”Sverige behöver en ny folkrörelse. En rörelse mot fiffel, båg och korruption”

Beteenden som kan betraktas som korrupta har på senare tid fått uppmärksamhet i Skinnskattebergs kommun. Det kan handla om politiker som har haft möjlighet att sko sig på att ta på sig uppdrag att utföra arbeten åt kommunen. Det kan handla om släktingar och andra närstående som fått välbetalda jobb i den kommunala förvaltningen. Det kan handla om chefer som fått jobb på partipolitiska meriter. Det mesta har i möjligaste mån skett i det fördolda och avslöjanden har kommit fram i massmedia och sociala media. Eftersom det normalt inte handlar om olagligheter har det inte alltid gått att bekräfta att det rör sig om korruption.

Någon har i ett kommentarsfält tyckt att Skinnskattebergs kommun är den mest korrupta kommunen i landet. Visserligen har misstankarna varit många, men jag tror inte att det är alldeles ovanligt med sådana här företeelser vare sig i stat eller kommun i värt vackra land.

Journalisten Per Sicking skriver i Flamman (12/7 2018):

Sverige skulle behöva en folkrörelse mot politisk korruption. En medborgerlig vakthund som kartlägger politiker som sitter på dubbla stolar, skapar opinion för sundare regler och sätter press på både medier och partier att ta frågan på allvar.

I Aftonbladet skriver Lena Mellin (8/3 2011):

Det behövs en ny folkrörelse. En rörelse mot fiffel, båg och korruption. En folkrörelse som hyllar att man arbetar och gör rätt för sig.

Folket måste få veta vad som händer i det kommunala

Det ligger i sakens natur att kommunen inte kan driva en ny folkrörelse. Det handlar ju om åtgärder som kommunen inte äger, men framförallt är centrala beslutsfattare i kommunen dom som själva har ett ansvar för oegentligheterna. I en folkrörelse är det folket som får ta saken i egna händer. Men det finns beslut som kommunen kan tvingas fatta, som kan underlätta för en sådan folkrörelse. Så här skriver statsvetaren Ulrika Berg i en rapport från QOG-institutet (Quality of Government) vid Göteborgs Universitet:

Transparens har visat sig vara mycket viktigt för korruptionsbekämpning eftersom medborgarna i ett land med hög grad av insyn i den politiska processen i sig är goda redskap mot korruption. Folket kan följa politiska beslut och processer och är då medvetna om hur tjänstemän och politiker agerar och har därmed en betydligt större möjlighet att godkänna eller protestera mot det som sker … Medborgarna blir en aktiv påtryckningsgrupp som ledningen inte kan ignorera och de styrande får därigenom en ökad ansvarsskyldighet gentemot folket.

Transparens, genomskinlighet och öppenhet betonas här som den kanske viktigaste faktorn i korruptionsbekämpningen. Det är inte en slump att den internationella organisationen mot korruption kallar sig Transparency International. Jag har flera gånger här skrivit om bristerna i öppenhet i Skinnskattebergs kommun.  

• Man har aktivt hindrat den förtroendevalda revisionen att kommunicera med invånarna via kommunens helsida. Det nuvarande kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) spelade en viktig roll i sammanhanget.
• Man har avvisat förslag, bland annat i en motion i fullmäktige, om att publicera de beslutsunderlag som krävs för att göra beslutsprotokollen begripliga. Kommunen blir därigenom allt ensammare om att lägga locket på för vad beslut innebär och vad de grundas på.
• Man har krävt personer som begärt ut offentliga handlingar orimliga avgifter. Det finns exempel på tvivelaktig hemligstämpling av allmänna handlingar.
• Sverigedemokraterna driver på för att lägga ned kommunens informationstidning 0222:an, som distribueras till alla boende i kommunen.

Det här sådant som kommunen faktiskt råder över, och kan ta beslut som ökar genomskinligheten. Att envist fortsätta tystnadslinjen är i sig förtroendeskadligt. Vad är det dom döljer?

Chefsjobb till släktingar och dom som har partibok

Nepotism (man får jobb om man är släkt eller närstående med beslutsfattare) och partipolitiska tillsättningar (man får jobb genom sina partipolitiska meriter) är två av de vanligaste formerna av korrupt beteende som misstänks. Det är inte orimligt att kommunen inventerar och öppet redovisar chefernas partipolitiska bakgrund och deras släktskapsförhållanden med aktiva politiker eller andra beslutsfattare i kommunen. Enligt Kommun- och landstingsdatabasen (Kolada) hade kommunen 2022 25 anställda i ledningsarbete, d v s chefer.

