Cykelparken?

På bland annat Facebook-sidan "Värt att veta i Skinnskatteberg" har det brutit ut en livlig diskussion om korrupta beteenden i Skinnskattebergs kommun. Dom flesta är upprörda, men ett och annat troll dyker upp också här. Ett särskilt minnesgott troll har lanserat ett slags "kålsuparteori" genom att länka till P4 Västmanlands revisionsgranskning av bygget av cykel- och skateparken i Skinnskatteberg. För 14 år sen (i mars 2012)! I ett projekt som kostade inemot en miljon hade Fredrik Skog gjort ett jobb för sisådär 60 000 kronor. Fredrik var då vice ordförande i kommunstyrelsen. Mediarapporteringen gjorde detta till huvudpoängen. Om Skog och tekniska utskottets nuvarande ordförande Jonny Emtin (SD) är lika goda kålsupare, måste man nog säga att det är skillnad på kålsuparnas storlek. Emtin har ju håvat in 800 000 kronor på att gräva gropar åt den tekniska förvaltning han har det politiska ansvaret för.

Jag kommenterade redan i mars 2012 saken i en insändare, som jag grävt fram ur gömmorna. Här är den:

Angående granskning av cykel- och skatepark i Skinnskatteberg

Skinnskattebergs kommun har uppfört en cykel- och skatepark. Projektet kostade knappt en miljon kronor. För genomförandet anlitades ett stort antal entreprenörer och leverantörer. Kommunens revisorer har uppdragit åt sina sakkunniga biträden att göra en fördjupad granskning av projektet. Av granskningen framgår att upphandlingen av leverantörer och entreprenörer varit formlös. Inte i något fall har flera anbud inhämtats och det finns inga kostnadsförslag dokumenterade. Också i andra avseenden saknas dokumentation. Det finns dessutom omständigheter som tyder på att fullmäktiges beslut inte i alla delar har genomförts som avsett. Det kan alltså finnas anledning att rikta kritik mot kommunstyrelsen. Till detta har revisorerna ännu inte tagit ställning. Det pågår en dialog med kommunstyrelsen. I ett brev till kommunstyrelsen ställer revisorerna ett antal frågor.

Det framgår också av granskningsrapporten att kommunstyrelsens vänsterpartistiske vice ordförande Fredrik Skogs byggfirma är en av leverantörerna. Det avser arbeten för drygt 60.000 kronor. Denna omständighet är inte en av dem som revisorerna ber kommunstyrelsen kommentera.

Revisorsgruppens centerpartistiske ordförande Harald Broberg framträder idag i P4 Västmanland och riktar skarp kritik mot Fredrik Skog, ivrigt påhejad av den högljudda oppositionsledaren Carina Sandor (Fp). Det är viktigt att slå fast att Broberg agerar endast för egen del. Ärendet är inte färdigbehandlat av revisionen. Broberg uttalar sig alltså inte å kommunrevisionens vägnar.

Den kommunala förtroendemannarevisionen har att gå en känslig balansgång. Som politiskt förtroendevalda nominerade av fullmäktiges partigrupper finns det en uppenbar risk att granskningen partipolitiseras. Oppositionens företrädare kan lockas att använda revisionen som ett politiskt slagträ mot majoriteten, medan majoritetens företrädare kan förledas att släta över kommunledningens eventuella missgrepp. Detta är väl känt och systemet med förtroendevalda kommunrevisorer kritiseras starkt i forskningen. Man kan också räkna upp flera exempel från kommuner och landsting där revisionen sviktat i integritet och/eller utsatts för påtryckningar.

Mot denna bakgrund var jag när jag lät mig väljas till revisor mycket tveksam. Tvekan borde kanske ha varit än större eftersom det visade sig att majoriteten i fullmäktige särskilt uttalade att den saknade allt förtroende för den av oppositionen föreslagna ordföranden i revisionsgruppen – Harald Broberg. Som relativt ny i kommunen hade jag inte bakgrunden och försökte ta reda på varför man saknade förtroende för Broberg. Jag fick då svaret att han tidigare agerat partipolitiskt i sin roll som revisor. Jag trodde då – kanske blåögt – att majoritetspartierna överreagerade. Efter dagens övertramp av Broberg är jag inte lika säker.

