Nyföretagande löfte för framtiden eller skapande av en industriell reservarmé?

Stoltheten över dom utmärkelser som Skinnskattebergs kommun fått för nyföretagandet i kommunen vet inga gränser:

Näringslivschef Robert Brinck lyfter fram företagsklimatet som en viktig faktor: Skinnskatteberg har en lång tradition av småföretagande, från jord- och skogsbruk till hantverk, småindustrier och handel. Vårt näringsliv är diversifierat och står stadigt säger han. (Fagersta-Posten).

Skinnskatteberg är en liten kommun men har visat en imponerande förmåga att skapa tillväxt och innovation, vilket gör dem till välförtjänta vinnare av FöretagsAllsvenskan 2024. Deras engagemang och samarbete mellan företagare är ett föredöme för andra kommuner. (Aisha Petter, vd på STRATO).

Företagare av nödtvång eller innovation?

Jag har i tidigare inlägg skrivit om Svenskt Näringslivs ranking av kommunerna efter företagsklimatet, där kommunen befinner sig i det absoluta bottenskiktet. Det blir då kanske lite märkligt med näringslivschefens betoning av det goda företagsklimatet som förklaring till att det blir fler företag. Det kan vara anledning att ytterligare fundera på vad som kan ligga bakom att nya företag startas.

I forskningen diskuteras två olika förklaringar. Den ena brukar kallas opportunity entrepreneurship eller ibland innovation-based entreprenurship d v s möjlighets- eller innovationsbaserat företagande. Det är nog den typen av företagande som man ser som ett framåtsyftande friskhetstecken.

Den andra förklaringen kallas necessity entrepreneurship eller på svenska nödvändighetsföretagande. För att överleva tvingas man att starta eget företag. Orsaken kan ofta vara arbetslöshet. För att travestera Gustaf Fröding: ”för mig var ej annan att få, sjung vackert, O skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå.”

Jag har tagit del av ett par olika metastudier om necessity entrepreneurship. Här är några iakttagelser:

Ouaddi, Hmad och Ait Oumarzirh (2024) “Entrepreneurship by necessity: A systematic literature review” i International Journal of Accounting, Finance, Audition, Management and Economics:

Nödvändighetsföretagare är ofta unga, arbetslösa, lever i en marginaliserad socioekonomisk omgivning, men är ofta integrerade i sociala nätverk, t ex vänner eller släkt som själva är företagare.

Vi fann att nödvändighetsföretagande är ett svar på socioekonomiska begränsningar som arbetslöshet, fattigdom och brist på formella anställningsmöjligheter, Nödvändighetsföretagare karaktäriseras ofta av begränsade resurser, överlevnadsmål och motståndskraft inför motgångar.

Philip O’Donnell m fl (2023) ”Necessity entrepreneurship” Dublin City University Research Depository:

Sammantaget visar resultaten som är relaterade till dom inputs och aktiviteter som driver NE en stark evidensgrund för påståendet att det i genomsnitt är av ”lägre kvalitet”

Nödvändighetsföretanade karaktäriseras av sämre finansiellt kapital, ”managerial skills”, mindre socialt kapital och en mindre stödjande institutionell omgivning. Aktiviteterna är mindre innovativa, mindre benägna att internationalisera, sämre lönsamhet. Det finns indikationer på lägre inkomstnivåer än lönearbete. Större risk för ofrivillig avveckling. Arbets- och livstillfredställelse sämre jämfört med OE. Förhindrar arbetslöshet men har ingen signifikant och direkt effekt på ekonomisk tillväxt, oönskade miljökonsekvenser.

Robert W Fairlie och Frank M Fossen 2018 ”Opportunity versus Necessity entrepreneurship: Two components of business creation” IZA Institute of labor economics:

Vi har funnit att ”opportunity entreprenurship” är relaterat till indikatorer på tillväxtorienterade affärer i Tyskland […] Nya möjlighetsföretagare kommer mer sannolikt att anställa arbetare. Tre fjärdedelar av nya ”necessity entrepreneurs” är soloföretagare, men bara 53 % av nya möjlighetsföretagare. Nya möjlighetsföretagare tjänar också mer i månaden än nödvändighetsföretagare. Skillnaden är än större vad gäller företagets tillgångar.

