förhoppningen, men lite mer skulle inte skada.

Tre eller fyra grisar på Abrahamsgården

Innan firandet käkade vi lunch på Abrahamsgården. Trevlig miljö, och utomhus i den tillfälliga sommarvärmen denna kalla och torra vår. Ingrid tog in en helvegetarisk pastasallad medan jag valde en helanimalisk ragù. Ingrid var beredd att ge grönskan på sin tallrik fyra grisar, medan jag för det bruna på min tallrik nog kunde nöja mig med en trea. Jag tycker att det var lite för salt. Det slog ihjäl eventuella andra smaker och presentationen var väl inte den allra snyggast. Vad gör man i ett sånt läge? Omröstning lönar sig inte eftersom det blir 1 – 1. Då får man väl ta medelvärdet, som blir 3,5. Emellertid delar vi bara ut hela grisar, så det blir avrundat till en fyra (men med en osynlig reservation)

 

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet, Wanås Restaurang och Konst, Hallmans matbar

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta, Lake Lodge, Karlskoga, Nya Hattfabriken, Färna herrgård, Tolvsbo bergsmansgård, Vatten, Skärhamn, Kajplats 9, Västerås, Gyllene Uttern, Gambrinus Grand Hotel Lund, Greens hotell, Tällberg, Västerås Officersmäss, O’Learys, Köping, Flädie Mat- och Vingård

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket, Hjälmaren, Årsta, Agrill, Västerås, Laxmi, Västerås, Värdshuset Stopet, Grängesberg, Sätra Brunn, Kosta Lodge

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen, Bierkeller, Västerås

Floskelgenerator nu också lögnmaskin

Kent Persson

Alla vet att pengar är av avgörande betydelse för att driva valrörelser och vinna val. Partier och kandidater är därför djupt tacksamma för ekonomiska bidrag från privatpersoner, företag och organisationer. Det finns alltid en risk att denna djupa tacksamhet tar sig uttryck i politiska beslut som gynnar bidragsgivarna. För att undvika den sortens politiska korruption finns i nästan alla demokratier regler för hur stora bidrag som får ges och hur de ska redovisas öppet. Sverige är en av få demokratier där det inte finns någon reglering av hur partierna finansierar sig.

Organisationen Transparency International riktade senast i februari i år kritik mot Sverige för detta. Flera gånger har Europarådets organ för korruptionsövervakning fört fram samma kritik. Av demokratiska länder i Europa påstås bara Sverige, San Marino och Malta sakna sådan lagstiftning. Ett viktigt skäl till att Sverige står kvar i denna skamvrå är Moderaternas envetna motstånd mot en reglering. Varje gång förslag om lagstiftning har förts fram har moderaterna satt sig på tvären. Senast i fjol höst lämnade riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson Moderaterna:

-          Jag vill inte vara medlem i ett parti som inte berättar var man får sina pengar ifrån. Jag tycker att det är direkt oanständigt, säger hon.

Inför det yttre och inre trycket gör Moderaterna nu ett lappkast och justitieministern lovar att det ska finnas en lagstiftning på plats före valet 2014. Till dess har det slutits en överenskommelse mellan partierna om frivillig redovisning. Bara det nynazistiska Sverigedemokraterna håller fast vid den gamla moderata ståndpunkten och vägrar att medverka i den frivilliga redovisningen.

Nu framträder Moderaternas partisekreterare Kent Persson:

-          Vi har länge drivit denna fråga.

Kent Persson, som annars är mest känt för sin floskelproduktion (han har kallats floskelgenerator, floskelmaskin och floskelguden) sällar sig nu till en tradition bland moderata partisekreterare som historierevisionist. Vi minns ju alla förra höstens uttalanden av dåvarande partisekreteraren Sofia Arkelsten  om hur moderaterna låg bakom införandet av allmän rösträtt och kampen mot apartheid. Det ironiska var ju att i någon mening hade hon rätt. Att Högern införde allmän rösträtt i Sverige är sant i samma bemärkelse som det är sant att det var storamiralen Karl Dönitz som avslutade andra världskriget.

Arkelsten fick avgå och Dönitz dömdes till tio års fängelse i Nürnbergrättegångarna.