Henry Bäck

Förtroendevald revisor (V)

  

Korruption i Tekniska utskottet i Skinnskattebergs kommun?

 

SVT Nyheter Västmanland avslöjar idag att politiker som sitter i Skinnskattebergs kommuns Tekniska utskott har företag med lönsamma avtal med kommunen. Utskottets ordförande Jonny Emtin (SD) har t ex kunnat utföra arbeten för 800 000 kronor åt sektor Teknik och Service, som han är högsta ansvarig politiker för. Se SVT:s nyhetsinslag här.

Det ska vi fira! Del 1

 

Vi har en omfattande jubileumssäsong framför oss nu i vår. Idag startar vi med prinsesstårta från ICA och fransk folkkonjak.

Skinnskattebergs kommun värjer sig med näbbar och klor mot samarbeten

Samarbete mellan kommuner är, åtminstone enligt vad regeringens utredare Sven-Erik Österberg kommit fram till den enda räddningen för krympande småkommuner. Annars hotar nedläggning och sammanslagningar vid horisonten. Skinnskattebergs kommun utmärker sig genom att (1) vara den i regionen minsta och mest krympande kommunen och (2) den kommun i regionen som hållit mest emot när det gäller samarbete med andra kommuner. Det är olycksbådande.

Men någon kommer förstås i kläm när man går in i en samarbetsrelation. Det kan gälla personal som inte får plats i den nya gemensamma organisationen. Särskilt riskfyllt är det för chefer och dom politiker som ansvarar för den aktuella verksamheten. Chefer och politiker riskerar att bli av med sina jobb och arvoden bums när man går in i en gemensam organisation. Nedläggning av kommunen och sammanslagning med någon eller några andra kommuner är ett mer långsiktigt hot. Det är därför lätt att förstå att politiker som är mer intresserade av sina positioner och arvoden håller emot. Kortsiktiga beslutsfattare vinner alltid över dom som skådar lite längre bort.

Après moi, le déluge [Efter mig, syndafloden] som Ludvig den XV sa.

På dagordningen vid Skinnskattebergs kommunstyrelses möte i tisdags stod frågan om samarbete när det gäller överförmynderiet. Den utredning som presenterades var resultatet av en motion från Moderaterna, som fullmäktige hade bifallit i maj 2023. Utredaren hade undersökt möjligheterna att gå med i Västmanland-Dalarnas gemensamma överförmyndarnämnd, Västra Mälardalens överförmyndarnämnd eller att sluta avtal med Västerås stad.

Tjänstemännen vid dessa tilltänkta partnerorganisationer var positiva. Utredaren gör också bedömningen att det skulle vara kostnadsmässigt positivt för Skinnskatteberg att gå in i ett samarbete. Bland fördelarna framhölls också den minskade sårbarheten. Verksamheten har för närvarande bara en handläggare på 80 procent. Dom 40 anlitade ställföreträdarna hade också tillfrågats om sin åsikt. Av 28 som besvarade enkäten var 64 procent emot, d v s 18 stycken. Tio var positiva.

När saken först behandlades i kommunstyrelsens ledningsutskott yrkade Bo Öberg (M) att man skulle inleda förhandlingar med Västra Mälardalens överförmyndarnämnd. Det tyckte nu inte dom andra i utskottet (Ewa Olsson Bergstedt (SD), Ulf Kjellin (C), Elisabeth Åberg (L) och Lena Lovén Rolén (S)). På förslag från SD beslöt man att ”lägga utredningen till handlingarna.” Inte heller den socialdemokratiska suppleanten Arne Hjorth tycks enligt protokollet ha haft någon annan åsikt. Ridå alltså i ledningsutskottet för samarbetsförslaget.

