Skinnskatteberg sämst på klimatpolitik

Hur stora utsläpp av växthusgaser blir det av invånarnas konsumtion i varje kommun? Den frågan har Dagens Nyheter försökt ge ett svar på. Jag ska här titta lite på dom siffror som tidningen redovisar för Västmanlands läns tio kommuner. Kartan kommer från DN:s redovisning men jag har lagt till dom rapporterade kommunvisa utsläppen räknat i ton koldioxid per invånare.

Medelvärdet per person i hela Sverige var 6,3 ton. Av siffrorna i kartan framgår det att dom kommuner som producerar större utsläpp än det genomsnittliga är Skinnskatteberg med 6,7 ton och Västerås med 6,4 ton. För att följa Parisavtalet krävs det att utsläppen till 2030 kommer ned i 3,7 ton per person. Skinnskattebergsborna utmärker sig med andra ord genom att deras konsumtion medför särskilt stora utsläpp av växthusgaser.

Man kan fundera på hur detta kan komma sig. I rapporteringen redovisas också vilka källorna till utsläppen är. Dom största kategorierna är transporter (utom flyg), livsmedel och bostäder. När man ser på dom västmanländska kommunerna är det väldigt små skillnader vad gäller både livsmedel och bostäder. Variationen när det gäller livsmedel är från 1,4 till 1,5 ton koldioxid per person och för bostäder varierar det mellan 1,1 och 1,3 ton. Däremot är variationerna betydligt större när det gäller transporter, som också är den största källan till utsläpp. Här är lägsta värde 1,5 ton per person i Västerås och högsta värdet är 2,1 ton i Skinnskatteberg.

Bilåkningen boven i dramat

Det förefaller rimligt att förstå dom höga utsläppsvärdena för Skinnskattebergsborna med deras transporter. Det är en ytmässigt ganska stor kommun. Skinnskattebergarna har ofta anledning att åka till andra kommuner för arbete, studier, sjukvård, för att handla och för att roa sig. Kollektivtrafiken har stora brister. En ganska genomsnittlig andel av befolkningen bor visserligen relativt nära busshållplatser efter stombusslinjerna 500/550 men för övrigt saknas i stort sett kollektivtrafik både inom kommunen och till andra kommuner. En inomkommunal busslinje har på senare år lagts ned och tågförbindelser med Västerås och Örebro har i praktiken lagts ned.

Koldioxidutsläppen från transporter är förstås direkt beroende av hur mycket bil det åks. Kommun- och landstingsdatabasen (Kolada) redovisar körsträcka för personbilar i mil per år och invånare.

Skinnskatteberg ligger i topp i båda avseendena. Utsläppen från transporter (lodräta skalan) är högst i länet samtidigt som körsträckan (vågräta skalan) också är högst i länet.

Samtidigt är kollektivtrafiken något som kommunen har åtminstone en begränsad möjlighet att påverka. Stombusslinjerna är i första hand en fråga för regionen, men kommunen har möjlighet att föra fram önskemål när det gäller tidtabeller och turtäthet. Detsamma gäller tågtrafiken. Dom lokala busslinjerna inom kommunen betalas av kommunen, så där är möjligheterna att påverka större. Det finns för närvarande bara en lokal busslinje (till Riddarhyttan) med gles trafik. Efter nedläggningen av busslinjen till Färna och Bernshammar är Färna helt utan kollektivtrafik.

Det har tidigare också förekommit att en pendlarbusslinje till Västerås har delfinansierats av kommunen. Flera kommuner inom och utom länet har gratis lokala busslinjer.

Kommunen passiv åskådare

Man kunde kanske tycka att den här situationen med mycket dåliga värden på utsläpp av växthusgaser skulle föranleda kommunen att göra något. I dom här tre diagrammen kan man se några exempel på vad länets kommuner har för meritlista när det gäller klimatpolitiken. Först ska vi se på miljöpolitiken allmänt. Tidningen ”Aktuell Hållbarhet” publicerar årligen en rangordning av dom 290 kommunernas miljöpolitik. Eftersom det är en rangordning, där ett är bäst och 290 sämst, blir det alltså så att det blir sämre och sämre ju högre värde kommunen har.

Det här var ju inte så roligt för Skinnskattebergs kommun: Totalt på plats 265 av 290, och sämst i länet. Men det här handlar ju om den kommunala miljöpolitiken allmänt och inte specifikt om klimatpolitiken. Som vi har sett är det ju transporterna som är den viktigaste utsläppskällan. Hur är det med måluppfyllelsen när det gäller utsläppsminskningar från transportsektorn i kommunen, alltså inte bara kommunens egna transporter?

