Fullmäktige i Skinnskatteberg har fattat
beslut om att bygga 55-miljonersbrandstationen, men beslutet kan kullkastas av
den kommande folkomröstningen. Mötet inleddes med ”allmänhetens frågestund”. Sheila Imamovic Skog från
initiativkommittén för folkomröstning ställde ett antal konkreta frågor om
underlaget för 55-miljonersförslaget och om upphandlings- och beslutsprocessen.
Hon ville också ha besked från partierna om de tänkte respektera den kommande
folkomröstningens resultat. Fullmäktiges ordförande Klaus Jesse betecknade hennes frågor som ”retoriska” (retoriska
frågor är enligt en vanlig definition frågor där svaret är givet eller där man
själv ger svaret).
Politikerna tog förmodligen Klaus Jesse på
orden. Efter Sheilas fråga utbröt dödens tystnad. Ingen ansåg sig behöva
besvara hennes frågor. Särskilt anmärkningsvärt är att ingen hade något att
säga om huruvida man tänkte respektera folkopinionen.
Den följande debatten blev en sorglig
tillställning. Moderaternas högerextremistiska (han har tidigare hyllat svenska
nazister som rest till Ukraina som legosoldater, och han har hävdat att det var
Sovjetunionen som startade andra världskriget) gruppledare Bo Öberg smattrade fram sina inlägg som om han sköt sossar och
kommunister med k-pist. Essensen av de framsmattrade indignerade argumenten var
att 55-miljonersprojektets motståndare inte tog hänsyn vare sig till invånarnas
liv eller brandmännens hälsa.
Ewa Olsson
Bergstedt, gruppledare för de postnazistiska Sverigedemokraterna,
hade sin vana trogen en rad förmodanden. Hon trodde än det ena och än det
andra. Brådskan i beslutsprocessen kom sig av att hon inte trodde att det
skulle bli billigare av att vänta. Hon förväxlade som så ofta det hon själv tror
med fakta. Att det inte bara var fråga om att vänta, utan också att ändra
beställningen var inget som fick plats i hennes tro. Tredje benet i
55-miljonersgänget, Liberalernas Carina
Sándor deltog också i debatten och också hon, sin vana trogen, ljög ihop en
historia. Nu handlade den om de hemskheter som skulle drabba kommunen om
Arbetarskyddsstyrelsen gjorde nedslag på den gamla brandstationen.
Från Socialdemokraterna deltog
kommunalrådet Lena Lovén Rolén,
tekniska utskottets ordförande Pentti
Lahtinen samt fullmäktiges förra ordförande Aneth Arvidsson. Deras argumentation var alldeles annorlunda än
55-miljonerstrions. Här spottades inget hat. Här talades det inte indignerat om sjuka och döda brandmän och
kommuninvånare. Här troddes det inte och här hittades det inte på lagar och
bestämmelser. De förde fram sakliga argument och ställde frågor till
motståndarna, vilka förblev obesvarade. Vänsterpartiets gruppledare Fredrik Skog riktade skarp kritik mot
oppositionens oförmåga att ta till sig argument, och den process där frågan med
partipiskans hjälp forcerats.
Före mötets formella öppnande hade Folkinitiativets
Sheila Imamovic Skog överlämnat ytterligare 23 namn. Sammanlagt hade alltså
redovisats 676 medborgare som krävde ett stopp för projektet och
folkomröstning. Den som åhört debatten i fullmäktige blev nog inte förvånad
över resultatet av omröstningen som följde. Partipiskan drev samman 17 av de 31
ledamöterna att rösta för 55-miljonersprojektet.
Här är de fullmäktige som tror sig vara förmer än de 676 och som röstade emot
Folkinitiativets krav och för 55-miljonersprojektet:
 |
| Sjutton är färre än sexhundrasjuttiosex |
- Rolf Andersson
- Kjell Andersson
- Jonny Emtin
- Solveig Hammarström
- Pär Hultman
- Tobias Jarstorp
- Vanja Leneklint
- Helena Norrby
- Ewa Olsson Bergstedt
- Cecilia Olsson Bergstedt
- Warja Rafik
- Carina Sándor
- Oscar Sjöstedt
- Staffan Strid
- Sari von Walden
- Elisabeth Åberg
- Bo Öberg
Det är sorgligt att se dessa personers suveräna förakt för
vanligt folk. Det talas ofta om politikerförakt, men det vi ser här är väljarförakt.
Men
man ska inte deppa ihop. Det finns något positivt i det som har hänt. Allt
tyder på att det blir en folkomröstning, och jag skulle bli förvånad om inte
Folkinitiativets linje vinner den. Det talas ofta om. Det visar att bilden av ett ointresserat och oengagerat
folk är en falsk bild. Jag hoppas att det ska gå att bygga vidare på det
engagemanget och därigenom förbättra den lokala demokratin. Utan ett folk som
engagerar sig i viktiga frågor i den lokala politiken finns det ingen demokrati
på riktigt.
Det blir lite svårare att stoppa projektet när det redan
fattats beslut. Men det är inte omöjligt. I Västerås hölls en folkomröstning om
flygplatsens framtid när fullmäktige redan beslutat om nedläggning.
Motståndarsidan vann stort i omröstningen och partierna respekterade
resultatet. Det visar att det går. Personligen tycker jag att flygplatsen borde
ha lagts ned, men demokratins grundregel är att folkets vilja respekteras.
Det kan hända också i Skinnskatteberg!