I ett par avsnitt har vi följt Hedströmmens biflöde Gisslarboån och
dess källor och hamnade slutligen i Bockhammar där Ebba Brahe en gång satt och
suktade efter Gustav II Adolf. Nu tar vi ett skutt över skogen till huvudflödet
och hamnar i Skinnskatteberg.
Att råna
värdetransporter har alltid lockat skumma element. Innan posten lade ned var en
särskild specialitet just postrån. Till en början med framfördes posten av
springande, sedermera beridna postförare. Så småningom övergick man till
rullande transporter, postskjutsar och diligenser. Dessa var speciellt
tacksamma rånoffer eftersom de var fast på vägen och inte kunde ta sig undan
från rånarna genom att vika av in i terrängen. Postrån bestraffades vanligen
med dödsstraff. År 1855 dömdes inte mindre än sex personer till döden för
postrån.
Från Skinnskatteberg går en grusväg via Bockhammar till
Stjärnvik. Förr var Stjärnviksvägen en viktig väg norrut mot Västanfors och
Norberg från Skinnskatteberg. Lektorn vid krigshögskolan i Karlberg Carl
Wilhelm August Tham skriver i sin ”Beskrifning
öfver Westerås län (1849) om bergslagsvägarna norrut från Köping:
… en stor bergslagsväg, af mycken vigt för orten, utgår från Köping, upp åt nordvest utefter Hedströmmens dalgång, genom Malma till Hed, der den delar sig i tvenne: en går norr ut
genom Gunilbo utefter Svansjöarnes vattendrag till Westanforss, och derifrån dels öfver Kolbäcks-ån till Norberg, dels utefter densamma till Söderbärke af St. Kopparbergs län; den andra följer Hedströmmens hufvudgren till Malingsbo af samma län.
De två grenarna av vägen från Hed motsvarar nästan exakt
dagens länsväg 250 + riksväg 66 (grenen mot Söderbärke) och länsväg U-596 +
länsväg 233 (grenen mot Malingsbo). Stjärnviksvägen sammanband dessa båda
huvudstråk och erbjöd en väg mot Västanfors, Norberg och Dalarna från
Skinnskatteberg – en uppgift som idag närmast faller på riksväg 68.
Ett par kilometer från Skinnskattebergs samhälle, där vägen
korsar den nutida vandringsleden Bruksleden ligger mellan de båda backarna
Lilla och Stora Rövarbacken Rövarkurvan). Här sägs en postdiligens framförd av
en kvinnlig kusk ha blivit rånad med dödlig utgång. När detta skulle ha skett
är ej enkelt att veta. Dock finns denna information med när man läser om
platsen på Riksantikvarieämbetets Fornsök.
Persontrafiken sköttes förr genom skjutssystemet där
bönderna ålades att hålla med hästar och skjutsdrängar. På liknande sätt
organiserades postbefordran med postbönder och löpande, så småningom beridna
postförare. Som ett komplement infördes mot slutet av 1600-talet beridna
statliga postiljoner. Diligenser skulle kombinera post- och personbefordran och
utvecklades på kontinenten, men blev aldrig någon succé i Sverige. Kortvariga
försök gjordes i enskild regi med passagerar- och paketdiligenser på sträckorna
Stockholm – Uppsala och Stockholm – Skåne på 1700-talet.
Först i början av
1800-talet inrättades i första hand privata diligenslinjer. 1831 startade postverket
diligenslinjer Stockholm – Ystad och Stockholm – Göteborg. Det visade sig dock
snart att det var omöjligt att driva verksamheten till rimliga kostnader och
1834 lades verksamheten ner. Fram till 1850 sköttes diligenserna helt av
privata entreprenörer. Riksdagen avskaffade 1860 postbondesystemet och
postverket inrättade under början av 1860-talet ett stort antal diligenslinjer.
1866 nådde diligenssystemet sin höjdpunkt med 40 linjer och 19.000 personer
reste med postens diligenser. Konkurrensen från järnvägen gjorde att
diligenssystemet ganska snart minskade i betydelse. Efter 1882 fanns bara
linjen Göteborg – Varberg kvar och 1893 sålde posten ut sin gamla vagnpark
bestående av 45 kalescher och 20 kupéer.
Kgl Postverkets kupé respektive kalesch |
Kunglig befallningshavande (landshövdingen) skriver i sin
femårsberättelse för åren 1866 – 1870 om postföreningen i länet:
Postdiligens går året om emellan Vesterås, Sala och Falun samt vintertiden emellan Vesterås och Uppsala å ena samt Vesterås och Köping å den andra sidan. För öfrigt föres posten dels på kärra, dels med jernväg, der sådan finnes att begagna, och dels med ångbåt under den tid öppet vatten gifves.
Under denna postdiligenstrafikens höjdpunkt var med andra
ord linjenätet i Västmanlands län tämligen glest. Det troliga är väl därför att
den ”diligens” som rånades vid Rövarkurvan snarare var en ”kärrpost”.
Den som åkte fast kunde räkna med att bli av med huvudet.
Busarna Gustav Adolf Eriksson Hjert och
Konrad Petterson Lundqvist Tector träffades på Långholmen och började där planera en stöt. De kom
överens om att råna postdiligensen mellan Sparreholm och Eskilstuna när de blev
frigivna. Natten till den 1 augusti 1874 väntade de båda på vagnen. För att
tvinga diligensen att stanna hade de stängt en grind. Vagnen kom och kusken, Johan August Larsson, hoppade av för
att öppna grinden. Hjert dödade då honom med ett skott. Civilingenjör Herman Upmark som satt i vagnen blev
skjuten och dog senare på dagen. Rånarna upptäckte att det var fel vagn de hade
stoppat. Vagnen de hade tänkt råna kom strax efter och körde fort därifrån när
de såg vad som hade hänt.
Så småningom åkte de båda ganska misslyckade postrånarna
fast och dömdes till döden. Tectors avrättning på Gotland blev en blodig
historia. Inte mindre än tre hugg krävdes innan Tector definitivt hade blivit
av med huvudet. En samtida tidningsrapport skrev:
... skarprättaren Steineck fattade derpå straxt bilan, och sedan Tektors ställning blifvit något ändrad, höjde han bilan... Hon föll, döden syntes genast hafva följt, men hugget var - snedt. Ännu ett måste göras; detta träffade bättre, men för tredje gången måste bilan höjas och sänkas, innan hufvudet var fullkomligt skildt från bålen..."
Då gick det betydligt galantare vid Hjerts avrättning i
Malmköping. Med ett enda välriktat hugg skilde bödeln Johan Fredrik Hjort huvudet från kroppen. På bilden kan man om
man tittar noga se den dekapiterade Hjert med huvudet bredvid sig.
Avrättningen av postrånaren Hjert |
Referenser
Eriksson Tommy (1996) Hästskjuts- och diligenstrafik. Äventyr,
organisation & lag genom 650 år Nyköping: Landstingsarkivet
Riksantikvarieämbetet Fornsök Skinnskatteberg 267:1
Statistiska Central-Byrån (1872) Bidrag
till Sveriges Officiela statistik. Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
femårsberättelser. Ny följd 3. Åren 1866 – 1870. Vestmanlands län
Tham Wilhelm (1849) Beskrifning öfver Westerås län Stockholm: C. A. Bagges Förlag
Strövtåg i
Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar