Landskapet, hunkan och vädret

Något som förbryllat läsekretsen är skillnaden mellan län och landskap. Ett gammalt inlägg från 2021 om saken dyker efter flera år regelbundet upp på tio-i-topplistorna över mes visade bloggposter. Det är faktiskt så att det inlägget är nummer 19 på listan över mest visade inlägg av sammanlagt ungefär 1 900 inlägg sedan starten 2009. Man nästan ryser vid tanken på hur det skulle se ut om jag också tillfogade termerna ”landsting” och ”region”. Men det får bli en annan gång.

Den uråldriga landskapsindelningen dyker faktiskt upp på ett par ganska oväntade platser i vår vardag. Det ena är en karta på baksidan av den annars utrotningshotade hundralappen:

Och det andra stället är på SVT:s väderkarta. Det kan kanske vara svårare att se på den här skärmdumpen från Rapport. Det är ju så mycket annat plotter med solar och temperaturer. Men om man titta väldigt noga så ser man små tunna vita gränslinjer, som faktiskt är landskapsgränser.

Där ser man. Vi återkommer med landsting och regioner.

Demokratin ruttnar uppifrån

Flyktingar ska avskräckas från att söka sig till Sverige. Så många asylsökande som möjligt ska få avslag. Dom som fått nej ska samlas upp i särskilda läger, helst nära flygplatser, så man har kontroll över dom. Ännu bättre är det om asylsökande kan placeras i läger som vi hyr i något afrikanskt land. Dom som får stanna får bara tillfälliga uppehållstillstånd. Dom ska inte ha samma rätt till samma sociala förmåner som dom infödda svenskarna. Fel åsikter klassas som bristande ”vandel” och då ska man ut. Har man hunnit bli svensk medborgare kan man bli av med medborgarskapet. I invandrartäta områden ska polisen ha rätt att stoppa och visitera vem som helst utan misstanke om brott. På gatorna ska beväpnad militär patrullera. Ungefär så ser SD-drömmen ut.

Varför är SD så avogt inställda till flyktingar och invandrare? Jo, dom har en berättelse – eller narrativ som man numera säger – enligt vilket snart sagt alla problem i samhället beror på invandrarna. Dom driver runt och lever på bidrag som utarmar välfärden. Om dom inte kan göra gällande att dom uppfyller kraven för att få bidrag så lurar dom till sig dom. Även all annan brottslighet beror på invandrarna. Det är dom som säljer knark och som rekryterar barnsoldater som mördar och spränger. Enligt en annan, märkligt nog omvänd, variant tar invandrarna jobben för dom riktiga svenskarna. Hur det går ihop med att dom lever på bidrag och kriminalitet är oklart.

Det etniska klassamhället

Nu råkar det vara så, att det finns en rasifierad etnisk hierarki i samhället. På gruppnivå står praktskt taget alla invandrare längre ned på stegen än infödda svenskar. Efter svenskarna kommer andra nordbor, västeuropéer och vita amerikaner. Sen börjar det allt eftersom hår och hudfärg mörknar bli mer tveksamt. Sydeuropéer, sen araber och andra från Västasien och i botten svarta från Afrika. Så ser det ut när folk ombeds rangordna olika grupper. Och samma rangordning går igen när man ser på sysselsättning, arbetslöshet, inkomster, trångboddhet, fängelsedömda, sjuklighet och död.

SD:s narrativ slår med andra ord med kraft nedåt på samhällsstegen. Även lite finare grupper kan få en släng av sleven. Det handlar då om den så kallade ”kultureliten”, som påstås av någon anledning vara dom som driver på för fri invandring och rättigheter för flyktingar. Dom är ”godhetsknarkare” som njuter av att visa upp hur goda människor dom är.

Vad skyller vänstern på?

Vänstern har ett annat narrativ. Jag menar då ”den breda vänstern” och inte bara Vänsterpartiet. Där finns många socialdemokrater, men också miljöpartister, liberaler och kristna och en hel del av ”den godhetsknarkande kultureliten”. Dom förnekar på inget vis bristerna i samhället: arbetslöshet, fattigdom, trångboddhet, brottslighet, ohälsa och så vidare. Men blicken riktas uppåt när det ska förklaras vem eller vad eländet beror på.

Nu kommer det att handla om profithungriga företag och deras ägare och ledare. Det finns en betydligt mindre entusiasm för våldsapparaten, d v s polis och militär. Många är också skeptiska till religionen. Penningpungen, svärdet och kyrkan är symboler för den överhet som konstruerat ett system som i första hand gynnar dom själva och bibehåller deras topp-plats i makthierarkin. Dom flesta är också vita, men inte nödvändigtvis svenskar. Ty, likt vänstern som inte gör skillnad på underklass av olika etniskt ursprung, eller dom kristna som säger att ”här är inte längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är vi ett i Kristus Jesus” (Galaterbrevet 3:28), känner det globala kapitalet inga gränser.

Moderater och liberaler, partier för ”dom där uppe”

Trots att alla partier försäkrar att dom ser till allas bästa, vet vi ju alla att det finns starka samband mellan partierna och samhällets hierarkier. Som exempel kan man se hur rika män fördelar sina partisympatier. Ur partisympatiundersökningen från maj 2023 kan man utläsa att av den femtedel av männen som har högst inkomst skulle 33,6 procent rösta på Moderaterna om det vore val idag. Detta kan jämföras med 21,5 procent av alla män oavsett inkomst. Av dom rikas partisympatier får alltså Moderaterna mer än 1,5 gånger än vad som gäller för alla. I figuren nedan har jag redovisat dessa kvoter (som alltså blir 1 när hög inkomst inte spelar någon roll för partisympatierna).

Kvoten mellan andel sympatisörer på respektive parti i den femtedel av männen som har högst inkomst och motsvarande andel av alla män. Bearbetning från Partisympatiundersökningen maj 2023.

Det visar sig att det framförallt är Moderaterna, Liberalerna och i något mindre grad Centern som får särskilt stöd av dom rika. Det parti som får minst stöd från höginkomsttagarna är Vänsterpartiet som stöds av bara 2,7 procent av dom rika männen, att jämföra med 6,1 procent av alla män. Kvoten blir 0,44, vilket innebär att V:s andel bland dom högavlönade blir bara knappt hälften än bland alla.

Varför gillar M och L Sverigedemokraterna?

För att förenkla det hela. Det finns ett par partier (M och L) som särskilt lockar till sig personer och grupper i samhällets övre skikt. Vidare finns det ett parti (SD) som driver en politik som skyller snart sagt allt elände i tillvaron på flyktingar och invandrare, grupper som står långt ned på samhällsstegen. Vidare finns det ett parti (V), som har särskilt stöd av ”dom där nere”, och som har en tendens att skylla problem i samhället på ”dom där uppe”. Om M och L behöver stöd av något annat parti för att svinga sig upp till den politiska makten. Vilket av SD och V skulle dom då välja? Och för att fortsätta gissningsleken: Vilket av partierna SD och V skulle dom där uppe helst vilja får ökat väljarstöd. Vilket av dom borde bekämpas och vilket borde gödas?

Utan att hemfalla till konspirationsteorier, så tycker i alla fall jag att det politiska landskapet av idag blir mer begripligt när man har dom här förhållandena klara för sig. I alla fall förstår jag varför Vänsterpartiet skys som pesten och varför SD förklarats rumsrent och numera i praktiken tillåts styra regeringens politik.

Vad kostade gropen i Skinnskatteberg?

Jag har tidigare skrivit om gropen i Skinnskattebergs centrum. Det grävdes en grop för att byta vattenledningar. Efter ett bra tag med trafikavstängningar och krångel fylldes gropen igen. Orsaken var att arbetsmiljöverket omedelbart beslutat att stoppa arbetet. Gropen var för farlig att arbeta i. Vad kostade den här klantigheten (VA-chefens egna ord) kommunen?

Vänsterpartiets Hans Neld ställde den frågan till kommunstyrelsens ordförande Ewa Olsson Bergstedt (SD) i går kväll. Hans Neld menade att invånarna nog var intresserade av att få veta vad det kostat att först gräva en grop och sen fylla igen den.

Kommunalrådet hade inget svar. Hon hänvisade i stället till en rapport som bilagts till kommunstyrelsens senaste protokoll: ”Om du tittar i den får du säkert svar på dina frågor”. Vad kommunalrådet missade var att Hans Neld ju hade ställt frågan, så att säga, på medborgarnas vägnar. Det var ju dom som han tyckte borde informeras.

De tyckte tydligen inte kommunalrådet. Om man går in på kommunens hemsida och letar upp kommunstyrelsens protokoll finns det ingen rapport om gropen där. Dom medborgare som är intresserade måste därför själva begära ut rapporten som ju måste vara offentlig handling.

Gör så här:

Skicka ett mail till kommun@skinnskatteberg.se. Skriv i ärendemeningen: ”Begäran att få ut offentlig handling”

I texten skriver du:

Vid fullmäktige den 18 december uppgav kommunstyrelsens ordförande att det fanns en rapport om gropen i centrum bilagd till kommunstyrelsens protokoll. Jag vill ta del av denna rapport. Jag tar helst emot handlingen i digital form.

 

Bild från Fagersta-Posten. Foto Olle Strandberg

Nu tog frågan om Skinnskattebergs budget en helt ny vändning

Budgetbehandlingen i Skinnskattebergs fullmäktige fick avbrytas i totalt kaos förra måndagen. Fullmäktiges ordförande Lennart Lydquist (L) (dags att kasta in handduken nu?) hade ohjälpligt trasslat in sig i propositionsordningarna. I går återupptogs sammanträdet. Tidigare på dagen hade det varit en gruppledarträff under medverkan av juridisk expertis från SKR. Resultatet av mötet blev att man skulle riva upp tidigare beslut. Istället skulle kommunstyrelsens rambudgetförslag fastställas. Dom tilläggsförslag som kommit från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna skulle hanteras som tre olika budgetmotioner. Dessa skulle skickas till kommunstyrelsen för beredning. Samtidigt skulle man besluta att nämnderna fick tid på sig till i mars att utarbeta detaljerade budgetar. Dom tre budgetmotionerna skulle då kunna komma in i detta arbete. Ingen optimal lösning, men om man inte gjorde så, utan blev kvar vid vad Lydquist hade krånglat till förra måndagen riskerade man att hamna i Förvaltningsrätten, som då kunde förväntas upphäva hela budgetbeslutet. Då skulle kommunen stå utan budget.

Det var uppenbart vid förra måndagens diskussion att det i första hand var Vänsterpartiets budgetförslag som var mest hotande, och som man så snabbt som möjligt ville bli av med. Carina Sándor (L) menade t ex att det var mest logiskt att avfärda V:s budgetförslag ”i klump”. Logiken var fördold för oss övriga, men Lydquist var förstås lydig. Sossarnas tilläggsyrkanden fick det lyckosamma ödet att dom accepterades av Sverigedemokraterna, och bifölls så att säga på ett snabbspår. Moderaternas fem tilläggsförslag togs däremot upp ett och ett, varigenom några gick igenom.

Men nu gällde det alltså nya regler. Alla beslöt att bifalla kommunstyrelsens rambudgetförslag, att nämnderna ska återkomma med detaljbudgetar som ska beslutas av fullmäktige i mars, samt att dom tre förslagen från V, S och M skulle hanteras som budgetmotioner i detta arbete. Ja, M var faktiskt emot och reserverade sig emot att deras yrkanden skulle skickas till kommunstyrelsen.

Vad kom sig skräcken för Vänsterns förslag av? Månne var det förslaget att minska arvodena med 20 procent för alla ordförande och vice ordförande. Det förslaget skulle t ex innebära att kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) skulle förlora 160 000 kronor på ett år (hoppsan!) Liberalernas toppnamn Elisabeth Åberg (hon med 13 uppdrag) skulle tappa 30 000 kronor, SD:s andreman Jonny Emtin 12 000 kronor och Lydquist (L) inte att förglömma som skulle bli 7 000 kronor fattigare. Inget lockande förstås.

Socialdemokraternas Lena Lovén Rolén kallade, med sin oförlikneliga logik, detta V-förslag för att ad hoc-förslag (vad hon nu kan ha menat med det, men det var nog inget bra). Arvodena kunde man annars ändra när som helst, men underförstått inte nu, även om ”nu” för oss andra ingår i ”närsomhelst”.