Men nu kom det upp i kommunstyrelsen. Där gick det inte bättre. Samma koalition av SD, S, L och C la utredningen ”till handlingarna.” För säkerhets skull vägrades Bo Öberg (M) och Fredrik Skog (V) att över huvud taget lägga något annat förslag, t ex det som M hade lagt i ledningsutskottet. Drivande i denna förbudslinje var en ledamot som utsett sig själv till expert på kommunalrätt. Sedan hen misslyckats i sitt försök att bli kommunalråd tycks hens nya paroll vara if you can’t beat them, join them.

Bland samarbetsmotståndarna både i utskottet och i kommunstyrelsen noterar vi överförmyndarnämndens ordförande Elisabeth Åberg (L); ni vet hon som har tretton olika kommunala uppdrag. Hennes ordförandeuppdrag löpte ju risk att försvinna. Det må väl vara hänt, hon har ju en hel del annat att falla tillbaka på. Men, ack, med ordförandeuppdraget försvunne ju också arvodet. Enligt vad som gällde 2022 handlar det om sisådär 40 000 kronor om året eller närmare bestämt 3 266 kronor i månaden. Av dom sammanlagt 153 000 som olika ordförandearvoden gav, skulle ju ett bortfall av överförmyndarnämnden vara signifikant. Det skulle vara ett slag där det gör som mest ont.

Tydligen tyckte hennes koalitionssystrar och –bröder i SD, S och C sammaledes; inklusive den självutnämnda kommunalrättsexperten som misslyckades att ta över kommunalrådsposten.

 

Vilken kompetens behövs i kommunens verksamhet?

Chefen för den tekniska sektorn i Skinnskattebergs kommun heter Olle Karlsson. Den tekniska sektorn ansvarar enligt kommunens hemsida för vatten och avlopp, fastigheter, kost, städning, exploateringsverksamhet, översiktsplanering, parker och lekplatser, renhållning, trafikbelysning m m. Sektorn består av två enheter: VA- och fastighetenheten samt kost- och städenheten. Vilken kompetens väntar vi oss av den som ska chefa över allt detta?

Här är formuleringar i några kommuners aktuella annonser efter teknisk chef:

• Dokumenterad fackmässig kompetens inom teknisk förvaltning, VA och fastighetsförvaltning. (Perstorps kommun)
• Akademisk utbildning motsvarande lägst kandidatnivå (180 högskolepoäng) som arbetsgivaren bedömer är relevant för uppdraget till exempel inom teknik eller samhällsbyggnad, alternativt lång erfarenhet från liknande uppdrag (Hässleholms kommun)
• Högskoleexamen inom relevant område för uppdraget samt erfarenhet eller annan utbildning vi bedömer som likvärdig (Älmhults kommun)
• God kunskap gällande de myndighetskrav och lagar som styr verksamheten och erfarenhet av branschen eller liknande verksamheter inom infrastruktur (VA-chef till Lidköpings kommun)

Alla kräver förstås utöver fackkunskaper att man är duktig på att leda. Detta uttrycks ofta med dom uttryck som för ögonblicket är i ropet i managementslangens snömos. Det har jag inte tagit upp här, utan jag vill peka på dom fackkunskaper som tycks krävas i branschen. Det handlar om akademisk utbildning inom relevanta områden t ex teknik och samhällsbyggnad. Dessutom fordras erfarenheter av att ha arbetat inom dom områden som den tekniska förvaltningen svarar för. I något fall kan sådana erfarenheter t o m ersätta utbildningskravet. Särskilt för den citerade annonsen efter en VA-chef vill man ha bra kunskaper om myndighetskrav och lagar inom området.

Ett praktikfall: Skinnskattebergs tekniska sektor

Skinnskattebergs kommuns tekniska sektorchef redovisar på nätverket LinkedIn, där folk bjuder ut sig till hugade arbetsgivare, en rätt lång lista över sina yrkesmässiga erfarenheter. Han tänker sig nog en internationell karriär, eftersom han delvis skriver på engelska. Här dyker upp titlar som Branch manager, Security officer (tunga maskiner, truckar), försäljningsansvarig (truckar), försäljning (elmaterial), distriktschef (diverse byggmateriel) resande tekniker (ABB) och delägare och verksamhetschef i ett bolag vars verksamhet inte gått att spåra.