Ja, lite roligare var ju det här. Skinnskattebergs kommun kommer i alla fall inte sist med 45 procents måluppfyllelse, utan trea från slutet. Sämre är det med Surahammar och Fagersta som får 44 procent. Knivskarp konkurrens om jumboplatsen med andra ord.

Kanske kan det vara bättre med kommunens egna bilar. Dom är ju ganska många, och dom har man ju lättare att få kontroll över än invånarnas och företagens transporter. Liksom när det gällde måluppfyllelsen kommer siffrorna från ”Gröna bilister”.

Här redovisas dom genomsnittliga koldioxidutsläpp från kommunala personbilar. Så här är det sämre ju högre värdena är. Och det går inte något vidare för Skinnskatteberg här heller. Näst sist med 142,2 gCO2/km. Bara Fagersta med 143,5 är sämre.

Inte bara Sverigedemokraternas fel

Vem har nu ansvaret för att det blir så här. Kommunen leds från och med i fjol av Sverigedemokraterna. Det är ju ett parti som inte är berömt för sitt miljö- och klimatpolitiska engagemang, och det blir ett tydligt samband mellan hur många röster SD fick i kommunalvalet 2022 och miljörankingen: Ju lägre procent SD-röster, desto sämre miljöranking. I U-länet utmärker sig tre kommuner med höga röstetal för SD och usla placeringar i miljöpolitiken. Det är Köping, Surahammar och, gissa vilken? Jo, Skinnskatteberg.

Men lite orättvist är det här kanske. Det är bara i Skinnskatteberg som SD styr kommunen. Men många röster fick dom. Kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) utropade glatt i ett FB-inlägg härförleden att dom fick 23,8 procent av rösterna. Men det innebär ju förstås att 76,2 procent, alltså mer än tre av fyra väljare inte röstade på SD. Man kan undra hur man i en demokrati kan ta makten med 23,8 procent av rösterna och 24 procent av platserna i fullmäktige. Förklaringen är att åtminstone två partier ”Liberalerna” och Centern bestämde sig för att dom var så nära besläktade med det högerpopulistiska SD att dom kunde bilda styrande koalition med dom. Därigenom kom SD upp i att kunna kontrollera 48 procent av mandaten. Men, vänta nu. Ska det inte behövas mer än hälften för att ta över styret. Jovisst, och dom som villigt har ställt upp är Socialdemokraterna. Och vips kan Sverigedemokraterna kontrollera 84 procent av fullmäktige. Jo, jag vet att inte alla sossar ställer upp på det här. Det finns sossar som är riktiga socialdemokrater, men ledningen i det lokala sossepartiet är dom som har styrt det hela i högerextremistisk riktning.

Det här innebär att det inte bara är SD som är ansvariga för den usla klimat- och miljöpolitiken. Det är hela den styrande koalitionen SD+L+C och deras stödparti S som får bära ansvaret. För att ytterligare nyansera bilden, så är det ju i mycket gamla synder som resulterat i dom aktuella jumboplatserna. Men vi ska då komma ihåg att under förra mandatperioden (2018-2022) styrde Socialdemokraterna i minoritet. Villkoret för att ”Liberalerna” skulle släppa fram det S-märkta minoritetsstyret var att det inte fick förekomma något samarbete med Vänsterpartiet. L och deras vapendragare SD kunde därigenom styra och ställa som dom ville med sossarnas minoritetsstyre. Och perioden dessförinnan (2014-2018) styrde ”Liberalerna” med SD som stödparti.

Egen vinning viktigare än politisk handling

Men under alla dessa år har det grundlagts en speciell kultur i Skinnskattebergs kommunalpolitik. Det är säkert den kulturen som är den viktigaste förklaringen till passiviteten i miljöpolitiken. Och för resten inte bara när det gäller miljöpolitiken. Just inget händer, se bara på bostadsbyggandet, den för tretton år sen nedlagda folkhögskolan, seniorboendet på Klockarbergsvägen och så vidare. Den speciella Skinnsbergsandan i kommunalpolitiken innebär att det egentligen är skit samma om man gör något eller inte, vare sig för kommunen som helhet, för väljargrupper man anser sig företräda eller vägledda av ideologisk övertygelse. Nej, det handlar om hur man på bästa sätt ska kunna sko sig på skattebetalarnas bekostnad: det handlar om arvoderade uppdrag, chefsjobb åt släktingar, kompisar och politruker. Och det handlar om feta kontrakt med kommunen, som man genom olika trixande, till och med genom att bryta mot Sveriges grundlagar, försöker mörka. Men det är en annan historia som vi får återkomma till.

Men summan av kardemumman blir ändå att om det ska bli något av klimatpolitiken måste den kommunala korruptionen bort. Annars lämnar vi bara ett litet, men ändå något bidrag till att dränka önationer i Söderhavet, översvämningar, extremväder och förödande skogsbränder.