Dystrast var sossarna och moderaterna, som genom budgetbeslutet i går kväll blev av med sina gräddfiler. Deras tilläggsförslag som dom trodde var i hamn måste prövas igen. Efter en omröstning där S och M blev nedröstade med 14 röster mot 11 fick dom ge upp. Surt sa räven!

 

Fartfylld julshow på Culturen i Västerås

 

Linneas skola har haft julshow på Culturen i Västerås. Det var fart och fläkt med sång och dans och insprängda scener med teatereleverna. En närapå professionell tillställning.

Att gömma flyktingar och förhindra utvisningar

På morgonen den 24 november 1993 stormades Alsike kloster av ett stort polisuppbåd som skulle hämta gömda flyktingar som skulle deporteras. En del låste in sig på sina rum, men polisen bröt upp dörrarna. Alla flyktingar fick order att klä på sig och gå till en buss som förde bort dom för vidare deportation. Psykiatrikern Lisbet Palmgren beskriver händelsen i en artikel i tidningen Arbetaren (14 januari 2014), där hon också har följt upp vad som hände med flyktingarna.

Hon skriver ”det är … otvivelaktigt så att polisrazzian i fristaden skadat vissa av dem allvarligt.” Hon kommenterar också händelsen på ”Insidan” i Dagens Nyheter den 29 september 1997:

Vid stormningen i Alsike trängde polisen in i klostret, slog sönder dörrar och drog ut skrikande kvinnor och barn, människor som där sökt skydd undan tortyr och förföljelse. Det som hände var tragiskt för de drabbade familjerna men hade dessutom en annan lika allvarlig dimension: Det föreföll som om vår regering var ovillig eller oförmögen att försvara demokratiska rättigheter.

Många nätverk för stöd till flyktingar och papperslösa

Grupper som gömmer eller på annat sätt stöder utvisningshotade flyktingar är oftast organiserade som nätverk. Det är därför inte alldeles enkelt att skaffa sig en överblick över vilka grupper som finns, deras syften och aktiviteter. I ett examensarbete i Globala studier vid Göteborgs Universitet görs ett försök att redovisa vilka grupper och nätverk som då fanns i Sverige (Bergman 2012):

Aktion mot deportation erkänner inte nationsgränser. Migrationskontroll bygger på rasism. Nätverket arbetar för stopp för alla deportationer och frigivning av alla som sitter i förvar.

Etikkommissionen i Sverige vill verka för att mänskliga rättigheter tillämpas både för asylsökande och papperslösa. Nätverket vill verka för en mer generös flyktingpolitik och bilda opinion i flyktingpolitiska frågor.

Rosengrenska stiftelsen är ett nätverk av frivillig vårdpersonal som bistår gömda flyktingar. Nätverket vill förmedla hjälp till papperslösa som inte kan eller vågar uppsöka vården.

Ingen människa är illegal erkänner inte staters rätt att begränsa människors rörelser över gränser. Nätverket verkar för att alla som är i Sverige och vill stanna ska få uppehållstillstånd. Nätverket är medlem i paraplyorganisationen FARR, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd.

Listan som inte är komplett består av vad som kan beskrivas som solidaritetsorgansationer. En solidaritetsorganisation är en organisation vars medlemmar och informella nätverk handlar altruistiskt, d v s för andras intressen än det egna intresset. Deltagandet motiveras av moraliska principer, en etisk vision snarare än materiella intressen eller personliga privilegier. Deltagarna är ofta vanliga medborgare och gräsrotsgrupper med olika ideologiska uppfattningar och bakgrunder (Rosenberg m fl 2018).

Rosenberg m fl som studerat proteströrelser i flyktingfrågor i Österrike, Schweiz och Tyskland delar in deltagarna i olika grupper: Det handlar om lokalsamhällen och individer med personliga band till den utvisningshotade, gräsrotsrörelser och individer utan sådana personliga band, frivilligorganisationer, kyrkorelaterade aktörer och dom utvisningshotade själva. Aktörer i den politiska vänstern har en central roll i protester mot deportationer.

Kristna och vänsterfolk bland aktivisterna

Journalisten Niels Hebert och sociologen Kerstin Jacobsson har i sin bok ”Olydiga medborgare” (1999) arbetat med kvalitativa intervjuer med sex informanter som är flyktinggömmare. Det är fem kvinnor och en man. En är vänsterpartist, två är syndikalister varav en tidigare varit centerpartist och röstar på Miljöpartiet, en är präst och en annan församlingspedagog i Svenska kyrkan.

Det förefaller som om det både i en svensk och internationell kontext är två kategorier som dominerar i anti-deportationsrörelser. Det handlar dels om kristna, dels om vänsterfolk, vänsterpartister, syndikalister och miljöpartister. Den självklara utgångspunkten för dom kristna är det kristna kärleksbudskapet som manar till solidaritet och lika värde för alla människor. I vänstern är utgångspunkterna mindre entydiga, men för många är utgångspunkten parollen ”Proletärer i alla länder förena er” från Kommunistiska manifestet (Marx & Engels 1848). För dom kristna uttrycks allas likhet bland annat i Galaterbrevet 3:28 ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Solidaritetsrörelsen för på det här sättet samman aktörer som annars uppfattas stå långt från varandra. Från olika utgångspunkter drar man samma slutsats. Detta är en god illustration av hur solidaritetsrörelsen skär genom dom ideologiska gränserna. Vänstern har annars ofta fått bära skulden för hur socialismen perverterades i Sovjetunionen medan dom kristna kritiserats för hur kyrkan genom tiderna varit ett disciplineringsinstrument för överheten. Politiska grupperingar i dagens Sverige, som bekänner sig som kristna, som Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna intar ju en diametralt annorlunda inställning, samtidigt som det socialdemokratiska partiet efter omsvängningen 2018 rört sig i en restriktiv hållning till flyktinginvandring.

Många olika metoder

Kriesi m fl (1995) delar in proteströrelsers handlingsrepertoar i konventionella metoder (t ex publicering i media, flygblad, namninsamlingar), demonstrativa metoder (protestmarscher, strejker, ockupationer), konfronterande och våldsamma metoder (t ex att skada egendom, plundring, våldsamma sammandrabbningar, hungerstrejker och självmordsförsök).

Olika typer av aktörer föredrar olika slags metoder. Konfrontativa metoder är särskilt vanligt bland dom direkt berörda. Sådana konfronterande metoder är också faktiskt relativt vanliga bland kyrkliga aktörer. Politiska aktörer som politiker och partier använder nästan aldrig konfrontativa metoder (Rosenberg m fl 2018).

Ickevåldsaktivisten Per Herngren beskriver i sin ”Handbok för civil olydnad” (2021) den amerikanska Fristadsrörelsen. Denna fick också avläggare i Sverige, med lokalgrupper i flera städer. Särskilt framträdande var Ekumeniska fristadsgruppen i Uppsala som under en följd av år hjälpte papperslösa och gömda flyktingar. Dom här grupperna ska inte sammanblandas med dom fristadsprojekt som syftar till att ge en fristad i en viss kommun och under en begränsad tid för författare och andra konstnärer.

Herngren beskriver också utifrån fristadsgruppernas arbete hur man kan försvåra för myndigheterna att hitta dom gömda flyktingarna. Man bör t ex undvika att gömmaren är en person som flyktingen har haft kontakt med, t ex en hemspråkslärare. Man bör alltid ha alternativa adresser dit flyktingen kan ta vägen om polisen är på spåret. Vid myndighetskontakter bör alltid någon följa med, så att flyktingen inte går vilse och blir ett lättare byte för polisen.

Svårigheter för den som gömmer flyktingar

Hebert och Jacobsson berättar utifrån sina intervjuer om svårigheter som kan uppstå för gömmaren. Några citat:

Engagemanget har tagit mycket av fritiden med loppmarknader, brevskrivande och att tigga mediciner och kläder.

Det har inneburit konflikter med våra tonåringar. De tycker inte att jag ställt upp tillräckligt mycket för dem.

Det kan vara fruktansvärt jobbigt att ha folk boende hos sig … Bebisar som skriker om natten, det går bara en liten tid – man blir alldeles slutkörd.

En gång blev jag knuffad nedför rulltrappan på Domus och kallad ”jävla svartskallehora”

Så, visst kan det innebära problem och svårigheter att gömma flyktingar. Men det är i alla fall inte olagligt. Enligt kapitel 20, paragraf 7 i Utlänningslagen (SFS 2005:716) gäller:

Till fängelse i högst två år, eller när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige …, om detta görs i vinstsyfte.

