söndag 19 april 2026

Fredrik Ström: ”en av de främsta i det demokratiska genombrottet” helt bortglömd

Det hade varit gallring på biblioteket i Skinnskatteberg. Det var gratis att ta böcker. Jag ögnade igenom titlarna. Så kom det en vag association. Där fanns boken Rebellerna första delen av Fredrik Ström. Visst hade jag stött på namnet förut. Men kopplingen var svag. Jag tog med mig boken. Boken var utgiven 1926 på Ljungbergs förlag. Att börja läsa den var en upplevelse. Gamla utgallrade böcker har ofta inte åldrats med skönhet. Men den här boken var fullt läslig. I denna första del får vi möta ”Bonden och hans son”. I det halländska Breared (Simlångsdalen) och skogarna i gränslandet mot Småland får vi möta bondesamhället. Författaren är ordrik och med burlesk humor och ett myllrande persongalleri skildrar han dom begynnande förändringarna: baptismen, liberalismen, tullstriden, maktstriderna i kommunalpolitiken, bygget av Bolmenbanan i slutet av 1880-talet och sist men inte minst ”sossalismen”.

Fredrik Ström 1880 - 1948


För att få veta hur det gick med ”sossalismen” gällde det nu att få tag på dom andra delarna av sammanlagt fem. Men Fredrik Ström syntes vara lika utgallrad i alla bibliotek som i Skinnskatteberg. Del två ”Staden vid havet” fanns på nio bibliotek i landet. Biblioteket i Skinnskatteberg lyckades låna in som interurbanlån ett exemplar från Umeå depåbibliotek. Den var en del av Ordfronts nyutgåva 1978. Förlaget skriver i bokens baksidestext: ”Ordfront vill med denna nyutgåva av Rebellerna göra ett av den svenska arbetarrörelsens mest lästa verk på nytt tillgängligt för en bred publik.” Vi förflyttas här till Halmstad och till den framväxande industrikapitalismen. Socialismen som redan i första boken börjat sticka upp över ytan blir här tydligare men fortfarande hatad och bekämpad både av överheten och av det gudfruktiga folket. Vi får följa den förste ”sossalisten” från den första boken: Svarte Mjölnaren (som egentligen hette Karl Algot Ljungberg) som oförtröttligt arbetade med att organisera fackföreningar och en socialdemokratisk klubb. Som ett smakprov både på Svarte Mjölnarens visioner och Fredrik Ströms stil kommer här ett litet klipp:

Nu upptäckte jag också att hela serien finns skannad på Projekt Runeberg. Det underlättar för den som vill läsa hela Rebellerna. De fem delarna är: (1) Bonden och hans son, (2) Staden vid havet, (3) Den stora striden, (4) Den röda himmelen och (5) Nya himlar och en ny jord.

I den sista delen sluts cirkeln genom att en central figur är en bekant från den första boken Stig Bårdaryd. Stig Bårdaryd är helt enkelt ”bondens son.” I femte delens slutkapitel har han rest hem till Halland för att uppsöka sin gamle far, en gång en ledande förtroendeman i socknen. Stig bryter upp för att återvända till Stockholm efter att ha tagit emot ett telegram: ”Revolutionen i Ryssland har utbrutit och segrat. Det stundar stora tider. Kom genast. Vi behöva dig.”

Stig visade sin far telegrammet. Fadern svarade ”Jorden här behöver dig också.” Stig: ”Jag reser.”

Fredrik Ströms partikamrat Zeth (Zäta) Höglund har skrivit ett förord till hela serien. Det kan vara värt att citera ur Höglunds förord:

Fredrik Ström, diktare och politiker, står som en av de främsta och mest verksamma krafter i det demokratiska genombrottet i vårt land under 1900-talets första hälft.

Det är mot denna bakgrund av väldiga händelser i vårt eget land och i den yttre världen, som man skall rätt förstå det enastående verk i vår moderna litteratur som Fredrik Ström skapat med Rebellerna. Det vilar samtidigt på Fredrik Ströms genom otaliga resor förvärvade kunskap om arbetarklassens liv i bruks- och industrisamhällen…

Men om […] hans bok äger hundratals hjältar i stället för en, så har han ändå förmått att ge åt detta myller av människor en levande karaktär. Det är förvånansvärt hur många individuella öden han tecknat med mästerlig gestaltningskraft. Det är sant att framställningen ofta får att romantiskt skimmer över sig, inte minst genom den rikedom av sägner och sagor, av ordspråk och bibelord, som ger språklig must och färg åt det hela.

Fredrik Ströms skriftliga produktion är också kvantitativt imponerade. Wikipedia räknar upp 58 titlar och i Libris finns med honom som upphovsman inte mindre än 298 poster. Några som kan nämnas ur denna väldiga produktion är Folket i Simlångsdalen (1903), Hjältinnan från Nevan (1919), Ryska revolutionens historia i sammandrag fem delar (1924) och Svenska ordstäv eller vad prästen sa om nattvardsgästerna, klockarn om orgelverket, torparn om hovmarskalken, gubben om döden och flickan om kärleken etc (1929).

Politiken och socialismen

Fredrik Ström brukar betecknas som politiker. Den socialistiska övertygelsen fanns där tidigt. Om det vittnar inte minst Rebellerna. Och skrivandet fanns där också. När man betraktar Fredriks CV som politiker, framstår det som tydligt att det var just skrivlusten som ledde honom till den praktiska politiken.

