SD i det kommunala styret triggar turbulens

Hur vanligt är det att dom styrande koalitioner som bildats i kommunerna spricker? Kan man se några mönster i dessa lokala ”regeringskriser”? Hur vanligt är det att resultatet blir en rörelse ”vänsterut” eller ”högerut”? Stärks minoritetsstyren så att det nya styre som tillträder har stöd av en majoritet i fullmäktige? Eller försvagas tvärtom regeringsunderlaget av krisen? Spelar Sverigedemokraternas inträde på dom parlamentariska arenorna en speciell roll? Det här inlägget syftar till att kasta lite ljus på dom här frågorna när vi nu hunnit halvvägs in i valperioden.

Sedan valet 2022 har det varit 37 ”regeringskriser” i 34 kommuner. Jag har då definierat ”regeringskris” med händelser som lett till att den partipolitiska sammansättningen i kommunens politiska styre har förändrats. Dom uppenbara egenskaperna hos ett politiskt styre är dels dess politiska riktning – höger eller vänster – dels om styret bygger på en majoritet i fullmäktige eller om det är ett minoritetsstyre.

Om man ser till den politiska riktningen har jag här räknat dom gamla ”allianspartierna”, d v s M, C, L och KD tillsammans med SD till ”höger”. Dom ”rödgröna”, S, V och Mp kallar jag ”vänster”. Lokala partier har jag för enkelhets skulle klassificerat som vänster-höger-neutrala. Om partier både från ”vänster” och ”höger” ingår i styret klassar jag det som ”blocköverskridande”.

Förändringar från vänsterstyre till blocköverskridande eller högerstyre, eller från blocköverskridande till högerstyre är riktningsförändringar ”högerut”. Omvänt blir det förstås riktningsförändringar ”vänsterut”. I tabellen sammanfattar jag dom 37 kriserna efter dom båda dimensionerna politisk riktningsförändring och förändringar mellan majoritets- och minoritetsstyre.

	Min à maj	Oförändrat	Maj à min
Högerut	1	2		3
Oförändrat	7	12	8	27
Vänsterut	2		5	7
	10	14	13	37

En första iakttagelse är att det är ganska sällan en regeringskris leder till en ändrad politisk riktning. I 27 av dom 37 fallen (73 procent) är det samma färg på styret efter som före krisen. När det gäller dom sex som ändrat riktning är det tydligt att det oftast går vänsterut. Fem av sex förändringar är vänsterut.

När det gäller majoritets- eller minoritetsstyre är förändringar vanligare. Av dom 37 kriserna resulterade 23 (62 procent) i förändringar. Att styret ändras från minoritets- till majoritetsstyre är ungefär lika vanligt som det omvända.

Men det bestående intrycket är att, åtminstone mätt i dessa grova termer, är det vanligaste utfallet att varken den politiska inriktningen eller styrets majoritetsställning förändras. Det gäller i tolv fall (32 procent). En sammanfattning av dom kommunala regeringskriserna skulle kunna vara ”mycket skrik och lite ull”.

Om vi ser på dom olika partiernas öde i kriserna framträder en bild, där det framförallt är högerpartierna som det har gått dåligt för. Centern och Kristdemokraterna har netto förlorat plats i sex kommunstyren var, Liberalerna 5. SD 2 och M 1. På plussidan märks framförallt Socialdemokraterna med en nettoökning med tre styren. Detta förstärker bilden av dom kriser som lett fram till en örändring av den politiska inriktningen. 

	In i styret	Ut ur styret
Socialdemokraterna	7	4	3
Lokala partier	5	3	2
Vildar	2	0	2
Vänstern	3	3	0
Moderaterna	7	8	-1
Miljöpartiet	2	3	-1
Sverigedemokraterna	4	6	-2
Liberalerna	2	7	-5
Centern	5	11	-6
Kristdemokraterna	2	8	-6

Nio fallbeskrivningar

När man ger sig in i lite mer detaljerade beskrivningar av dom olika regeringskriserna är det slående att många är kopplade till Sverigedemokraterna. Det har dels handlat om vilken inställning partierna har till samarbete med SD, men också om konstigheter i hur SD:are har betett sig. I dom styren som bildades efter valet deltog SD i 39 kommuner. Av dessa hörde 12 dom turbulenta kommuner som haft en eller flera regeringskriser. Det motsvarar 35 procent. Motsvarande andel turbulenta styren bland övriga kommuner, som inte haft SD med i styret är bara 8,8 procent.