Hans senaste anställning innan Skinnskattebergs kommun var som konsult i Progrio Partner & Konsult 11 månader under 2019. Det här bolaget ska enligt beskrivning syssla med att ”Investera och förädla intressen i andra bolag. Erbjuda ledningsstruktur, stöd och utveckling. Konsulttjänster inom ledning, struktur, utbildning, upphandling och rådgivning. Handla med värdepapper.”

Bolaget registrerades 2018 och har inte något år rapporterat vare sig någon omsättning, eller några utgifter. Inte heller har det någonsin haft någon anställd. Under just 2019 hade bolaget stora intäkter (925 tkr), men dom var inte resultat av någon verksamhet utan avsåg ”resultat från andelar i koncern- och intresseföretag” samt ”övriga finansielle ränteintäkter”. Bolaget är avregistrerat för F-skatt och i momsregistret. VD i bolaget är Peder Daniel Karlsson och den adress som uppges som bolagets adress är densamma som Olle Karlssons bostadsadress.

Om man ska sammanfatta: Skinnskattebergs kommuns tekniska chef tycks sakna all erfarenhet av kommunal verksamhet, liksom av verksamhet som skulle kunna bedömas som likvärdig med en akademisk utbildning inom teknik. Det tycks i mycket handla om försäljning. Den senaste anställningen innan han blev sektorchef för tekniken i Skinnskatteberg är lite besynnerlig och reser en hel del frågetecken. Med dom här uppgifterna från offentliga källor tror jag att han skulle ha svårt att få motsvarande jobb någon annanstans. Om han nu inte är särdeles skicklig som försäljare.

Hur är det då med den tillförordnade VA- och fastighetschefen? Efter att den förra chefen fått sparken på synnerligen oklara grunder utsågs Christopher Åberg som t f från den 1 januari i fjol. Han är lärare med legitimation i geografi, historia, svenska och svenska som andraspråk. Också han finns på LinkedIn, där han redovisar sina yrkesmässiga erfarenheter. Dessa domineras förstås av hans lärargärning. Han tycks ha varit en duktig lärare eftersom han haft uppdrag som biträdande rektor i sammanlagt tre år och fem månader, som tillförordnad skolchef nio månader och som förstelärare ett år och åtta månader. Som särskild kompetens under tiden som biträdande rektor framhåller han ”schemaläggning”. Bland lärarjobben finns också redovisat, utanför kommunen, vikariat vid Risbroskolan i Fagersta och anställning vid den religiösa friskolan Al-Azhkar i Örebro under tre år. Skolan fick sedermera sitt tillstånd återkallat av skolinspektionen, men det var långt efter att Christopher jobbat där.

Ett lite mer udda jobb är som medgrundare till Stockaboo AB som ”ska utveckla och bedriva tjänster för finansinformation, genomföra intervjuer och övrig journalistisk verksamhet samt bedriva handel och förvaltning.” Bolaget har inte haft någon omsättning sedan 2020 då det omsatte 20 000 kronor. Bolagets registrerade säte är på en adress i Malmö, där också 50 andra bolag uppges ha sitt säte. Det ser med andra ord ut att vara ett typiskt brevlådeföretag. Åberg skriver på LinkedIn att han fortfarande är Chief Executive Officer (alltså VD) och Chief Financial Officer (vilket lär betyda finanschef).

På meritlistan finns också jobb som ”teknisk supportör” i sex år på Uponor; sommarjobb i flera år och några månaders anställning. Bolaget beskriver sig självt som ”den största plaströrstillverkaren i norra Europa.” Så man får förmoda att den som ska ge support i det bolaget bör kunna en hel del om plaströr.