Nyckelorden här är ”om detta görs i vinstsyfte.” Alltså, det är inte straffbart att gömma en flykting om man inte gör det för att tjäna pengar. Detta är för närvarande gällande rätt. Men det kan förstås i det nuvarande politiska landskapet ändras. Två sverigedemokratiska riksdagsledamöter har motionerat om att kriminalisera allt flyktinggömmande, även om det inte sker i vinningssyfte (Mot 2022/23: 916). Socialförsäkringsutskottet har beslutat att avstyrka förslaget (2022/2023: Sfu15).

Riksdagen anslöt sig den 20 april till utskottet och avslog alltså SD-förslaget om att kriminalisera flyktinggömmande (Prot 2022/23: 93). Så det är fortfarande och än så länge inte straffbart att gömma flyktingar.

Att fysiskt hindra myndigheternas hämtning kan vara framgångsrikt

En sista fråga att besvara är om det spelar någon roll. I Rosenbergs m fl antologi ingår en undersökning som bygger på mediematerial av 15 fallbeskrivningar från dom tre undersökta länderna. I åtta av dessa fall lyckades man förhindra deportation. Framgångsfaktorer var att man lyckats få uppmärksamhet i media, att man bistått med juridisk hjälp och kanske särskilt intressant, vad som i rapporten kallas disruption (störning eller avbrott). Här avses metoder som innebär att man förhindrar myndigheterna att rent fysiskt få tag på flyktingarna. Gömmande hör förstås hit, men även direkt aktioner där man hindrar myndigheterna att genomföra hämtningen av den som ska deporteras.

Sammanfattningsvis

• Det finns och har funnits en rik flora av nätverk som syftar till att hjälpa flyktingar och förhindra deportation.
• Kristna och vänsterfolk dominerar bland aktivisterna.
• Metoderna täcker en skala från konventionella metoder till konfrontation.
• Att gömma flyktingar är inte problemfritt för gömmaren.
• Det är inte olagligt att gömma utvisningshotade papperslösa och flyktingar
• Aktioner kan vara framgångsrika och förhindra deportation

 Referenser

Bergman, Anneli 2012 ”Flyktingrättsrörelsen i Sverige ur ett motståndsperspektiv” Göteborg: Institutionen för Globala studier

Dagens Nyheter 1997 ”Hur mår Sverige Lisbet Palmgren” Dagens Nyheter 29 september 1997

Galaterbrevet 3:28

Hebert, Niels och Kerstin Jacobsson 1999 Olydiga medborgare? Om flyktinggömmare och djurrättsaktivister SOU 1999:101 Demokratiutredningens skrift 27

Herngren, Per 2021 Handbok i civil olydnad Stockholm: Saga Egmont

Kriesi, Hanspeter, Ruud Koopams, Jain Willem Duyvendak & Marco Giugni 1995 New social movements in western Europe: A comparative analysis Minneapolis: University of Minnesota Press

Marx, Karl & Friederich Engels 1848 Det kommunistiska partiets manifest

Mot 2022/23: 916 Krafttag mot illegal migration för ett säkrare Sverige

Palmgren, Lisbet 2014 ”Minnen efter stormningen av Alsike kloster” Arbetaren 11 oktober 2014

Prot 2022/23: 93 Riksdagens protokoll § 10

Rosenberg, Sieglinde, Verena Stern & Nina Merhaut (red) 2018 Protest movements in asylum and deportation Springer Open

SFS 2005: 716 Utlänningslag

Socialförsäkringsutskottets betänkande: 2022/2023: SfU 15 Migrationsfrågor

 

Så här gick det till när S och SD gick samman om budgeten i Skinnskatteberg

2:22:00 - 2:40:55 Mötet är ajournerat för att ordföranden ska utforma propositionsordningen

 

2:43:48 Ewa Olsson Bergstedt (SD) pratar med Elisabeth Åberg (L)

2:44:42 Lena Lovén Rolén (S) drar tillbaka ett av Socialdemokraternas förslag

2:45:45 Ewa Olsson Bergstedt (SD) yrkar bifall till Kommunstyrelsens förslag med Socialdemokraternas tilläggsyrkanden