Strövtåg: De galna grevarna

Från finnskogen norr om Kolsva förflyttar vi oss nu ned till Gisslarbo där Hedströmmens biflöde Gisslarboån ansluter. Vi ska i de närmaste två avsnitten följa detta biflöde motströms. Efter drygt fyra kilometer når vi sjön Lillsvan, som vi skrivit om tidigare eftersom Sjörået där en gång tog en berusad bonddräng på väg hem från ett kalas. Lillsvan förbinds av en kort åsträcka med den åtta kilometer långa Långsvan, som motströms följs av Lillsjön och Norrsjön. På näset mellan dessa båda sjöar ligger Färna bruk där grevarna von Hermansson en gång huserade.

Ferna fideikommiss var i början av 1800-talet Sveriges största. Till det hörde inte bara Färna bruk utan också ett flertal andra bruk och gruvor. Totalt hörde 45.000 hektar till Färna. 1828 kom hela rasket i greve Carl Johan von Hermanssons ägo. När han lade näsan i vädret 1871 tog sonen Carl Fredrik von Hermansson över. Nu gick det raskt utför och 1891 var konkursen ett faktum. 1903 var det definitivt slut på driften vid Färna bruk.

Greven var aktiv i riksdagsarbetet och bodde tidvis i Stockholm. Han sägs ha varit inflytelserik i Riddarhuset. Han blev särskilt berömd för sin motion om hur man skulle lösa vårdproblemet för de äldre: Gamla och orkeslösa som inte längre kunde delta i produktionen skulle helt enkelt avlivas. Det påstås att brukets smeder blev så uppbragda av detta att se smidde en järnkrage som greven fortsättningsvis tvangs bära under stärkkragen. Hur smederna kunde tvinga greven till detta är höljt i dunkel. Om man försöker hitta svaret genom att googla på ”järnkrage” kommer man mest till kontaktannonser för sadomasochister. Månne greven var masochist?

Carl Johan von Hermansson med stärkkrage och allt

Rolf i Surahammar, som hade läst mitt tidigare inlägg om riksdagsmän från Färna, ringde och berättade att han hade åkt ned till Riksarkivet för att i Riddarhusets protokoll hitta von Hermanssons äldreomsorgsmotion. Han hade inte lyckats hitta den. Så det kan hända att det hela är en skröna. Men håll med om att det inte är en dålig skröna i så fall.

En annan historia som är i svang, som också tyder på att greven hade dålig hand med medarbetarna som man skulle säga idag är historien om gjutjärnsstatyerna.

Runt Lillsjön leder en promenadväg, som anlades av greven och som bara fick beträdas av greven och hans gäster. Enligt en annan historia promenerade inte ens greven själv där utan lät sig dras i en vagn av en stark dräng från Västansjö. 

Små gjutjärnsstatyer ställdes upp utefter rundan – tre av dem finns kvar: Erik i Backen, Olle vid Bommen och Pelle på Stenen. Om det nu var av något annat skäl eller om det fortfarande handlade om avlivningsmotionen så högg smederna armarna av alla statyer utom Pelle på Stenen. På hans utsträckta arm brukade nämligen greven lägga en grindslant när han passerade.

Erik i Backen

Från ett annat av von Hermanssons bruk – Björnhyttan i Dalarna – kommer den här bilden som på sitt sätt också berättar om von Hermanssons personalpolitik. På bilden syns den läderpiska av flätat tjurskinn som användes mot uppstudsiga kolartorpare samt brukets järnhäll med stämpeln "18 CvH 18" vilket av lokalbefolkningen tolkades som till "18 grevedjävlar i helvittet ... å 18 te". Längst bak syns bruksmagasinet.

Björnhyttan

Sonen Carl Fredrik har blivit mest känd för det magnifika mausoleum han lät uppföra i slaggsten i sluttningen ned mot Lillsjön. Här skulle han vila sedan han gått till de sälla jaktmarkerna. Carl Fredrik dog 1906 och enligt vad som berättas ska hans urna ha varit placerad i mausoleet ett par år innan den flyttades till Gunnilbo kyrkogård. Gravförteckningen för Gunnilbo kyrkogård mörkar med den saken och noterar bara att C F von Hermansson avled 1906 och gravsattes 1906. Enligt andra uppgifter fanns grevens urna kvar i mausoleet ända till 1927. Mausoleet ritades av stockholmsarkitekten Lars Israel Wahlman som på sin meritlista också hade Engelbrektskyrkan i Stockholm och Tjolöholms slott i Halland.

Mausoleet

Här ligger Färna

Strövtåg i Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:

Skunkträdsfrun 

Draken i Ströbohög 

Att tysta ett kyrktorn  

Kolsvas röda grus 

Orangeriet och skvadern 

I finnskogarna