En merit som Christopher inte tar upp är att han under en utomordentligt kort tid var förtroendevald revisor i Skinnskattebergs kommun. Jag kommer ihåg det eftersom jag var ordförande i revisionen då.

Han hade valts in på ett mandat som tillhörde ”Liberalerna”. Det visade sig dock snabbt att han var jävig eftersom hans mamma satt i kommunstyrelsen. Enligt Kommunallagen 6:28 är ”en förtroendevald jävig om han eller hon eller någon närstående part i ärendet eller annars kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning.” Han skulle därmed inte ha kunnat delta i praktiskt taget något av vad revisionen skulle granska och fick lov att avgå.

För att summera: Efter vad som framgår efter en granskning av offentliga källor har kommunens tillförordnade VA- och fastighetschef ingen utbildning inom området och yrkeserfarenheter av helt annat slag. Det enda som närmar sig verksamhetsområdet är väl att han bör kunna en hel del om plaströr. Tillsammans med en överordnad chef som mest tycks ha sysslat med försäljning i den privata sektorn och saknar erfarenhet av kommunal verksamhet, är det rimligt att dra slutsatsen att verksamheten är underförsörjd vad gäller relevant kompetens.

Bra på ledning, politik eller verksamhet?

Särskilt när det gäller den tekniska sektorn och VA-verksamheten har det inte minst på sociala medier varit en diskussion om kompetensbristen i Skinnskattebergs kommun. Det kan kanske vara på sin plats med några reflektioner om vad kompetens betyder i den kommunala organisationen. Vad behöver dom som har olika positioner ha för kunskaper och förmågor? Det sägs ibland att politikerna är inkompetenta eftersom dom kan så lite om verksamheterna. Det tycker jag är lite orättvist. Politikerna behöver inte vara specialister på olika verksamheter. Det är ju bland annat därför som dom har en förvaltning med anställda tjänstemän.

Politiker i en demokrati behöver framförallt vara bra på att förmedla och driva intressen, behov och önskemål från dom grupper dom anser sig representera. Dom behöver enkelt uttryckt vara duktiga på politik. Sen är det förstås så att beroende på vad man framförallt ägnar sig åt behövs vissa grundläggande kunskaper. För alla politiker tycker jag att man bör ha grundläggande kännedom om kommunallagen, kanske också sådant som rör yttrandefrihet och upphandling. Fullmäktiges ordförande bör vara särskilt slängd på kommunallagen. På samma sätt behöver en skolpolitiker känna till viktiga delar av skollagstiftningen, en politiker i socialnämnden socialtjänstlagen, och om man sitter i byggnadsnämnden plan- och bygglagen. Men i inget fall behövs specialistkunskaper. Det får förvaltningens tjänstemän stå för.

Det är ett skäl till varför kunskap om lagar och regler inom olika verksamhetsområden ingår i den kompetens vi kan kräva av tjänstemännen, särskilt cheferna. Men behöver dom kunna verksamheten? Det finns en diskussion om det är administration och ledning som är viktigast eller om det är kunskap om verksamheten. Ska chefer vara renodlade ledare/administratörer eller ska dom vara professionella?

Min övertygelse är att båda behövs. Det räcker inte med att man är bra på ”management” för att kunna leda en skola, en socialförvaltning eller för den delen ett vattenverk. Å andra sidan är det förstås inte säkert att den duktigaste bilmekanikern blir den bästa chefen för en bilverkstad eller att den duktigaste läraren blir den bästa rektorn. Det finns till och med en teori om att i ett sådant system lyckas alla avancera till den nivå, varifrån dom inte har förmåga att ta sig vidare. Dom kravlar sig upp till sin ”inkompetensnivå”. Till slut leds organisationen bara av inkompetenta chefer. Teorin kallas Peters princip efter den amerikanska pedagogikforskaren Laurence J Peter.

Peters princip kan kanske vara en tröst för den som lyckats rekrytera inkompetenta chefer utan utbildning och erfarenhet inom den verksamhet dom ska chefa för. Det kan gå på tok också om sakkunskaper finns.

 

Slå samman kommuner: Irrationell känslosamhet mot effektiv förvaltning

Gunnilbo kommunal-
fullmäktige någon gång
på tidigt 50-tal

Den 13 juni 2004 var det folkomröstning i dom båda jämtländska kommunerna Bräcke och Ragunda. Frågan var om kommunerna skulle slås samman. Folkets svar var nej. I Ragunda röstade 77,2 procent nej och i Bräcke 65,8 procent. ”Jag tror att bakom resultatet ligger rädsla och osäkerhet” sa vice ordföranden i Bräckes kommunstyrelse, Mona Modin (S) i P4 Jämtland. Initiativet hade tagits av dom socialdemokratiska kommunalråden i dom båda kommunerna. Ragundas kommunalråd Elisabet Yngström, som hade tillträtt vid årsskiftet hade egentligen ännu större planer. Hon ville slå ihop alla kommuner i Jämtlands län till en enda. Men bland annat Härjedalen ville inte vara med. Yngström sökte därför efter någon annan partner, och valet föll på grannkommunen Bräcke. Tillkallade konsulter hade stuckit fingret i luften och menade att folkopinionen var positiv. Men väljarna ville annat, och efter folkomröstningen var frågan död.

Efter dom stora kommunsammanslagningarna på 70-talet har ytterligare tre folkomröstningar om att slå ihop kommuner ordnats. På Öland försökte man två gånger: 2009 föreslogs att dom båda kommunerna på ön, Borgholm och Mörbylånga, skulle slås samman till ”Ölands kommun”. Det gjordes jämförelser med dom båda andra stora öarna i Östersjön, Gotland (60 000 invånare) och Bornholm (40 000 invånare), som båda hade slagit samman alla kommuner på ön. Däremot var det ingen som jämförde med Åland där 16 kommuner, den minsta med 105 invånare, delar på 30 000 invånare.

En majoritet av dom röstande ölänningarna (56 procent) sa nej till Ölands kommun. Men förespråkarna för en sammanslagning gav sig inte. 2019 var det dags för en ny folkomröstning. Nu röstade 56,7 procent nej. Nej sa också dalslänningarna till en ”Dalslands kommun” 2014. Vid folkomröstningen i Bengtsfors kommun 2014 röstade 46 procent nej, 39 ja och 15 blankt. Av dom som tog ställning (ja- eller nejröster) röstade alltså 54 procent nej. Initiativet till omröstningen kom från Folkpartiet, som också motionerade om omröstningar i Dals-Ed och Mellerud, med stöd av Miljöpartiet och ett lokalt parti i Mellerud. I båda dessa kommuner avslogs dock förslagen om folkomröstning.

Har partierna bytt plats som storkommunkramare?

Folkpartiet har också tagit initiativ i flera kommuner till sammanslagningar, men det har inte någon annanstans än i Jämtland, Öland och Dalsland lett fram till kommunal folkomröstning. I Orusts kommun la Liberalerna 2017 ett förslag om att man skulle ge kommunstyrelsen i uppdrag att utreda frågan om samgående med en eller flera grannkommuner. En folkomröstning om sammanslagning av Sundsvall och Timrå föreslogs också av Liberalerna 2010. Inte heller detta förslag vann någon framgång.

Även om Folkpartiet/Liberalerna på flera håll varit aktiva förespråkare för sammanslagningar, har det inte varit en partipolitiskt renodlad fråga. Vi har t ex sett hur socialdemokratiska kommunalråd tog initiativ till sammanslagningsförslaget i Jämtland. I Habo i Västergötland kom ett initiativ att slå samman sig med t ex Hjo och Tidaholm från Centerpartiet. Inget annat parti stödde dock förslaget som föll pladask i fullmäktige 2021.

De borgerliga partiernas ökade intresse för kommunsammanslagningar, och Socialdemokraternas motstånd pekar på intressanta lappkast i frågan om kommunstrukturen. Dom stora indelningsreformerna drevs framförallt igenom av Socialdemokraterna, medan dom borgerliga på olika nivåer var mer negativa. Dom var snarare intresserade av att dela kommuner i flera mindre.

