Anti-Trumpval i Kanada och Australien?

Kanada valde ett nytt parlament den 28 april. Trots opinionsundersökningar som spådde en konservativ seger, vann det liberala partiet en storseger. Dom konservativas partiledare Pierre Polièvre hade av många betraktats som en Trumpkopia. I Australien röstade väljarna till representanthuset den 3 maj. Redan innan alla röster räknats stod det klart att Labor under sin vänsterinriktade ledare Anthony Albanese hade sopat banan med den liberala oppositionen.

De stora partierna i Kanada är Liberalerna och dom Konservativa. I underhuset finns också det separatistiska Bloc Québécois, det socialdemokratiska New Democratic Party och dom Gröna. Båda dom stora partierna gick fram, men Liberalerna med 11 procent mot dom Konservativas ökning med bara 7,6 procent. Alla dom mindre partierna backade. Båda tendenserna har tolkats som effekter av Donald Trumps attack på Kanadas självständighet. Väljarna anses ha bedömt att dom stora partierna har mest kraft att göra motstånd mot grannen i söder, men samtidigt har många varit skeptiska mot dom Konservativa och deras partiledare Pierre Polièvre som setts som ett slags mini-Trump.

En av Polièvres kritiker har varit Ontarios premiärminister Doug Ford. Hans kampanjledare Kory Teneycke säger till BBC: ”There was a lot of Trump mimicry in terms of how they presented the campaign” Vidare beskriver han Polièvres retorik som populistisk och hans stil som aggressiv. Det högerpopulistiska och invandrafientliga People’s Party of Canada som i valet som i valet 2021 fick fem procent av rösterna gjorde sitt sämsta val i år med bara en ynka procent.

Om det kan vara någon tröst för dom stackars socialdemokraterna i NDP i valkatastrofen kan man påminna om att dom i alla fall fick 37 procent av dom avlämnade knappt 8 000 rösterna i territoriet Nunavut. Det gav en plats i underhuset. Nunavats befolkning domineras av inuiter (86 procent). Några egentliga vänsterpartier finns inte i Kanada. Kommunistpartiet hade sitt bästa valresultat någonsin 1945 med 2,13 procent. Årets val gav 0,02 procent, en minskning med en hundradels procentenhet.

Vänsterframgång i Australien

Valvinnaren
Anthony Albanese

I Australien ser det ut som att arbetarpartiet Labor ökar sin väljarandel med två procent och får egen majoritet i representanthuset. Förlorare är framförallt den liberal/nationella alliansen som förlorar 4 procentenheter. Den liberala alliansens ledare Peter Dutton har i folkmun kallats ”Temu Trump” efter den kinesiska e-handelsjätten som är känd för att saluföra billiga kopior. Det finns också kritik mot Dutton för att han inte bara när det gäller stilen försöker härma Trump, utan även vad gäller hans politik. Han har beskyllts för att uppamma ”kulturkrig” och att vilja begränsa invandringen. Frank Bongiorno, professor i historia vid Australian National University, säger till CNN: ”His insticts are those of a right-wing populist and rhetoric we’ve associated with Trump.”

Övriga partier som blir representerade i parlamentet är Katter’s Australian Party som beskrivs som ett populistiskt jordbrukarparti, som enligt Wikipedia är för en ”socialistisk jordbrukspolitik” samt oberoende kandidater. Särskilt glädjande är att det högerpopulistiska partiet Trumpet of Patriots fullständigt tycks ha misslyckats i sitt första val med knappt två procent av väljarna. Det är en stor tillbakagång jämfört med dom högerpopulistiska partier som var partiets föregångare. Partiet deklarerar på sin hemsida sin lojalitet med den nya amerikanska regimen: ”The world is changing. In the USA, government waste and corruption is finally being exposed.” Likt sin svenska motsvarighet, SD, har partiet skakats av skandaler med bland annat kriminella företrädare.

Det australiska Laborpartiet har en säregen struktur i och med att det finns fraktioner i partiet som är officiellt erkända. Dom flesta partier har olika åsiktsriktningar och till och med fraktioner. I den svenska socialdemokratin finns det både en partivänster och en partihöger. Moderaterna i Sverige kan vid sidan om politiska inriktningar som konservativa och liberaler ståta med dom båda falangerna ”pojkar” och ”flickor”. Men sådana falanger är diffusa i formerna och partierna försöker mörka deras existens.  Så ej i Australiens Laborparti. Vänsterfraktionen samlas i ”Labor Left” som i det förra representanthuset utgjorde i stort sett hälften av partiets ledamöter. Partiledaren och premiärministern Anthony Albanese tillhör Labor Left. Den socialdemokraiska segern i det australiska valet kan därför också ses som en framgång för vänstern.

Andra val under våren

Tidigare i april höll Finland kommunalval. Resultatet kan ses som en kraftig framgång för vänsterpartierna. Både Socialdemokraterna och Vänsterförbundet ökade kraftigt, samtidigt som partierna i den högerledda koalitionsregeringen förlorade stort. Störst förluster gjorde SD:s kompisar i Sannfinländarna, som tappade nära hälften av sina väljare.

Det tyska förbundsdagsvalet i februari var också en vänsterframgång. Vänsterpartiet Die Linke ökade till nästan nio procent, närapå en fördubbling av röstandelen. I huvudstaden Berlin blev vänstern största parti. Till skillnad från Finland och Australien blev valet också en framgång för högerextremismen. Alternative für Deutschland fördubblade sin röstandel.

Högervridning i engelska kommunalvalet

Mot strömmen har det dock gått i kommunalvalen i England den första maj som avsåg 24 kommunala enheter av olika slag. Det högerpopulistiska Reform UK hade stora framgångar och ökade sin väljarandel kraftigt. Högerextremisterna tar därmed makten i 10 kommuner. Både Labour och dom konservativa minskade kraftigt röstmässigt. För dom konservativa blev valet en katastrof då dom förlorade makten i alla dom kommuner där val hölls och där dom haft majoritet. Labour slapp undan med bara svansen svedd. Trots det stora rösttappet förlorade dom bara majoriteten i en kommun. Liksom i Kanada finns inget fungerande vänsterparti men det finns en mer inofficiell fraktion The Labour Left som hade sin i modern tid bästa period under Jeremy Corbyns tid som partiledare 2015 – 2020. Hur det gått för partivänstern i årets kommunalval är inte känt, men inget tyder på några framgångar.

Om vi blickar tillbaka också på förra året var det i flera val vänsterframgångar. I det franska parlamentsvalet blev vänstergruppen störst i nationalförsamlingen. I det finska presidentvalets första omgång hade Vänsterförbundet med sin kandidat Li Andersson framgångar. I valet till Belgiens federala parlament ökade det socialistiska Arbetarpartiet. Även i EU-valet hade vänsterpartier framgångar i flera länder som Cypern, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Spanien och Sverige.

Värdering

Om man ska värdera dom fem val som genomförts i olika länder framstår antipoderna Finland och Australien som dom mest positiva. I båda länderna har högern, och särskilt högerpopulismen tappat röster. I båda länderna har socialdemokratin, men även vänstern stärkt sin ställning. Väljarkårerna i båda länderna har rört sig åt vänster och högerpopulismen har gått uselt. Det federala kanadensiska valet är mer svårtolkat. Det var visserligen liberalerna som vann över dom konservativa, som beskyllts för Trumpliknande högerpopulism. Men valet var katastrofalt för socialdemokratiska NDP och det saknas ett vänsteralternativ.

En tydligare motpol representeras av det tyska förbundsdagsvalet och framförallt kommunalvalet i England. I båda dessa länder har väljarkårens förskjutning snarast varit högerut. Socialdemokraterna har gjort katastrofval i båda. Högerpopulistiska AFD och Reform UK har haft stora framgångar. Det tyska vänsterpartiet har haft framgångar, men det motsvarar inte alls extremhögerns landvinningar. Det tyska valet resulterar också i en ny förbundskansler Friederich Merz från CDU. Han förväntas stärka Tysklands ledarställning i Europa, inte minst militärt. Det är måhända nödvändigt, men ger taskiga vibbar. I England var kommunalvalet en total katastrof för konservativa Tories, men när man beaktar framgångarna för högerpopulistiska Reform UK är det lätt att hålla sig för skratt.