Det är en genomförbar åtgärd att man kartlägger dessa två dussin personer med avseende på släktskap och partipolitik. Närståendeförhållanden skulle kunna avgränsas till makar och rakt upp- och nedstigande led (barn och föräldrar). Är en chef gift eller sammanboende med någon ledande politiker eller överordnad chef? Har en chef själv i närtid varit (nuvarande eller föregående valperiod) förtroendevald på ett partipolitiskt mandat?

Det är förstås viktigt att understryka att sådana här släkt- eller partirelationer varken är olagliga eller nödvändigtvis korrupta. Att förbjuda medlemmar i politiska partier att få jobb i kommunen skulle vara ett direkt brott mot den grundlagsskyddade föreningsfriheten. Men samtidigt som inte alla som skulle fastna i ett sådant här nät är korrupta, så finns de korrupta bland dom som fångats in.

En sådan här kartläggning beskriver nuläget, men det är ju en rörlig materia. Chefer slutar (ibland i en förfärande hög takt) och nya börjar. Det borde därför finnas en rutin för att pröva om det finns några sådana här integritetsproblem i samband med nyrekryteringar och befordringar. Förslagsvis kan en parlamentarisk grupp med juridiskt stöd pröva de sökande till lediga chefsbefattningar.

Mycket av kommunens verksamhet sköts genom att privata företag upphandlas. Det gäller särskilt inom den tekniska sektorn. Där har nyss avslöjats av SVT Nyheter att tre ledamöter av det tekniska utskottet själva har kopplingar till företag som har avtal med kommunen om arbeten inom den tekniska sektorn. På samma sätt som när det gäller chefer borde dessa förhållanden kartläggas och övervakas.

Korruption är mer än mutor

Kommunen har fastställt en policy mot mutor, jäv och bisysslor. Det är förstås bra att det finns en sådan policy om den också efterlevs och inte bara samlar damm. Men det avgörande problemet med policyn är att den utgår från ett snävt korruptionsbegrepp. De företeelser som behandlas ligger så att säga nära ytan, och är redan på olika sätt reglerade av lagen. Givande och tagande av muta är brott enligt Brottsbalken. Jäv regleras av Kommunallagen och Förvaltningslagen. Bestämmelser om bisyssla finns i Lagen om offentlig anställning och i huvudavtalet.

Men som många påpekat är det som är lagreglerat, kanske framförallt mutbrott, relativt sällsynt. Det krävs ett bredare korruptionsbegrepp, som också fångar in sådant som inte är olagligt men olämpligt som nepotism, partipolitiska utnämningar och andra intressekonflikter.

Regeringen skriver till riksdagen (skr 2012/13:167):

Det är enligt regeringens mening viktigt att arbetet mot korruption i offentlig förvaltning utgår från en bred definition av vad som är korrupt beteende. Vissa handlingar kan vara straffbara t ex som givande eller tagande av muta, men även beteenden som omfattas av andra straffbestämmelser eller som inte är straffbara kan uppfattas som korrupta.

Statskontoret förespråkar en sådan bred definition: ”att utnyttja en offentlig ställning för att uppnå otillbörlig vinning för sig själv eller andra.” Det är också en definition som nära anknyter till Transparency Internationals definition av korruption. Kommunen måste bredda sin definition och också i anti-korruptionspolicyn ta upp åtgärder som inte är lagreglerade.

Avgå Ewa, Elisabeth och Jonny!

Rena händer. Alltid och för all framtid!

I det akuta läget borde dom politiker som är direkt ansvariga för den situation vi befinner oss avgå. Det handlar förstås om kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD), ordföranden i socialnämnden mm mm Elisabeth Åberg (L) och ordföranden i tekniska utskottet Jonny Emtin (SD). I första hand är det en fråga för dessa personer själva och deras partier. Det enda som går att åstadkomma inom det kommunala regelverket är processen för ansvarsutkrävande där kommunrevisionen har en central position. Det formella ansvarsutkrävandet kännetecknas dessvärre av tandlöshet. Så där är nog inte mycket att sätta hoppet till. Om man ska tvinga bort de ansvariga för dom aktuella missförhållandena faller ansvaret på oss alla – på den rörelse bland folket som har efterlysts.

Det finns beslut som kommunen kan fatta, som skulle underlätta för en sådana folkrörelse, och därmed rädda tilltron till det lokala demokratiska systemet. Nu väntar vi bara på att något eller några partier eller enskilda valda till fullmäktige och kommunstyrelse tar initiativ till sådana beslut.

• En ny anti-korruptionspolicy som utgår från det breda korruptionsbegreppet!
• Öka transparensen om kommunala beslut och beslutsprocesser!
• Kartlägg och övervaka nepotism och partipolitisering vid upphandling och anställning av chefer!