Han lämnade Halland och blev 1906 redaktör för socialdemokratiska Folket i Eskilstuna. Två år senare flyttade han över till Arbetarbladet i Gävle. Två år senare, 1910, var han i Stockholm som redaktör för det socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning och förlag Fram. Nu var han inne i den organiserade arbetarrörelsen och var 1911 – 1916 partisekreterare i Socialdemokratiska Arbetarpartiet och 1913 – 1914 ordförande i Stockholms arbetarkommun.

Under åren 1916 – 1921 satt han i riksdagens första kammare. Så kom 1917 med dom stora politiska omvälvningarna. Vilken ståndpunkt man skulle ta i frågan om arbetarklassens deltagande i första världskriget splittrade den socialdemokratiska rörelsen. I Sverige tog detta sig uttryck i att ungdomsförbundet, för vilka den proletära internationalismen var viktigast, uteslöts och bildade Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti (SSV), föregångare till dagens Vänsterparti. Fredrik Ström tillhörde denna vänster och blev 1917 partisekreterare. 1921 bytte partiet namn till Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och gick med i Tredje Internationalen (Komintern) samtidigt. Efter Lenins död 1924 tog Stalin över, och den långa nedförsbacken för demokrati, kreativitet, framåtanda och optimism i Sovjetunionen inleddes. Fredrik tog avstånd från stalinismen och lämnade SKP.

1926 återinträdde han i SAP och han satt 1930 – 1948 ånyo i första kammaren. Han var 1932 – 1936 huvudredaktör för partiets huvudorgan Social-Demokraten. Han engagerade sig också i kommunalpolitiken i Stockholm och var ledamot av stadsfullmäktige i 34 år, från 1912 till 1946. Han var fullmäktiges ordförande 1938 – 1942 och som ordförande i Stadskollegiet (föregångare till dagens kommunstyrelse) stadens ledande politiker. Till detta kom en rad mindre uppdrag, som medlem i Rådet till skydd för Stockholms skönhet (”Skönhetsrådet”).

Folklivsforskningen

Fredriks böcker om svenska ordspråk pekar på en tredje central linje vid sidan om skrivandet och politiken, hans intresse för folklivsforskningen. Historikern Fredrik Skott skriver i sin avhandling Folkets minnen – traditionsinsamling i idé och praktik 1919 – 1964 (2008):

Vid tiden för andra världskriget var socialdemokraten, och tidigare vänstersocialisten/kommunisten Fredrik Ström den som allra flitigast propagerade för traditionsinsamlingen. Hans motioner berörde både ortnamns-, dialekt- och folkminnesarkiven liksom inrättandet av en professur i det sistnämnda ämnet. Från 1938 fram till krigsslutet undertecknade Ström inte mindre än tolv motioner om tillvaratagandet och utforskandet av folkkulturen.

Fredrik Skott omnämner också Fredrik Ström som ”forskare”. Han engagerade sig på olika sätt i folklivsforskningen. Han menade att historieskrivningen inte längre skulle handla om kungar och krig utan om folkets liv. Och att patriotismen inte stod i motsats till internationalismen.

Skolmaten då?

Om man läser Wikipedias artikel om Fredrik Ström kommer till slut en länk till Skolmat i Sverige. Om man följer länken får vi veta att Ström redan 2012 skrev en motion i Stockholms stadsfullmäktige där han föreslog att skolbarnen i Stockholm skulle få gratis skollunch. I motionen med rubriken ”till den kostnadsfria bespisningen af folkskolebarn” skriver han:

Redan under normala tider finns det i en stad af Stockholms storlek massor af familjer, där barnen aldrig få äta sig mätta, särskilt i arbetarfamiljer med stora barnskaror är svälten ofta en daglig gäst. I våra dagar, då man från skilda läger, men framförallt från håll, där man säger sig särskilt värna om det nationella, hör predikas, hur viktigt det är, att landets befolkningssiffra icke går tillbaka, bör det vara så mycket angelägnare att värna om det uppväxande släktet.

Det kom att dröja till 1946 innan statsbidrag till skolmåltider införs och först 1970 fick alla elever gratis skollunch.

Historielösheten

Det är nog inte många idag som vet att Fredrik Ström funnits och vad han gjort. Jag måste erkänna att jag själv, som högutbildad, bara fick en vag association när jag såg hans namn bland dom utgallrade böckerna. När jag nu har satt mig lite mer in i hans litterära produktion, politiska aktivism och intresse för folkets historia så häpnar jag över att vi nästan alla glömt, med Zäta Höglunds ord, den ”diktare och politiker, [som] står som en av de främsta och mest verksamma krafter i det demokratiska genombrottet i vårt land under 1900-talets första hälft.” och att bara nio av landets bibliotek håller en av hans viktigaste böcker.

I den tid när ”det nationella predikas” är historielösheten häpnadsväckande. Historien upprepar sig inte, men det finns paralleller och vi kan lära av dom. Eller som historieprofessorn Arne Jarrick sa vid en temadag vid Göteborgs Universitet 2017: ”Vi lär av historien hela tiden. Varje beslut vi fattar bygger på erfarenhet.”




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar