Fullmäktige i Skinnskatteberg: Ansvarsfrihet trots rekordunderskott

Kommunfullmäktige i Skinnskatteberg behandlade igår årsredovisningen och beslöt om ansvarsfrihet för år 2024. Trots rekordunderskott i ekonomin fick kommunstyrelsen och socialnämnden ansvarsfrihet. Oppositionsföreträdare talade om en ”dopad” årsredovisning. Grisen hade med andra ord sminkats.

Verksamhetens nettokostnader (kostnader minus avgifter och statsbidrag) var 9,5 miljon sämre än vad som budgeterats. För socialnämnden var underskottet hela 12,8 miljoner kronor. Kommunrevisionen uttryckte i revisionsberättelsen att dom såg ”med stor oro på underskottet inom socialnämnden.” Trots det tillstyrkte revisionen att kommunstyrelsen och socialnämnden skulle få ansvarsfrihet. Inte ens en anmärkning kostade man på sig. Jag kan lova, att detta aldrig skulle ha hänt under mina åtta år i kommunrevisionen. Att till och med dom socialdemokratiska revisorerna agerat (eller egentligen inte agerat alls) är anmärkningsvärt. Dom S-märkta revisorerna är ordföranden Hans-Eric Johansson och Viveca Engdahl.

I årsredovisningen stannar underskottet på relativt måttliga 4,3 miljoner. Att det trots det väldiga underskottet i socialnämnden blev så lite back beror på att resultatet som Arne Hjorth (S) uttryckte saken hade ”dopats”. Det handlade framförallt om att 8,8 sparade miljoner användes. Fredrik Skog (V) var inne på samma linje. Både Hjorth och Skog framhöll att även andra pengar trollats fram för att hjälpa till att sminka grisen. Det är klart att sparpengar ska kunna användas för att hjälpa upp den akuta situationen, men problemet är att när man har tömt spargrisen, så är den tom. Om verksamheten fortsätter på samma nivå, vilket allt tyder på, så är man tillbaka i samma situation nästa år, och då är sminket slut.

Från den borgerligt-fascistiska majoritetens sida var man förvånansvärt tystlåten om hur det kunde bli så här. Egentligen hade man inte upptäckt vartåt det barkade förrän i augusti. Då fick man en prognos som pekade fram emot den gigantiska bristen. ”Då slog vi stopp direkt” sa kommunalrådet Jonny Emtin (SD). På vilket sätt han slog stopp framgick inte. Även för socialnämndens ordförande Elisabeth Åberg (L) var augusti-prognosen en chock. Det är naturligtvis ren lögn. Hon valdes om efter förra årets avsättning var just hennes höga kompetens. Rustad med denna borde hon ha sett vart det bar hän långt tidigare, inte minst med tanke på att även 2023 var ett förlorat år för socialnämnden.

Både Hjorth och Skog framhöll att hon borde ha slagit larm långt tidigare. Kanske var det så att socialnämnden hade blivit underbudgeterad och borde ha gått till fullmäktige och bett om mer pengar. Men några sådana signaler kom inte. Den kompetenta Åberg gjorde precis ingenting inför den annalkande katastrofen. ”Totalt oacceptabelt”, ”misskött sitt uppdrag”, ”läget är allvarligt”, ”konsekvent misskötsel” var några av omdömena. Även socialnämndsledamoten Roger Ingvarsson (S) sa i debatten att ”socialnämnden har inte lyckats med sitt uppdrag”.

Fredrik Skog yrkade att varken kommunstyrelsen eller socialnämnden skulle få ansvarsfrihet. Arne Hjorth instämde i yrkandet vad gällde socialnämnden.

Socialnämnden, det svarta hålet

Inga mål uppfyllda

I ansvarsprövningen ingick också att granska hur styrelsen och nämnderna uppfyllt dom mål som fullmäktige beslutat om. Inget av dom tre övergripande målen bedömdes ha uppnåtts. Dom tre målen är att kommunen ska vara attraktiv med hållbar välfärd och trygghet, att kommunen ska vara en tillväxtkommun med ökande befolkning och bättre ekonomi, att organisationen ska vara kompetent, attraktiv, hållbar och effektiv. Det första målet bedömdes vara delvis uppfyllt, men dom båda andra var inte uppnådda. Inget vidare resultat med andra ord.

