Om parallellsamhället och den svenska folksjälen

Sverigedemokrater och deras svans talar ganska ofta med avsmak om ”parallellsamhällen”. I det allvetande Wikipedia beskrivs ett parallellsamhälle: ”…ett eget samhälle inom ett annat, en fysisk och kulturell enklav, och syftar vanligen på marginaliserade grupper efter bostadsort som står utanför det traditionella samhället och dess norm- och rättssystem. Ordet har en inneboende negativ innebörd.”

Så här skriver Jimmie Åkesson (SD) i en debattartikel i SvD 7/7 2016: ”Vi tänker göra allt vi kan för att agera mot de parallella samhällen präglade av antisvenska värderingar och illegal rättskipning som växer fram.” I ett inlägg i sociala medier skriver SD ”framväxten av parallellsamhällen […] undergräver sammanhållningen och tryggheten i vårt land.”

I en debattartikel i Expressen 28/6 2021 skriver ett gäng ledande SD:are: ”Inte minst har många invandrartäta förorter i vårt land fyllts på genom en extrem och ansvarslös invandringspolitik, och på så sätt förvandlats till separata samhällen med egna regler och normer.” Bland dom problem som följer tar artikelförfattarna bl a upp ”stort problem för rättsväsendet” och att en grupp kan ”skilja sig från majoritetsbefolkningen och utöva värderingar som står i djup konflikt med svensk kultur.”

Den fråga som jag inte kan släppa är om inte en glänta i skogen, där svensk lag (i det här fallet utskänkningslagstiftningen) inte längre gäller är ett slags parallellsamhälle?

Parallellsamhälle? Bild från Google Maps

Den svenska kulturen och folksjälen

Vid en stor sammandragning i december 2014 med SD-politiker från hela landet höll Björn Söder (SD) ett bejublat tal där han citerade den tyske 1700.talsfilosofen Johann Gottfried Herder som med sina tankar om en ”folksjäl” varit en viktig inspiratör för SD. Söder beskrev enligt rapportering i DN 14/12 2014 ”ett varmt, omtänksamt samhälle där människorna bryr sig om varandra eftersom de har samma ursprung.”

I lönnkrogsincidentens efterföljd har SD-svansen viftat upprört på sociala medier. Många har uppfattat kritiken mot lönnkrogen som ”ren avundsjuka” från vänsterkläggets sida. Någon lägger för tydlighets skull till ”den svenska avundsjukan”. Och det är inte avsett att vara varken positivt eller omtänksamt.

Vad är nu detta? Präglas svensk folksjäl av ”avundsjuka”. Varför är den då så överlägsen andra kulturer? Det påminner mig om det tillfälle då det på Svenska Flaggans Dag för ett tiotals år sen någonstans skulle sjungas patriotiska sånger. Det delades ut textblad, men det fanns inte tillräckligt många. Mötesdeltagarna uppmanades därför i högtalare att titta tillsammans på samma papper: ”Var inte så svenska nu.”

Avundsjuka och social fobi. Det är så dessa smakprov karaktäriserar den överlägsna svenska folksjälen och kulturen. Är det inte närmast något slags tecken på någon psykiatrisk diagnos.