Sannolikheten för turbulens, en eller flera ”regeringskriser”, är 4 gånger större i kommuner med SD i styret.

Här kommer några exempel ur 34-kommunersurvalet:

Ekerö: Liberalt motstånd mot SD-samarbete ledde till S-lett styre

I Ekerö kommun i Stockholms län bildades efter valet en borgerlig majoritetskoalition ledd av Moderaterna. I övrigt ingick L, KD och C i styret. Styret uppträdde under beteckningen ”Mälaröalliansen”. När Moderaterna ingick ett samarbetsavtal med SD bestämde sig Liberalerna för att lämna koalitionen i maj 2023. I juni 2023 bytte Liberalerna sida och gick i koalition med Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Moderaterna, som utlöst krisen genom avtalet med SD åkte ut ur styret.

”Vi får en tydlig majoritet, slipper SD och får vara bland andra socialliberaler” sa kommunalrådet Fredrik Ohls (L) till tidningen Dagens Samhälle. ”Det känns väldigt skönt [att slippa beroendet av SD]” fortsätter han. ”Eftersom vi har en gemensam värdegrund med andra socialliberaler, men inte med dem.”

Norrtälje: Trollfabriken fick Liberalerna att ta avstånd från SD. Gick med i S-lett styre.

Norrtälje, också i Stockholms län, fick ett M-lett majoritetsstyre med SD, L och KD efter 2022 års val. Det var TV4:s avslöjande av SD:s ”trollkonton” och att det visat sig att kommunala medel, via SD:s uttaxering av partistödet för riksorganisationen, bidrog till finansieringen av trollandet som fick det att rinna över för Liberalerna, som lämnade koalitionen sommaren 2024. Dom sökte sig istället vänsterut och bildade ett S-lett blocköverskridande minoritetsstyre tillsammans med Centern och Miljöpartiet.

Tyresö: C-motstånd mot SD resulterade i ”stor koalition”

Efter valet planerade M, C och KD med stöd av SD i en valteknisk samverkan att ta makten i Tyresö kommun i Stockholms län. En centerpartist satte sig dock på tvären och röstade emot. Resultatet blev att den S-ledda koalitionen med L och MP kunde sitta kvar. I april 2023 anslöt sig också Centern till denna ”vänsterorienterade” blocköverskridande koalition. Men det var, trots att fyra partier ingick, ett minoritetsstyre, som var beroende av Vänsterpartiet för att få igenom budgeten i fullmäktige. Enligt det socialdemokratiska kommunalrådet Anita Mattsson krånglade Liberalerna och ville inte ha med Vänstern att göra. S närmade sig då M, och i april 2024 slängdes småpartierna L, C och MP ut ur styret för att ersättas av Moderaterna. Det socialdemokratiska kommunalrådet menade att motsättningarna mellan S och M framförallt fanns i rikspolitiken, och prisade det nya majoritetsstyret som förväntades skapa stabilitet.

Storfors: C-avhopp spräckte högersamarbete. Resultatet socialdemokratiskt minoritetsstyre

Storfors kommun i Värmland gick efter valet mot ett historiskt maktskifte. Under ledning av Moderaterna skulle SD, C och KD bilda majoritetsstyre efter att kommunen ”alltid” styrts av sossarna. Men redan innan det nya styret tillträtt sprack det. Strax före fullmäktige i december meddelades att C ingått i valteknisk samverkan med S och V. Slutresultatet blev ett socialdemokratiskt enpartistyre i minoritet. Som enda skäl uppgav Centern att man ville vara ”oberoende vågmästare”. Flera media sökte ledande centerpartister för att få ytterligare kommentarer, men lyckades inte få några svar. Man får väl hålla öppet för att det kan handla om påtryckningar från Centerns riksorganisation, som varit starkt emot varje samarbete med SD. Men det är bara en spekulation från min sida.