Hur är det med nyföretagandet i Skinnskatteberg?

Det finns ingen systematisk information om vilken karaktär det prisade nyföretagandet i Skinnskatteberg har. Handlar det om innovationsbaserat möjlighetsföretagande eller handlar det om nödvändighetsföretagande för att mota egen arbetslöshet? En indikator kan man få om man jämför arbetslöshetsstatistiken med statistiken över nyföretagande.

I figuren nedan har jag följt arbetslösheten i kommunen årsvis (Källa SCB) med nyföretagandet (källa Tillväxtverket). För jämförbarhetens skull har båda variablerna uttryckts som standarpoäng (z), d v s som antal standardavvikelser från medelvärdet. För arbetslösheten är medelvärdet över tid 118 och standardavvikelsen 15,03. Ett z-värde på -1 betyder då 103 arbetslösa. Motsvarande data för nyföretagande är 27 och 2,95. Z-värdet -1 betyder då 24 nya företag.

Arbetslöshet och nyföretagande i Skinnskattebergs kommun 2020 – 2024

Överensstämmelsen mellan dom båda kurvorna är förbluffande god. Bortsett från att en topp i nyföretagandet kommer 2021 med en fördröjning när rekordarbetslösheten 2020 redan var på väg ned, stämmer kurvorna väl överens. Korrelationen mellan serierna (r_xy) är 0,37 vilket är ganska högt.

Det är med detta inte bevisat att det prisade nyföretagandet framförallt varit ett sätt att mota arbetslöshet, nödvändighetsföretagande, som är ett tecken på ett systemmisslyckande, snarare än ett framåtsyftande, innovativt och expansivt fenomen. Men tecknen finns där.

Gigekonomin och prekariatet

Sedan 10-talet har begreppet ”gigekonomi” blivit populärt som beskrivning av förändringstrenden i arbetslivet. I gigekonomin ersätts fasta anställningar av uppdrag, där uppdragstagaren ofta är ensamföretagare. Exempel på företag som organiserar gigekonomin finns ”taxi-företaget” Uber och diverse cykelbudsföretag. Dom här företagen ser sina arbetare som företagare. Den fackliga organiseringsgraden är låg och kollektivavtal saknas vanligen. Därmed faller mycket av tryggheten i arbetet bort. Det blir inte tal om anställningstrygghet, medbestämmande, kollektiva försäkringar mot arbetslöshet och arbetsskador. Ingen tjänstepension.

Dom som arbetar i gigekonomin har betecknats som prekariatet (sammansatt av prekär och proletariat). Dom lever under osäkra förhållanden med låg och varierande inkomst, brist på förmåner som betald semester och pensionsavsättningar. Ken Loachs film Sorry we missed you från 2019 beskriver tillvaron som egen företagare i gigekonomin, som medlem av prekariatet: Ricky och hans familj har kämpat i uppförsbacke sedan finanskrisen 2008. En chans till nystart blir ett erbjudande att jobba som självanställd chaufför åt ett distributionsföretag. Hårt arbete, orimliga krav från uppdragsgivaren och utsatthet för brott, allt skapar en stress som hotar hela Rickys familj. För den som har bibliotekskort finns filmen att strömma gratis på Cineasterna.

Karl Marx myntade redan i Kapitalet (1867) begreppet ”den industriella reservarmén”: Den kapitalistiska staten har alltid behov av en fattig och desperat arbetskraftsreserv, som kan gå in på arbetsmarknaden vid uppgång och som sparkas när det går utför. Reservarmén kan också hålla lönekraven från andra på arbetsmarknaden genom att vara ett konkurrenshot. Lovisa Broström beskriver och analyserar fenomenet under perioden 1913 – 2012 i sin avhandling (2015) En industriell reservarmé i välfärdsstaten.

Det finns tydliga kopplingar mellan nödvändighetsföretagande, gigekonomin, prekariatet och den industriella reservarmén.

Det finns därmed också anledning att dämpa glädjen och stoltheten över priserna för nyföretagande. Det kan vara så att nyföretagandet snarare är ett bidrag till skapandet av denna reservarmé än ett lysande löfte för framtiden.

Memento mori som slaven viskade i kejsarens öra på triumfvagnen.