Under perioden 1980 – 2014 genomfördes inte mindre än 20 kommunala folkomröstningar om kommundelningar. Det kan jämföras med dom fyra omröstningarna om sammanslagningar. Av dom 20 delningsomröstningarna blev åtta framgångsrika. Dom berörda kommunerna delades. Ytterligare fem kommuner delades utan folkomröstningar. Framgångsfaktorn för sammanläggningsförslagen var samtidigt noll.

I det partipolitiska perspektivet är det intressant att notera att av dom tretton genom kommundelningar nybildade kommunerna under åren 1980 – 2003 kom nio till under socialdemokratiska regeringar. Det tycks som att Socialdemokraterna under dessa år börjat överge positionen som storkommunkramare.

Då är det tvärtom mot hur det såg ut före 1952 års reform. Wångmar[1] (2003) har undersökt i vilken utsträckning riksdagens ledamöter röstade för reservationer mot storkommunreformen. Partierna kunde då rangordnas från Kommunisterna och Socialdemokraterna som var mest storkommunvänliga via Högern, Folkpartiet till det mest småkommunivrande Bondeförbundet.

Känslomässig irrationalitet kontra effektivitet

Man kan förundras över den här omsvängningen i det partipolitiska landskapet. Kanske hade socialdemokratin skrämts av och drabbats av ruelse över det kraftiga motstånd som utvecklats i bygderna. Framförallt var det säkert så att det var det tvångsmässiga i reformerna som uppammat motståndet. Redan på 1950-talet vid den reform som i princip genomfördes helt tvångsmässigt blev man varse motståndet.

Redan i propositionen (1946:236)[2] konstaterade regeringen att ”Genomförandet av en genomgripande reform i detta avseende kunde icke förväntas ske utan ett starkt motstånd från en stor del av dom berörda kommunerna.” Motståndarna till reformen mobiliserade förstås många argument: Sammanslagningarna skulle komma att kosta pengar, servicen skulle komma att centraliseras till den nya kommunens centralort, man skulle bli tvungen att anställa personal, vilket lätt skulle kunna leda till ett byråkratvälde.

Men det som uppfattades som det vanligaste argumentet var det mer ”känslomässiga”. Några citat ur propositionen kan illustrera:

Man föreställde sig i regel, att en ny kommunindelning skulle betyda sockentraditionens upplösning … från dem, som ställa sig tvivlande … stundom anföres att det inom de nybildade kommunerna skulle saknas förutsättningar för kommunal samhörighet … invändningarna finner kommittén i väsentlig utsträckning bero på ensidiga hänsyn till traditionella förhållanden och uppfattningar … traditionsbundenhet och rena känsloskäl … spela en framträdande roll vid ställningstagandet … Åtskilliga förhållanden som ha traditionens helgd, skulle bli rubbade.

Frågan är om inte länsstyrelsen i Kalmar i sitt remissvar sätter tummen på problemet:

Det starka motstånd mot reformen, som nu råder, bottnar uppenbarligen till icke ringa del i förståelse för frågans verkliga innebörd och räckvidd.

Lösningen heter utbildning. Dom förtroendevalda som motsatte sig reformen borde upplysas som det irrationella i sina känslomässigt grundade argument och om reformens nödvändighet för att kommunen ska kunna sköta sitt uppdrag. Mot det känslomässigt irrationella skulle ställas effektiviteten.

Denna tolkning av motståndet som känslomässigt och okunnigt kommer till uttryck också när Bräckes vice KS-ordförande nästan 60 år senare besviket konstaterar att hennes väljare sagt nej till en nedläggning av kommunen och samgående med Ragunda kommun: ”Jag tror att bakom resultatet ligger rädsla och osäkerhet”

 

---

[1] Wångmar, Erik (2003) Från sockenkommun till storkommun. En analys av storkommunreformens fenomförande 1939 – 1952 i en nationell och lokal kontext Växjö: Växjö University Press

 

[2] Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag rörande ny indelning av riket i borgerliga kommuner m m given Stockholms slott den 29 mars 1946

Stora brister i VA-verksamheten i Skinnskatteberg

Det finns stora brister i hur kommunstyrelsen i Skinnskattebergs kommun sköter planering, ledning och styrning av VA-verksamheten. Detta framkommer i en granskning som kommunrevisionen beställt av revisionsbyrån KPMG. Det som granskats är dels hur styrningen av underhåll av VA-systemet går till, dels styrningen av dricksvattenförsörjningen.

Den samlade bedömningen som konsulterna gör är:

Vår samlade bedömning utifrån granskningens syfte är att kommunens underhåll av VA-anläggningar inte är ändamålsenligt, samt att det delvis finns säkra och tillförlitliga rutiner för dricksvattenförsörjnin.

De största bristerna handlar om underhållet av anläggningen. Det finns enligt KPMG inte ändamålsenliga beslutsunderlag, det saknas dokumentation om underhållsbehovet, prioriteringar görs inte på ändamålsenliga grunder, planeringsverktygen uppdateras inte. Det finns inte någon vattentjänstplan, vilket är ett lagkrav.

Enligt lagen om allmänna vattentjänster gäller:

Det ska finnas en aktuell vattentjänstplan i varje kommun. Kommunfullmäktige beslutar om antagande och ändring av en vattentjänstplan. Kommunfullmäktige ska minst vart fjärde år pröva om vattentjänstplanen är aktuell med hänsyn till behovet av allmänna vattentjänster.

Det besked som konsulterna från KPMG fick var det lite diffusa att ”kommunen avsåg att upprätta en vattentjänstplan”. Min erfarenhet från mina tidigare åtta år i kommunrevisionen är att det här är ett upprepat mönster i kommunen. Man segdrar in i det längsta med att uppfylla lagstiftningens ålägganden.

Men det går alltså något bättre när det gäller dricksvattenförsörjningen än underhållet. Men inte heller när det gäller försörjningen med dricksvatten är det något toppbetyg som delas ut. Kommunstyrelsen bedöms visserligen ”i allt väsentligt har säkerställt en tillräcklig vattenkvalitet”, men att man bara ”delvis har säkerställt produktionen av dricksvatten” och att tillgången till dricksvatten vid akut dricksvattenbrist är ”delvis säkerställd”. Den allvarligaste bristen som granskarna framhåller är att det saknas en nödvattenplan.

Livsmedelsverket skriver:

Störningar i dricksvattenförsörjningen kan orsaka stora problem och skador för de individer och verksamheter som drabbas. I ett värsta scenario riskeras liv och hälsa, samtidigt som de ekonomiska konsekvenserna kan bli mycket omfattande … För att skapa en bra grund till en nödvattenplan krävs … att den politiska ledningen sätter ambitionsnivån för nödvattenförsörjningen.

Någon sådan aktivitet från den politiska ledningen har i vart fall jag inte sett till. Men ”den politiska ledningen” har förmodligen annat att bekymra sig om (arvoderade uppdrag, välbetalda jobb till släktingar och partimedlemmar, feta kontrakt med kommunen).

För den som sett hur VA-chefer på löpande band fått sparken på oklara grunder och hur man i månader lyckades gräva en livsfarlig grop mitt i centrum är bristerna i den politiska ledningen inte heller överraskande.

Tillsammans med alla andra brister när det gäller ledning och styrning (t ex hur man lyckats strunta i fullmäktiges beslut om nybygge av en sanslöst dyr brandstation och därigenom dribbla bort den folkomröstning som 700 väljare genom sina namnunderskrifter krävt) är detta åtminstone i mitt tycke tillräcklig grund för att inte ge kommunstyrelsen ansvarsfrihet. Om kommunrevisionen inte reagerar, så kan varje enskild fullmäktigeledamot yrka att kommunstyrelsen inte ska få ansvarsfrihet.