Hässleholm: SD-kommunalråd påstods anlita torpeder. Krisen slutade med ”stor koalition”

I Hässleholm i Skåne bildades efter valet en majoritetskoalition med SD, M och KD. Sverigedemokraten Hanna Nilsson blev kommunstyrelsens ordförande. Nilsson anklagades våren 2023 för ”stämpling till övergrepp i rättssak”. Hon hade blivit inspelad när hon hade ett samtal med en företrädare för ”Vittfarnas vikingaby”. Hon ska då ha försökt anlita ”vikingarna” som torpeder för att utöva påtryckningar på en privatperson som överklagat en kommunal fastighetsaffär.

Skandalen blev för mycket för hennes koalitionspartners. M och KD skrev i ett pressmeddelande: ”Ett fortsatt styre tillsammans med SD är inte tänkbart om Hanna Nilsson sitter kvar […] Det måste finnas ett förtroende för fortsatt samarbete och det finns inte längre.

Moderaterna närmade sig Socialdemokraterna och man kom överens om att bilda en ”stor koalition” S+M. Denna koalition var dock ett minoritetsstyre, som backades upp genom teknisk valsamverkan med V, C, L och MP.

Ljusdal: Blocköverskridande styre föll på S motstånd mot SD. Resultat rent högerstyre med SD

I hälsingska Ljusdal var det efter valet klart med en blocköverskridande S-ledd majoritetskoalition med deltagande av M, L och KD. När det skulle väljas oppositionsråd försökte Socialdemokraterna stoppa SD och rösta för en centerpartist. Moderaterna och Kristdemokraterna reagerade starkt på detta och lämnade styret. I stället kokade dom ihop en M-ledd majoritetskoalition där också Sverigedemokraterna, Liberalerna och det lokala Ljusdalsbygdens parti ingick.

Sigtuna: C- och L-kritik mot moderat kommunalråd ledde till att dom ersattes av SD i styret

Sigtuna kommun i Stockholms län fick efter valet ett majoritetsstyre av högerpartierna M, KD, L, C och det lokala partiet Samling för Sigtuna. Till kommunstyrelsens ordförande valdes Olov Holst (M). Speciellt från mittenpartierna C och L riktades stark kritik mot Holst, som beskrevs som ett arbetsmiljöproblem. Kritiken medförde att Holst frivilligt avgick. Men samtidigt omstrukturerades styret. Sverigedemokraterna togs med i den styrande koalitionen, som samtidigt meddelade att Centerns och Liberalernas agerande hade skadat förtroendet i kommunledningen: ”Det skadade förtroendet mellan partierna i kommunledningen efter C och L:s avhopp gjorde det omöjligt att fortsätta samarbeta i tidigare konstellation.”

I januari 2024 tillträdde det nya M-ledda majoritetsstyret, där också SD, KD och Samling för Sigtuna ingår.

Klippan: Uteslutna SD:are som nominerat nazister regerar vidare som vildar

Det SD-styrda Klippan i Skåne drabbades av en kris när partiet hade nominerat två ex-nazister, som uteslutits ur SD, till viktiga förtroendeuppdrag. Tolv av fjorton Sverigedemokrater i fullmäktige, varav tio ordinarie ledamöter, uteslöts ur partiet, men fortsatte som politiska vildar. Den tidigare SD-ledda styrande koalitionen tillsammans med KD och det lokala partiet Vår Framtid föll. Till ordförande i kommunstyrelsen valdes den avhoppade moderaten Anna Andrésen. Den moderata partiföreningen i Klippan har flera gånger försökt få Andrésen utesluten, men har fått nej från högre nivåer i partiet.

Skinnskatteberg: Moderaterna räddar majoriteten för SD-styre

Västmanländska Skinnskatteberg misslyckades med att få ihop en styrande koalition efter valet 2022. Därför beslöt man i december 2022 att samtliga nämndpresidier, inklusive kommunstyrelsens presidium endast valdes för tre månader. Sverigedemokraten Ewa Olsson Bergstedt valdes då till kommunstyrelsens ordförande. När fullmäktige åter samlades i mars 2023 hade alla försök att få till ett blocköverskridande styre med S, V och M misslyckats. Istället valde fullmäktige ett SD-lett minoritetsstyre där också L och C ingick.

Vid ansvarsprövningen sommaren 2024 vägrades kommunstyrelsen och socialnämnden ansvarsfrihet. S, V och M som röstade igenom beslutet motiverade det med att styret passivt åsett hur budgetunderskottet accelererade. Dom tre oppositionspartierna drev också igenom att ordförandena i kommunstyrelsen (SD) och socialnämnden (L) skulle få sina ordförandeuppdrag återkallade.