Revisionen menade att det inte var möjligt att bedöma måluppfyllelsen eftersom det saknades observerbara indikatorer och eftersom det inte framgick hur man avgjorde att ett mål var uppfyllt eller inte.

Det är ju svagt det där, men knappast någon nyhet. Under mina åtta år i kommunrevisionen kritiserade vi styren av olika politiska färg för sådana här brister två gånger om året, vid halvårsbokslutet och vid årsredovisningen; alltså sexton gånger utan någon märkbar förbättring. I själva verket tror jag att hela idén med målstyrning i den här formen är feltänkt, så det är inte bara en brist i Skinnskattebergs kommun. Det är nog så som min kollega Björn Rombach skrev i sin kioskvältare redan 1991 med titeln ”Det går inte att styra med mål.”

Hur gick det i omröstningarna då?

Det blev omröstningar om ansvarsfrihet för både kommunstyrelsen och socialnämnden. Kommunstyrelsen fick ansvarsfrihet med 11 röster mot 3 emot och 3 nedlagda. Också socialnämnden fick ansvarsfrihet, men här var röstsiffrorna 13 mot 8.

Det SD-ledda styret har 14 platser i fullmäktige och oppositionen 11, varav 9 sossar och 2 vänsterpartister. Det är då lite förbryllande att inte utfallet av omröstningarna blir 14-11. Det kan finnas två anledningar. För det första är dom som har uppdrag i respektive nämnd jäviga och får inte delta i beslutet. Deras platser ska då fyllas upp med ersättare, och det kan hända att respektive gruppledare har misslyckats att mobilisera tillräckligt många ersättare. Det andra uppenbara skälet är att det finns röstande som har avvikit från partilinjen.

När jag får protokollet med närvaro- och voteringslistor i nästa vecka, ska vi se vad förklaringen/arna till dom här resultaten är, och vem det är som bär ansvaret.

Så var det här med 0222:an också

Det andra ärendet som föranledde en längre diskussion var en interpellation (fråga) från Arne Hjorth (S) till kommunalrådet (SD) om varför kommunens 40-åriga informationstidning 0222:an hade slutat ges ut. Kommunalrådets svar var att den ansvariga kommunikatören var sjukskriven, man han pratade också en hel del om vad det kostade i porto och om problem som hängde ihop med att tidningen delvis finansierats med annonsintäkter.

Både Arne Hjorth (S) och Fredrik Skog (V) framhöll hur viktig tidningen var, särskilt för äldre som hade svårt med det digitala, inte minst med kommunens rätt dåliga och svårnavigerade hemsida. Här fick dom också medhåll av Lena Lovén Rolén (S) och Vanja Leneklint (L).

Den andra frågeställningen som kom upp var vem som fattat beslutet att i praktiken lägga ned tidningen. Kommunalrådet Emtin (SD) sa att han hade ”letat efter ett beslut och inte hittat något, men att han skulle fortsätta leta”. Först trodde jag förvånad att han avsåg nedläggningsbeslutet. Men icke så. Han hade inte hittat något beslut, för 40 år sen, att man skulle ge ut tidningen. Underförstått var väl då att om det inte fanns något beslut att starta verksamheten, så behövdes det inte heller något för att avsluta den. Slugt!

En slutknorr om SD-stjärnan Sjöstedt

Jag har tidigare skrivit här om SD-riksdagsmannen Oscar Sjöstedt från Stockholm som skrivit sig i sommarstugan och till och med låtit sig väljas in i fullmäktige. Han hade dittills under mandatperioden varit med på 9 av 19 möten i fullmäktige (47 procent). När han nu inte heller behagade visa sig på det här mötet friserade han siffrorna nedåt till 9 av 20 möten (45 procent). Det spelar väl mindre roll eftersom han bara öppnat näbben två gånger under två mandatperioder, varav den ena gången var när han var emot flaggning med regnbågsflaggan under Pride-veckan eftersom RFSL hade hånat Jimmie Åkesson. Jag ställde frågan vilken nytta Sjöstedt gjorde för Skinnskattebergs kommun. En person jag pratade med sa då, att han ju i alla fall betalar skatt här. Bidraget kan uppskattas till cirka 190 000 kronor. Alltid nåt sa flickan. Men han behöver ju inte ta upp en plats i kommunfullmäktige för det.