Först efter tre månader, i augusti, kunde fullmäktige välja nya ordförande i dom båda nämnderna. Återigen hade S, V och M misslyckats med att enas om ett nytt styre.

M hade röstat för återkallelse av kommunalrådets uppdrag endast eftersom hon i ett interpellationssvar hade lyckats reta upp M:s gruppledare, som i stundens hetta hade tagit ställning mot henne. Socialdemokraternas gruppledare hade stora svårigheter att på ett begripligt sätt förklara varför S hade stött återkallandekravet.

Slutresultatet blev att det gamla SD-ledda styret återvaldes, nu förstärkt med Moderaterna, sedan M:s gruppledare valts till kommunstyrelsens förste vice ordförande. Den avsatta liberala socialnämndsordföranden återkom på sin post medan däremot den sparkade SD-ordföranden ersattes med en annan Sverigedemokrat.

Mer turbulent kommunalpolitik när SD är med i bilden

Dom här exemplen visar på att kommunpolitiken på flera håll blivit avsevärt mycket mer turbulent genom att Sverigedemokraterna uppträtt på den parlamentariska arenan. Det har i flera fall handlat om att flera av övriga partier har, under anförande av ideologiska skäl, motsatt sig att ge Sverigedemokraterna maktpositioner, medan andra antingen struntat i ideologierna eller svalt förtreten. Det finns också exempel på hur bisarra inslag i ledande Sverigedemokraters agerande har utlöst kriser. I flera fall har stridigheterna lett till att makten har glidit SD ur händerna och det har blivit en tendens till en, visserligen svag, men ändå vänstervind.

Hösten 2022, efter att styrena konstituerats i dom västmanländska kommunerna skrev jag här ett inlägg om hur högerfronten i kommunerna imploderat. Så här beskrev jag mina intryck av den turbulenta hösten:

Det anmärkningsvärda med de här processerna […] är hur valvinnaren SD systematiskt har uteslutits från styrena. Istället har Socialdemokraterna tillsammans med ett eller flera borgerliga partier ledningen i de flesta kommunerna. Orsakerna tycks ofta vara splittring och konflikter mellan högerpartierna. I något fall har SD spelat en roll i dessa konflikter, men det har i flera fall handlat om konflikter mellan traditionella borgerliga partier. Ett eller flera partier har då sökt sig till S, som tagit emot dem och bildat nya majoritetsstyren.

Konflikterna tycks oftast ha handlat om vilka partier som ska ha vilka positioner. Alltid är det någon som känner sig styvmoderligt behandlad. Mycket sällan skyller man på ideologiska skäl – t ex SD:s odemokratiska historia och karaktär. Inte heller är det särskilt vanligt att oenighet i sakfrågor spräcker högerfronten. Ideologiska invändningar mot att ge sig i lag med Vänsterpartiet (som kommit att ingå i styret i fem av kommunerna) har inte heller hörts av.

Den genomgång som jag nu har gjort av 37 kommunala ”regeringskriser” under åren 2022 – 2024 styrker delvis bilden. Stridigheter på den politiska högerkanten har ganska ofta lett till förskjutningar ”vänsterut” i det politiska styret. I dom nio fall som jag har beskrivit lite mer ingående kan man lägga märke till Ekerö, Norrtälje, Tyresö och Hässleholm där högerstyren efter krisen ersatts av S-ledda blocköverskridande styren. I Storfors ledde krisen till ett socialdemokratiskt minoritetsstyre.

Bara i Ljusdal ledde krisen till en förändring ”högerut”, medan Sigtuna, Klippan och Skinnskatteberg hade högerstyren både före och efter krisen.

Till skillnad från utvecklingen hösten 2022 i Västmanlands län var det något vanligare att ideologiska skäl (eller ideologiskt motiverade direktiv från centrala partiinstanser) funnits med i kalkylerna. Det har gällt motstånd mot samarbete med SD från Liberalerna i Ekerö och Norrtälje, från Centern i Tyresö och från Socialdemokraterna i Ljusdal.

Datakällor

Styrenas sammansättning och förekomsten av ”regeringskriser” har hämtats från Wikipedia som framförallt bygger på pressmaterial och Dagens Samhälle. Mandatfördelningen i fullmäktige är hämtad från Valmyndigheten. Beskrivningar av de nio fallen är från Wikipedia och pressmaterial.

Bergslagens politiska ekologi: När monoliten rämnar

Socialdemokraterna fick i kommunalvalet 1970 mer än 60 procent av rösterna i 37 kommuner. Sexton av dessa kommuner fanns kvar oförändrade 2014. De övriga 21 hade slagits samman med andra kommuner eller ändrats så mycket att det inte går att göra jämförelser över tid. De sexton ligger framförallt i Bergslagen. Till 2014 har den socialdemokratiska röstandelen minskat kraftigt. Den tidigare dominerande industrin har i mycket försvunnit och de flesta av kommunerna har en minskande befolkning. I flera av kommunerna har politiken under de senaste 20 åren varit turbulent. Det har varit täta majoritetsskiften. Det har förekommit så kallade ”regnbågskoalitioner” och i flera av kommunerna har det annars lilla Vänsterpartiet spelat en betydelsefull roll.

Av de sexton kommunerna ligger tolv i Värmland och Västmanland. Det är typiska bruksorter. 1970 var 50 procent av befolkningen sysselsatta i tillverknings- eller gruvindustrin. I medeltal försvann 55 procent av dessa arbetstillfällen till 2012. I vissa kommuner var minskningen mycket kraftig: I Hällefors försvann t ex 71 procent av arbetstillfällena i industrin. I Hallstahammar 69 procent och i Storfors 67 procent. Följden blev förstås att den andel av befolkningen som arbetade i industrin också minskade – i genomsnitt med 24 procent.

Den socialdemokratiska röstandelen minskade också: Från 1970 till 2012 med 21 procentenheter och till 2014 med 22 procentenheter. Kommuner med särskilt stora ras var Fagersta med 36 procentenheter från 1970 till 2010, Degerfors 36 procentenheter och Älvkarleby med 33 procentenheter.

I fjorton av de sexton kommunerna minskade befolkningen. Den genomsnittliga befolkningsförändringen var minus 13 procent. Filipstad blev av med 35 procent av sin befolkning, Storfors 27 procent och Oxelösund 25 procent.

Vad hände med det kommunala styret i detta förändrade landskap? Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har ställt samman förändringar i det kommunala styret i landets alla kommuner under de 20 åren sedan 1994. I våra sexton bergslagskommuner redovisas ett tjugotal olika konstellationer av kommunala styren. Vanligast är rena S-styren eller S+V-koalitioner, vardera ungefär lika ofta förekommande. Andra ganska ofta förekommande koalitioner är ”rödgröna” kombinationer (S och/eller V tillsammans med Mp), blocköverskridande koalitioner där S men inte V ingår, ”regnbågskoalitioner” (V tillsammans med flera borgerliga partier) och rent borgerliga koalitioner.

Ett enkelt mått på den kommunalpolitiska turbulensen som kan utvinnas ur SKL:s databas är antal skiften av styrande koalition. Noll betyder att man har haft samma styre i alla de fem mandatperioderna från 1994 till 2010. Om kommunen har bytt styre varje mandatperiod får den turbulensvärdet 5. Eftersom det är möjligt att skifta styre även under löpande mandatperiod är det också möjligt att få mer än 5. Skinnskattebergs kommun har t ex värdet 6.

Här är några basfakta om de sexton kommunerna:

Kommun	Landskap	Procent industri 2012	S-röster 2014	Styre före valet 2014 enligt SKL
Degerfors	Värmland	28,4	31,2	V+Mp
Fagersta	Västmanland	39,4	38,4	V
Filipstad	Värmland	27,2	40,6	S+V+Mp
Grums	Värmland	26,3	51,0	S
Hallstahammar	Västmanland	22,9	47,3	S+V
Hammarö	Värmland	14,3	42,5	M+C+F+Kd+Mp
Hällefors	Västmanland	25,8	26,6	S+Kd+M+lokalt
Kalix	Norrbotten	14,9	45,7	S+V+Mp
Munkfors	Värmland	30,9	57,5	S
Norberg	Västmanland	26,7	39,1	S+Mp (minoritet)
Oxelösund	Södermanland	33,1	41,1	S+V
Skinnskatteberg	Västmanland	32,3	38,6	S+V+Mp
Storfors	Värmland	22,7	43,7	S
Surahammar	Västmanland	29,6	38,0	S
Timrå	Medelpad	13,6	49,2	S+V
Älvkarleby	Uppland	16,9	40,5	S+V
Degerfors	Värmland	28,4	31,2	V+Mp

Avfolkning och avsossifiering samvarierar med politisk turbulens

Som man kanske kunde förvänta sig går det att koppla den parlamentariska turbulensen till de politiska och ekonomisk-demografiska förändringsprocesserna. Sambanden med både befolkningens förändring och förändringen av andelen S-röster är negativa. Det är väl förväntat: Ju mer väljarna har övergett Socialdemokratin, desto turbulentare parlamentarisk situation i kommunen. Och ju mer invånarna har flytt kommunen, desto turbulentare. Men dessa samband är utomordentligt svaga.

Mer förvånande är kanske det starka positiva sambandet mellan industrisysselsättningens utveckling och parlamentarisk turbulens: Ju kraftigare avindustrialisering, desto mindre turbulens. De kommuner som haft den rörigaste kommunalpolitiken är de som förlorat minst industrisysselsättning.

Delvis kan de här iakttagelserna vara illusoriska och bero på tekniska omständigheter. Det är ju ett ganska speciellt urval kommuner som studeras: Kommuner med mer än 60 procent sossar 1970 och som inte ändrats genom senare kommunsammanslagningar. Det kan hända att samband med en viss riktning och styrka i hela kommunpopulationen kan se mycket annorlunda ut i en så här utskuren delgrupp. Men det kan också vara så att det finns samband mellan de olika egenskaperna i analysen som inte kommer till uttryck i undersökningen av samband. Detta senare förhållande ska undersökas med hjälp av den speciella variant av regressionsanalys som kallas ”stiganalys”. Denna ger till resultat en modell där man kan följa orsaks-verkan-flödet mellan de olika egenskaperna. För den tekniskt intresserade kan jag berätta att modellens totala förklaringskraft är 51 procent och att kriteriet för att ta med en orsaksrelation är att det absoluta betavärdet är minst 0,20. Resultatet blir:

De direkta effekterna av avindustrialisering och avfolkning är fortfarande desamma: Ju mer omfattande avindustrialisering och avfolkning, desto mindre turbulens. Resultatet är inte omedelbart tolkningsbart. Kanske står avindustrialiseringen och avfolkningen för ett stagnerande lokalsamhälle, där det inte förefaller vara mödan värt att slåss om makten i kommunalhuset? Det finns dock indirekta effekter med omvänd riktning: Ju mer avindustrialisering och ju mer avfolkning, desto större är bortfallet av röster för Socialdemokraterna. Och ju mer röster S har förlorat, desto turbulentare är den parlamentariska kommunalpolitiken.

Sex kommuner mer turbulenta än förväntat

I figuren nedan har jag renodlat den partipolitiska effekten. Figuren visar de sexton kommunerna med S röstförluster på den vågräta ledden och turbulensmåttet rensat för effekter av avindustrialisering och avfolkning på den lodräta ledden.

Sju av kommunerna ligger relativt nära regressionslinjen. Det betyder att vi med den här modellen kan förstå graden av parlamentarisk turbulens i dessa sju kommuner som en produkt av avindustrialisering, avfolkning och avsossifiering. Tre kommuner är mindre turbulenta än vad man skulle ha väntat sig – Älvkarleby, Storfors och Fagersta (!). Inte mindre än sex kommuner avviker uppåt: Här är det rörigare än vad modellen förutsäger: Degerfors, Skinnskatteberg, Surahammar, Hällefors Hammarö och Filipstad.

Det är stora skillnader mellan utvecklingen i dessa sex kommuner. Några gemensamma drag går dock att urskilja. I fem av kommunerna går utvecklingen i två faser. I den sjätte kommunen, Surahammar, kan man bara se den första fasen.

Först S+V-koalitioner, sen kommer också borgerliga med i styret

I den första fasen krymper socialdemokratins röstunderlag, ofta med ett eller flera katastrofval – krascher där röstandelen minskar med omkring tio procentenheter. Efter den första fasen har Socialdemokraternas röstandel minskat till under 50 procent och de har tvingats bilda koalitioner för att kunna fortsätta styra kommunen. I Degerfors, Skinnskatteberg och Filipstad bildas koalitioner inom den rödgröna partifamiljen. Socialdemokraterna i Hällefors och Surahammar har gått längre genom att inkludera ett eller flera borgerliga partier i respektive styrande koalitioner. Typiskt löper den första fasen under 1990-talet, men det finns undantag: I Skinnskatteberg är den första fasen ett utdraget lidande som börjar redan i mitten av 1970-talet. I Hällefors fortsätter den första fasen under det nya århundradets första årtionde och i Surahammar tar utvecklingen fart först kring sekelskiftet, när den första utvecklingsfasen avslutats i fyra av kommunerna.

I den andra fasen fortsätter den socialdemokratiska kräftgången. I Hammarö och Skinnskatteberg kryper röstandelen ner under 40 procent och i Degerfors och Hällefors under 30 procent. I den här fasen sker det ett borgerligt genombrott. Bara i Hällefors resulterar den istället i en vänsterledd koalition mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I de andra kommunerna blir det borgerliga styrande koalitioner eller blocköverskridande koalitioner med både Socialdemokrater och borgerliga partier. I två av kommunerna – Degerfors, Hammarö och Skinnskatteberg – medhinnes ytterligare en respektive två faser.

Utvecklingen påskyndas av omskakande händelser

I några fall, framförallt i den andra fasen, har särskilda händelser som haft betydelse för den kommunalpolitiska utvecklingen inträffat. I Degerfors var det 2006 konflikter om frågor i den fysiska planeringen: Skulle järnvägsstationen flyttas till centrala delar av tätorten. I projektet ingick också en ombyggnad av Folkets hus. Motståndet mot förändringarna anfördes av Vänsterpartiet. I valet 2010 kraschlandade Socialdemokraterna på under 30 procent och en styrande koalition med Vänstern och Miljöpartiet tog över kommunledningen.

I Hällefors beviljade fullmäktige 2013 inte ansvarsfrihet för omsorgsnämnden. Omröstningen var uppslitande med röstsplittring i den socialdemokratiska gruppen. Beslutet upphävdes senare på formella grunder av förvaltningsrätten, men striden ledde likafullt till en regeringskris. Vänsterpartiet, Centern och ett lokalt parti lämnade den styrande koalitionen och kom att ersättas av Moderaterna, Kristdemokraterna och ett annat lokalt parti.

I Skinnskatteberg hade efter valet 2006 bildats en koalition mellan de borgerliga och det lokala partiet Skinnskattebergsdemokraterna, som närmast får ses som en utbrytning ur socialdemokratin. Efter ett par år bytte det lokala partiet sida och gick samman med vänsterblocket. Krisen blev utdragen när det folkpartistiska kommunalrådet vägrade avgå och bet sig fast vid makten med hjälp av förvaltningsdomstolarna. Slutligen tvang de politiska realiteterna henne till avgång. Hela historien har så småningom föranlett en ändring av Kommunallagen som möjliggör för fullmäktige att avsätta en kommunstyrelseordförande som inte längre kan mönstra en majoritet i fullmäktige.

Fullmäktige i Surahammar beslöt 2013 att lägga ned högstadieskolan i Virsbo. Motståndet från ortsborna var kompakt och ledde till splittring och avhopp i den socialdemokratiska gruppen. I valet 2014 kraschade Socialdemokraterna, i mycket beroende på agerandet i skolfrågan, med under 40 procent och tvingades söka sig en borgerlig koalitionspartner i Centerpartiet.

De olika lokala händelserna har säkert spelat en roll i utvecklingen, men det finns samtidigt många gemensamma drag: Socialdemokraternas röstandel har sakta vittrat ned, ibland påskyndat av katastrofval. Framförallt framstår valet 1998 som avgörande. I en första fas har Socialdemokraterna sökt koalitioner med Vänsterpartiet och/eller Miljöpartiet. I en andra fas efter att erosionen fortsatt har borgerliga partier kommit in på arenan – ibland som koalitionspartners till Socialdemokraterna, ibland med rent borgerliga koalitioner.

Tidigare inlägg i serien ”Bergslagens politiska ekologi”

Skinnskattebergs bergslag 

Röda Riddarhyttan

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.